rekord på 3x 10

Här är den sväng som jag började köra i höstas. Tror det kan ha varit september eller nåt. Den går ner upp och ner för Kilsbergskanten. Sen vänder man och kör tillbakaoch får således två klättringar tillbaka. Jag har sen början kallat denna för 3 x 10 min men de första gångerna tog klättringarna längre än så. 
Igår sattes dock ett trippelrekord då jag satte nya PB på alla 3 stignigarna. 9;47, 10:14 och 10:50 blev det på dom. 
Jag har precis skapat strava-segment på dessa för att slippa trycka på knappar då själva rekorden visar sig direkt när all träningsdata tankas upp. Fast med mitt sifferminne så kommer jag väl ihåg tiderna ändå.
 Nu dröjer det nog minst 2 veckor innan jag kör dom igen för jag måste ta en lugn vecka, nästa vecka, för att orka springa 2 ggr 2 h för musikhjälpens skull.
För idag är jag rätt knäckt efter tisdagens och gårdagens hårda pass. Jag och Isabella joggade ett lugnt återhämtningspass idag bara. Snittfart 5:45 så pass lugnt var det. Olikt mig men benen är såå döda.
 
 




skidpremiär x 2. En flopp, en succè

Ungefär varannan vecka så har jag bra repsektive dålig känsla i träningen. Just de senaste 3 dagarna så verkar det ha slagit om till bra känsla och flow. 
I lördags jobbade Sara och klockan blev lite för mycket för att jag skulle vara nöjd innan jag kom ut och träna. Sen hade jag sett fram emot att kunna staka bra på de närliggande fotbollsplanerna och på det sättet alltså få min skidpremiär denna vinter. Nu var det inte bara de tejpresper som satt kvar som ställde till det. Nä det var även för lite snö på fotbollsplanerna så det gick skitilla. Sur som ett bi kom jag hem. En jäkla skitkväll.
I söndags så kom revanchen då jag i skenet av pannlampan jagade höjdmeter med stavar i storstenshöjden.
 
I den nedre delen av backen var det en del höga med konstsnö som gjorde det lite jobbigare men ju högre upp jag kom detso mer barmark blev det. Blev ca 537 höjdmeter på 42 min vilket jag var nöjd med. Skönt att få ta ut sig.
Då Sara jobbat helg så kunde vi på måndagen göra en familjeutflykt till Ånnaboda och först sprang/gick sara en slinga medans jag och barnen åkte längdskidor. Eller mer korrekt beskrivning är att Nora åkte 3 varv!! på konstsnöspåret à 800m. Jag gick ute i kanten med barnvagnen och Isabella.
Efter Sara tränat klart bytte jag om och körde 10 km i samma spår som Nora nyss åkt och de där tejpresterna hade jag tagit bort. Jag körde alltså med helt blanka skidor. Nåt jag aldrig gjort förut. Blev alltså stakning för hela slanten vilket känns i magen idag.
 
Dagens träning
Fick till ett dryga 9 km långt pass idag utan barn och pannlampa. Lyx att träna i dagsljus. Första km var uppför samt uppvärmning så den första km hamnade på 5:07 men sen verkade benen pigga. Låg precis på gränsen vad jag klarade av och fick göra en medveten sänkning av intensiteten i mitten. Totala snittet hamnade på 4:18 inklusive uppvärmningen. Rätt nöjd med farten att det inte bara var i början och sen fallande skala utan hade rätt bra kräm i benen hela resan.
 
Imorgon vankas onsdagstrail. Batteriet ligger på laddning.
Till er kvinnliga läsare..Jag har länge var ett fan av Ginger runner. Nu har hans fru startat en mer feminin sajt..
Detta är hennes presentation men hon har en video till ute..
 
 




pappa pappa pappa

Föräldraledig. Dagarna går och det gäller att sysselsätta sig med nåt. De dagar som är tråkigast är när det regnar och vi inte tar oss för nåt "projekt". Och tyvärr måste jag säga så håller Isabella på att bli pappig. Det är inte alls på den nivå Nora var när hon var liten. Den gången var det charmigt en vecka kanske sen blev det bara en belastning. Nu är jag rädd att det skall upprepas.
 
Bloggen lever men då jag är hyffsat flitig på instagram så glömmer jag bort bloggen lite då o då.
Fick en notis om att en joggingtur jag och Isabella gjorde häromdagen gav bilden av ett ansikte.
Har ju sprungit denna runda massa gånger och har själv aldrig noterat det. Nu kommer självklart nästa utmaning att skapa ett leende och kanske en frisyr på denna figur
 
I somras satte jag min första tid på mtb-spåret i Marka. Efter att då tagit inspiration av Erik Anfält så åkte jag dit en vardag kväll. Då var det torrt och fint och det var T-shirt och shorts som gällde.
Igår kväll var det dags för test nr 2. I mörker, 3 lager på överkroppen, pannlampa och slomons väst med batteri i. 0 gradigt i luften och ganska slirigt på stenar och träbroar. Vi var 6-7 st från Team Nordic Trail som skulle sätta var sin bra tid. Vi körde jaktstart och jag gick ut sist. Att göra på det sättet är som gjort att jag ska vilja för mkt och spränga mig. Så även igår förstås. Ca 1 min och 40 sek efter att jag hade startat så var jag på/strax över tröskel. Försökte att lugna ner mig men det var först när jag var stum i benen efter ca 2-2,5 km som jag verkligen lyckades slå av på farten.
Tyckte inte jag fick till ett perfekt genomförande, pannlampa istället för dagsljus och sen lite halt här o där. Blev därför skitglad när jag vid målgång stängde av klockan på 25:23 vilket är 43 sekunder snabbare än i somras! Sjukt nöjd.
 
Ikväll är det äntligen dags för öl & whiskey-mässan. Tjohoo!




livet rullar på

Tänk vad upp och ner det kan vara med den fysiska formen. 
Vi sprang långpass med Team Nordic Trail i lördags. Vädret var kanon och jag fick se ett o annat kärt ansikte. Trots en del avhopp sista dygnet så var det ganska många som ville köra vintertrail.
 
Det blev 22,8 km för mig den dagen men med flera stopp och endast enstaka tillfällen så körde jag på lite hårdare. Var dock inte beredd på att jag skulle vakna upp helt jäkla fräsch i benen på söndagen. Kände inte av passet från lördagen men klokheten sa att det borde väl sitta i kroppen ändå. 
Söndagen passerade med vardagsbestyr och senare på em/kvällen skulle jag jogga lugnt med en bekant men motivationen sa att jag kunde klämma in lite back-intervaller innan. 
 
Sagt o gjort. 239 höjdmeter samlade jag ihop på ca 11,5 km. Eller flertalet av dom blev nog på de 11 korta, branta intervallerna jag klämde av.
 
Måndagen kom och shit vilken måndagskänsla alltså. Trött o seg pga avbruten sömn då Isabella sov oroligt. Benen var mycket tröttare än dagen innan. Nåja...Ett pass med TnT stod ju på kvälls-schemat och ju närmare man kom desto mer motiverad till att köra slut på mig blev jag ju.
Då jag inte höll i passet kunde jag smyga runt och filma lite. Slängde ihop en "reklamfilm"
Idag är det vilodag. Tisdag i skrivande stund. Funderar på att lyfta lite vikter...men får se.




vinterdistans

 
Haft en kalasfin dag idag.
 
Filmen är nyligen redigerad. Ungarna sover, Sara är inne i stan och jag sitter här o äter lösgodis och dricker julmust.
Livet leker




Föräldraledig och trött

Jaha andra veckan med pappaledighet och tröttheten är ett faktum. Längtar redan till jobbet för att få vila upp mig.
Träningen går väl fortfarande okej men idag blev ett (väntat) bakslag för löpare. Har ju snöat hela dagen så att ens tänka att väglöpning skulle gå bra var ju jäkligt korkat.
Lägger man dessutom till att jag bara gick och väntade från kl 14 att jag skulle kunna få springa ut och klockan sen hinner bli 19:35 innan skorna kan snöras så har jag tappat sugen för länge sen.
Blev iaf 7,5 km till kontot ikväll i snöfall från sidan. Tänkte på löpteknik och fotisättning. Blev såå sjukt inspirerad av Mikaela Kempi i lördags när hon sprang Kilsbergsleden i Karlslund. Hon passerade framför mig ca 1 km före målgång när hon vann 15 km-loppet. Som en riktig löparnörd så slogs jag av hennes fina löpsteg.
 
Det hade jag i tankarna när jag sprang hem ifrån Ånnaboda dagen efter Kilsbergsleden, dvs söndags. Trots att jag sprang mkt stig och tog en lång stigning på 10 min. Sprang/joggade en hyffsad sträcka obanad terräng så landade det totala snittet på 5min/km. Noterade på träningsfilen sen att jag parkerade mellan 4:25-4:35/km på väg vilket KAN ha varit pga inspirationen dagen innan. Jag tänkte verkligen på att skjuta fram höften och låta den dra kroppen framåt.
Hittade en ny låt för mig idag. Gruppen In Falmes är knappast ny för mig men låten och framträdandet var grymt. Eller vad säger ni?
 
Imorgon väntar kvällstrail i Kilsbergen. Ska bli intressant o se hur mkt snö det har landat där idag.
 




Racerapport Nighttrailrun

Nyss hemkommen från Stockholm, Sollentuna.
 
Har ju haft en veckas förkylning och jag måpste ärligt säga att jag är inte 100% frisk än. Hostan är borta men snorar lite fortfarande. Jag försökte därför intala mig att jag skulle hålla igen och bara ta mig igenom loppet som jag blev kär i förra året. Tyvärr var det ord som jag inte visste innebörden av utan ju närmare tävlingen jag kom så blev jag mer o mer taggad och kändes inte kroppen riktigt pigg oxå??
 
En film jag hittade nyss på youtube. Inte min film men ni får en bra inblick i loppet.
 
Hotellet inne i Sollentuna hade lovat lånecykel men helt plötsligt så fanns det inga så det blev en transport-jogg till tävlingsområdet, ca 3,3 km.
Värmer upp och nervositetskissade väl dom obligatoriska 3-4 ggr. Starten går och jag stod nog i den främre delen av den snabbaste startgruppen. Direkt känner jag att benen är pigga men jag håller medvetet igen den första km som hade en hyffsad stigning. Släpper på där det går utför där jag "gratis" kan ta några placeringar varje gång. Mellan km 2-5 så är vi en kvartett som håller ihop och jag känner att när det går platt så är det på en okej nivå och jag behöver inte slita särskilt mkt. Vi hade ganska nyss tagit en klättring vid ca 5 km och springer lite uppe på en platå. När det börjar luta utför så chansar jag lite och släpper på utför. Det lönade sig. Jag blir själv och lyckas hålla lamporna bakom mig på ett lagom stressande avstånd.
Sista två km så kommer vi ihop med de som springer 5 km och jag tvingas skrika och förvarna om att jag skulle passera dom. Precis innan målbacken är det en lång spång och jag vill uppföra mig och inte irritera de övriga så jag "faller in i motionsledet" i låg fart. Då märker jag att två konkurrenter kommer springandes på sidan av spången och jag är på väg att förlora 2 placeringar. Faaan! Not gonna happen.
Jag hoppar av spången och tar upp jakten. En utav dom hinner jag om men blir slagen med 1 sekund på upploppet.
Är dock sjukt nöjd med tiden 48:17 vilket är ca 2 min bättre än förra året och då säger arrangören att de tuffat till banan med fler höjdmeter och mer obanad terräng. Detta gav mig placeringen 18 av 432 st som sprang 10 km. Riktigt nöjd.
 
En parantes är att jag återigen känner positiv effekt av rödbetskoncentrat. Jag verkar svara på det och det är alldeles för tydligt för att det bara ska vara placebo.
Dock är det inte lika roligt att jag håller på o kräkas när jag dricker smörjan :-)
 
 




icke träningsbar

faan..jag snorar ganska ofta. Kan då o då känna mig lite risig men det är inte ofta jag klassar mig själv som "Icke träningsbar"
Men som jag skrev i lördags så ville jag känna mig friskare på söndagen för att springa distans med klbbkompisar.
Osäkert om jag var friskare eller inte. Sara påpekade på söndag morgon att jag borde nog inte springa...Visste väl innerst inne det men samtidigt visste jag att tempot skulle bli lågt och jag ville umgås med likasinnande.
Det var kul men knappast klokt.
 
Jag har inte varit frisk efter det och inatt fick jag till och med gå upp mitt i natten och ta hostmedicin. Jag låg nämligen och väckte mig själv genom hostningar.
Idag är det tisdag och jag är ännu inte orolig inför helgens tävling
Är övertygad om att jag hinner bli frisk tills lördag kväll. Då är ju nämligen nighttrail går av stapeln. Förra året var det kanske 300 pers med och nu har det sprungit iväg nåt helt galet. Startlistan säger i dagsläget 780 anmälda !! Helt galet
 
 




Baciller & Paintball

I`m alive!!
Vet att ni är några trogna där ute som faktiskt går in här o läser. En av er hörde av sig på sms och undra hur det var med mig då bloggandet låg nere..Tack för omtanken M.
Bloggandet är en sak som fått stryka på foten när Mr.Ola hamnar i vardagsstressen. Jag börjar tyvärr vänja mig med mindre bloggande...Men måste ju hålla ut över vintern så man kan få fira 10-års jubileumet :-)
 
Löpningen senaste veckan har faktiskt gått riktigt bra men kanske just därför (eller är det bara att säga Typiskt) så nådde bacillerna mig med. Inge dödsallvarligt men men...
Mån: Ledare för team nordic trail men jag höll inte igen. Vi hade hittat några bra slingor kring sörbybacken som både var kuperade och tekniska. Körde 4 x 3 min full ös. Kändes bra.
Tis. Fartpass här på min tempo-runda. men då jag vaknat med lite mer snor dag för dag så tänkte jag att istället för att ösa tempo hela rundan så fick det bli over/under 1km. De snabba km gick runt 4-fart och de långsamma ca 4:35. 
Ons. Mörkerpass i dimma, regn och mörker förstås. 3 x 10 min backe var utlovat och jag blev så glad när 5 pers ville följa med. 3 st klättringar på tiderna 9:50, 9:58 och 11:02. de två första innehöll ca 110 höjdmeter var och den sista var hela 132 höjdmeter.
 
Detta var 3 bra pass på tre dagar och känslan var mycket god.
Tors. Vilodag vilket var klockrent då jag jobbat med stora betongblock hela dagen och var sjukt trött i ryggen på em/ kvällen
Fre, Hade bjudit ut lite kollegor så vi joggade till mossen där jag visade dom ett varv sen joggade vi hem igen. Bastu och grillat sen satt vi uppe o småpratade. 
Lördag, idag alltså. Tungt huvud efter gårdagen och jag hade egentligen bara en aktivitet bokad idag. Painball
 
Nu var det inte på denna anläggning utan på chaos i Norra Bro.
 
Skulle kunna berätta flera roliga händelser från denna batalj men jag sammanfattar bara genom att säga: Jag är nöjd!
Träffad: 2 ggr
Träffat: ca 10-15 varav en som tävlar i paintball. Bara han o jag kvar i varsitt lag. Man to man...NÖJD!
 
Hoppas inte jag känner mig sjukare imorgon bitti för då skall jag springa lite trail med AIK




västerås action run

Tidigare i veckan har familjen snorat o fräst. Jag har väl klarat mig till ca 95% kan man säga. I fredags kom en svagt svidande känsla i halsen och lite lite snor men tänkte att det ändå skulle vara lugnt att göra en "skarp"premiär på Västerås action run på lördagen.
Jag var ju medarrangör kan man säga på action run i Örebro och fick mersmak på de där så med Andreas och Richard som även de är med i staben i Örebro-racet så åkte vi igår till Västerås.
 
Visste att Richard var i rätt bra löpform men det är jag med. Har sett på de senaste passen att på nåt konstigt sätt så har jag fått fart i gubb-kroppen.
Hade dessutom lite press på mig (egenskapad press) då en kollega kom 22a på action run i örebro. Jag ville förstås tangera det resultatet samt vare för Richard i mål.
 
Starten går och vi var den 3e startgruppen bland de seedade löparna så tempot var högt direkt från start. Hinder nr 3 efter ca 700 m löpning var flytande rör som faktiskt är rätt stadiga. I örebro så hoppade jag över dessa utan problem 2-3 ggr så jag var självsäker på dessa igår. Men va faaaan händer på rör 2...Jo jag halkar och hamnar ner i det djupa kalla vattnet. Klättrar över röret och glider ner på andra sidan...Hinner tänka att ska jag hålla på så kommer jag tappa jättemycket. Tar mig upp på nästa rör, balanserar lite och sen skjuter jag ifrån och hoppar till nästa rör och lyckas sen hoppa hela vägen till andra sidan. Efter att ha varit nästförst ner på rören lämande jag nog bland de sista i vår grupp.
LiggandeRepstege
 
Inte nog med detta. Hinder nr 4 var Irish table. En bräda på ca 160 cm ovan mark som man skall ta sig över. För mig som är lite kortare klarade jag detta på 3e försöket. Där nånstans började negativa tankar komma...Såg ryggen på Richard låångt borta....
Jag tuggade på över hinder och längs banan och hade väl ganska bra flyt och efter halva banan så var jag riktigt nära Richard. Han hade tappat sitt driv i steget och såg trött ut. Det stärkte mig.
 
Passerade honom vid "väggen" där jag gjorde Burpees istället för att ens försöka på hindret. Jag hade aldrig klarat det.
Vid nästföljande 3 hinder hade jag istället Richard ca 20 sekunder bakom mig men drog sedan ifrån på lite kryphinder där min längd kommer till bättre nytta så att säga.
 
När det väl var dags för målgången uppför de jobbiga löpbanden
Malhinder
 
Så hade jag inte kräm nog kvar att lyckas direkt så på mitt tredje försök klarade jag mig upp och i mål var jag endast 18 sekunder för Richard Göransson. Ett av mina två målsättningar var i hamn. Då resultatlistan uppdateras i realtid så noterade vi ganska snabbt att han och jag var 6a repsektive 8a bland ca 100 startande
 
Sååååsjukt nöjd med det och detta gav verkligen mersmak på nästa års action run. Listan justerades senare så vi blev 8a och 10a men är fortfarande nöjda.
 
 




middagar & härlig träning

Oj vad här bloggas dåligt.
Mitt fel. Tar på mig fulla ansvaret.
 
Har väl inte varit en rekordvecka om man ser till träningsmängden men några nyckelpass fick man väl till iaf.
 
Igår var de fredag och sedan länge var det bokat att några vänner skulle komma över på mat. Hela min kropp skrek efter att få springa trail men jag ville inte vara oartig o säga till våra gäster att jag skulle ge mig ut efter att de hade åkt. Det hade nämligen stressat på dom att åka ifrån oss och det ville jag inte. Klockan blev efter 21 innan jag kunde ta bilen mot bergen för att köra fina stigar bakom Frösvidal.
Höll väl på drygt en timme och detta var mest ett pass som mental medicin. Så skönt att springa stig i mörker...Om det inte var för alla djur som skrämmer mig hela tiden. Igår kväll var första gången på jättelänge som jag tjoade och pratade högt där ute...Var inte själv just då...
För att utmana min rädsla ännu mer så gick filmen The conjuring på TV när jag kom hem. Den är bra alltså. Den liksom kryper under skinnet på en..
Måste nog se 2an
 
Idag var en annan middagsdejt inbjuden men han var tvungen att förtjäna sin middag genom att träna lite innan :-)
Vi gjorde den lokala mossen och körde 4 varv.
 
Varvtiderna var hyffsat jämna. 6:46, 6:15 (gick lite väl hårt) 6:45 och 6:40.
Imorgon väntar äntligen ledarutbildningen på Team Nordic Trail. Tyvärr så krockar det med Tjurruset som arbetskollegorna ska på och det är manfall. Så jag har fått frågat 3-4 ggr i veckan om inte jag ska springa men tyvärr. Kan inte




tävlingshelg

Jag har haft en tävlingsfri helg. Inge konstigt kan man tycka då jag inte tävlar särskilt mycket nu för tiden. Min dotter Nora däremot..Vi gjorde en familjeutflykt till Ånnaboda i lördgas fm så började hon med att testa miniknat. En snitslad bana där hon fick leta efter saker som piraterna hade tappat bort. Vid "målet" väntade en pirat som hade en riktig skattkista med "pris" i form av banan och festis.
Strax efter det så testade vi en bana runt Ånnabodasjön på 1700 m. Hon orkar ju inte springa hela tiden men när vi väl tog oss in på stig så imponerar den unga fröken. Och trots att hon var trött halvvägs så skickade hon på en grym spurt inför all publik.
Sara testade även hon en lite längre bana på över 3 km och verkar även hon ha fastnat för orientering.
 
Idag var det äntligen dags för Nora att få testa det populära loppet som Spartacus annordnar i Karlslund på söndagarna.
 
Min egna träning då?
Jo igår kände jag att mina skenben behövde vila från löpningen. Hade ju kört ett monsterpass i fredags. 6x4 min fort på stig.
Så igår kväll blev det 10 st ronder på sandsäcken. Var väl egentligen första gången nånsin som jag kände mig lite ringrostig faktiskt. Måste nog gå ner snart igen och köra ren teknik.
Nu ikväll, (sön) så körde jag lite mörkerlöpning på kilsbergskanten. Ca 11 km och jag gasade på i två st långa klättringar.
Gick väl så där




Skotest och nyheter från salomon

I måndags var det återigen dags för Team Nordic Trail att ha sitt pass. Denna dag var det jag som höll i passet och vi hade finbesök från högkvarteret i Stockholm. Tyvärr kom inte Miranda men hennes kollegor Alex och Robin dök upp istället. Med sig hade de lampor från Petzl och en ny sko från salomon som heter XA alpine.
Jag har inte riktigt sett behovet av en sko med damask.men eftersom det fanns en möjlighete att prova skon så gjorde jag ju det.
Passformen är sig lik. Gissar att skon använder sensofit och endofit för den smet åt runt foten lika sense ultra skorna. Dock kände jag efter knappa 1 km att jag kanske borde ha dragit åt snörningen lite till men detta glömde jag bort. Sprang sedan hela passet och tänkte inte ens på vilka skor jag hade på fötterna. Det får nog uppfattas som ett bra betyg för om man har minsta lilla fel på den sko man springer i så märker man ju av det hela tiden. Så var det INTE med denna sko. 
Resultat: sköna men jag ser inte behovet.
Film från måndagens pass:
 
Tack vare att jag följer rätt saker/produkter/personer på instagram så noterade jag ännu en nyhet från salomon. De har en swimrun-sko på G
 
Har inte lyckats hitta några filmer på svenska eller engelska om dessa skor men får man gissa så väger swimrun-skon ganska lite och släpper ut vatten rätt snabbt.
 
 
Igår borde jag väl ha vilat MEN..så om jag kollade i kalendern så visade det sig att veckodagarna onsdag & torsdag skulle bli svåra att träna på så...då fick det bli ett mörkerpass.
Fick sällskap ännu en gång av Anna. Hon har fått en sjuuuk boost av trail på sistone. Jag känner igen känslorna från mitt löparläger i spanien i maj-månad.Det är kul för den glädjen och energin smittar av sig och vi pratade mkt om hur vi båda uppskattade naturen och friheten med trail.
 
Vi sprang ca 8,5 km igår men som sagt...nu väntar 2 dagars vila.
 
 
 
 




Dubbelpass och Högbo Bruk

I fredgas körde jag det första lite hårdare passet sedan operationen. Jag satte Isabella i joggingvagnen och körde en grusvägsrunda på ca 7 km. Första km gick på 4:53 men sedan gick det i stort sett bara snabbare o snabbare. Totalsnitt på 4:29 på den rundan med en knäpptyst unge som somnade halvvägs på rundan. Solen sken. Ben & kropp kändes lätta såå...ni fattar. Ett bra avslut på sjukskrivningen.
 
Senare på eftermiddagen så var det en kompis från Team Nordic Trail som sökte sällskap på pannlampspass...Kunde ju inte säga nej där så det fick bli ett pass till på kvällen. Vi avverkade ca 10 km och ca 220 höjdmeter.
 
Igår lördag så kom svärfar hit som barnvakt och jag och Sara for till Högbo Bruk utanför Sandviken. Överraskningsfest för morsan som fyller 60 idag. Blev en lyckad (men dyr) tillställning och att äta middag efter kl 21:30 är nåt som vi normalt ALDRIG gör men men...det var gott
Lite av dessertbuffèn...Jag tog 3 ggr...
 
Vaknade mätt men ...frukostbuffè är ju alltid gott så...
Jag hann med ett kort löparpass INNAN middagen då jag sprang den svarta MTB-leden Trimtex. Om jag hade cyklat den är jag osäker på att jag faktiskt hade klarat alla svårigheter för det fanns ganska gott om stenpartier på den.
Efter dagens frukostbuffè så gav jag mig på 2 st leder. Mankan och Kemi. Dom summeras bäst på filmen nedanför
 




ensamtrail. Ett enda mörker

ja...filmen säger väl det mesta om kvällens pass. Ett ensamt mörkerpass där (konstigt nog) benen var lite trötta. Som "efter-träning-trötta". Igår blev det ju hela otroliga 4 km så jag hoppas inte det är pga de som jag känner trötthet.
Sen var det oväntat varmt ikväll oxå. Skönt men oväntat så jag var väl inte optimalt klädd men ..va fan.
 
Hade en lunchdejt med en träningsadept idag. Just nu är det lite mellanperiod med flertalet av de jag hjälper. Nästan alla mästerskap och cuper är avslutade. Det är för tidigt att börja träna inför 2017. Märks att säsongen börjar lida mot sitt slut. Ska försöka få dom och ta en lugnare period nu och börja fundera på nya målsättningar. Sen kommer den svårare uppgiften..Att tillsammans klura på hur vi/dom når upp till sina målsättningar



Om

Min profilbild

ola