tävlingshelg

Jag har haft en tävlingsfri helg. Inge konstigt kan man tycka då jag inte tävlar särskilt mycket nu för tiden. Min dotter Nora däremot..Vi gjorde en familjeutflykt till Ånnaboda i lördgas fm så började hon med att testa miniknat. En snitslad bana där hon fick leta efter saker som piraterna hade tappat bort. Vid "målet" väntade en pirat som hade en riktig skattkista med "pris" i form av banan och festis.
Strax efter det så testade vi en bana runt Ånnabodasjön på 1700 m. Hon orkar ju inte springa hela tiden men när vi väl tog oss in på stig så imponerar den unga fröken. Och trots att hon var trött halvvägs så skickade hon på en grym spurt inför all publik.
Sara testade även hon en lite längre bana på över 3 km och verkar även hon ha fastnat för orientering.
 
Idag var det äntligen dags för Nora att få testa det populära loppet som Spartacus annordnar i Karlslund på söndagarna.
 
Min egna träning då?
Jo igår kände jag att mina skenben behövde vila från löpningen. Hade ju kört ett monsterpass i fredags. 6x4 min fort på stig.
Så igår kväll blev det 10 st ronder på sandsäcken. Var väl egentligen första gången nånsin som jag kände mig lite ringrostig faktiskt. Måste nog gå ner snart igen och köra ren teknik.
Nu ikväll, (sön) så körde jag lite mörkerlöpning på kilsbergskanten. Ca 11 km och jag gasade på i två st långa klättringar.
Gick väl så där




Skotest och nyheter från salomon

I måndags var det återigen dags för Team Nordic Trail att ha sitt pass. Denna dag var det jag som höll i passet och vi hade finbesök från högkvarteret i Stockholm. Tyvärr kom inte Miranda men hennes kollegor Alex och Robin dök upp istället. Med sig hade de lampor från Petzl och en ny sko från salomon som heter XA alpine.
Jag har inte riktigt sett behovet av en sko med damask.men eftersom det fanns en möjlighete att prova skon så gjorde jag ju det.
Passformen är sig lik. Gissar att skon använder sensofit och endofit för den smet åt runt foten lika sense ultra skorna. Dock kände jag efter knappa 1 km att jag kanske borde ha dragit åt snörningen lite till men detta glömde jag bort. Sprang sedan hela passet och tänkte inte ens på vilka skor jag hade på fötterna. Det får nog uppfattas som ett bra betyg för om man har minsta lilla fel på den sko man springer i så märker man ju av det hela tiden. Så var det INTE med denna sko. 
Resultat: sköna men jag ser inte behovet.
Film från måndagens pass:
 
Tack vare att jag följer rätt saker/produkter/personer på instagram så noterade jag ännu en nyhet från salomon. De har en swimrun-sko på G
 
Har inte lyckats hitta några filmer på svenska eller engelska om dessa skor men får man gissa så väger swimrun-skon ganska lite och släpper ut vatten rätt snabbt.
 
 
Igår borde jag väl ha vilat MEN..så om jag kollade i kalendern så visade det sig att veckodagarna onsdag & torsdag skulle bli svåra att träna på så...då fick det bli ett mörkerpass.
Fick sällskap ännu en gång av Anna. Hon har fått en sjuuuk boost av trail på sistone. Jag känner igen känslorna från mitt löparläger i spanien i maj-månad.Det är kul för den glädjen och energin smittar av sig och vi pratade mkt om hur vi båda uppskattade naturen och friheten med trail.
 
Vi sprang ca 8,5 km igår men som sagt...nu väntar 2 dagars vila.
 
 
 
 




Dubbelpass och Högbo Bruk

I fredgas körde jag det första lite hårdare passet sedan operationen. Jag satte Isabella i joggingvagnen och körde en grusvägsrunda på ca 7 km. Första km gick på 4:53 men sedan gick det i stort sett bara snabbare o snabbare. Totalsnitt på 4:29 på den rundan med en knäpptyst unge som somnade halvvägs på rundan. Solen sken. Ben & kropp kändes lätta såå...ni fattar. Ett bra avslut på sjukskrivningen.
 
Senare på eftermiddagen så var det en kompis från Team Nordic Trail som sökte sällskap på pannlampspass...Kunde ju inte säga nej där så det fick bli ett pass till på kvällen. Vi avverkade ca 10 km och ca 220 höjdmeter.
 
Igår lördag så kom svärfar hit som barnvakt och jag och Sara for till Högbo Bruk utanför Sandviken. Överraskningsfest för morsan som fyller 60 idag. Blev en lyckad (men dyr) tillställning och att äta middag efter kl 21:30 är nåt som vi normalt ALDRIG gör men men...det var gott
Lite av dessertbuffèn...Jag tog 3 ggr...
 
Vaknade mätt men ...frukostbuffè är ju alltid gott så...
Jag hann med ett kort löparpass INNAN middagen då jag sprang den svarta MTB-leden Trimtex. Om jag hade cyklat den är jag osäker på att jag faktiskt hade klarat alla svårigheter för det fanns ganska gott om stenpartier på den.
Efter dagens frukostbuffè så gav jag mig på 2 st leder. Mankan och Kemi. Dom summeras bäst på filmen nedanför
 




ensamtrail. Ett enda mörker

ja...filmen säger väl det mesta om kvällens pass. Ett ensamt mörkerpass där (konstigt nog) benen var lite trötta. Som "efter-träning-trötta". Igår blev det ju hela otroliga 4 km så jag hoppas inte det är pga de som jag känner trötthet.
Sen var det oväntat varmt ikväll oxå. Skönt men oväntat så jag var väl inte optimalt klädd men ..va fan.
 
Hade en lunchdejt med en träningsadept idag. Just nu är det lite mellanperiod med flertalet av de jag hjälper. Nästan alla mästerskap och cuper är avslutade. Det är för tidigt att börja träna inför 2017. Märks att säsongen börjar lida mot sitt slut. Ska försöka få dom och ta en lugnare period nu och börja fundera på nya målsättningar. Sen kommer den svårare uppgiften..Att tillsammans klura på hur vi/dom når upp till sina målsättningar




återkomsten

När man kommit upp sig i åren och är en sån pratglad skit som jag så skaffar man sig kontakter här o där.
 
Efter lite dialog med en läkare/kirurg som jag känner så vågade jag mig ut på en kort löparrunda idag. Eller löparrunda....Försiktig jogg skulle man kunna säga..
 
Hela otroliga 4 km blev det men det kvittar idag. :-)
 
 
 




vad fan hände? arteriell insufficiens x 2

Okej..Lite som rubriken säger så är det idag lördag och känslan av "va fan hände egentligen" har infunnit sig.
 
 
Den historien lämnade mig med beskedet:
  • aldrig tränings/tävlingscykla mer.
  • Åt blodförtunnande ett tag men slutade efter överenskommelse.
  • hade ökad risk för blodproppar
  • i övrigt ingenting annat
Jag har efter detta suttit i sadeln ett fåtal ggr som instruktör, sprungit mer o mer och denna säsong har ju löpningen gått ganska bra. Att jag sedan operationen feb 2014 skulle ha en ökad risk för blodproppar är liksom inget man gått och tänkt på varje dag direkt.
 
I söndags sprang jag bergslagsleden ultra.Dagen efter höll jag i ett pass med Team Nordic Trail, trötta ben men allt gick över förväntan. Då veckan innehöll andra privatsaker så fanns det bara en dag till att träna på så att säga så det blev den tredje dagen i rad. I tisdags kväll skulle jag ge mig ut på mörkerpass med två medlemmar i TNT.
Vi startade lugnt och hade ca 11 km framför oss men ganska omgående stumnade mitt vänstra ben. Vi joggade verkligen i behaglig fart så jag pressade väl emot denna känsla ett tag innan jag till slut fick se mig besegrad och vi stannade och gick en bit. Här kom mina känslor från 2013 tillbaka. Aldrig sedan dess har jag fått så här tydliga signaler om att stumna igen. När vi började jogga igen så dröjde det inte länge innan vänster ben krånglade.
 
Förvirrad och orolig åkte jag hem och bad Sara känna min puls i mina knäveck. Hon är inte ulbildad på just detta så inte nog med att hon fann det svårt att hitta pulsen. Hon gjorde det bara i mitt högra ben dessutom.
Dagen efter, alltså i onsdags, så ringde jag vårdcentralen. Fick tid ca 13:30 samma dag. Träffade läkare i ca 3-4 minuter innan han sa" jaaa vi vill väl samma sak? Att du ska till kärlkirurgen?"
Knappa timmen senare var jag där. Fick träffa samma läkare som gjort efterkollen på min tidigare operation så han visste om min historia.
Blev inlagd direkt med beskedet att INTE äta nåt. Började ana oråd om ny operation
Ringde de samtal jag behövde för att tala om för arbete och sambo att läget var nog allvarligt och att jag skulle bli kvar på USÖ.
Framåt kvällen så blev det röntgen med kontrastmedel för att få det bekräftat. Min bypass hade slutat fungera. Det som försörjde mina ben i vilande tillstånd var mindre kärl och när jag ville belasta benen så räckte inte syretillförseln till.
 
Förresten... Du hittar bilder som förklarar detta i länken i början av bloggen.
 
Framåt kl 21:30-22 nångång så blev det sen operation nr 1 där de gick in i artären med en lång slang som sen fick ligga o pyttsa ut propplösande medel så de blodplättar som klumpat ihop sig i venen skulle lösa upp sig.
Sen väntade nästan ett helt dygn till helt o hållet på rygg. Fy fan vilken plåga kan man säga. INTE skönt. 
Från tidig torsdag morgon och ända fram till kl 14 så väntade jag och väntade o väntade på rygg. SEN blev det ner till operation igen för att slutföra jobbet. De satte in en stent (nät) i den ven som fungerar som bypass och blåste upp den med små ballonger. Det kändes...
Under den operationen var jag något mer avslappnad och hörde vid ett tillfälle "oj hoppsan" från kirurgen. Då jag bara var lokalbedövad så sa jag "säger man så där i mitt yrke så har man kapat ett rör fel.." Då kom svaret " ungefär samma som här då " och sen ett garv.
 
Jaha..När avslutande op var över så fick jag äntligen sova på sida och upp och röra mig. En sån glädje. Vet att jag bara stod brevid min säng i 10-15 min. Och att få äta då!!! Beställde in en kaffe o macka och det smakde ljuvligt.
 
Nya förhållningsregler 2016
  • Äta trombyl livet ut. Blodförtunnande.
  • Har gener för att få plack i kärlen så ålderns höst kan väl bli så där...
  • Risk för proppar av mina egna blopplättar så...
  • uthållighetsidrott som skapar vätskebrist är inget för mig numera...Är begränsad till ca 60 min aktiviteter.
  • Skall ALLTID hålla min västekbalans.
Jaha...polett nr 2 håller alltså på att ramla ner. Jag hade ju några drömmar i form av uthållighet kvar...Men man är inte hur stark som helst. Jag har återigen drabbats hårt men står fortfarande upp. Lite som roboten Atom i reel for steel :-)
 
Kom hem igår fredag med ett litet litet sår på min ena höft. Är öm och haltar men mentalt är det lite snurrigt. Vad har egentligen hänt den här veckan? Vad gäller nu?
Jag tänker så här. Vila nån vecka sen smyga igång. Vill tävla om en månad i Västerås.
 
Ikväll skall jag dock gå på bio.




racerapport Bergslagsleden ultra 47,5 km

Även ur en förlust kan man ta med sig positiva saker.
 
Jag förlorade inte idag men jag levererade inte som jag önskade heller. Vi tar det från kl 06:00 imorse.
Frukost. Havregrynsgröt, läste lite i NA, skulle toppa det hela med att dricka en rödbets-shot. Hade ju druckit en sån (vidrig) dagen innan samt ätit lite kokta rödbetor för jag har vid de två tidigare tillfällen jag testat det här med rödbetor upplevt positiva effekter.
Stod vid diskbänken och hade ett glas vatten redo för att skölja rent munnen med efteråt. Andades bara genom munnen för att slippa känna smaken, kastar i mig shoten men lyckas ändå känna lite smak och då blir det nåt mindfuck...Jag kräks upp både shot och lite havregrynsgröt i vasken. Kan inte göra annat än att garva åt saken.
Blir hämtad kl 7 av min langare Janne som så snällt ställde upp idag.
 
07:20 i Ånnaboda. Skönt att ha nära till tävlingen.
Morsar på några bekanta och kliver sen på bussen som skall ta oss till starten utanför Nora.
Solen skiner, kommer bli en härlig dag i skogen. Valde in i det sista att springa i shorts istället för 3/4dels byxa. Tar även på mig vadkompressionsskydd.
Pratar med lite träningskompisar vid startområdet och får dessutom agera löpar-skådis för Örebro xchallange som var där och filmade.
 
Starten går och trots att denna bild visar att jag (som vanligt) var framme bland de stora gossarna så...
Så lyckades jag i år gå ut i rätt tempo. Höll igen och hamnade efter 1 km i ryggen på en team nordic traillöpare från karlstad. Han hade sprungit både två tidigare upplagor och hamnat runt 4 h. då visste jag att jag inte skulle hålla hans rygg heller.
Höll min fart och tog det hyffsat lugnt uppför och gasade lagom utför.
De första 16 km gick faktiskt riktigt bra och jag är övertygad om att rödbetsjuicen funkar på mig. Att köra med vadskydden idag var oxå skönt men är osäker på om de ger effekt.
Efter 16 km så kommer det ett lättlöpt parti som sedan börjar gå svagt uppför. Här tog jag det medvetet lugnt och blev ikappsprungen av två stycken löpare. Den sista av dom lämnade dock aldrig mitt synfält och jag lyckades ta mig förbi strax efter rusakulan på banans mest tekniska parti. Sa faktiskt innan start idag att jag i trollporten skulle ta placeringar :-) Jag gillar teknisk löpning :-)
 Inte så långt efter detta så kom det tydliga signaler från mina ben. Eller egentligen bara mitt vänstra ben som får mig att fundera lite extra. Kanske har detta med min skada att göra? När den historien uppdagades 2013 så var ju hela mitt vänstra ben smalare än mitt högra . Kanske är det slumpen men hur som helst så var det vid ca 30-32 km idag nära till kramp i baksida lår och inte långt efter så började kila/nypa i framsida lår oxå.
På en grusväg vid ca 35 km så fick jag spontan-support av ägaren till LÖPEX (Daniel). Lite vatten och en GT-tablett. Tror det tog bort de värsta känningarna men ungefär här sa även kroppen att den inte var tränad för distansen i år. Hade ju haft den känslan innan...
Såå från km 36 så har allting dalat. Moral, styrka, kämparlust och glädje osv osv
 
Försökte peppa mig med både det ena och andra...Föresten vid km 31 så gav jag mig själv två hårda örfilar. Den sista sved :-) Varför då tänker du? Jo så jag skulle skärpa till mig. Höll nämligen på att snubbla för att jag inte höll fokus.
 
Kom till slut i mål på ca 4h 52 min. Hade 4:32 2014 och jag körde hyffsat jämnt med dom mellantiderna i år.
 
Inte missnöjd. Inte nöjd. Tar med mig känslan jag hade i 35 km idag.




inför Bergslagen ultra 47,5

Årets "VM" för mig skulle få vara imorgon om det var så. Dock går Bergslagsleden ultra på söndag. Har lagt fram tävlingsutrustningen och satt fast nr-lappen och kört nån form av väckningspass idag. Nu kommer morgondagen bli en enda lång väntan. Tidigare i veckan har jag haft en sån seg känsla och därför har självförtroendet sviktat men så idag, äntligen, kändes passet bättre.
 
 
Provsprang här i Latorps-området med de svindyra FALKE-strumpor för ca 230 kr ihop med salomons sense ultra SG som skall bli kombon på söndag. Det började lite segt men sen så, efter ca 4 km, så lossnade det och farten ökade. Kollade pulsfilen i efterhand och det ser bra ut. När farten öveträffar pulsen så att säga. Det sjuka är att detta var på nästan samma ställe som grävlingen skrämde mig tidigare i veckan. 
Blir en vilodag till imorgon (många sånna på sistone?) för att sedan mosa mig trött på söndag.Sista 7 dagarna har det ändå blivit ca 50 km och om man summerar efter Ultran så blir det nog en rekordvecka iaf.
Försöker hålla tankarna inför loppet i schack. Har inte sprungit tävlingssträckan i år vilket jag gjort tidigare i år. Har blivit färre långpass med skulle jag tro MEN den totala volymen löpning är mer än någonsin så vem vet. Säger som sååå många gånger förut: Jag skall gå ut lugnt. Om jag skall lyckas bra så tror jag att de första 8 km måste få kännas lätta. Sen så kan jag släppa på. Likaså måste jag hålla igen på grusvägarna.
På söndag eftermiddag vet vi om jag lyckades med min plan. Målet är bättre än 4:20 och drömgränsen är aningens bättre på 4:15. 2014 sprang jag på 4:33 med jordens jättesvacka mellan 23-28 km.
 
I skrivande stund så spelas nån spotify-lista som heter kick-ass metal. Shit vad jag går igång nu. Kan inte sitta still med lurarna i öronen. Nyss spelades In flames och shit...vet ni hur svårt det är att blogga samtidigt som man spelar lufttrummor?
 
 
 




örebro action run x 4

I fredags cyklade jag in till Örebro i nästan högsommarvärme för att hjälpa till med Örebro action run. Det är andra året det arrangeras i stan men första året med mig i teamet. Därför blev loppet så sjuuukt mkt bättre...Nä knappast. Men jämfört med de arrangemang jag varit involverade i tidigare så är denna apparat så sjuukt mkt större. Märktes direkt att här fanns det muskler och rutin men samtidigt var det så många fler moment som skulle roddas.
Fredagsroddningen med funktionärer drog igång kl 17 och när klockan var 19:30 på fredagskvällen så tänkte jag att detta går ju snabbt och bra. Till min hjälp hade jag 3 innebandykillar som jobbade på bra med att bära kravallstaket, banda upp banan o.s.v.
Dock hade vi ca 3 km av banans 7,5 km så tiden sprang iväg och motivationen sjönk hos killarna. Strax innan kl 23 bröt vi för natten. 
Jag summerade med de ansvariga vad som var gjort och hur vi skulle lägga upp själva tävlingsdagen. Första start var ju kl 12 så just där och då kändes det ju lugnt.
Lördag morgon kom snabbt.
Självklart tillkom det uppgifter och trots bra rutiner så fanns många frågor. När kl var 11, dvs 1 timme innan start så ville jag byta om och springa ett testvarv men det skulle ta mig 53 min till innan jag kom iväg. Då var det 7 min kvar till första start och jag hade ryggsäck med sprayfärg, km-skyltar och extra plastband. Mina ben var tunga och orsakerna var många. 5 h sen frukost, allt jag hade fått i mig var en liten chokladbit. Mycket promenerande och bärande. Jag förvarnade flaggvakter på min runda och vid 2 km så kunde jag se långt bakåt och ana att de första löparna var på ingång men det dröjde nästan till km 3 innan jag blev omsprungen. 
Jag märkte under detta varv en del misstag i vårt arbete med banan vilket var skönt att kunna åtgärda direkt.
Under denna långa dag så blev det totalt 4 varv på banan och jag är glad att när jag sprang det sista så var det två "inte topp-tränade" individer som sprang. Mina ben var trötta efter de 3 varvet som jag hade gjort innan plus de uppdrag jag hade gjort som t.ex mer muggar till vätskestationen, extra sprayfärg på gatorna osv. Skulle gissa att jag gjorde ca 40 km igår varav 15 av dom var på hinderbanan MED hinder. De två första varven så smög jag runt hindrena :-)
 
Tävlingar går alltid snabbare att riva än att förbereda och så även nu. Det har dock varit 1,5 låååångt dygn och nu söndag em så vill jag mest ha lugn o ro. 
 
Har varit riktigt häftigt att få vara delaktig och det skapade en viss mersmak att prova nåt action run lopp...Går ju ett i västerås i oktober....




örebro action run

Livet rullar på i 180...Väntar på sara som sprungit Blodomloppet inne i stan. Sen skall jag ut och vattna ut nematoder i gräsmattan mot Pingborre
 
Träning då?
Jo igår var det oxå ont om tid. Hatar den känslan. Var tvungen att sticka ut för att må bra och mosade på i 6,6 km iaf. Bättre ett kort o hårt pass än inget alls.
 
Imorgon jobbar man ju till kl 13 men direkt efter jobbet så skall jag hjälpa till med action run. Säkerhet för löparna är mitt bord. Blir att rodda hela kvällen och sen upp lördag morgon och kolla över banan.
Ska bli kul. Har lite kumlacross-hjärna nu :-)
 
 




sleten och nere i källaren

Tidigare i veckan så har jag ju sprungit i mossen två ggr, och vid storstenshöjden 1 gång men igår testade jag det stället igen. Jag har nämligen sett hur andra bra terränglöpare kör pass där de samlat 1000 höjdmeter på ett och samma pass. Jag testade ju 500 höjdmeter i onsdags och det gick förvånansvärt lätt. Så hur svårt kunde då dubbla mängden vara??
Vilodag i fredags som avslutades med en jätterolig utekväll vilket INTE var det bästa receptet för att kroppen skulle kännas superpigg på lördagen men va fan. 
 
1000 höjdmeter
Cyklade till Garphyttan och ställde hojen vid coop. Gick in och köpte en snickers och en 0,5 l MER. Då solen tittat fram så visste jag att mina två softflasks inte skulle räcka.
Med risk att tröttna på storstenshöjden så blev det ändå det stället som blev lekplatsen för dagen men genom att starta i Garphyttan fick jag ju ta lite höjd innen jag ens kom dit, ca 80 hm.
 
Kände inte av de relativt pigga ben som jag haft tidigare i veckan utan nu var det tungt från början. Uppladdningen från kvällen innan var nog bara halva sanningen för veckans träning börjar göra sig påmind.
Jag närmade mig 500 höjdmeter och de hade gått ca 20 min långsammare än de i onsdags men det var väntat.
Vid 760 hm vet jag att jag var långt nere i källaren. Åt min sista bit snickers. Hade slut på vätska och var allmänt omotiverad men FAAAn heller att jag skulle ge upp.
 
Kämpade på och när det var de sista 100 m så visade ändå gubbkroppen att den inte var helt slut.
 
En sista pressning av kroppen var nerför mot Garphyttan igen där jag försökte släppa på utför för att knäcka de sista fibrerna av lårmusklerna.
Gick in som en zombie in på coop. köpte en ny MER och en recoverybar. Dessa två var tvugna att förtäras för att jag skulle orka handla de varor som skulle med hem :-)
Idag blev ännu en vilodag vilket jag verkligen behövde. Passet tog bra igår.
20,8 km på ca 2,5 h blev det igår.
 
Imorgon är det nya tag med Team Nordic trail.
 




som ljuv musik

På ett fysiskt sätt har midnattsloppet släppt men mentalt är det fortfarande lite jobbigt. 
Sön: återhämtningsjogg med Isabella i joggingvagnen
mån: rullskidor 18 km med tryck i stakningen.
tis: mosslöpning
 
Dagens mosslöpning var såå fin. Solen var på väg ner och det blev snabba tider trots att jag inte laddade på för fullt. Mitt spår runt mossen syntes tydligt så jag undrade faktiskt om det är fler som har börjat använda det??
 
Musik
Jo på fredag så släpper ju faluns stoltheter Sabaton ännu ett album, The last stand. 3 låtar har släppts redan och de har du här nedan
 
Bara att nån har klippt in Braveheart gör ju att man får gåshud
 
 
Här har någon klippt en video från filmen The last samurai med Tom Cruise i huduvrollen. Hyffsad film.
 
Denna låt var den första som de släppte från det kommande albumet. Sa jag att jag redan förbokat det...?
 
Nähe..tjing tjong




tidssänkning men uteblivet PB. Midnattsloppet

Sååå..hemma igen efter ett knappt dygn i huvudstaden. Åkte upp med 4 kollegor för att springa midnattsloppet i år oxå. Förra året var man lite öppensinnad för sluttiden och då handlade det mer om att bli bäst på firman. 
I år hade man ju dels fjolårets tid att spöa och prio 2 var att hamna före kollegan Daniel som i år har lyfts sig i löpning och skulle bli en svår nöt att knäcka. Den huvudsakliga målsättningen var att komma in mellan 41:30 och 41:50 för att det skulle kännas bra. Sen fick Daniel ha vilken tid han ville.
 
Racerapport
Starten går och i år stod jag längre bak i min startgrupp vilket verkligen märktes då det var mycket svårare att ta sig fram bland allt folk de första 2,5 km. Jag tittade då och då på pulsklockan för att se vilken fart jag hade. Planen var väl att ligga precis under 4-fart de första 3 km för att sedan plana ut lite och försöka snitta strax över 4-fart. Känslan på torsdagens pass hade ju varit såå bra så jag var optimistisk.
Vid 2,7 km så hade jag läget under kontroll tyckte jag. Sänkte farten liiite inför den kommande kyrkbacken så jag INTE skulle vara stum när jag nådde den.
Mitt i backen får jag dessutom extra hejjarop av lillasyrran med pojkvän. Otroligt att vi lyckades se varandra bland alla tusentals löpare i likadana tröjor.
 
 Activity Duration Heart rate Distance Speed Pace Ascent Descent Cadence 
1   0:04'02.3 153 (117-160) 1.00 14.9 (5.0-17.3) 4'01 (11'54-3'28) 6 9 81 (45-102)
2   0:03'46.0 161 (153-165) 1.00 15.9 (13.0-19.8) 3'46 (4'37-3'01) 0 18 66 (44-105)
3   0:04'08.0 164 (162-167) 1.01 14.6 (11.9-15.8) 4'06 (5'03-3'47) 3 0 84 (48-101)
4   0:04'20.0 164 (161-167) 0.99 13.7 (10.8-16.9) 4'22 (5'33-3'32) 24 6 87 (46-100)
5   0:04'25.0 164 (158-169) 1.01 13.7 (10.1-19.1) 4'22 (5'57-3'08) 18 18 72 (44-100)
6   0:04'14.7 164 (162-167) 1.00 14.1 (9.7-16.6) 4'15 (6'10-3'37) 6 6 86 (46-107)
7   0:04'06.3 164 (158-167) 1.00 14.6 (12.6-16.9) 4'06 (4'45-3'32) 6 12 82 (43-181)
9   0:04'33.1 164 (157-166) 1.00 13.2 (10.4-19.1) 4'32 (5'44-3'08) 15 9 87 (44-98)
8   0:04'21.0 165 (164-167) 0.99 13.7 (9.7-18.7) 4'22 (6'10-3'12) 6 0 90 (75-105)
10   0:03'53.9 165 (157-169) 1.00 15.4 (13.3-16.2) 3'53 (4'30-3'42) 3 15 73 (41-96)
 
km-snitten på km 9 vet jag inte om det stämmer riktigt. Tror GPS-signalerna spelade ett litet spratt där.
Uppför kyrkbacken så orkade jag springa hela vägen i år och sen var det inte så svårt att få upp, och bibehålla, farten efteråt.
Håller mig på en hög, jämn och bra nivå tycker jag och går sällan ner på en safe-nivå. De få gånger jag tycker att löpare runt omkring mig glider ifrån mig så tänker jag på att hålla en hög stegfrekvens så hänger jag med bra igen.
vid backen vid ca 8,5 km så är det första gången det går riktigt tungt men när den är klar är det ju bara dryga 1 km kvar så får pannbenet börja jobba.
Mosar på bra ända in i mål och känner mig riktigt nöjd med vad jag lyckats med. Ända tills jag ser tiden. 42:20
FAAAn det var inte vad jag ville se.
Kluven känsla i kroppen idag.




livs levande.

Jag reste på mitt livs resa i maj månad. Tänker på den flera ggr i veckan.
Förra veckan var jag i Idre med familjen och den resan kommer definitivt på andra plats.
Varför? Jo såå många löparminnen därifrån
 
Ja äntligen blev den av. Vår Idre-resa. Har viljat åka dit sen 2013-14 då jag stod brevid deras monter på vildmarksmässan i Stockholm. Det sköna är så här i efterhand att det levde upp till förväntningarna och levererade en grymt bra sommarsemester.
Jag skulle kunna bespara er massa text och bara visa er en film..
sagt o gjort
 
I slutet av filmen så är det när jag hängde med den arrangerade rundan som Idre stod för. Dåligt väder, kallt o ruggigt men det blev ett gäng ändå. När jag klev ur bilen uppe vid Nipfjället så tryckte jag igång klockan och såg att min puls var 31 slag/ min. Tänkte att det måste vara nåt knas så här i början. Gick över parkeringen ca 5-8 meter och då hoppade den upp till 37 slag/min. Stod still, drog ett djupt andetag och pulsen sjönk till 35. Gjorde nåt slags rekord för 2016 där. Var 10-11 år sen jag noterade såå låg puls. (hade 28 i fullständig vila då)
 
Sista dagen på plats så ville jag sätta en bra tid uppför OCH nerför Städjan. Joggade till parkeringen nedanför, tryckte till på klockan och gav mig iväg på den steninga vandringsled som leder mot toppen. Efter ca 1/3 av sträckan kollade jag till på klockan och såg att jag tryckt på pause istället för LAP och skrek då könsord över kalfjället. Matade på hyffsat bra ända upp till toppen men denna gång njöt jag inte av utsikten utan tryckte LAP och gav mig i bra fart nerför berget. 
Vet att jag kan kapa hyffsat mycket på denna nerförslöpning, framförallt på den övre delen men ändå blev jag sjukt nöjd över att jag stoppade klockan på 12:49 nere vid parkeringen. Är en rätt bra tid tror jag.
Nu är ju SUUNTO så jäkla bra att den kommer igåg allt. Så jag kunde lägga ihop den pausade tiden med den tid jag hade kvar upp till toppen så min klättring tog 27 min 30 sek vilket "bara" är 3 min efter Jonas Buud. Sen säger dock STRAVA att jag gjorde det på över 30 min. Förstår inte den differensen. Sen...när jag ändå nämner STRAVA så...Jag skulle vilja göra utförskörningen till ett segment men vet inte hur :-(
 
Igår tisdag så uppkom det en chans att få ett bra fartpass på banvallen. Hade hellre kört idag men livet kom emellan. Hade bokat upp min granne och grymma löpare Jacob som farthålare och vi skulle köra en testmil var det tänkt. Jag är dålig på att hålla ett jämnt tempo så jag beställde 4:10 fart de första 2 km sen skulle vi kanske justera. Kände efter de första 2 km att det inte var rätt dag för ett rekord. Inga superstarka ben helt enklet. Vi körde 4 km i 4:10 fart sen bad jag om att sänka till 4.15-fart vilket jag INTE trodde skulle göra sån skillnad men det gjorde det.
Vi hade pratat om innan att kanske var det onödigt att köra 10 med kass känsla. Kanske skulle det vara bättre att avbryta vilket vi faktiskt gjorde efter 8 km. Med en liten spurt så avslutade vi med ett snitt på 4:12/ km vilket inte riktigt var det besked jag ville ha men jag är inte supermissnöjd heller men jag inser att bli bäst på firman på årets midnattslopp på lördag blir svårt.
Vilade idag och skall röra på benen imorgon så får ni hålla tummarna på lördag
 




RR The rap race

hemma igen efter en mini-semester i grannstaden Västerås. Vi åkte igår morse och dumpade barnen hos morsan som bor strax utanför västerås. Jag och Sara åkte sen direkt till tävlingsplatsen och en av de personerna vi mötte allra först var självaste Promoe. Han som har dragit ihop till hela grejen, The rap race.
 
Vi hämtade ut nr-lappar och kollade in Vallby friluftsmuseum som fungerade som tävlingscentrum. Ju mer vi närmade oss starten så gick jag mer o mer in i min tävlingsbubbla. Sara hade frågat mig innan om jag tänkte vinna idag. Efter några sekunders tystnad svarade jag " mitt huvud vill alltid vinna men så snabb löpare är jag inte. Finns säkert några ännu bättre löpare här idag."
 
Starten 10 km
Kaxig som jag är så ställde jag mig längst fram vid startlinjen. Brevid mig hamnade en kille med Team Nordic Trail-tröja som såg snabb ut. Det visade sig typ direkt att han, jag och en mörkhyad kille var heta idag för vi tog täten på det lättsprugna partiet på ca 500 m innan det blev kuperat och teknisk stig. Den mörka killen, Ismail, såg sjukt lätt ut i steget så fort det gick uppför men på stigarna så sprang han väldigt zick zack på stigen. Lite som hur en nybörjare på mtb kör på stigen. 
Vid 1 km kom dagens längsta stigning med ca 35 höjdmeter och där kände jag direkt att jag var tvungen att släppa iväg Ismail och lät även TNT-tröjan, Johan, springa förbi. Vi hade sprungit rätt fort för trots att jag jogggade lugnt uppför kom ingen annan om mig.
Väl uppe på toppen så kom jag strax ikapp de andra två igen men fick återigen släppa dom då jag kört lite väl hårt och hade stumma ben. Jag hade precis som vanligt gått mig röd tidigt på ett lopp. Typiskt!
 
Jag gick några ggr. Korta bitar när det var uppför berhällar och så för att inte ansamla ännu mer syra och försökte jogga under tröskelnivå på stigarna. Hade Ismail och johan på synligt avstånd och de verkade inte försvinna särskilt långt bort utan det verkade som vi höll samma avstånd. Under denna period slängde jag faktiskt några blickar bakåt då och då vilket inte är ett bra beteende. Jag tänkte faktiskt att det skulle komma fler löpare och springa om mig för det hade ju varit ett stort startfält.
De tekniska stigarna avbröts då och då med korta partier motionsspår men precis som jag vill ha det så var det mestadels tekniskt mtb-spår.
Vid ca 5 km så märkte jag att jag faktiskt tog in på dom igen. Utan att känslan hade blivit särskilt bättre så hade tydligenen benen börjat funka bättre för strax innan 6 km så var vi en trio som låg oerhört tätt för att springa i sån här terräng.
Ismail hade kvar sitt lätta löpsteg så fort banan gick uppför vilket jag tror var lite knäckande för mig och Johan men vi tog alltid igen de få metrarna utför.
 
Vid 8,5 km så ville nog Ismail avgöra lite för då gjorde han en kort ökning som Johan inte orkade följa. Jag hade tidigare sagt till Johan att han skulle ta Ismails rygg för jag hade redan gått för hårt men där chockade jag mig själv genom att gå om Johan och ta ikapp Ismail så nu hade han och jag en liten lucka till Johan. Hur gick detta till?
OM (alltid detta om) det i detta läga hade fortsatt varit teknisk stig in till mål hade jag nog kunnat följa honom men nu var det ju inte så. Vid nästa parti väg, svagt uppför, hade jag inte en chans att följa hans lätta steg utan nu försvann han ifrån mig och kampen blev istället att behålla 2a platsen.
På den allra sista stigningen slängde jag ett öga bakåt och såg att Johan var minst lika trött som jag men avståndet bakåt var inte långt. Då det alltid är lättare att jaga än att bli jagad så var det ju bara att kriga på.
 
Ca 1 km från att jag släppt Ismail kom man ner på lättlöpt asfalt och grus in mot mål och sikten var ganska lång och där såg jag inte en enda löpare. Flaggvakten satt lojt på sin stol vid vägkorsningen och jag hann tänka     " Sprang han fel? Ska jag vinna pga en felspringning?"
Väl på upploppet så hörde jag speakern att jag var ju 2a in i mål och Ismail hade helt enkelt bara vridit på gasen och krossat oss andra sista km.
1 94 Ismail Abdullahi LöparAkademin Västerås 50:09 +0
2 116 ola Hellström örebro AIK örebro 51:13 +1:04
3 173 Johan Lövdal Saucony/Team Nordic Trail Norrköping 51:38 +1:29
 
Jäkligt nöjd över min prestation och kanske inte så mycket över placeringen utan mer hur loppet var. Denna tävling är ett sånt som jag skulle vilja ha sett utifrån så att säga. Hur jag släppte dom, kom ikapp och sen hur tajta vi var inne på stigarna och sen naturligtvis de sista 2 km med avgörandet och så.
 
Hela arrangemanget var inte riktigt likt en vanlig löpartävling. Lite mer partkänsla vid start/mål pga en DJ som stod och pumpa bra musik och närheten till Vallby friluftsmuseum gjorde det rätt härligt. Vädret bidrog naturligtvis. Sen kan saker som resultat, duschar, prisutdelning mm förbätras till nästa år.
 
tv021 fanns på plats hela dagen och kvällen och här hittar du deras material  Sara syns mest i detta klipp som är långt då det även är ifrån kvällens konsterter. 
Sara kom förresten 54 av de ca 86 fullföljande på 10 km. Men det viktigaste var att hon inte stukade upp sina vrister igen vilket hon snart gjort till en vana :-)
 
 




Om

Min profilbild

ola