cykelola

Att bli kallad gubbe har aldrig varit mer rätt än nu när krämporna har börjat komma. Det som kunde ha blivit en bra tävlingshelg i Borlänge blev nu en liten flopp. Men vad gör man? Den korta prologen i fredagskväll var ok. En dålig diciplin för mig det där med att starta själv och köra mot klockan men rätt nöjd ändå. Gårdagens xc-lopp kunde ha gynnat mig med sin långa och utslagsgivande bana men redan på första varvet sa någonting ifrån.
Jag visste att det skulle bli ett långt och jobbigt och det har ofta gynnat mig och jag lyckades denna gång göra en lugn start för att inte bränna ut mig för tidigt. Men ca 7 km in på det första varvet av 6 domnade mitt vänstra ben bort och kraften i det likaså.
 Jag hade lite problem med det där för ca 2 år sedan men har sedan varit förskonad ifån det. Det kanske är någe åt ischias-hållet men jag skall ringa några samtal imorgon så får man väl se. Fick iaf massage av Tina igår på baksida lår/skinka för det är där inne som denna knuta/muskelfiberbunt/ischiasnerv sitter och spökar. Det var en blandning av skönt och ont och imorse vaknade jag upp med öm rygg trots att jag inte blivit knådad där alls.

Efter att ha stapplat uppför den sista backen och haft en miljon tankar i huvet vad det vad som pågick valde jag att hänga på några av de sista åkarna i fältet. Tänkte att det kanske lossnar så jag åtminstonde kan köra runt och slippa bli varvad. Det funkade väl okej ett tag men när ytterligare några av dessa korta brytbackar kom så fanns det inge pulver i benen. Fick liksom inte ned den kraft som normalt brukar finnas där. Deprimerad och konfunderad var det bara att kliva av efter 1,5 varv.

Såg ni schlagern igår kväll? Säger bara att man kanske ska förlägga semestern till Ukraina....

Idag var det tempo-etapp 13km och eftersom jag inte har några egentliga smärtor i ryggen och dessutom var på tävlingsplatsen så kunde jag väl köra då. Gick ut lungt men efter ca 5-7 minuters åkning märktes samma symtom som dagen innan. Korta brytbackar där det måste ut mkt kraft under några få sekunder funkar inte. Funkade lite bättre den sista tredjedelen då jag lyckades ta rygg på stekaren Nicklas Gustavsson, Kvänum. Det är lustigt vad mkt fortare man kan köra när man har en rygg att ta sikte på.

Sitter nu hemma och tänker på de konkurenter som fortfarande har många mil hem. Fasiken man bor rätt centralt här i Örebro alltså...
Sitter dock inte helt nöjd och glad för det. Nej riktigt innåtriktat deppad över det knas som infunnits sig i kroppen. Hoppas jag får tag i den person som imponerade på mig under "må bättre"mässan. Kosta vad det kosta vill. Det har ju nyss varit löningsdax...

Chipp o hej.
Vill ni se bilder från helgen dyker det snart upp på www.sportklungan.se

Va fan går inte blogginläggen in för????
Skrev detta igår men det blev aldrig publicerat så nu kommer en uppdaterad version.

Idag (igår) var min cykel en vinnarcykel. Japp den vann Hökensåsracet utanför Tidaholm men i klassen damer junior. Det var inte jag som körde på den heller. Sjuk som jag tyvärr är lånade jag ut den till Sara, klubbens unga talang, då hon är stöpt i samma lilla form som jag så behövdes bara små justeringara på cykeln för den skulle passa henne. Det blev då ett ekipage som väger två kilo mindre än det normala. Jag hoppas inte hon skickar över massa snoriga dagisbarn nu så jag kommer att bli sjuk mer den här säsongen då det verkade som hon gillade att köra kvick carbonhoj istället för aluhäst  med Dart-gaffel och xt-hjul.
Sjuk förresten. Det var nog ingen allergi eller tillfällig svacka som drabbade mig i fredags. Nej bara att acceptera att jag nu efter lång friskhet (semptember -07) slutligen blivit sjuk. Jag prövade att starta i gårdagens(lördagens) Högaliden race men det funkade inte alls bra. Borde aldrig ha gjort det kanske men lätt att vara efterklok. Jag har alltid gillat den där banan men i år tyckte jag att de hade gjort några förkortningar som försämrade banan men vad gjorde det när jag inte fixade mer än 1,5 varv. Hoppas att denna lilla förkylning är borta till 100% nästa helg då säsongens första långlopp är här.

I fredags var det dagen efter gubbdagen så det blev lite städande och socialcykling med Tina. En Tina som var väldigt "hemlig" av sig och avslöjade till slut att jag skulle få mera besök vid kl.14.  Det gjorde det. Jag var dock inte beredd på att det skulle vara en lång, maskerad man med hörselskydd i ena handen och sopsäck i den andra. OK, jag skulle bli kidnappad. En våldsam bilfärd med ögonbindel och lyssnandes på yalla yalla musik och förbundna händer slutade efter ca 20 minuter och då leddes jag (barfota) och fick "....20 seconds..." skriket i örat på mig. Jag stod nog still i ca 2-3 minuter innan jag knuffade av hörselskydden med axeln. Hörde bara fågelkvitter och då förstod jag att jag var ensam någonstans. Drog av mig grejerna och fann en ryggsäck med instruktioner vid min sida. Sen följde vandring, paddling, cykel, mera cykel för att slutligen hamna i Ånnaboda. Närmare bestämt vid utkiksplatsen där Tina väntade med ett leende och öppen famn. Det första hon sa var" sluta gör allting som det vore en multisporttävling" Jag hade tydligen avverkat alla grenarna fortare än hon hade beräknat. Det fanns även några vänner där på plats var av en hade bilat upp från Norrköping bara för att göra oss sällskap med grillning och massor, massor av god mat.
Det blev en lagom sen kväll som kändes som en augustikväll. Se Örebro i kvällsljus och ca 20 grader varmt.
Tina har äntligen snappat upp att jag gillar upplevelser.

Här i huset där vi bor finns det gammal världsmästare i isracing, lag SM-mästare i speedway och ett speedwayproffs som kör i tre olika länder. Jag fick igår reda på att min nya cykel kostar lika mycket som en ny motor till en tävlingsspeedwayhoj. Skönt att få lite perspektiv på grejerna. Tycker dock en mtb borde vara värd mer då den kan svänga åt två håll...

Chip. Hoppas detta inlägg blir offentligt då...
Och ja,,,,tyvärr är jag fortfarande sjuk.  Snor o snörvel..