örebro action run x 4

I fredags cyklade jag in till Örebro i nästan högsommarvärme för att hjälpa till med Örebro action run. Det är andra året det arrangeras i stan men första året med mig i teamet. Därför blev loppet så sjuuukt mkt bättre...Nä knappast. Men jämfört med de arrangemang jag varit involverade i tidigare så är denna apparat så sjuukt mkt större. Märktes direkt att här fanns det muskler och rutin men samtidigt var det så många fler moment som skulle roddas.
Fredagsroddningen med funktionärer drog igång kl 17 och när klockan var 19:30 på fredagskvällen så tänkte jag att detta går ju snabbt och bra. Till min hjälp hade jag 3 innebandykillar som jobbade på bra med att bära kravallstaket, banda upp banan o.s.v.
Dock hade vi ca 3 km av banans 7,5 km så tiden sprang iväg och motivationen sjönk hos killarna. Strax innan kl 23 bröt vi för natten. 
Jag summerade med de ansvariga vad som var gjort och hur vi skulle lägga upp själva tävlingsdagen. Första start var ju kl 12 så just där och då kändes det ju lugnt.
Lördag morgon kom snabbt.
Självklart tillkom det uppgifter och trots bra rutiner så fanns många frågor. När kl var 11, dvs 1 timme innan start så ville jag byta om och springa ett testvarv men det skulle ta mig 53 min till innan jag kom iväg. Då var det 7 min kvar till första start och jag hade ryggsäck med sprayfärg, km-skyltar och extra plastband. Mina ben var tunga och orsakerna var många. 5 h sen frukost, allt jag hade fått i mig var en liten chokladbit. Mycket promenerande och bärande. Jag förvarnade flaggvakter på min runda och vid 2 km så kunde jag se långt bakåt och ana att de första löparna var på ingång men det dröjde nästan till km 3 innan jag blev omsprungen. 
Jag märkte under detta varv en del misstag i vårt arbete med banan vilket var skönt att kunna åtgärda direkt.
Under denna långa dag så blev det totalt 4 varv på banan och jag är glad att när jag sprang det sista så var det två "inte topp-tränade" individer som sprang. Mina ben var trötta efter de 3 varvet som jag hade gjort innan plus de uppdrag jag hade gjort som t.ex mer muggar till vätskestationen, extra sprayfärg på gatorna osv. Skulle gissa att jag gjorde ca 40 km igår varav 15 av dom var på hinderbanan MED hinder. De två första varven så smög jag runt hindrena :-)
 
Tävlingar går alltid snabbare att riva än att förbereda och så även nu. Det har dock varit 1,5 låååångt dygn och nu söndag em så vill jag mest ha lugn o ro. 
 
Har varit riktigt häftigt att få vara delaktig och det skapade en viss mersmak att prova nåt action run lopp...Går ju ett i västerås i oktober....




örebro action run

Livet rullar på i 180...Väntar på sara som sprungit Blodomloppet inne i stan. Sen skall jag ut och vattna ut nematoder i gräsmattan mot Pingborre
 
Träning då?
Jo igår var det oxå ont om tid. Hatar den känslan. Var tvungen att sticka ut för att må bra och mosade på i 6,6 km iaf. Bättre ett kort o hårt pass än inget alls.
 
Imorgon jobbar man ju till kl 13 men direkt efter jobbet så skall jag hjälpa till med action run. Säkerhet för löparna är mitt bord. Blir att rodda hela kvällen och sen upp lördag morgon och kolla över banan.
Ska bli kul. Har lite kumlacross-hjärna nu :-)
 
 




sleten och nere i källaren

Tidigare i veckan så har jag ju sprungit i mossen två ggr, och vid storstenshöjden 1 gång men igår testade jag det stället igen. Jag har nämligen sett hur andra bra terränglöpare kör pass där de samlat 1000 höjdmeter på ett och samma pass. Jag testade ju 500 höjdmeter i onsdags och det gick förvånansvärt lätt. Så hur svårt kunde då dubbla mängden vara??
Vilodag i fredags som avslutades med en jätterolig utekväll vilket INTE var det bästa receptet för att kroppen skulle kännas superpigg på lördagen men va fan. 
 
1000 höjdmeter
Cyklade till Garphyttan och ställde hojen vid coop. Gick in och köpte en snickers och en 0,5 l MER. Då solen tittat fram så visste jag att mina två softflasks inte skulle räcka.
Med risk att tröttna på storstenshöjden så blev det ändå det stället som blev lekplatsen för dagen men genom att starta i Garphyttan fick jag ju ta lite höjd innen jag ens kom dit, ca 80 hm.
 
Kände inte av de relativt pigga ben som jag haft tidigare i veckan utan nu var det tungt från början. Uppladdningen från kvällen innan var nog bara halva sanningen för veckans träning börjar göra sig påmind.
Jag närmade mig 500 höjdmeter och de hade gått ca 20 min långsammare än de i onsdags men det var väntat.
Vid 760 hm vet jag att jag var långt nere i källaren. Åt min sista bit snickers. Hade slut på vätska och var allmänt omotiverad men FAAAn heller att jag skulle ge upp.
 
Kämpade på och när det var de sista 100 m så visade ändå gubbkroppen att den inte var helt slut.
 
En sista pressning av kroppen var nerför mot Garphyttan igen där jag försökte släppa på utför för att knäcka de sista fibrerna av lårmusklerna.
Gick in som en zombie in på coop. köpte en ny MER och en recoverybar. Dessa två var tvugna att förtäras för att jag skulle orka handla de varor som skulle med hem :-)
Idag blev ännu en vilodag vilket jag verkligen behövde. Passet tog bra igår.
20,8 km på ca 2,5 h blev det igår.
 
Imorgon är det nya tag med Team Nordic trail.
 




som ljuv musik

På ett fysiskt sätt har midnattsloppet släppt men mentalt är det fortfarande lite jobbigt. 
Sön: återhämtningsjogg med Isabella i joggingvagnen
mån: rullskidor 18 km med tryck i stakningen.
tis: mosslöpning
 
Dagens mosslöpning var såå fin. Solen var på väg ner och det blev snabba tider trots att jag inte laddade på för fullt. Mitt spår runt mossen syntes tydligt så jag undrade faktiskt om det är fler som har börjat använda det??
 
Musik
Jo på fredag så släpper ju faluns stoltheter Sabaton ännu ett album, The last stand. 3 låtar har släppts redan och de har du här nedan
 
Bara att nån har klippt in Braveheart gör ju att man får gåshud
 
 
Här har någon klippt en video från filmen The last samurai med Tom Cruise i huduvrollen. Hyffsad film.
 
Denna låt var den första som de släppte från det kommande albumet. Sa jag att jag redan förbokat det...?
 
Nähe..tjing tjong




tidssänkning men uteblivet PB. Midnattsloppet

Sååå..hemma igen efter ett knappt dygn i huvudstaden. Åkte upp med 4 kollegor för att springa midnattsloppet i år oxå. Förra året var man lite öppensinnad för sluttiden och då handlade det mer om att bli bäst på firman. 
I år hade man ju dels fjolårets tid att spöa och prio 2 var att hamna före kollegan Daniel som i år har lyfts sig i löpning och skulle bli en svår nöt att knäcka. Den huvudsakliga målsättningen var att komma in mellan 41:30 och 41:50 för att det skulle kännas bra. Sen fick Daniel ha vilken tid han ville.
 
Racerapport
Starten går och i år stod jag längre bak i min startgrupp vilket verkligen märktes då det var mycket svårare att ta sig fram bland allt folk de första 2,5 km. Jag tittade då och då på pulsklockan för att se vilken fart jag hade. Planen var väl att ligga precis under 4-fart de första 3 km för att sedan plana ut lite och försöka snitta strax över 4-fart. Känslan på torsdagens pass hade ju varit såå bra så jag var optimistisk.
Vid 2,7 km så hade jag läget under kontroll tyckte jag. Sänkte farten liiite inför den kommande kyrkbacken så jag INTE skulle vara stum när jag nådde den.
Mitt i backen får jag dessutom extra hejjarop av lillasyrran med pojkvän. Otroligt att vi lyckades se varandra bland alla tusentals löpare i likadana tröjor.
 
 Activity Duration Heart rate Distance Speed Pace Ascent Descent Cadence 
1   0:04'02.3 153 (117-160) 1.00 14.9 (5.0-17.3) 4'01 (11'54-3'28) 6 9 81 (45-102)
2   0:03'46.0 161 (153-165) 1.00 15.9 (13.0-19.8) 3'46 (4'37-3'01) 0 18 66 (44-105)
3   0:04'08.0 164 (162-167) 1.01 14.6 (11.9-15.8) 4'06 (5'03-3'47) 3 0 84 (48-101)
4   0:04'20.0 164 (161-167) 0.99 13.7 (10.8-16.9) 4'22 (5'33-3'32) 24 6 87 (46-100)
5   0:04'25.0 164 (158-169) 1.01 13.7 (10.1-19.1) 4'22 (5'57-3'08) 18 18 72 (44-100)
6   0:04'14.7 164 (162-167) 1.00 14.1 (9.7-16.6) 4'15 (6'10-3'37) 6 6 86 (46-107)
7   0:04'06.3 164 (158-167) 1.00 14.6 (12.6-16.9) 4'06 (4'45-3'32) 6 12 82 (43-181)
9   0:04'33.1 164 (157-166) 1.00 13.2 (10.4-19.1) 4'32 (5'44-3'08) 15 9 87 (44-98)
8   0:04'21.0 165 (164-167) 0.99 13.7 (9.7-18.7) 4'22 (6'10-3'12) 6 0 90 (75-105)
10   0:03'53.9 165 (157-169) 1.00 15.4 (13.3-16.2) 3'53 (4'30-3'42) 3 15 73 (41-96)
 
km-snitten på km 9 vet jag inte om det stämmer riktigt. Tror GPS-signalerna spelade ett litet spratt där.
Uppför kyrkbacken så orkade jag springa hela vägen i år och sen var det inte så svårt att få upp, och bibehålla, farten efteråt.
Håller mig på en hög, jämn och bra nivå tycker jag och går sällan ner på en safe-nivå. De få gånger jag tycker att löpare runt omkring mig glider ifrån mig så tänker jag på att hålla en hög stegfrekvens så hänger jag med bra igen.
vid backen vid ca 8,5 km så är det första gången det går riktigt tungt men när den är klar är det ju bara dryga 1 km kvar så får pannbenet börja jobba.
Mosar på bra ända in i mål och känner mig riktigt nöjd med vad jag lyckats med. Ända tills jag ser tiden. 42:20
FAAAn det var inte vad jag ville se.
Kluven känsla i kroppen idag.




livs levande.

Jag reste på mitt livs resa i maj månad. Tänker på den flera ggr i veckan.
Förra veckan var jag i Idre med familjen och den resan kommer definitivt på andra plats.
Varför? Jo såå många löparminnen därifrån
 
Ja äntligen blev den av. Vår Idre-resa. Har viljat åka dit sen 2013-14 då jag stod brevid deras monter på vildmarksmässan i Stockholm. Det sköna är så här i efterhand att det levde upp till förväntningarna och levererade en grymt bra sommarsemester.
Jag skulle kunna bespara er massa text och bara visa er en film..
sagt o gjort
 
I slutet av filmen så är det när jag hängde med den arrangerade rundan som Idre stod för. Dåligt väder, kallt o ruggigt men det blev ett gäng ändå. När jag klev ur bilen uppe vid Nipfjället så tryckte jag igång klockan och såg att min puls var 31 slag/ min. Tänkte att det måste vara nåt knas så här i början. Gick över parkeringen ca 5-8 meter och då hoppade den upp till 37 slag/min. Stod still, drog ett djupt andetag och pulsen sjönk till 35. Gjorde nåt slags rekord för 2016 där. Var 10-11 år sen jag noterade såå låg puls. (hade 28 i fullständig vila då)
 
Sista dagen på plats så ville jag sätta en bra tid uppför OCH nerför Städjan. Joggade till parkeringen nedanför, tryckte till på klockan och gav mig iväg på den steninga vandringsled som leder mot toppen. Efter ca 1/3 av sträckan kollade jag till på klockan och såg att jag tryckt på pause istället för LAP och skrek då könsord över kalfjället. Matade på hyffsat bra ända upp till toppen men denna gång njöt jag inte av utsikten utan tryckte LAP och gav mig i bra fart nerför berget. 
Vet att jag kan kapa hyffsat mycket på denna nerförslöpning, framförallt på den övre delen men ändå blev jag sjukt nöjd över att jag stoppade klockan på 12:49 nere vid parkeringen. Är en rätt bra tid tror jag.
Nu är ju SUUNTO så jäkla bra att den kommer igåg allt. Så jag kunde lägga ihop den pausade tiden med den tid jag hade kvar upp till toppen så min klättring tog 27 min 30 sek vilket "bara" är 3 min efter Jonas Buud. Sen säger dock STRAVA att jag gjorde det på över 30 min. Förstår inte den differensen. Sen...när jag ändå nämner STRAVA så...Jag skulle vilja göra utförskörningen till ett segment men vet inte hur :-(
 
Igår tisdag så uppkom det en chans att få ett bra fartpass på banvallen. Hade hellre kört idag men livet kom emellan. Hade bokat upp min granne och grymma löpare Jacob som farthålare och vi skulle köra en testmil var det tänkt. Jag är dålig på att hålla ett jämnt tempo så jag beställde 4:10 fart de första 2 km sen skulle vi kanske justera. Kände efter de första 2 km att det inte var rätt dag för ett rekord. Inga superstarka ben helt enklet. Vi körde 4 km i 4:10 fart sen bad jag om att sänka till 4.15-fart vilket jag INTE trodde skulle göra sån skillnad men det gjorde det.
Vi hade pratat om innan att kanske var det onödigt att köra 10 med kass känsla. Kanske skulle det vara bättre att avbryta vilket vi faktiskt gjorde efter 8 km. Med en liten spurt så avslutade vi med ett snitt på 4:12/ km vilket inte riktigt var det besked jag ville ha men jag är inte supermissnöjd heller men jag inser att bli bäst på firman på årets midnattslopp på lördag blir svårt.
Vilade idag och skall röra på benen imorgon så får ni hålla tummarna på lördag
 




RR The rap race

hemma igen efter en mini-semester i grannstaden Västerås. Vi åkte igår morse och dumpade barnen hos morsan som bor strax utanför västerås. Jag och Sara åkte sen direkt till tävlingsplatsen och en av de personerna vi mötte allra först var självaste Promoe. Han som har dragit ihop till hela grejen, The rap race.
 
Vi hämtade ut nr-lappar och kollade in Vallby friluftsmuseum som fungerade som tävlingscentrum. Ju mer vi närmade oss starten så gick jag mer o mer in i min tävlingsbubbla. Sara hade frågat mig innan om jag tänkte vinna idag. Efter några sekunders tystnad svarade jag " mitt huvud vill alltid vinna men så snabb löpare är jag inte. Finns säkert några ännu bättre löpare här idag."
 
Starten 10 km
Kaxig som jag är så ställde jag mig längst fram vid startlinjen. Brevid mig hamnade en kille med Team Nordic Trail-tröja som såg snabb ut. Det visade sig typ direkt att han, jag och en mörkhyad kille var heta idag för vi tog täten på det lättsprugna partiet på ca 500 m innan det blev kuperat och teknisk stig. Den mörka killen, Ismail, såg sjukt lätt ut i steget så fort det gick uppför men på stigarna så sprang han väldigt zick zack på stigen. Lite som hur en nybörjare på mtb kör på stigen. 
Vid 1 km kom dagens längsta stigning med ca 35 höjdmeter och där kände jag direkt att jag var tvungen att släppa iväg Ismail och lät även TNT-tröjan, Johan, springa förbi. Vi hade sprungit rätt fort för trots att jag jogggade lugnt uppför kom ingen annan om mig.
Väl uppe på toppen så kom jag strax ikapp de andra två igen men fick återigen släppa dom då jag kört lite väl hårt och hade stumma ben. Jag hade precis som vanligt gått mig röd tidigt på ett lopp. Typiskt!
 
Jag gick några ggr. Korta bitar när det var uppför berhällar och så för att inte ansamla ännu mer syra och försökte jogga under tröskelnivå på stigarna. Hade Ismail och johan på synligt avstånd och de verkade inte försvinna särskilt långt bort utan det verkade som vi höll samma avstånd. Under denna period slängde jag faktiskt några blickar bakåt då och då vilket inte är ett bra beteende. Jag tänkte faktiskt att det skulle komma fler löpare och springa om mig för det hade ju varit ett stort startfält.
De tekniska stigarna avbröts då och då med korta partier motionsspår men precis som jag vill ha det så var det mestadels tekniskt mtb-spår.
Vid ca 5 km så märkte jag att jag faktiskt tog in på dom igen. Utan att känslan hade blivit särskilt bättre så hade tydligenen benen börjat funka bättre för strax innan 6 km så var vi en trio som låg oerhört tätt för att springa i sån här terräng.
Ismail hade kvar sitt lätta löpsteg så fort banan gick uppför vilket jag tror var lite knäckande för mig och Johan men vi tog alltid igen de få metrarna utför.
 
Vid 8,5 km så ville nog Ismail avgöra lite för då gjorde han en kort ökning som Johan inte orkade följa. Jag hade tidigare sagt till Johan att han skulle ta Ismails rygg för jag hade redan gått för hårt men där chockade jag mig själv genom att gå om Johan och ta ikapp Ismail så nu hade han och jag en liten lucka till Johan. Hur gick detta till?
OM (alltid detta om) det i detta läga hade fortsatt varit teknisk stig in till mål hade jag nog kunnat följa honom men nu var det ju inte så. Vid nästa parti väg, svagt uppför, hade jag inte en chans att följa hans lätta steg utan nu försvann han ifrån mig och kampen blev istället att behålla 2a platsen.
På den allra sista stigningen slängde jag ett öga bakåt och såg att Johan var minst lika trött som jag men avståndet bakåt var inte långt. Då det alltid är lättare att jaga än att bli jagad så var det ju bara att kriga på.
 
Ca 1 km från att jag släppt Ismail kom man ner på lättlöpt asfalt och grus in mot mål och sikten var ganska lång och där såg jag inte en enda löpare. Flaggvakten satt lojt på sin stol vid vägkorsningen och jag hann tänka     " Sprang han fel? Ska jag vinna pga en felspringning?"
Väl på upploppet så hörde jag speakern att jag var ju 2a in i mål och Ismail hade helt enkelt bara vridit på gasen och krossat oss andra sista km.
1 94 Ismail Abdullahi LöparAkademin Västerås 50:09 +0
2 116 ola Hellström örebro AIK örebro 51:13 +1:04
3 173 Johan Lövdal Saucony/Team Nordic Trail Norrköping 51:38 +1:29
 
Jäkligt nöjd över min prestation och kanske inte så mycket över placeringen utan mer hur loppet var. Denna tävling är ett sånt som jag skulle vilja ha sett utifrån så att säga. Hur jag släppte dom, kom ikapp och sen hur tajta vi var inne på stigarna och sen naturligtvis de sista 2 km med avgörandet och så.
 
Hela arrangemanget var inte riktigt likt en vanlig löpartävling. Lite mer partkänsla vid start/mål pga en DJ som stod och pumpa bra musik och närheten till Vallby friluftsmuseum gjorde det rätt härligt. Vädret bidrog naturligtvis. Sen kan saker som resultat, duschar, prisutdelning mm förbätras till nästa år.
 
tv021 fanns på plats hela dagen och kvällen och här hittar du deras material  Sara syns mest i detta klipp som är långt då det även är ifrån kvällens konsterter. 
Sara kom förresten 54 av de ca 86 fullföljande på 10 km. Men det viktigaste var att hon inte stukade upp sina vrister igen vilket hon snart gjort till en vana :-)
 
 




The rap race

lite idètorka med bloggandet men jag gör väl som vanligt. Repeterar senaste träningen.
 
Borde kanske slängt in en vilodag efter långpasset i söndags men det gick ju så lugnt att benen kändes grymt bra dagen efter, alltså igår.
Då kom chansen att hänga med några andra snabba gubbar i Örebro AIK som skulle köra 15 km asfalt med en fartökning efter 10 km. 
Jag vill ju bli snabbare på  10 km asfalt så lite farthållning kan ju inte vara fel då så...
Jag dök upp vid klubbstugan igår.
Farten var utlovad till 4:30min/km de första 10 men som vanligt, skulle man kunna säga, så gick det fortare. Vi höll 4:24/km de första 8 km innan det trissades upp lite så på 10 km visade min suunto att jag snittat 4:21/km och både puls och ben sa att det fick räcka. Har ju trots allt tävling imorgon onsdag.
Pulsen under dessa 10 km var helt okej, strax under tröskel ända fram till det började trissas vilket jag tar med mig. Sen måste jag förstå att trots bra känsla i kroppen så borde de 29 km från dagen innan sitta kvar lite så jag är nöjd.
Blir att fortsätta på denna linje med träningen.
 
Innan träningen igår så hade vi en premiärtur med vår inköpta kanot.
Nu var det inte bara jag och Nora utan vi paddlade alla 4. Lilla Isabella var väl lite väl rastlös för att sitta still så det fick bli så att en av oss vuxna paddlade och den andre fick hålla i henne.
Vi åkte till en av alla sjöar i kilsbergen och paddlade runt lite innan vi hittade några bra klippor vid en ö.
Mat, bad och lite upptäckande på ön innan vi paddlade tillbaka.
 
Idag har vi gjort ännu en skogsutflykt alla 45 där vi plockade blåbär och badade. Vill verkligen att mina barn skall gilla naturen utan att det skall kännas konstigt. Nora är lite av en talang att springa i terrängen vilket jag gillar skarpt :-)
 
Nähe..läggdags för imorgon är det race i Västerås. 10 km trail. Hade jag fått välja fritt hade jag nog kört 42 km men vi gör detta till ett gemensamt äventyr Sara & jag. Ungarna lämnar vi hos farmor och sen bor jag och hjärtat på hotell. Artisten promoe (som förutom artist är grym löpare) är nån slags medarrangör till racet som följs av konserter på kvällen. Blir nog najs
 




solig långtrail

Vilken härlig dag va? Hoppas ni inte lider av värmen utan precis som jag njuter av den. Visst, den underlättade inte dagens träning men det är liksom 100% sommar nu.
 
Startade ca 08:20 hemifrån imorse för att kombinera transportlöpning med lite intervaller på min väg emot Suttarboda/Kilsbergen.
Benen kändes grymt bra men så har det ju oxå blivit två st vilodagar fre-lördag.
 
 
Startade med att bränna av 5 st 30 sekunders med lång vila mellan. Blev lite längre vila vid Suttarboda för att vänta in Ronny som, precis som vanligt, var lite sen. Sen rullade vi på längs bergslagsleden mot Hallagården/Lekhyttan.
 
Hela rundan gick skitbra trots intervallerna innan och jag hade nog ingen dipp på energin trots att jag gick runt ganska snålt under passet. 2 st nötcreme och en liten bar på 3 h löpning.
 
 
 




flashback från Kumlacrossen

Idag gjorde vi en riktig sommrig familjeutflykt. Istället för att åka till en av sjöarna i Kilsbergen så valdi vi faktiskt Djupdalsbadet i Kumla. Där finns det flera utomhus bassänger, ruschkanor och inomhusbad om man så vill. Kostade oss 140 kr att gå in och då hade vi tillgång till allt.
 
När vi satt där och njöt så kunde jag inte låta bli att minnas de fem åren som vi arrangerade Kumlacrossen. En av de mest populära cykelcross-tävlingarna. I fönrstret i bakgrunden satt våra tidtagare för precis utanför glaset var mållinjen alla år utom de första 2 åren.
Kumlacrossen var rolig att vara tävlingsledare på. Mycket stress sista veckan förstås men överlag nästan bara positiva minnen. Här är en film från 2011
 
Sen efter en hel del badande gick vi genom vattenparken bort emot  Goda rum för en sen lunch. Blev förvånad över att det stod stora fiskar så nära strandkanten. Kan detta vara karpar?
 
Nån träning har det INTE blivit idag men igår visade jag den lokala mossen för bästa vännen Jennie och klubbkamraten Stefan.
Jennie stod öven nån intervall och satt så fint mot ett träd i närheten av startplatsen där vi hade våra vattenflaskor. En extra skön dimension igår var att det var endast flugor som surrade runt oss. Inga mygg, inga bromsar. Har väl aldrig uppskattat flugor så mycket.
 
Vilodag idag som sagt men imorgon hoppas jag på att kunna få in ett fartpass.
 
 
 




tudelad om dagens intervaller

Åh nu mår man som en prins. En mätt prins. Eller mer som en tjock groda som väntar på en kyss från den rätta..
Jag är mätt alltså. Varit hos vänner o grillat, badat pool, fikat...Haft en grymt skön em.
 
Mindre skönt var det på förmiddagen idag. Då var det värme, svett och dåliga ben när jag sprang intervaller.
Målet var 8x1000meter i "typ tröskel-intensitet" och redan under de två första uppvärmningskilometrarna så kändes kroppen seg, tjock och tung. Precis som förra gången sprängde jag mig under de tre första intervallerna då jag inte höll koll på klockan. Eller bitvis gjorde jag ju det idag men det räckte inte. Ville hålla 4:05-fart under intervallerna men de 3 första snittade jag ca 3:56 på så där skapade jag väl grunden för att resten av passet skulle gå skit. Dessa pass är rätt hårfina hur hårt man kan köra.
de 4-5 första intervallerna gick väl okej men trots att det är så lättsprunget på slutet så orkade jag inte hålla vare sig fart eller längd 
 
Kom hem och mådde rätt bra men på samma gång viste jag inte om jag var missnöjd med passet. Hmmm Nåväl det är iaf avverkat och imorgon blir det en ny chans att plåga kroppen.
 




Tiveden Trail 22,5 km

Sitter här med skönt trötta ben efter gårdagens drabbning i den lilla hålan Granvik, strax norr om Karlsborg. Jag och Sara skulle för första gången köra en tävling tillsammans som lag. På denna (för oss nya) trailtävling fanns nämligen chansen att springa stafett. 
Då sara varigt flitig att stuka sina fötter samt att i stort sett aldrig vara helt frisk så skulle hon springa det första varvet av 5 sedan skulle jag då springa de avslutande 4 varven.
 
Hon gjorde sin uppgift och vid växlingszonen stod jag med Nora och Isabella. När jag såg Sara så satte jag ner Isabella bland blåbären så jag kunde ta av chippet från saras ankel. Jag hade hört att det skulle funka att ha det runt handleden oxå så det fixade jag på mig själv under de första 500 metrarna.
Det sista jag hörde Sara säga var "du kommer älska den här banan"
Hon hade rätt. Banan kan jag egentligen inte klaga på men shit vad utslagsgivande de branta uppförsbackarna var. De tog hårt på låren.
Jag var rätt färdig efter 3 varv så jag visste att det sista varvet skulle bli en plåga vilket oxå syns på pulskurvan. Orkade liksom inte pressa på.
En annan sak jag ska ändra på tills nästa år är skovalet. Bilderna visade torra fina skogsstigar men jag skullle haft skor med bättre grepp än salomon sense ultra.
 
Då inga deltagare hade nr-lappar utan endast var sitt chip så visste man inte vilka som körde solo-klass eller stafett. På så vis blir ju liksom alla motståndare.
Riktigt spännande att se sträcktiderna så här i efterhand. Saras o min tid ligger visst lite förskjutet här men ni fattar..Vi hade 41:14 på första varvet och var alltså 3a då.

1. 238 Sara backlund & Ola Hellström Almby IK, Team Nordic Trail 41:14  1:05:40 1:30:55 1:57:42 2:27:03 2:28:27  
  2. 257 Fredrik Falkander & Tommy Blom SOK Träff 27:28 58:59 1:26:59 2:01:57 2:30:01 2:31:23  
  3. 240 Jonas Holmqvist & Jenny Holmqvist Lidköping/Stockholm 31:34 1:04:38 1:34:01 2:07:53 2:39:38 2:41:08
 
Mycket galad och nöjda gick vi mot bilen. Sen kom tröttheten ikapp Isabella så resan hem bestod av skrik o skrik för hon var så trött.
Hemma så fixades välling och Sara skulle natta ungen...Vad händer då? Jo ungen vill inte somna...
 




trail/mtb-spår

Börjar väl med att sträcka lite på mig. Har i flera år hjälpt olika individer med träningsupplägg och försökt få cyklister (o en triathlet) att bli bättre/snabbare.
Senaste veckan har jag fått 3 (av varandra oberoende) mail om hur de uppskattar mig och hur bra de tycker min hjälp är. Känns skitkul och lika glad som jag blir av det så lika ledsen blir jag när de misslyckas med sina mål/tävlingar/prestationer.
 
Min egna motivation till träning är oftast riktigt hög om om den inte är det så krävs såå lite för att den skall öka igen. Ta gårdagen till exempel då jag såg ett instagram-inlägg av den lokale duktiga löparen Erik Anfält. Han hade sprungit trail på mtb-spåret i Marka och slagit ett personbästa.
Då jag ändå skulle ut och springa så blev jag sjukt inspirerad att springa samma spår. Jag har ju cyklat det spåret sjukt mycket genom åren. Det har ju liksom varit en slags värdemätare samt bra teknisk genomkörare för att anta andra tävlingsbanor ute i Sverige.
Jag sprang ett lugnt varv för att kolla hur lerigt det var samt samt kolla de nya spängerna/broarna som är gjorda.Tillbaka vid parkeringen, en liten skvätt vatten och sen var det dags.
Full gas utan att spränga sig (har man ju tänkt 1000-tals gånger) och denna gång tycker jag väl att det funkade helt okej. Märktes efter 12 minuter att jag var lite stum i benen och det var ju inte det bästa för precis som på mtb är det ju då den kuperade delen av spåret börjar. I två av de brantaste backarna körde jag ultra-stilen med att gå med bestämda steg och trycka ifrån med händerna på knäna.
Det otäcka var utför där jag normalt brukar släppa på rätt friskt men igår var det rätt otäckt när benen var stumma av mjölksyra och inte riktigt orkade hålla emot krafterna.
 
Under uppvärmningsvarvet så funderade jag på hur mycket jag skulle bli efter Eriks riktigt bra 23:12. Mitt första varv gick ändå på höga 28 minuter så jag tänkte att det kanske ändå inte skulle skilja så mkt på oss. Hur kunde jag tänka det? Killen är med i landslaget i Marathon, matar säkert 12-15 mil/ vecka. VARJE vecka. Håller ca 3:25-fart på ett vanligt marathon. Jag gör det i 100 meter. Jag hade väl nån form av hybris i min ensamhet.
Min tid blev iaf 26:06 på 5,15 km vilket ger ett km-snitt på 5:04 vilket inte är såå sjukt bra men ändå.
Nöjd
 
Idag, Torsdag, så är det vila. Klippt gräs, matat Isabella med hallon från egna odlingen, tjatat på Nora att hon skall städa sitt rum och Sara håller på med dubbla målarprojekt här hemma så man kan säga att det ser för taskigt ut just nu i hemmet.
 
 




Medeltiden är här. Igen

Idag har jag varit  en slagen hjälte. Trodde verkligen på att det skulle gå att klämma in ett intervallpass på fm idag men det var alltså INNAN gårdgaskvällen startade. Vi hade roligt besök som kom hit med mat & vin. Sällskapet rullade iväg strax efter kl 02:00 inatt och med tanke på alla tomglasen så förstår jag att det varit lite extra tungt idag.
Blev alltså vila både igår och idag men det gör inte så mkt. Fick till grymma pass både onsdag och torsdag
 
I onsdags-Gym, på ett gym alltså.
En polare, tillika träningsadept, hörde av sig och undrade om jag ville hänga med på gymet då det ändå stod gym på hans träningsschema. Jag fick ihop logistiken med familjen och fick till en intensiv timme på gymet. Benspark, marklyft, utfall och lite bål skulle man kunna sammanfatta det med.
Morgonen efter var det inte så farligt faktiskt i kroppen men ju mer arbetsdagen gick desto ondare gjorde msuklerna.
 
Torsdags- Mosse 5x ca 7 min
Har ju mitt varv här i den lokala mossen och dagen till ära hade jag sällskap av Ronny. Eller åtminstone på de första varvet som vi i stort sett sprang tillsammans. Jag sa innan vi starta att jag skulle INTE spränga mig på första varvet men självklart blev det de snabbaste varvet.
Rätt stum kämpade jag mig igenom intervall nr två och tog sedan ca 90 sekunders vila jämfört med de 60 jag brukar ta. Såg inte Ronny nån stans i mossen men plockade med mig kameran ut på varv 3 och det var bra gjort för...
 
Jag blev efter intervall nr 3 snabbare o snabbare och den sista intervallen gick bara 18 sekunder långsammare än den första där jag ändå sprängde mig.
 
Nu på eftermiddagen så var hela familjen inne på medeltidsmarknaden vid wadköping. Fullt med fornhistoriska saker som pilbågar, svärd, smycken och symboler från den nordiska mytologin. Nytt för i år var att de hade utökat med tornerspel. De är en mycket bra medeltidsmarknad som vi gillar skarpt.
Klicka på bilderna för större format
skönt att veta att vi har en drak-dödare här hemma utifall det skulle komma nån...
 
Vi köpte lite saker på mässan förstås, nåt vi alltid gör där för det finns så mycket fina hantverk. Hann väl inte mer än att lägga upp en bild på thors hammare på instagram innan kommentaren "ultima Thule" kommer.  Fick oxå kommentarer när Sabaton släppte sitt album Carolus Rex. Hur många diskutioner om invandringspolitik har man inte haft och sen blivit kallad SD och rasist.
Men ni har ju alla rätt. Hela medeltidsmarknaden var full av nazister som drack mjöd ur horn. 
 
suck.
 
Imorgon blir det långpass. Tjohoo!




småland & rullskidor

Jag och Sara gjorde en roadtrip till småland i helgen. Inga barn, bara vi två. Skönt.
Vi var på bröllop och med en bra efterföljande fest med fri bar var söndagens joggingrunda innan frukost rätt tung. Men jag gjorde den iaf!!
 
Idag ringde en polare. Han första fråga var: Hur är läget?
Jag började berätta om min dåliga start på jobbet idag för vi har haft en rätt usel arbetsdag men många krånglande saker. När jag var klar så ställde jag motfrågan: Hur är läget med dig då?
Då berättade han att han pappa gick bort imorse.
Fatta hur jäkla liten och dålig man känner sig när man ca 30 sekunder innan har klagat över en dålig arbetsdag.
 
Det sjuka är att detta är inte första gången det händer mig. Har fått nästan ett exakt likadant samtal för ca 1,5 år sen. Samma fråga, jag klagade över nåt sen berättar personen en liknande sak.
 
Dagens träning
Då jag övertrasserat mitt löparkonto några veckor så fick det idag bli 15 km rullskidor på banvallen. 7,5 km bortåt, vända sen slita hemåt. Halvkul och jobbigt.



Om

Min profilbild

ola