ryggskott & örebro öl-cafè

Oj oj oj vart skall man börja egentligen. Då o då skojar jag om att min gubb-kropp bara höll i 38 år för de senaste 6 mån verkar allt möjligt skit hända med den.
Har två ggr det senaste 1,5 året fått sjukt ont i ryggen men inte värre än att jag kunnat jobba. (dock med smärta)
Igår uppsökte jag läkare för att kolla upp TRE saker som stört mig en tid. 
1: ryggsmärtan var en form av ryggskott.
2: en tå som smärtat samt varit svullen fick omdömmet " vänta o se"
3: blir stum i en stor del av höger lår när jag springer i typ tröskel-fart eller högre. Detta är cirkulations-relaterat så där blev det en remiss till Kärl-kirurgen på USÖ.
 
Kanske är det pga ryggen och låret som jag inte kan springa så fort/hårt som jag vill. Lägg där till att jag inte ens kommer ut så ofta som jag skulle behöva för att må bra. Då är det inte helt otippat att löparformen sjunker som en gråsten.
 
I söndags var jag med bästa polaren och såg Sabaton på conventum. En söndag kväll är inte den bästa dagen för konsert men ca 7500 pers kom dit. Jag har ju sett Sabaton många ggr och detta var kanske inte den allra bästa MEN detta var den bästa showen/underhållningen. Dom gjorde det där lilla extra med statister samt pyroteknik. Ljudet på nedanstående film är förstås kass men ändå..
 
Jag slängde dessutom upp en present till bandet som blev uppskattat. Mini-serien Kampen om tungvattnet.




10 år av bloggande

I detta inlägg tänkte jag summera lite av mitt bloggande 2007-2011. Men först..
 
Igår var jag tacksam över den svenska sjukvården. Isabella blev snabbt sämre igår eftermiddag och på kvällen åkte vi till akuten med henne. Slö och seg med 40,4 graders feber. Vi kom väl hem inatt runt kl 01 tror jag.
Hemma och VABBAR idag oxå och i skrivande stund sover hon.
 
Jag började blogga vintern 2007 och min tanke var väl först att det skulle vara som ett fönster mot sponsorer och de som följde mig inom cyklingen. Hela tiden har jag valt att låta min träning vara det huvudsakliga ämnet vilket har gett intrycket att jag alltid tränar mycket. Läsare har trott att dom vetat allt om mig, mitt liv och min träning bara för att dom läst bloggen. Personer som hela tiden har känt mig och umgåtts med mig privat har kunnat urskilja ironin och den rätta sanningen.
När jag nu har suttit och skumläst/scrollat igenom de första 5 åren så har jag slagits av hur jäkla dåligt jag skriver :-) men jag vet ju att jag nästan aldrig har korrekturläst innan jag publicerat mina texter.
 
2007
 
186116-13
186116-43
Två bilder som visar cross och racer. Min huvudsakliga discliplin har ju alltid varit mtb men jag "tjuvtränade" annat för att utvecklas.
2007 gillade jag GP-lopp, hävdade mig så gott de gick i elit-klassen oavsett disciplin. Min främsta merit detta år var 4e platsen på Lida loop. Minns det mesta från det loppet.
Jag nämner redan här problem med mitt vänstra ben som stumnade då och då. Vad som var fel skulle visa sig 6 år senare. Mer om det i nästa summering 2012-2017.
 
2008
 
image39
Här kommer Kalle. Kamelen som sedan dess har synts på min header längst upp på bloggen. Kalle och Anna är/var två kameler som bor nordväst om Nora och de cyklade jag förbi på ett långt distanspass.
2007-2009 så blev det ibland så att jag hade långa perioder med kompledigt pga all snöröjning man jobbade med. Dessa såg jag som träningsveckor då jag ofta kunde träna 14-18h/ vecka vilket var gynnsamt för formen.
Jag fyllde 30 detta år och detta var mitt sista år i elit-klassen då motivationen tröt ordentligt på slutet.
Velodromen i Roubaix. Jag cyklade ju det loppet vilket var en upplevelse.
Lopp-siffror:
Dist: 260km
snittfart 29,7 km/h
28 pav'e avsnitt pa ca 50km totalt
åktid 8h30  min
Proffsen kör samma sträcka till 99% men på drygt 6h
 
På den privata sidan så var 2008 ett härligt år då jag lärde känna Sara. Vi flyttade ihop på hösten och hade det inte lätt ekonomiskt men vi klarade det. Denna period är fortfarande en sån referens som vi nämner när vi tycker vi har det tufft nu för tiden. :-)
 
2009
 
Här hade jag visst 68,5ml/kg i syreupptag.
Jag fortsatte träna på en hyffsad nivå för det hade ju varit min livsstil sedan 2003 men 2009 skulle jag tävla mer sparsamt i H30 utan krav på mig själv. Började slås om pall-placeringar i H30 vilket var kul så hösten 2009 satte jag upp tuffa mål inför 2010.
Jag engagerade mig mer i Almby IK. Den klubb som hade stöttat mig så under alla mina elit-år. Det kändes liksom helt naturligt att "betala tillbaka". Startade vuxenträningen i mtb på måndagar som växte ordentligt och i juni var vi rekordmånga. Hela 29 st.
 
2010
Efter ett år av tävlande i H30 så sattes det återigen upp mål inför detta år. Jag skulle vinna SM och svenska cupen.
Tidigt på våren gjorde två små träningsläger. Ett till Oscar Ekstam i Falun och ett till Patrik Paulsson & Maria i skåne. Dessa gav bra cykelpass och det till skåne var kanonbra då det vid den tidpunkten var vinter här hemma så var det förstås barmark i Skåne.
Den första tävlingen i svenska cupen kan jag återberätta i detalj. Minns allt. Slutade med spurtseger mot Gunnar Töjren.
Har sjukt mkt minnen från 2010. Detta gav nog mer positiva cykelminnen än alla mina elit-år tillsammans. Gick sjukt bra i cross country det året trots mindre träningstimmar per vecka än under elitåren. På kort varsel bestämde jag mig för att sticka över till Norge och köra nordiska mästerskapen
 190620101808 (MMS)
Vilket gav en guldmedalj och en helsida i NA
 
Mer på den privata sidan så var vi på rockstad Falun och O-ringen arrangerades i Örebro. I slutet av 2010 så blev Sara gravid så när de flesta frågade mig om målsättningar inför 2011 så slingrade jag mig undan svaren för jag visste vad som skulle bli den tuffaste utmaningen året därpå.
 
2011
i januari 2011 så summerade jag året som just hade avverkats.
Jag skrev så här:

Mentalt
Jag har fått en annan inställning till tävlandet i år. Jag lever lite mer i harmoni nu tror jag. Sara är verkligen en tjuv då snott mitt hjärta och vi pratar om allt och hon får mig att må bra. Kanske är det just hon som gör att jag kan misslyckas på en tävling men ändå må bra 10 min senare då jag vet att livet är så mkt mer just de där 60-90 minutrarna av tävling. Jag kommer nog aldrig att sluta cykla, förmodligen inte sluta tävla heller men självklart på en annan nivå. Åtminstonde för att tag då jag ska bli farsa. Jag och Sara skulle säkert kunna komma överens om att jag skulle kunna satsa på att fightas om segrarna 2011 oxå men det kommer inte bli så. För jag är så nöjd över 2010 att jag just i detta nu har svårt att motivera mig strukturen och mödan som krävs. Ni som känner mig väl vet ju att jag fortfarande kommer att träna på bra men det är mer än livsstil. Jag tränar gärna hårt men i framtiden blir det icke målsiktig.

Det finns nu riktigt starka cyklister som passerat både 40 och 50 och det finns en stor risk att jag oxå kommer att bli en sån. Jag vill ha en tidning på pakethållaren om ca 15-20 år och sen trampa ikapp och ifrån ungtuppar som är ute och kör fartpass :-)

Målsättningar 2011
Ja denna fråga har jag fått hela hösten men då jag vetat om att jag ska bli förälder ett tag så har jag smygit undan svaret. Men nu vet ni. Jag har egentligen inga målsättningar men utmaningar finns det gott om då jag och Sara nångång i Juni skaffar oss ett livslångt ansvar. Ett barn.

Sen vill jag gå på fler konserter.
På det idrottsliga planet finns det fortfarande mkt jag vill göra. Cykla något långlopp utomlands, springa mer terränglopp, springa vertex igen, springa orientering. Ja överlag är det mera löpning tror jag för det är så tidseffektivt och mentalt skönt och mindre utrustning att hålla rätt på.

Just där och då visste jag ju inte att det bara 2,5 år senare skulle bli stopp med cyklandet för min del men samtidigt så ville jag springa mer vilket har bevisats bli sant.

Våren 2011 så tävlade jag på en av mina favoritbanor. Högaliden race i Hjo. Kom tvåa efter Frdrik Lagerkranz. 29 tums cyklarna gjorde entrè detta år.

Sara och jag gjorde vår första resa till Tallin. Vi har sedan dess varit där tre ggr till och jag hoppas att vi gör den 5e resan dit i år. Älskar den stan.

Vad vore 2011 utan att nämna Nora. Inte staden utan vår dotter. Jag bloggade så här nån dag efter hennes födsel:

Och jag själv då? Jo va fan jag grinar ju till dokumentärer på tv och extreme home makeover så vad tror ni? När Nora ploppade ut grät jag som en skolflicka.
Sen var vi i stort sett vakna från igår morse kl 02:50 tills idag på förmiddagen och det var väl som att ploga snö en hel natt. Man blir lite ovanligt dum i huvudet och hjärnan tar liksom små mikrosömnpauser. T.ex. när jag för 17e gången gick ifrån förlossningsrummet för att köra vetekudden i mikrovågsugnen. Ställde in mikron på 45 sekunder och satte mig i stolen brevid, somnar och vaknar när mikron piper 45 sekunder senare :-)
 
 
 
 
 
 
 




RR. Rekord och snodda stavar.

Hemma igen efter årets Vasalopps-tripp med jobbet.
Tävlingen:
Från start till..
Smågan Fallqvist, Emil (SWE)
Mångsbodarna Fallqvist, Emil (SWE)
Risberg Eklund, Daniel (SWE)
Evertsberg Eklund, Daniel (SWE)
Oxberg Hellström, Ola (SWE)
Hökberg Doering, Niklas (SWE)
Eldris Hammar, Emil (SWE)
Mål Hammar, Emil (SWE)
Strålande väder och ca -7 grader i starten. På första sträckan i år hade vi Emil, elit-åkare i cross som tränar varierat ca 10 h/vecka och han kan plåga sig duktigt och med min dåliga vinter så tänkte vi att han skulle göra bra i från sig. Han hade dessutom möjligheten att bo vid startgärdet och kunde därför lägga in skidorna extra tidigt i startfållan. 
Han startade i tät och hade bra skidor med både glid och fäste så han hängde med långt fram i startbacken. När den planade ut så tänkte han " shit vad det glittrar i snön" sen noterade han att även himlen glittrade...Då fattade han att det var han själv som typ, såg stjärnor. Strax efter det kräktes han. Tok-fan hade alltså gått stenhårt i backen och fick kräkas på toppen men sen beskrev han att det kändes bättre och han kunde mata på bra och skickade ut kollegan Daniel som 382a. Daniel körde sträcka 2 precis som han gjorde ifjol och han förbättrade sin tid med ca 17 min trots en vurpa. 
Min sträcka:
Jag stod i Evertsberg och njöt av den varma solen. Pratade med en bekant som skulle köra samma sträcka för sitt lag och mina skidor och stavar stod mot en vägg ca 6-7 meter ifrån mig. När jag kände att det började bli dags att ställa mig närmare växlingsfållan så gick jag mot mina skidor och noterade att tyvärr var det just ENDAST mina skidor som stod där. Stavarna var borta. FAAAN ! Frågade personerna närmast om de hade sett nåt men själcklart hade de inte det.
Noterade att det lutade ett par stavar mot en tunna ca 2 meter från den plats där mina skidor/stavar stått. Frågade närmaste personen om det var hennens stavar men det var det inte. Såg då att det var samma längd och samma handrem  men andra trugor och märke på själva staven som mina just stulna stavar. Då gjorde jag det enda rätta och stal mig ett par nya. Fast gamla. 
Gick mot växlingsområdet och väldigt nära inpå det så kom Daniel åkandes. Han växlade ut mig som gubbe 258a.
Graferna här ovanför visar höjd och fart. De vita fart-topparna är mellan 42km/h och 46km/h men min klocka säger att jag var uppe i 53 km/h nånstans. Hur som helst så är jag inte feg utför och bromsade aldrig utan stod sjukt mkt i fartställning. Stakade och stakade med mina långa, nystulna stavar.
När väl Lundbäcksbackarna kom så hade jag redan koll på att jag hade vallat för snålt så jag skulle aldrig klara att diagonala uppför. Chansade aldrig heller utan stakade uppför och ingen runt omkring mig kunde köra om mig så jag gjorde det nog rätt bra oxå.
Idag kollade jag närmare på sträcktiderna och jag var 51a av de 2000 åkare som körde den sträckan. Jag växlade ut Niklas som 158a.
Han körde oxå riktigt bra och sänkte oss ytterligare lite och skickade ut Emil som 120e och Emil tog oss ner till slutliga 103e plats. 
Vi hade 6 h och 16 min förra året men i år behövdes endast 5h 9 min.
 
Vi är såå sjukt nöjda och känner att 100-sträcket är så nära nu.
 
Senare på eftermiddagen gick vi och bowlade. Man var ju kung även där :-)
 
 
 




försvunnen blogg?

Ja det bloggas inte ofta här nu men vet ni vad?? På grund av alla jäkla dagisbaciller så har jag ju missat mitt egna 10-års jubileum. Det ni. Jag började blogga februari 2007 och still going strong. Ni kan hitta alla tdigare inlägg längst ner på denna sida. Själv gillar jag ju året 2010 av cykelprestations-anledning.
I dagsläget är nog bara halv-strong.
Ta en titt på bilden nedanför
 
Senaste månaden så har det skett knappa 8h träning och det är endast 1 av dom som kan kallas kvalitètspass.
Jag är i skrivande stund inte frisk än men är "bara snorig". Tog ett sent beslut igår att faktiskt ställa upp på företagets lag och köra stefettvasan som är imorgon. Jag har den lätta sträckan från Evertsberg till Oxberg. Mest utför alltså men de avslutas med Lundbäcksbackarna som tuff avslutning. 
Bildresultat för banprofil vasaloppet stafettvasan
Jag känner mig snorig, tjock och otränad så det bör väl kunna ske utan egna prestationskrav imorgon. Som det icke-proffs jag är så åker det ändå med två par skidor. Skall fundera, disskutera och kolla väderprognoser för att se vilka det blir. Kan ju tjäna sekunder :-)
 
Kärlek: Missar tyvärr premiären på Noras ridskola. KOmmer hem några timmar försent på lördag men jag gissar att det bli succè och att det snart föreslås att friggeboden skall byggas om till stall.
Avslutar med en motiverande film.
 




sjuk.igen

Ahh..Har just konstaterat att bastun är det bästa köp vi har gjort. Börjar bli en vana att jag, Sara och Nora bastar direkt efter att Isabella har somnat.
 
För att bekräfta rubriken så är jag alltså sjuk igen. Andra gången på en månad. Jäkla piss kan man uttrycka det som. Är inte glad över det och skulle helst av allt vilja att denna vecka istället hade blivit en bra träningsvecka för att sedan släppa upp formen inför vasastafetten nästa vecka.
 
Istället får det bli att behålla lugnet och inte stressa upp sig. Tänker verkligen köra med det gamla knepet att vila mig iform.
 
Imorgon startar skid-VM och jag är iaf laddad. Ska bli kul och visst kommer väl vi (sverige ) att ta några guld va?
Laddar extra med denna sköna film




sjuk träningsvärk

Hej o trevlig lördagsmorgon på er.
Sambon jobbar, ett barn sover och det andra barnet packar sin väska för att vara hos sin morfar ett dygn. Jag fick dock justera packningen lite nyss då jag tyckte 4 byxor, 5 trosor, 4 tröjor var lite onödigt.
Jag har ju haft min första jobb-vecka sedan i oktober och det har väl gått bra förutom att jag har frusit om fingrarna. Fick faktiskt åka och köpa mig de varmaste vantarna som jag kunde hitta och de underlättade arbetet.
 
Träningen då?
Jo jag har ju varit sjuk men testade att jogga försiktigt i onsdags med joggingvagnen. Detta var ett litet test för att vi skulle ju ha företags-gympa på torsdagen. Kände mig pigg på torsdagen vilket jag tog som ett tecken på att det inte skulle bli nåt bakslag.
Vi startade med tabata-liknande styrkeintervaller. dvs 20 sek arbete 10 sekunder vila. Detta körde vi i ca 30 min för att följa upp med 25 min bålträningen. Kände redan under passet hur detta skulle sätta sig i musklerna. Tog en bar med energi efter passet och bytte skor och tröja. Gick till löpbandet och satte det på maxlutning och en lugn fart så jag trippade fram. Samlade enligt löpbandet 500 höjdmeter på 32 min sen gick jag mot duschen,
 
Så här två dagar efter så har jag sjukt ont i rumpan och axlarna. Riktig sjuk träningsvärk. Men den hindrade mig inte från att jogga 10 km i snöfall igår eller mitt kommande pass idag med Isabella.
 




dagisbaciller?

Idag, Fredag, är det sista inskolningsdagen för Isabella och det dröjde ända tills idag som jag klassade mig som sjuk. Igår fanns det signaler att nåt skit var på gång men jag ignorerade det med esbirotox, the med honung och strepsil. Jag toppade detta med ett löppass på dryga 13 km för att " jag kommer nog ändå att bli sjuk" i tanken.
Benen verkar ha kommit in i ett skönt löpar-mode för att farter ner till 4:30 känns inte särskilt jobbigt och detta med en kadens på ca 185-190 steg/min.
Som så många ggr förut spelar pulsen mig ett spratt i början av passen. Efter endast nån minut noteras 192 i puls. Lyckas aldrig pressa mig över 180 på träning/tävling och nu startade jag dessutom med lugn jogg. Antingen är det fel på pulsbandet i början av ca 60% av mina pass eller så är det något fysiologiskt. Har mött EN person till som har liknande pulsfiler och den personen har pulsklocka av annat märke. Mycket märkligt. Likaså den där pulstoppen i slutet av passet.
Den vita linjen är höjdkurvan på passet.
Blev ett totalsnitt på 4:36min/km.
 
Som sagt, vaknade sjuk idag men tänker ändå trotsa det med det nya inslaget i familjen, nämligen Styrke-fredag. Blir jag och Nora idag men tanken är väl att vi skall göra nåt ihop som familj och då blir det nog en stund med situps, armhävningar, utfall och massa annat smått o gott.
 




update

Ja vad händer här då??
Jo sista veckan på föräldraledigheten (ledigheten??) Isabella skolas in och det går bra så idag lämnade jag henne, gick hem o klämde in ett löppass med 10 x 1 min där km-tiderna (som var ointressanta men...) gick oväntat snabbt. Nöjd över det passet.
Imorgon får jag lite mer ensam tid så förmodligen lyckas jag klämma in ett skidpass när hon är på dagis OM inte Nora blir mer förkyld förstås och måste vara hemma. Vi får se helt enkelt.
 
Överlag så har jag lyckats smyga upp träningsdosen på ungefär den nivå jag vill ha den. Vore fint om man kunde hålla sig runt 60 km/vecka men det blir svårt i livspusslet.
Dessutom börjar ju snart jobbet så då får man väl verkligen se hur livspusslet funkar.
 
För många år sedan(ungefär när jag upptäckte Ginger Runner) så snuddade jag även på Sage Canaday (vo2max productions) men gillade han inte då.
Nu den senaste tiden så har jag sett/lyssnat på riktigt många av hans videor och då gick det upp för mig att alla löpare inte följer samma träningsfilosofi (som tur är).
Jag har min erfarenhet från cykelsporten och har läst en del specifik träningslära för det MEN självklart en hel del allmän träningslära oxå. Därför var det sån glädje att få höra på Sage Canaday om att han förespråkar den filosofi som jag hade med mig i bagaget.




Bilder & mosse i januari

Glömde väl slänga med lite bilder från Branäs.
Mitt första på på längdskidorna i Branäs. Stakade mig runt 10 km och hittade en lagom stolpe att ställa kameran på.
 
 
Här är familjen morgontidig på väg mot backarna för att få åka lite på manchester-mönster. Vi bodde typ längst bort från backarna som ni ser på bilden. Bilden är tagen ungefär där vi bodde. Vi fick gå i ca 5-10 min beroende på om vi kallar det vuxen-tempo eller Nora-tempo. :-)
 
Ikväll ville jag springa nåt slags kvalitètspass. Första tanken var väl 10 ggr i den lokala backen här i Latorp men det är ju inte sååå jäkla roligt. Säkert nyttigt men va fasen...Nej istället kom jag tänka på att det är ju snart säsongspremiär och trail som är så roligt sååå...jag valde den lokala mossen istället. Kan väl sumera det så här. Att springa mosse i januari är ingen höjdare. Blev ändå tre varv, ca 4-5 svordomar och en ond tå.
 
Tjing tjong
 
 
 




branäs

Hej..Jag vet. Jag har varit frånvarande igen men vet ni vad? Vi har haft en skön vintervecka i Branäs. Nora har åkt slalom, Sara likaså plus snowboard, jag har åkt längdskidor, slalom och sprungit ett pass. Isabella har..Inte gjort nåt av det.
På den sidan av berget vi bodde så verkade det vara lite av ett köldhål. Minus 16 grader var det kallaste vi hade men några dagar var det plus på toppen och på andra sidan berget medans vi hade ständigt med minus.
3 pass längdskidor avverkade jag och alla gångerna åkte jag gondolliften upp till toppen för att sedan åka gröna backar ner till spårcentralen. För att ta mig hem så KUNDE jag väl ha tagit nån knapplift till toppen men jag valde istället att köra skejt upp till toppen för att sedan ta gondolen ner. ASjobbigt att skejta uppför trots att det var grön backe, dvs svag lutning.
Det enda löppass jag gjorde samlade jag höjdmeter. Vad annars ska man göra när man bor precis vid en kulle som är 440 meter högt?? Samlade 500 höjdmeter vilket tog ordentligt på lårmusklerna. Blev faktiskt sjukt trött av det passet.
Vi gillade Branäs som imponerade med sina backar. En rätt stor kulle där ute i ingenstans. Vi åker säkert dit igen.
 
Gårdagens träning
Igår (söndag) kom vi hem lagom för att se herrarnas stafett från Ulricehamn. Jag bara skrek när Halvarsson gjorde det där korta rycket på sitt avslutande varv. Vilket jäkla speed.
Senare på kvällen tänkte jag jogga/springa en sväng här på hemmaplan. Hade tänkt "lite längre" men ändå inget sjukt långt distanspass över 20 km sååå jag planerade en runda som skulle inkludera en lång och seg klättring. Försökte hålla ner farten första 6 km men benen hade "spring i benen" så kanske gick det lite väl snabbt för att kallas distansfart. Vid ca 7 km började backen som tog 7 min. Snittade pulsen på lite över 90% av maxpuls.
Tog det lungt nerför på den isiga grusvägen men lade sen in en fart-sträcka igen.
Totalt: 18, 9 km, 225 höjdmeter, snittfart 4:44/km




knästrul och skidtest

Innan detta bloggande har jag suttit och studerat lite detaljer på vasaloppets hemsida. Körde ju vasaloppet 2009 och 2011. Bäst gick det senare loppet av dom då jag körde på 5:44 men året innan var endast 6 min sämre. Förra året deltog jag ju med jobbet i stafettvasan. Har studerat vårts lag framfart där och vi landade ju på plats 144 av ca 2000 lag. Inte illa men vi satte redan direkt efter målgång ett mål för årets stafett. Topp 100 skall vi hamna och för min egna del ser det väl inte så ljust ut :-) Minns att jag åkte mycket mer skidor förra vintern men nu jäklas ju Kung Bore med mildgrader hela tiden.
Dock har ju löpningen gått bra så flås o benmässigt borde väl jag kunna pressa mig i 90 min ändå. Jag tror att föret kan inte bli sämre än ifjol ändå. Då var det ju bara ett spår man kunde köra i. Snöfallet på morgonen var INTE bra för oss med valla/tejp. Minns ett fåtal som var starka som kunde staka förbi i eget spår annars var det bara att följa ledet.
En annan grej är att jag skall ta en riktigt tidig buss till starten för att "tjäna" några placeringar innan starten går.
 
Tejp eller ruggade skidor?
Sist jag körde 10-11 varv på konstsnöspåret i Ånnaboda så jämförde jag mina skidor. De gamla skidorna som är blanka men har en gammal ruggad yta på fästzonen eller mina nya med flour-tejp under. Det skiljde sjukt lite per varv i tid men jag tycker jag känner mig fräschare när jag kan diagonala uppför. Jag skall uppprepa testet när de spårar ett längre varv. Anledningen till detta är att jag är beredd att åka på blanka skidor på min sträcka av stafettvasan. De första 24 km. Det vill säga inklusive startbacken...
Nåja...
 
Igår sprang jag en bit. Närmare bestämt 13 km. Varannan km fort varannan långsamt (relativt). Allt gick sjukt bra ända tills sista 1500 m som jag körde på snöiga/slaskiga stigar hemåt. Helt plötsligt hugger det till i vänster knä. Stod ut med smärtan de sista 5-6 minutrarna innan jag kom hem men lite fundersam på vad som hade hänt. Kände även av det när jag gick i trappen här hemma. Idag är smärtan borta men jag har redan startat rehaben. Den består av styrketräning och vila från löpningen....Ett tag...Brukar vara dålig på det.
 
Vill avsluta med en så inspirerande film




summering 2016, välkommen 2017

Ja nu är det redan den 2a januari och en årssummering av 2016 kanske borde ha dykt upp tidigare men vardagsstressen är en sak som präglat fjolåret ganska hårt.
Bloggandet har blivit lidande men egentligen är det skitsamma för även familjen och jag själv har blivit drabbad. Så EN utav alla åtgärder jag har vidtagit är att sociala medier (fejjan & instagram) är avslutande och ni anar inte vilken befrielse det är. 
En annan sak är att jag frånsäger mig ideella uppdrag och att engagera mig i träningar och andras träning. Har en polare som då o då hashtaggar Familyfirst. Jag tar efter det uttrycket och leker hellre LEGO med mina barn än sitter och planerar andras träning.
Mat är en annan sak. Jag vill äta ännu mer vegetariskt. På nyårslunchen slängde Sara ihop den godaste lunchen på länge med egentligen tre ingredienser. Blomkål, kålrot och linspasta.
Sen är det mycket kvar att jobba med förstås men bollen är iaf i rullning mot ett sundare leverne.
 
Om vi tar 2016
Inför det året satte jag upp några mål med löpningen. Sub 20 på 5k och sub 40 på 10k var väl dom jag skulle ha svårast med och mycket riktigt så gick dom inte i lås heller. Ju mer jag tränade mot att bli en snabb asfaltslöpare desto ondare gjorde benen (skenbenen). När jag i augusti blev så missnöjd efter midnattsloppet så struntade jag i det och sprang mer trail och pass utan syfte. Det är inte likt mig men samtidigt höjde jag veckodosen och då funkar ju inte intervaller hela tiden. Efter nån månad verkade de ge effekt för jag känner mig rätt rapp, spänstig och snabb i stegen. Är lovande mot nästa säsong.
Ett mål 2016 var att vara hel och stark för att orka med löparresan till Spanien. Det lyckades och jag hade inga bekymmer med 7 dagars löpning.
Ett mål var att sätta pers på Bergslagsleden Ultra 47,5 km. När det närmade sig loppet hade jag den insikten att jag hade slarvat med distanspassen så allt över 30 km skulle bli intressant och se hur kroppen reagerade. Mycket riktigt..i 33 km var jag ganska nöjd. Vid 35 km kom de kramper och efter 37 km var allt en plåga.
 
Men det finns ljusglimtar från löpningen 2016 oxå.
  • Vann Påsklöpet efter en hård kamp. Var ca 20 sekunder efter ledaren vid varvning vid 4,6 km men hämtade krafter som jag inte visste jag hade ute på andra varvet och lyckades dra ifrån och vinna.
  • The rap race i Västerås. Utan krav på mig själv och i Saras sällskap så chansade vi och deltog i samma lopp. Ett härligt trailllopp i skönt väder. Jag var med i toptrion nästan hela loppet och när jag riktade in mig på 3e platsen med 2 km kvar så lyckades jag återigen hitta krafter och komma 2a.
  • Västerås powertrail. Coolt lopp men sjukt jobbigt. 4 x mosse, 4 x slalombacke och en blandning av stigar.
  • Tiveden trail. Stafett med Sara där vi vann!
Inför 2017 så sätter jag i dagsläget inga mål inom löpningen. Jag önskar bara hålla uppe träningsdosen så ska det nog bli bra. Finns många härliga lopp där ute som vi gärna testar men jag måste säga att de ovan nämnda lopp lockar ju även 2017 :-)
Sen är det ju bara 2 mån kvar till stafettvasan med jobbet där vi satte målet att vara bland de 100 bästa lagen.
 
En annan sak är att 2017 så har jag bloggat i 10 år !!!! Jag skall göra en slags lista över dom åren men det blir närmare själva jubileumsdagen.
 




rekord på 3x 10

Här är den sväng som jag började köra i höstas. Tror det kan ha varit september eller nåt. Den går ner upp och ner för Kilsbergskanten. Sen vänder man och kör tillbakaoch får således två klättringar tillbaka. Jag har sen början kallat denna för 3 x 10 min men de första gångerna tog klättringarna längre än så. 
Igår sattes dock ett trippelrekord då jag satte nya PB på alla 3 stignigarna. 9;47, 10:14 och 10:50 blev det på dom. 
Jag har precis skapat strava-segment på dessa för att slippa trycka på knappar då själva rekorden visar sig direkt när all träningsdata tankas upp. Fast med mitt sifferminne så kommer jag väl ihåg tiderna ändå.
 Nu dröjer det nog minst 2 veckor innan jag kör dom igen för jag måste ta en lugn vecka, nästa vecka, för att orka springa 2 ggr 2 h för musikhjälpens skull.
För idag är jag rätt knäckt efter tisdagens och gårdagens hårda pass. Jag och Isabella joggade ett lugnt återhämtningspass idag bara. Snittfart 5:45 så pass lugnt var det. Olikt mig men benen är såå döda.
 
 




skidpremiär x 2. En flopp, en succè

Ungefär varannan vecka så har jag bra repsektive dålig känsla i träningen. Just de senaste 3 dagarna så verkar det ha slagit om till bra känsla och flow. 
I lördags jobbade Sara och klockan blev lite för mycket för att jag skulle vara nöjd innan jag kom ut och träna. Sen hade jag sett fram emot att kunna staka bra på de närliggande fotbollsplanerna och på det sättet alltså få min skidpremiär denna vinter. Nu var det inte bara de tejpresper som satt kvar som ställde till det. Nä det var även för lite snö på fotbollsplanerna så det gick skitilla. Sur som ett bi kom jag hem. En jäkla skitkväll.
I söndags så kom revanchen då jag i skenet av pannlampan jagade höjdmeter med stavar i storstenshöjden.
 
I den nedre delen av backen var det en del höga med konstsnö som gjorde det lite jobbigare men ju högre upp jag kom detso mer barmark blev det. Blev ca 537 höjdmeter på 42 min vilket jag var nöjd med. Skönt att få ta ut sig.
Då Sara jobbat helg så kunde vi på måndagen göra en familjeutflykt till Ånnaboda och först sprang/gick sara en slinga medans jag och barnen åkte längdskidor. Eller mer korrekt beskrivning är att Nora åkte 3 varv!! på konstsnöspåret à 800m. Jag gick ute i kanten med barnvagnen och Isabella.
Efter Sara tränat klart bytte jag om och körde 10 km i samma spår som Nora nyss åkt och de där tejpresterna hade jag tagit bort. Jag körde alltså med helt blanka skidor. Nåt jag aldrig gjort förut. Blev alltså stakning för hela slanten vilket känns i magen idag.
 
Dagens träning
Fick till ett dryga 9 km långt pass idag utan barn och pannlampa. Lyx att träna i dagsljus. Första km var uppför samt uppvärmning så den första km hamnade på 5:07 men sen verkade benen pigga. Låg precis på gränsen vad jag klarade av och fick göra en medveten sänkning av intensiteten i mitten. Totala snittet hamnade på 4:18 inklusive uppvärmningen. Rätt nöjd med farten att det inte bara var i början och sen fallande skala utan hade rätt bra kräm i benen hela resan.
 
Imorgon vankas onsdagstrail. Batteriet ligger på laddning.
Till er kvinnliga läsare..Jag har länge var ett fan av Ginger runner. Nu har hans fru startat en mer feminin sajt..
Detta är hennes presentation men hon har en video till ute..
 
 




pappa pappa pappa

Föräldraledig. Dagarna går och det gäller att sysselsätta sig med nåt. De dagar som är tråkigast är när det regnar och vi inte tar oss för nåt "projekt". Och tyvärr måste jag säga så håller Isabella på att bli pappig. Det är inte alls på den nivå Nora var när hon var liten. Den gången var det charmigt en vecka kanske sen blev det bara en belastning. Nu är jag rädd att det skall upprepas.
 
Bloggen lever men då jag är hyffsat flitig på instagram så glömmer jag bort bloggen lite då o då.
Fick en notis om att en joggingtur jag och Isabella gjorde häromdagen gav bilden av ett ansikte.
Har ju sprungit denna runda massa gånger och har själv aldrig noterat det. Nu kommer självklart nästa utmaning att skapa ett leende och kanske en frisyr på denna figur
 
I somras satte jag min första tid på mtb-spåret i Marka. Efter att då tagit inspiration av Erik Anfält så åkte jag dit en vardag kväll. Då var det torrt och fint och det var T-shirt och shorts som gällde.
Igår kväll var det dags för test nr 2. I mörker, 3 lager på överkroppen, pannlampa och slomons väst med batteri i. 0 gradigt i luften och ganska slirigt på stenar och träbroar. Vi var 6-7 st från Team Nordic Trail som skulle sätta var sin bra tid. Vi körde jaktstart och jag gick ut sist. Att göra på det sättet är som gjort att jag ska vilja för mkt och spränga mig. Så även igår förstås. Ca 1 min och 40 sek efter att jag hade startat så var jag på/strax över tröskel. Försökte att lugna ner mig men det var först när jag var stum i benen efter ca 2-2,5 km som jag verkligen lyckades slå av på farten.
Tyckte inte jag fick till ett perfekt genomförande, pannlampa istället för dagsljus och sen lite halt här o där. Blev därför skitglad när jag vid målgång stängde av klockan på 25:23 vilket är 43 sekunder snabbare än i somras! Sjukt nöjd.
 
Ikväll är det äntligen dags för öl & whiskey-mässan. Tjohoo!



Om

Min profilbild

ola