snart blir de action

I skrivande stund är det onsdag kväll. Blir bara lite hemmastyrka idag så man kan nästan kalla det för en vilodag.
 
Igår var man hos PREVIA för jobbets räkning. Jag gillar att Bro & väg har ett sånt tydligt hälsotänkande och att det är flera st på Örebro-avdelningen som tränar flitigt.
Hos PREVIA gick dom igenom en enkät som jag hade fyllt i som rörde min livsstil. Sen blev det hörseltest och jag verkar höra något sämre på mitt högra öra. Fortfarande godkänt men lite sämre.
Sen var det rörlighetstest hos en sjukgymnast där jag fick full pott. Detta följdes upp med ett åhstrandstest på testcykel. Detta började på 150 w men han höjde rätt snart motståndet för min puls reagerade knappt men testet avbröt ändå sig själv efter några minuter med texten " för låg puls" :-)
Vi startade om testet med 200 watt och då kände jag ju i benen att det faktiskt var motstånd och jag uppskattade detta som ca 14 på BORG-skalan. Min puls segade sig dock upp emot 120 och en något frustrerad testledare kollade i sina tabeller och sa att det motsvarade ett syreupptag på 70ml/kg/min vilket jag bara skrattade åt.
- Jag har en gång i tiden haft 73 sa jag men där är jag inte nu. 
Vi konstaterade båda två att felmarginalen på detta test med vältränade individer var rätt stor. Jo ja tackar ja..
 
Igår kväll så sprang jag en temporunda på ca 7,5 km och jag kan hålla bra fart i ca 3,5 km innan jag stumnar i höger ben. Och med bra fart menar jag en fart som jag är nöjd med. Dryga 4 min/km.
Det är väl ca en månad kvar till gubbracet i Örebro och då siktar jag på att bli näst bäst på firman. Jag kan omöjligt bli snabbast då han förra året sprang under 19 min vilket jag knappast håller för nu men kommer jag under 20:30 är jag nöjd.
 
På lördag är det Örebro action run
 
Man får väl utgå ifrån att det blir samma väder på lördag som på filmen..??
Jag ska även i år jobba med evenemanget men i år hela fredagen och sen på själva tävlingsdagen. Ses vi?
Får väl se om det blir att jobba sent inpå natten även i år. Hoppas inte det. Får sen sova kvar i stan för tidigt på tävlingsdagen blir det att checka av det sista. Jag gissar att jag även i år kommer springa några varv på banan under tävlingsdagen. Najs!!




blodiga knogar

Min dag lördag den 22a april:
  • 06:30 Skjutsa Sara till jobbet. 
  • 07:05 Barnen o jag äter frukostbuffè på scandic västhaga
  • Ca 8:15 landar vi hemma. Upptäcker myror i vardagsrummet.
  • 09:00 är vi på BAUHAUSE och köper myrdoser
  • 10:45 förbereder jag lunch åt de små. Jag är fortfarande mätt.
  • 11:30 är vi på ridskolan.
  • 13:00 landar vi hemma för tredje gången denna dag. 
efter kl 13 så blev tempot lite lugnare. Myrorna verkade gilla myrdoserna för nu ca 12 h senare syns inte en enda myra.
 
Efter att vi hämtade Sara efter hennes jobb så ville jag köra lite på sandsäcke som hänger i garaget. Det blir inte särskilt ofta jag tränar på den tyvärr då det är en grym alternativ träning för överkroppen. När jag skulle sätta igång så hittade jag inte mina säckhandskar så jag fick ta ett par sämre grapplinghandskar istället. Tänkte att det inte spelade nån roll för jag skulle ju bara köra lugnt... Ni som känner mig vet att jag än så länge inte har lärt mig att behärska just det. Att ta det lugnt.
Körde 30 min i ett sträck och försökte variera mig för varje låt som skrålande ur den lilla cd-spelaren på golvet. En låt med sparkar, nästa med raka slag, nån med bara kroppslag osv osv.
Tyckte jag tog det rätt lugnt och lagom när jag kände nöjd så slarvade jag mer o mer med tekniken för jag blev trött i muskler som sovit mer o mer med åren. Tog av mig handskarna och upptäckte rätt många fläckar som saknade skin plus att huden hade spräckt på en knoge. Det gör inte så ont nu men om nån vecka när såren har sårskorpor som spricker hela tiden i jobbet. DÅ kommer det att göra ont.
 
Imorgon blir det roligare träning. Trail i Kilsbergen :-)
 
Appropå träning.. Blev ju inte 400 meters intervaller sist som jag skrev. Blev en annan slinga med lite mer stig och skogsväg. Brände av 5 + 5 st 1-minutare på den rundan som totalt blev lite över 12 km. Totalsnittet spelar mindre roll för det är inget att skryta med. Under 1-minutarna däremot så blev det ca 3:20 - 3:35 fart. Nöjd.
 




får inte farten i benen

Efter mitt halvlånga, halvsnabba distanspass på påskafton så blev det en planerad vilodag. Pulsklockan sa egentligen 3 dagars återhämtning men det hade jag aldrig tänkt att lyda :-)
När annandag påsk kom så var huvudet inställt på att träna men kroppen (mest magen) ville annat. Illamående och mycket sängliggande blev det.
Igår (tisdag) var det andra bullar. Pigg i kropp o knopp men som vanligt ont om tid. Tänkte ta min korta runda på 7,5 km som jag kör de flesta sorterns intervaller på. Totaltiden brukar ligga på 37-38 min inklusive uppvärmning och nedvarning nästan oavsett vad jag kör för typ av intervaller. Igår hade ännu en youtube-video inspirerat mig så jag tänkte "All-in". Ingen minns en fegis liksom.
Första km var uppvärmning på 4:47. På den andra km pep klockan 4:07. "Perfekt" tänkte jag. Allt kändes under kontroll. Försökte hålla bra löpstil.
Tredje km pep 4:15 och på den är det ju lite svagt uppför bitvis. "Helt okej på den km" tänkte jag men kände mig betydligt mer ansträngd.
Under den 4e km så kom stumheten. Fortfarande hög motivation så jag tänkte att jag tar denna som återhämtning och gasar resten. Riktigt så blev det inte. Jag hade redan sprängt mig då jag inte blev av med all syra utan fick kämpa resten av rundan.
 Den tog förresten ca 34 min och totalsnittet landade på 4:31/km vilken är en klen tröst. 
Märkte en sak igår som jag sällan reflekterar över. Att syreskuld sitter kvar i kroppen i och med en ökad ventilation. Satt och andades med högre frekvens och djupare i hallen när jag kom hem. Gick ju ändå 50 meter som nedvarning :-)
 
Snart är det dags för bonus-utbetalning på firman. Ingen vet om det blir pengar motsvarande ett par nya jeans eller om man kanske ska kosta på sig nån nördig löparpryl.
 
Blev tyvärr en vilodag idag oxå. Håller hoppet uppe om morgondagen. Funderar på 13 km med inslag av 400meters intervaller.
 




snabbdistans

Igår var det påskafton. Det betydde onödigt mkt kalorier för både mig och våra barn. En släkting repekterade verkligen att vi inte vill ge våra barn så mkt godis så utav den släktingen så bestod påskägget av frukt, tandborste och lite pyssel. Perfekt.
Hos en annan fick de båda var sitt ägg med massa godis. Varken jag eller Sara tycker att Isabella 1,5 år behöver äta godis.
 
När vi skulle åka till svärfar för påskmat så passade jag på att transportspringa dit. Det är ganska exakt 18 km och då det hade snöat onödigt mycket dagen innan så tänkte jag att det fick ta den tid det ville men döm av min förvåning när det endast låg 1-2 cm puder på banvallen. Solen lös och det var nästan vindstilla. Benen gick av sig själva och när km-tiderna började på 4:37 och 4:40 och allt kändes lätt så struntade jag i att bromsa mig själv. Jag tänkte att om benen ändå är fulla med spring så låt känslan bestämma farten.
Den totala snittfarten på 18 km blev 4:41 och detta med en helt okej snittpuls.
Idag värker vaderna lite men annars känns det bra.
 




Årets första vinst?

För tredje året irad så var det dags för påsklöpet. En lokal tävling med stig och en hel obanad terräng på knappa 10 km. Man springer två varv på en ca 4,8 km bana.
I år överraskades vi alla av onödigt mycket snö så strax innan start stack arrangören iväg på en enduro-hoj så vi skulle ha lättare att hitta runt. Det var ett bra val.
Min racerapport
Efter mina artär-problem och en träningsvinter som varit berg & dalbana så tänkte jag att placeringen skulle kvitta men då jag vunnit de två tidigare åren så ville jag ju ändå ställa upp. Drog en shot med rödbetkoncentrat strax efter frukost då jag brukar svara bra på det.
Starten går och jag försöker hålla mig så lugn det går. Kör mantrat "jogga lugnt" i huvudet hela tiden. Efter att ha blivit stressad av andra löpare så känner jag att mitt högra ben stumnar lite efter ca 2,5 km. Går några meter och låter mig bli omsprungen men då kickar ju tävlingsdjävulen in och jag hänger på i rygg.
Känner att det inte är särskilt jobbigt att ligga i rygg så jag blir kvar där tills varvningen.
Vi byter plats och jag drar en stund. Platsbyte igen och med ca 3 km kvar gör Tomas en tydlig fartökning som jag kan svara bra på. Jag har ett parti som jag kan utnyttja riktigt bra och det är med knappa km kvar. Innan vi kommer dit så hamnar jag först pga att vi gör olika spårval över en bäck. Jag stressar inte utan håller bara ett högt tempo fram tills den enda korta utförslöpningen på varvet och där släpper jag på. Får en liten lucka och får gräva djupt för att hålla den luckan på den avslutande grusvägen. Vinner väl med ca 15-20 sekunder. Tack rödbetsjuicen :-)
Varv två var betydligt lättare då ca 30 löpare hade gjort en stig i den onödiga snön. Trodde att mina salomon speed skulle bli klockrena men jag slirade omkring oväntat mycket. 
En seger är iaf en seger. Mycket nöjd över gubbkroppen idag.
reultat och bilder dyker väl snart upp på www.morgansfritid.se
 
 
Foto Tomas Nilsson
Så här såg det ut för ett år sedan. I år var det mer vitt.




örebro actionrun 2017

För att följa upp måndagens ultraljud...
Tur att jag inte är den tystlåtna typen för sköterskan skulle visst bara kolla mitt vänstra, opererade ben, men jag försökte förklara att det var mitt högra som nu krånglade.
Hon sa "- jag börjar kolla ditt väntsra så får vi se om jag hinner kolla det högra oxå"
Jag är glad att hon gjorde båda benen ordentligt.
 
Nu dröjer det nån vecka innan jag skall träffa kirurgen för ett utlåtande.
 
Igår, måndag så sprang jag banan inför Örebro action run ihop med två medarrangörer. Tycker att årets bana är bättre dragen än fjolårets. Blir en häftig dragning genom wadköping. Nytt för i år är ju att det kommer finnas en 5 km och en 8 km bana och den kortare är redan fullbokad.
Förra året sprang jag 4 varv runt banan under tävlingsdagen men i år får det räcka med 3 varv :-)
 
Måste sen tipsa om en rolig och duktig magiker :-)
 
 




cirkulationsproblem. igen o igen och igen..

Jag ska inte bli tjatig om mina kroppsliga problem men va faaan..Nu rullar det ena problemet efter det andra på. Inte alla förstår hur detta påverkar mig mentalt men några gör det. För en del handlar det om att träna/motionera några ggr/ veckan för att må bra. Jag önskar att jag kommer dit men i min träning så har det alltid handlat om att prestera för att känna mig nöjd. Känna en viss trötthet efter ett pass och förhoppningsvis pressa sig så pass att man blir belönad med endorfiner. Det kan oxå vara så att jag pga all prestationsträning genom åren har gjort att jag behöver belasta min kropp mer för att just få den där dosen av endorfiner. Vad vet jag.
 
Det jag verkligen vet är att cykelsporten togs ifrån mig pga en skada på en/flera artärer 2013. Den smällen var nog den tyngsta. Att sitta med en kirurg/läkare som säger att man skall sälja alla cyklar.
Att jag sedan hitta traillöpningen och blev frälst där är jag glad för.
I höstas kom väl nästa bakslag då den ca 2 år gamla operation "kleggade" igen med röda blodkroppar så det blev en ny, mindre operation igen.
Efter den så fungerade löpningen bra och jag kunde väl träna på rätt bra men så nu i januari hände nog nåt. På intervallpass eller åtminstone hårda pass så stumnade jag i höger lår. En väldigt tydlig stor fläck kan man säga. I vila har jag inga bekymmer.
Februari bestod ju av mkt sjukdom mm. så där blev det ju sjukt mkt muskelvila utifall det skulle ha berott på en muskelskada.
Nu är vi i början av april och det är minst lika tydligt nu som i januari.
 
Mörkertävling igår.
 
Trots min insikt om skada på cirkulationssystemet och att jag inte tränar som jag vill så kunde jag inte hålla mig ifrån detta härliga initiativ. Rusakulan vertikal Tour. Ett backrace där både löpare och mtb-åkare kör samtidigt på samma bana och skillnaderna är otroligt små.
För min egna del så gick jag ut lugnt för jag ville INTE ligga på rött innan själva backen kom. Lyckades väl hyffsat med det men när Monsterbacken 1 började så dröjde det inte länge innan mitt högra lår blev sjukt stumnt. Har aldrig tyckt att mjölksyra gjort särkilt ont men när syra-nivåerna är höga så blir verkligen musklerna obrukbara. Blev att lägga in några sträckor med gång där det var som brantast och för att få bort stumheten i benet borde jag väl ha gått resten av tävlingen men som sagt...Jag har tränat hela mitt liv med att pressa mig själv så någon slags löpstil blev det iaf till mållinjen.
 
Som sagt...Kroppen är inte 100 % och det stör mig. Fick prata av mig lite med en förstående Fredrik Berg igår iaf.
På måndag skall jag till USÖ och då skall jag undersökas med ultraljud och sen dröjer det väl nån vecka till innan jag får träffa läkare.
Jag vill träna som jag vill!
 




moss-premiär och skägg

I torsdags blev det äntligen ett bra träningspass i den lokala mossen. Att den skulle kännas kall hade jag gissat redan innan men att den bitvis skulle vara frusen var jag inte beredd på. När fomen har varit god så brukar jag springa varv efter varv på ca 6:35-6:45 men nu så blev snittet på 7:10. Tre varv hann jag med innan jag sprang hemåt. Passet klart ca 48 min. Nöjd.
 
Idag har det varit 1a april men inte har det lurats särskilt mkt. Mest Nora och jag som har dummat oss lite mot varandra :-) Min inspiratör Ginger runner släppte denna rescension idag.
 
Idag var Nora på ridskola och det märks att hon blir äldre så att säga. Hon växer...oväntat.
Märktes även i fredags när vi hade fredagsfys och joggade. Hon gör det bättre o bättre. Kul.
 
Imorgon får man en chans till träning igen då volvon skall in till stan för äntligen kommer ju Sara hem. Dock blir det så sent så jag och Isabella kör in den, parkerar den och så springer vi hem. Banvallen...Jippiie.. NOT




ensamstående; nej tack.

Sara är i Spanien och cyklar i nästan samma område som jag var och sprang i förra året. Hon är såå värd det och här hemma drar jag lasset med jobb, hem och barn. JA...det är lite jobbigt. Skulle INTE vilja vara ensamstående med barn direkt för lika mycket som det är kul så är det jobbigt med två barn i just dessa åldrar. 1,5 år och 5,5 år. Den lilla tösen kan ju vara skitsöt och så men..Hennes skrik. Det är så högt och så ljust o tonläge så det piper i öronen. Jag fick sitta vid middagsbordet med öronpluggar idag.
 
Denna vecka hade jag tänkt att kolla igenom en serie på HBO som heter six. Såg sista avsnittet igår och den passade mig perfekt och sen slutade den på ett lite obekvämt sätt.
 
Träningen fortsätter att bli lidande tyvärr men imorgon har jag bokat barnvakt och tänkte premiärspringa i den lokala mossen. Verkar bli regn oxå. Kul.
 
 




ryggskott & örebro öl-cafè

Oj oj oj vart skall man börja egentligen. Då o då skojar jag om att min gubb-kropp bara höll i 38 år för de senaste 6 mån verkar allt möjligt skit hända med den.
Har två ggr det senaste 1,5 året fått sjukt ont i ryggen men inte värre än att jag kunnat jobba. (dock med smärta)
Igår uppsökte jag läkare för att kolla upp TRE saker som stört mig en tid. 
1: ryggsmärtan var en form av ryggskott.
2: en tå som smärtat samt varit svullen fick omdömmet " vänta o se"
3: blir stum i en stor del av höger lår när jag springer i typ tröskel-fart eller högre. Detta är cirkulations-relaterat så där blev det en remiss till Kärl-kirurgen på USÖ.
 
Kanske är det pga ryggen och låret som jag inte kan springa så fort/hårt som jag vill. Lägg där till att jag inte ens kommer ut så ofta som jag skulle behöva för att må bra. Då är det inte helt otippat att löparformen sjunker som en gråsten.
 
I söndags var jag med bästa polaren och såg Sabaton på conventum. En söndag kväll är inte den bästa dagen för konsert men ca 7500 pers kom dit. Jag har ju sett Sabaton många ggr och detta var kanske inte den allra bästa MEN detta var den bästa showen/underhållningen. Dom gjorde det där lilla extra med statister samt pyroteknik. Ljudet på nedanstående film är förstås kass men ändå..
 
Jag slängde dessutom upp en present till bandet som blev uppskattat. Mini-serien Kampen om tungvattnet.




10 år av bloggande

I detta inlägg tänkte jag summera lite av mitt bloggande 2007-2011. Men först..
 
Igår var jag tacksam över den svenska sjukvården. Isabella blev snabbt sämre igår eftermiddag och på kvällen åkte vi till akuten med henne. Slö och seg med 40,4 graders feber. Vi kom väl hem inatt runt kl 01 tror jag.
Hemma och VABBAR idag oxå och i skrivande stund sover hon.
 
Jag började blogga vintern 2007 och min tanke var väl först att det skulle vara som ett fönster mot sponsorer och de som följde mig inom cyklingen. Hela tiden har jag valt att låta min träning vara det huvudsakliga ämnet vilket har gett intrycket att jag alltid tränar mycket. Läsare har trott att dom vetat allt om mig, mitt liv och min träning bara för att dom läst bloggen. Personer som hela tiden har känt mig och umgåtts med mig privat har kunnat urskilja ironin och den rätta sanningen.
När jag nu har suttit och skumläst/scrollat igenom de första 5 åren så har jag slagits av hur jäkla dåligt jag skriver :-) men jag vet ju att jag nästan aldrig har korrekturläst innan jag publicerat mina texter.
 
2007
 
186116-13
186116-43
Två bilder som visar cross och racer. Min huvudsakliga discliplin har ju alltid varit mtb men jag "tjuvtränade" annat för att utvecklas.
2007 gillade jag GP-lopp, hävdade mig så gott de gick i elit-klassen oavsett disciplin. Min främsta merit detta år var 4e platsen på Lida loop. Minns det mesta från det loppet.
Jag nämner redan här problem med mitt vänstra ben som stumnade då och då. Vad som var fel skulle visa sig 6 år senare. Mer om det i nästa summering 2012-2017.
 
2008
 
image39
Här kommer Kalle. Kamelen som sedan dess har synts på min header längst upp på bloggen. Kalle och Anna är/var två kameler som bor nordväst om Nora och de cyklade jag förbi på ett långt distanspass.
2007-2009 så blev det ibland så att jag hade långa perioder med kompledigt pga all snöröjning man jobbade med. Dessa såg jag som träningsveckor då jag ofta kunde träna 14-18h/ vecka vilket var gynnsamt för formen.
Jag fyllde 30 detta år och detta var mitt sista år i elit-klassen då motivationen tröt ordentligt på slutet.
Velodromen i Roubaix. Jag cyklade ju det loppet vilket var en upplevelse.
Lopp-siffror:
Dist: 260km
snittfart 29,7 km/h
28 pav'e avsnitt pa ca 50km totalt
åktid 8h30  min
Proffsen kör samma sträcka till 99% men på drygt 6h
 
På den privata sidan så var 2008 ett härligt år då jag lärde känna Sara. Vi flyttade ihop på hösten och hade det inte lätt ekonomiskt men vi klarade det. Denna period är fortfarande en sån referens som vi nämner när vi tycker vi har det tufft nu för tiden. :-)
 
2009
 
Här hade jag visst 68,5ml/kg i syreupptag.
Jag fortsatte träna på en hyffsad nivå för det hade ju varit min livsstil sedan 2003 men 2009 skulle jag tävla mer sparsamt i H30 utan krav på mig själv. Började slås om pall-placeringar i H30 vilket var kul så hösten 2009 satte jag upp tuffa mål inför 2010.
Jag engagerade mig mer i Almby IK. Den klubb som hade stöttat mig så under alla mina elit-år. Det kändes liksom helt naturligt att "betala tillbaka". Startade vuxenträningen i mtb på måndagar som växte ordentligt och i juni var vi rekordmånga. Hela 29 st.
 
2010
Efter ett år av tävlande i H30 så sattes det återigen upp mål inför detta år. Jag skulle vinna SM och svenska cupen.
Tidigt på våren gjorde två små träningsläger. Ett till Oscar Ekstam i Falun och ett till Patrik Paulsson & Maria i skåne. Dessa gav bra cykelpass och det till skåne var kanonbra då det vid den tidpunkten var vinter här hemma så var det förstås barmark i Skåne.
Den första tävlingen i svenska cupen kan jag återberätta i detalj. Minns allt. Slutade med spurtseger mot Gunnar Töjren.
Har sjukt mkt minnen från 2010. Detta gav nog mer positiva cykelminnen än alla mina elit-år tillsammans. Gick sjukt bra i cross country det året trots mindre träningstimmar per vecka än under elitåren. På kort varsel bestämde jag mig för att sticka över till Norge och köra nordiska mästerskapen
 190620101808 (MMS)
Vilket gav en guldmedalj och en helsida i NA
 
Mer på den privata sidan så var vi på rockstad Falun och O-ringen arrangerades i Örebro. I slutet av 2010 så blev Sara gravid så när de flesta frågade mig om målsättningar inför 2011 så slingrade jag mig undan svaren för jag visste vad som skulle bli den tuffaste utmaningen året därpå.
 
2011
i januari 2011 så summerade jag året som just hade avverkats.
Jag skrev så här:

Mentalt
Jag har fått en annan inställning till tävlandet i år. Jag lever lite mer i harmoni nu tror jag. Sara är verkligen en tjuv då snott mitt hjärta och vi pratar om allt och hon får mig att må bra. Kanske är det just hon som gör att jag kan misslyckas på en tävling men ändå må bra 10 min senare då jag vet att livet är så mkt mer just de där 60-90 minutrarna av tävling. Jag kommer nog aldrig att sluta cykla, förmodligen inte sluta tävla heller men självklart på en annan nivå. Åtminstonde för att tag då jag ska bli farsa. Jag och Sara skulle säkert kunna komma överens om att jag skulle kunna satsa på att fightas om segrarna 2011 oxå men det kommer inte bli så. För jag är så nöjd över 2010 att jag just i detta nu har svårt att motivera mig strukturen och mödan som krävs. Ni som känner mig väl vet ju att jag fortfarande kommer att träna på bra men det är mer än livsstil. Jag tränar gärna hårt men i framtiden blir det icke målsiktig.

Det finns nu riktigt starka cyklister som passerat både 40 och 50 och det finns en stor risk att jag oxå kommer att bli en sån. Jag vill ha en tidning på pakethållaren om ca 15-20 år och sen trampa ikapp och ifrån ungtuppar som är ute och kör fartpass :-)

Målsättningar 2011
Ja denna fråga har jag fått hela hösten men då jag vetat om att jag ska bli förälder ett tag så har jag smygit undan svaret. Men nu vet ni. Jag har egentligen inga målsättningar men utmaningar finns det gott om då jag och Sara nångång i Juni skaffar oss ett livslångt ansvar. Ett barn.

Sen vill jag gå på fler konserter.
På det idrottsliga planet finns det fortfarande mkt jag vill göra. Cykla något långlopp utomlands, springa mer terränglopp, springa vertex igen, springa orientering. Ja överlag är det mera löpning tror jag för det är så tidseffektivt och mentalt skönt och mindre utrustning att hålla rätt på.

Just där och då visste jag ju inte att det bara 2,5 år senare skulle bli stopp med cyklandet för min del men samtidigt så ville jag springa mer vilket har bevisats bli sant.

Våren 2011 så tävlade jag på en av mina favoritbanor. Högaliden race i Hjo. Kom tvåa efter Frdrik Lagerkranz. 29 tums cyklarna gjorde entrè detta år.

Sara och jag gjorde vår första resa till Tallin. Vi har sedan dess varit där tre ggr till och jag hoppas att vi gör den 5e resan dit i år. Älskar den stan.

Vad vore 2011 utan att nämna Nora. Inte staden utan vår dotter. Jag bloggade så här nån dag efter hennes födsel:

Och jag själv då? Jo va fan jag grinar ju till dokumentärer på tv och extreme home makeover så vad tror ni? När Nora ploppade ut grät jag som en skolflicka.
Sen var vi i stort sett vakna från igår morse kl 02:50 tills idag på förmiddagen och det var väl som att ploga snö en hel natt. Man blir lite ovanligt dum i huvudet och hjärnan tar liksom små mikrosömnpauser. T.ex. när jag för 17e gången gick ifrån förlossningsrummet för att köra vetekudden i mikrovågsugnen. Ställde in mikron på 45 sekunder och satte mig i stolen brevid, somnar och vaknar när mikron piper 45 sekunder senare :-)
 
 
 
 
 
 
 




RR. Rekord och snodda stavar.

Hemma igen efter årets Vasalopps-tripp med jobbet.
Tävlingen:
Från start till..
Smågan Fallqvist, Emil (SWE)
Mångsbodarna Fallqvist, Emil (SWE)
Risberg Eklund, Daniel (SWE)
Evertsberg Eklund, Daniel (SWE)
Oxberg Hellström, Ola (SWE)
Hökberg Doering, Niklas (SWE)
Eldris Hammar, Emil (SWE)
Mål Hammar, Emil (SWE)
Strålande väder och ca -7 grader i starten. På första sträckan i år hade vi Emil, elit-åkare i cross som tränar varierat ca 10 h/vecka och han kan plåga sig duktigt och med min dåliga vinter så tänkte vi att han skulle göra bra i från sig. Han hade dessutom möjligheten att bo vid startgärdet och kunde därför lägga in skidorna extra tidigt i startfållan. 
Han startade i tät och hade bra skidor med både glid och fäste så han hängde med långt fram i startbacken. När den planade ut så tänkte han " shit vad det glittrar i snön" sen noterade han att även himlen glittrade...Då fattade han att det var han själv som typ, såg stjärnor. Strax efter det kräktes han. Tok-fan hade alltså gått stenhårt i backen och fick kräkas på toppen men sen beskrev han att det kändes bättre och han kunde mata på bra och skickade ut kollegan Daniel som 382a. Daniel körde sträcka 2 precis som han gjorde ifjol och han förbättrade sin tid med ca 17 min trots en vurpa. 
Min sträcka:
Jag stod i Evertsberg och njöt av den varma solen. Pratade med en bekant som skulle köra samma sträcka för sitt lag och mina skidor och stavar stod mot en vägg ca 6-7 meter ifrån mig. När jag kände att det började bli dags att ställa mig närmare växlingsfållan så gick jag mot mina skidor och noterade att tyvärr var det just ENDAST mina skidor som stod där. Stavarna var borta. FAAAN ! Frågade personerna närmast om de hade sett nåt men själcklart hade de inte det.
Noterade att det lutade ett par stavar mot en tunna ca 2 meter från den plats där mina skidor/stavar stått. Frågade närmaste personen om det var hennens stavar men det var det inte. Såg då att det var samma längd och samma handrem  men andra trugor och märke på själva staven som mina just stulna stavar. Då gjorde jag det enda rätta och stal mig ett par nya. Fast gamla. 
Gick mot växlingsområdet och väldigt nära inpå det så kom Daniel åkandes. Han växlade ut mig som gubbe 258a.
Graferna här ovanför visar höjd och fart. De vita fart-topparna är mellan 42km/h och 46km/h men min klocka säger att jag var uppe i 53 km/h nånstans. Hur som helst så är jag inte feg utför och bromsade aldrig utan stod sjukt mkt i fartställning. Stakade och stakade med mina långa, nystulna stavar.
När väl Lundbäcksbackarna kom så hade jag redan koll på att jag hade vallat för snålt så jag skulle aldrig klara att diagonala uppför. Chansade aldrig heller utan stakade uppför och ingen runt omkring mig kunde köra om mig så jag gjorde det nog rätt bra oxå.
Idag kollade jag närmare på sträcktiderna och jag var 51a av de 2000 åkare som körde den sträckan. Jag växlade ut Niklas som 158a.
Han körde oxå riktigt bra och sänkte oss ytterligare lite och skickade ut Emil som 120e och Emil tog oss ner till slutliga 103e plats. 
Vi hade 6 h och 16 min förra året men i år behövdes endast 5h 9 min.
 
Vi är såå sjukt nöjda och känner att 100-sträcket är så nära nu.
 
Senare på eftermiddagen gick vi och bowlade. Man var ju kung även där :-)
 
 
 




försvunnen blogg?

Ja det bloggas inte ofta här nu men vet ni vad?? På grund av alla jäkla dagisbaciller så har jag ju missat mitt egna 10-års jubileum. Det ni. Jag började blogga februari 2007 och still going strong. Ni kan hitta alla tdigare inlägg längst ner på denna sida. Själv gillar jag ju året 2010 av cykelprestations-anledning.
I dagsläget är nog bara halv-strong.
Ta en titt på bilden nedanför
 
Senaste månaden så har det skett knappa 8h träning och det är endast 1 av dom som kan kallas kvalitètspass.
Jag är i skrivande stund inte frisk än men är "bara snorig". Tog ett sent beslut igår att faktiskt ställa upp på företagets lag och köra stefettvasan som är imorgon. Jag har den lätta sträckan från Evertsberg till Oxberg. Mest utför alltså men de avslutas med Lundbäcksbackarna som tuff avslutning. 
Bildresultat för banprofil vasaloppet stafettvasan
Jag känner mig snorig, tjock och otränad så det bör väl kunna ske utan egna prestationskrav imorgon. Som det icke-proffs jag är så åker det ändå med två par skidor. Skall fundera, disskutera och kolla väderprognoser för att se vilka det blir. Kan ju tjäna sekunder :-)
 
Kärlek: Missar tyvärr premiären på Noras ridskola. KOmmer hem några timmar försent på lördag men jag gissar att det bli succè och att det snart föreslås att friggeboden skall byggas om till stall.
Avslutar med en motiverande film.
 




sjuk.igen

Ahh..Har just konstaterat att bastun är det bästa köp vi har gjort. Börjar bli en vana att jag, Sara och Nora bastar direkt efter att Isabella har somnat.
 
För att bekräfta rubriken så är jag alltså sjuk igen. Andra gången på en månad. Jäkla piss kan man uttrycka det som. Är inte glad över det och skulle helst av allt vilja att denna vecka istället hade blivit en bra träningsvecka för att sedan släppa upp formen inför vasastafetten nästa vecka.
 
Istället får det bli att behålla lugnet och inte stressa upp sig. Tänker verkligen köra med det gamla knepet att vila mig iform.
 
Imorgon startar skid-VM och jag är iaf laddad. Ska bli kul och visst kommer väl vi (sverige ) att ta några guld va?
Laddar extra med denna sköna film




sjuk träningsvärk

Hej o trevlig lördagsmorgon på er.
Sambon jobbar, ett barn sover och det andra barnet packar sin väska för att vara hos sin morfar ett dygn. Jag fick dock justera packningen lite nyss då jag tyckte 4 byxor, 5 trosor, 4 tröjor var lite onödigt.
Jag har ju haft min första jobb-vecka sedan i oktober och det har väl gått bra förutom att jag har frusit om fingrarna. Fick faktiskt åka och köpa mig de varmaste vantarna som jag kunde hitta och de underlättade arbetet.
 
Träningen då?
Jo jag har ju varit sjuk men testade att jogga försiktigt i onsdags med joggingvagnen. Detta var ett litet test för att vi skulle ju ha företags-gympa på torsdagen. Kände mig pigg på torsdagen vilket jag tog som ett tecken på att det inte skulle bli nåt bakslag.
Vi startade med tabata-liknande styrkeintervaller. dvs 20 sek arbete 10 sekunder vila. Detta körde vi i ca 30 min för att följa upp med 25 min bålträningen. Kände redan under passet hur detta skulle sätta sig i musklerna. Tog en bar med energi efter passet och bytte skor och tröja. Gick till löpbandet och satte det på maxlutning och en lugn fart så jag trippade fram. Samlade enligt löpbandet 500 höjdmeter på 32 min sen gick jag mot duschen,
 
Så här två dagar efter så har jag sjukt ont i rumpan och axlarna. Riktig sjuk träningsvärk. Men den hindrade mig inte från att jogga 10 km i snöfall igår eller mitt kommande pass idag med Isabella.
 



Om

Min profilbild

ola