Varför?
Först o främst vill jag tacka alla för stärkande kommentarer på både facebook, sms och här på bloggen. Ni är verkligen många som lider med mig men ni ska samtidigt veta att jag inte låst in mig i städskrubben och äter lyckopiller.
Känns som det är flera saker som hjälpt mig att tackla detta besked. Först o främst kom ju den första chocken tidigt i våras då själva stoppet i artären kom. Sen följde en utredning där man oxå hann fundera en del vad som var fel. Sen kom beskedet i somras på VAD det var som var fel. Efter det så har jag som sagt hoppats på operation som jag trodde skulle lösa allt.
Sen kom beskedet i förrgår om att jag verkligen kunde glömma det här med cykling framöver.
Sen är det höst och cykelsuget är väl mindre än om jag hade fått reda på detta på våren.
ELLER så är det så att jag inte riktigt tagit in beskedet än och tror fortfarande jag kan cykla till våren. Eller kan o kan...Klart jag kan men får inte är väl det rätta uttrycket.
Fått flera tips på alternativa idrotter/aktiviteter och det har jag inga problem med. Att hitta alternativ alltså. Några tycker att jag kanske borde kolla med fler läkare och få det bedömt igen men så här är det: Det är alltså ingen vårdcentralsläkare som har jag pratat med utan verkligen en specialist på området. Kärlkirurgen på USÖ har ett gott rykte i sverige och är duktiga på sitt område. Jag har ingen anledning till att misstro honom även om jag önskar att hans besked inte hade varit så hårt mot mig som cyklist.
Låt oss prata om nåt trevligare. Jag får ju trots allt springa och igår hade Nature running ett jippo där man skulle springa flest varv på en 2,3km långt motionsspår under 60 minuter. Spåret var Solfjäderns motionsspår i Adolfsberg.
Startavgiften på 50kr/pers gick direkt till cancerforskningen och jag, Sara och Nora i joggingvagnen anmälde oss. Totalt var det ca 10-12 pers som trotsade mörker och duggregn.
Vi höll ett relativt lågt men lagom tempo på dryga 16min/varv men på det tredje varvet tyckte Sara att det fick vara nog. Klokt beslut då hon hade haft känningar runt knäna hela det tredje varvet. Vid varvningen släppte jag joggingvagnen och gav mig själv ut på mitt fjärde varv. Då jag slapp skjuta en vagn framför mig så kändes som jag sköts iväg och allt gick väl bra i ca 1 km. Sen var mitt vänstra ben TOKstumt och jag kämpade mig i mål på 11:41 på det varvet. Snittade på 95% av maxpuls hela det varvet.
Känns ändå rätt okej idag i benen. Löpning får det bli. Premiärsprang dessutom mina Icebug-skor. Inte för att dubb var nödvändigt igår men ville testa dom. Inga skor jag skulle springa distans i men så fort det blev lite ojämnt underlag var dom sköna.
För att lättare kunna tänka på annat än det tråkiga kärl-beskedet ska jag ikväll gå ut och lyssna på Danko Jones som spelar i stan. Fick dessutom reda på att efter dom går Måns Zelmerlöw upp och kör ett gig. Otippad blandning men inte mig emot. Kommer att bli en tuff dag imorgon.
Jag har flera ggr bloggat om att det vore kul om bloggen fick fler än 100 unika besökare på en o samma dag. Idag har än så länge 565 st varit här. Ni är så skadeglada :-)
slutcyklat för gott.
Jag bloggar detta inlägg för jag orkar inte ta denna diskution med er alla. Jag träffar många inom cykel och jag hoppas ni läser detta och kan förstå hur jag mår.
För er som inte följt min tråkiga utveckling 2013 kan jag sammanfatta den kort så här:
Efter alla de timmar och mil som jag trampat genom åren har jag fått arteriell insufficiens. Något som i huvudsak drabbar elitcyklister. Jag har inte sett mig som elitcyklist på många år men så uppkom inte skadan i år heller men den mest allvarliga symptomen kom i våras över en natt.
Enkelt förklarat: Jag har tvärstopp i en stor artär som skall försörja mitt vänstra ben med blod.
Idag var jag återigen hos kärlkirurgen och är det nåt som jag har hållt uppe så är det hoppet. Idag rasaerade läkaren det men jag gillar ändå hans frispråkighet och ärlighet.
Min dödsdom:
Detta ritade läkaren upp på skyddspappret till patientsängen. Det är inte en karikatyr på hjulbenta Ola utan uppifrån kommer den stora aortan. (du sov väl inte på biologin?) Precis innan den delar sig är det en prick, det är min navel. Aortan delar sig i två för att leda ner blod i var sitt ben och den får två små förgreningar som syns på bilden. De två tvärgående strecken som delar blodkärlen skall simulera ljumskarna.
Precis där delningen ner till mitt vänstra ben går är det tvärstopp och kroppen har kolateraler (kanske felstavat) som går förbi. Dessa har kanske alltid funnits men nu när den ordinarie vägen är blockerad så har dessa vuxit till sig i storlek och kroppen som är fantastisk fixar blod från alla håll o kanter för att förse benen med syre när jag vill springa, cykla, gå, röra mig. Viktigt för er som inte följt historien är att det handlar inte om att jag har igenkalkade kärl som äldre folk får. Det går inte att spränga och sätta in en stendt.
Som ni ser är det ett streck i den artär som skall ner i mitt högra ben oxå. Detta vet dom inte vad det är men det KAN vara en påbörjan på samma sak. Det KAN oxå vara en bit av artärväggen som hänger och fladdrar. "Det ser skumt ut iaf" enligt läkaren.
Jag trodde jag skulle vara på USÖ i max 20 minuter men vi hade ett möte på ca en timme. Han pratade mest så när jag kollade på mitt papper med frågor kändes de överflödiga.
Denna bild är inte från google. Det är en utskrift från den kontraströntgen jag gjorde för en tid sedan. Det är mina njurar och blodkärl som syns. På den högra sidan(mot mitt vänsterben alltså) ser man som en liten knopp (eller snopp) precis efter förgreningen av aortan och det borde vara två stora kärl som letar sig neråt. En till rumpan och en till låren men där syns bara en. Det är det stopp på hela 81 mm!!!! och man ser tydligt hur kroppen till och med vill lösa syrebristen med att kärl ända uppe från njurarna.
Jag har tidigare bloggat med förhoppningen att typ "men operera så blir allt bra igen" men kirurgen ville att jag skulle ta mig en funderare på följande förslag.
Förslag ett:
Eftersom jag har full försörjning i hela benet, den är ju "bara" begränsat, så behövs detta inte opereras. Jag rekommenderas att inte cykla något mer pga det osäkra som finns i mitt högra kärl. Det som är ritat som streck på första bilden. Jag skulle fundera på om mitt liv innehöll den kvalitè som jag var nöjd med. Om jag helt enkelt skulle kunna fortsätta leva med att äta blodförtunnande ett tag till. Kanske inte resten av livet. Då finns inte den risken som en operation skulle medföra.
Min fundering på förslag 1:
Jag skulle lättare kunna acceptera detta om jag kunde springa för jag gillar verkligen terränglöpning men i dagsläget funkar ju cykel bättre än löpning. Hade det varit tvärtom hade beslutet varit lättare.
Förslag två:
Om jag anser att jag inte vill leva med detta stopp så opererar dom bort stoppet och ersätter det med antingen en bit av en ven eller en bit konstgjort material (beslut tas under operation). Venen har inte samma diameter som artären har "men det löser vi på nåt sätt" som han sa :-) Dock skulle flödet till benet bli mycket bättre än vad jag har idag. Att fortsätta cykla är ändå uteslutet men jag skulle förmodligen kunna köra andra idrotter ganska hårt.
Mina funderingar på förslag två:
Har ju mitt första pris i en kondistionsidrott från 1984 (6 år gammal) sen dess har jag älskat att svettas o plågas så jag kommer alltid att vilja fortsätta med det.
Det som inte gör detta självklart är ju riskerna med med en op. Det KAN ju bli någon slags komplikation och kanske man hamnar tillbaka på ruta 1. Mortaliteten hos patienter i 75 års åldern är ca 3 %. I mitt fall skulle det vara så lågt som 3 promille. Ska jag chansa på en operation där de gör två stora snitt, ett i låret och ett i magen, skär av magmuskulaturen och ger mig massa medel och jag blir sjukskriven en månad där kärl ska växa ihop och magen likaså? För mitt egets ego skull? Samtidigt kanske det är enda chansen för att jag skall kunna leva mitt normala liv med den träning jag älskar och utan medicin.
Oavsett hur framtiden blir så sa han att jag borde sälja mina cyklar nu. Det lät hårt så jag trodde jag skulle börja grina inne på hans mottagning men jag klarade mig. Dock förstår jag exakt hur han menar. Hur skall en människa som jag kunna ha en trainer i källaren där racern alltid står uppkopplad och sen aldrig få använda den? Hur skulle jag lyckas ha en cross och två mtb som hela tiden står redo och sen aldrig få cykla på dom? Det skulle inte funka.
Jag nämnde att jag och Sara kollar på hus och att det skall ligga på ett lämpligt avstånd från stan för att jag ska kunna cykelpendla. Med ett stelt leende gjorde han denna liknelse: Tänk dig att du köper dig en motorcykel när du är 16 år och den kan bara gå 10 000 mil. Ska du då gasa på motorvägen direkt de första åren och mata mil för att sen inte ha nån motorcykel kvar när du är 40 år? Kanske inte den bästa liknelsen men ni hajjar va?
Kanske bäst jag skriver det i klartext: Det är alltså inte träningen i sig som är skadlig utan det är rörelsen i just cykel som gör att artärerna kläms och vrids. Jag är ändå lite glad att vi pratade om alternativa träningsformer som rullskidor, löpning och kampsport. Jag känner mig själv bäst och vet att så länge jag hittar ett bra alternativ så klarar jag mig.
- För att röra till det ännu mer i huvudet så är det dels det här med Veteran-VM 2014 som går åt skogen som jag drömt om sedan tidigt i våras.
- Jag och Mange hade precis börjat prata om vilket långlopp vi skulle köra på tandem nästa år.
- Är ju hyffsat involverad i klubben där man hjälper till och tränar olika grupper.
- Jobbar med att utveckla mtb-leder i Kilsbergen.
- Brinner helt enkelt för cykel!
Efter dagens möte hos kärlkirurgen åkte jag hem till familjen och en riktigt glad skitunge. Man märker vad familjen betyder sånna här dagar.
Vi gjorde sen IKEA som normalt är en mardröm men idag var det nästan helt okej :-)
Jag lever, jag mår okej men mitt beslut är inte fattat än. Jag varken kan eller vill dra allt detta med er alla när vi ses. Genom att sprida detta hoppas jag kunna hjälpa andra cyklister då detta är vanligare än vad många vet (iaf enligt statestiken)
Jobb, träning & fika = livet!!
Detta jobb med cykelprojektet är svårt att släppa alltså. Som jag sagt så många ggr tidigare så känner jag en stress, men oxå en press att göra det bra.
Cyklade 19 km + 35km i fredags och det går inte fort direkt. Håller en mil i timmen då jag stannar och spikar upp färgmarkeringarna titt som tätt. Har fortfarande två svarta leder att markera upp och förhoppningsvis en röd till. Dock dröjer det ju nu till vecka 45 innan jag kan jobba med det igen för kommande vecka är ju trädgårdstjänst som gäller. Fast imorgon har jag semesterdag för jag skall till skjukhuset och träffa kärlkirurgen. Hoppas vi kommer överens om en operation inom en månad. (önsketänk)
Gårdagens träning
Trodde jag skulle hinna med ett eftermiddagspass men Sara spenderade pengar och tid på stan så det hanns inte med innan vi skulle åka och gratta hennes farfar på 76 årsdagen. När man träffar hennes släkt på faderssidan så vet man aldrig hur sen kvällen kan bli men jag hoppas att det inte skulle bli för sent för jag ville verkligen träna igår trots fredagens jobbcykling.
Kl 20:45 kunde jag kliva på trainern och tänkte då på den där Henrik Öijer i Falun som kör intervall pass vid midnatt och sticker ut långt innan soluppgång på distanspass. Det inspirerar och underlättade. Han kallade förresten min start strax innan kl 21 för "rena eftermiddagspasset" :-)
Jag testade att köra 30-sekunders med lång vila. En övning som verkligen inte har funkat bra denna sommar då det handlar om maximal insats och alltså en stor belastning för blodflödet. Igår funkade det dock bra och jag körde 6 st men alla var inte riktigt maximala då det tar några sekunder för trainern att fatta att kadensen ökar och att den då skall lägga på mer motstånd. Det handlar iofs bara om ca 2-3 sekunder men ändå.
Nöjd och som en lite bättre pojkvän kom jag upp till lägenheten (om jag får säga det själv) Blir introvert om jag inte får träna.
Var inställd på ett fettförbränningspass idag. AKA morgondistans.
Fick lite sovmorgon till 06:30 då Nora och jag gick upp. Jag bytte om direkt och gav mig iväg på fastande mage. Hade med mig en banan som proviant och den åkte ner i magen efter ca 45 min.
Hade lite svårt med motivationen första timmen men det lossnade sen. Kanske var det en kombo av lågt socker och att det regnade i början av passet.
Det blev iaf ca 55 km i lätt terräng. Körde banvallen hem och fascinerades av ett fraktplan som var på väg ner för landning vid Täby. När så stora flygplan flyger nära så ser det ut för att gå så långsamt.
Skönt att vara hemma till kl 10 och ha resten av dagen med familjen. Kommer nog att göra fler sånna här pass i vinter känner jag.
När jag summerar veckan så visar det nästan 16h träning vilket inte är helt fel men i dom timmarna så är det förstås en del stillastående oxå då jag stått och spikat skylt. Skönt ändå att det blivit några timmar. Utöver detta så har jag tagit 3-4 morgonpromenader för att bränna lite extra på hullet. Satte ju ett ALL-TIME HIGH i början av veckan med 71,6 kg. Har nog aldrig vägt så mycket och efterdagens distanspass men innan frukosten så vägde jag 69,7. Bör nog fortsätta med kloka matval och lite fettförbränning.
Finns massor av filmer som imponerar och underhåller på youtube. Detta är inte bara bra musi utan oxå ganska häftigt
Tjejen i nästa klipp är några år äldre men har väl ändå en lite svårare låt va?
Ha nu en bra måndag allihopa. Tänk inte på mig som har semesterdag :-)
betald cykling
Sådan far, sådan dotter.
Det rullar på med projektet Kilsbergstramp men ändå känner jag stress. Skulle kunna jobba heltid med detta för att hinna klart innan snön och kylan kommer.
Och dessutom uppkommer oönskade problem så här sent på säsongen. Jag har inte riktigt tid att söka råd och hjälp nu för det måste sättas upp stolp & skyltar.
Idag åkte jag förbi Falkasjön som måste ha rekordlite vatten.
Flotten/linbåten brukar ligga i vattenbrynet och det som ser ut sumpmark är egentligen botten på sjön. På en infolapp i närheten kunde man läsa följande:
Kul att man kan höra av sig om linbåtens framkomlighet. Skulle vilja påstå att den går trögt första metrarna.När jag cyklar omkring med väska på ryggen och sätter upp färgkoderna på de redan uppsatta träskyltarna så går det inte snabbt fram. Ja själva cyklandet går väl okej men det blir så många stopp där hammare, spik och nr-plåt ska fram. Sen tillbaka med allt och cykla vidare. Ibland 50 meter, ibland cyklar jag kanske flera km innan nästa vägskäl kommer. Har upptäckt att min snittfart blir 10km/h.
Jag är inte missnöjd med min Timex men shit vad mkt snabbare Garmin är att hitta sateliten. För den som är mode-riktig ser direkt att jag mixar Specialized-handskar och CUBE-cykel. Vilken tur att mina focusbyxor inte syns iaf :-)
Imorgon blir en tuff dag i sadeln. En röd led skall märkas upp och dessutom en svart. Ca 65 km vilket med tidigare nämd snitthastighet blir 6,5 h + matpauser. Så är planen iaf. Får se om jag hinner.
Jag ser varje dag färska mtb-spår där ute i naturen och jag får dessutom höra från KKL (kilsbergen konferens & lodge) att intresset för mtb stort. Dock tänker jag inte säga att lederna är klara förrens till vintern eftersom INGEN markägare har fått kontraktet än. Med andra ord vore det dumt och det började drälla cyklister redan nu när jag precis har frågat om de kan tänka sig mtb-led 2014.
Idag fick jag en rundvandring och fri träning på Njoy. En gång i tiden ett falshigt träningställe men i den nuvarande lokalen tyckte jag det kändes lite trångt och nästan sunkigt. Kvalitèn på deras utbud och pass är säkert skitbra. Dessutom hade de ett schysst rum för barnpassning men det vore väl den enda anledningen till att jag skulle skaffa kort där. De har barnpassning från 3 månader upp till 7 år. Vem lämnar sin baby på 3-4 månader till någon främmande för att få träna? Klart finns väl ensamstående som MÅSTE gymma men ändå.
VM-banan och relationsfilm
Igår var det arbetsdag för hela Almby IK. En av de bättre uppstyrda arbetsdagarna då det fanns flera personer som hade sina ansvarsområden. Jag var en av "cheferna" som hade trimmning på min lott och därför hade jag hyrt/lånat ett antal röjsågar från firman.
Jobbet flöt på bra och det blev mkt gjort. Allra bäst är det isoleringsjobb som har gjorts med stugan för vi har nästan halverat vår energiförbrukning i klubbstugan tack vare ett antal åtgärder.
Gårdagens träning.
Innan själva arbetsdagen så klämde jag in ett pass på monarkhojen. 3x10 min. Då jag vet att jag i våras, innan jag fick tvärstopp i min artär, körde 2x20 min på 260watt så hade jag det som referens och ville inte spränga mig.Startade lugnt på 240w och märkte på både känslan och pulsen att det var lugnt. I tredje och sista intervallen ökade jag till 250w och där kände jag att det blev lagom jobbigt för att motsvara en bra tröskelintervall.
Att jag nu kör ca 10 watt lägre än i våras tar jag som ett gott tecken.
Senare på eftermiddagen när Sara kom hem från centrum hade hon med sig 4 stycken filmer som hon hade köpt/hyrt. Jag tittade igenom påsen och kände direkt att "faan vilken rutten filmsmak hon har" INGEN av de fyra filmerna tilltalade mig men som den goda sambo man är så sa man ju inte nej till chips o mys i soffan.
Vi började titta på en som hette I give it a year.
På baksidan stod de"
Nat och Josh blir blixtförälskade på en fest, gifter sig 7 månader senare, ingen tror på äktenskapet och det dröjer inte länge innan det sätts på prov."
Nu blev detta en otroligt rolig filmafton. Jäklar vilka skratt-överraskningar jag fick. Här är t.ex talet från Bestman på brölloppet.
En annan rolig scen var ju julafton hos Nats föräldrar. Alltså Josh svärföräldrar som verkar vara lite rika och tråkiga. De får en digital fotoskärm och eftersom de har kameran med sig sätts minneskortet i så de kan prova skärmen direkt. Josh kommer dock på lite förs ent att det är inte bara sememsterbilder i kameran...
Idag slog vi rekord när vi storhandlade. 1703 kr gav vi bort till ICA med ett leende. Vi fick ju ändå kattsand, kattmat och 4,5 liter mjölk för pengarna. Ja o så lite övrig mat.
Dagens VM-bana.
Jag och Magnus Pettersèn i klubben tänker ganska lika när det gäller XCO. Han har tagit fram ett träningsvarv vid storstenshöjden som jag blev visad idag. Vi var 5 st som tränade på det idag och det är ett tufft varv med flera sorters utmaningar som dropp, serpar, branta backar, slakmoter mm. Blev en bra genomkörare och härligt att köra lite riktigt mtb. Kändes som det var länge sen.
Anledningen till att vi kallar den VM-banan är att den blir grymt viktig att träna på inför Matser VM nästa år. tror vi.
Nu skall jag umgås med sambon.
Puss o kram
Stenhård
Den här arbetsdagen började med en konstig utskällning men jag undrar om det stod rätt till hos personen som nästan cyklade in i släpet bakom firmabilen. Javisst körde jag på en cykelbana men jag kröp fram och stod nästan helt still när det helt plötsligt blev livat bakom kärran och en cyklist kom runt bilen på gräsmattan. Han slog i motorhuven och på min backspegel. Han avslutade med orden "det finns ingen framtid för er svenskar här i sverige".
1: Han tittade väl ända framåt när han cyklade och såg att det var en stor bil i vägen?
2: Han såg och lät väldigt svensk ut själv.
Jobbmässigt så lägger vi om en mur med stenar som inte är gjorda för att göra murar med. Den lättaste stenen väger ca 30kg men dom är småfjuttar som man lyfter på plats själv. Sen finns det tunga, jävla skit-as till stenar.
Tången sitter runt en sten som håller måtten 22x20x170 cm och med densiteten på 2,65 som granit har så väger den ca 200kg. Ja dom är inte roliga att flytta omkring på så efter att ha bråkat med stenarna hela dagen igår fick vi nog sa till chefen. DÅ helt plötsligt fick vi låna Lundbergarn och en stenlyft.
Träning
Vi har kommit in i en period när vi tränar varannan dag här hemma. Funkar väl hyffsat. Igår tänkte jag köra styrketräning så jag packade väskan och for till gymet. Väl där upptäckte jag att jag glömt träningsbyxor. Hade dock fina, svarta kalsonger i nåt konstmaterial så det hade funkat men jag fegade ur. Lite konstigt dock att hade jag varit kvinna hade det bara kallats hotpants. Hade jag varit på badhus hade det kallats badbyxor men jag gissar att man hade kollat snett på mig på gymet.
Istället åkte jag hem igen och gick ner till trainern.
Körde 20/40 intervaller. Två block med 13 st i varje. Tror det var första gången jag körde sånna här och jag visste inte riktigt hur det skulle kännas. Då jag inte läst nåt om dessa intv utan mest sett/läst hur andra duktiga cyklister kör dom var jag "open minded". Samlade dock tid på hyffsat höga watt-siffror och eftersom vilan är dubbelt så lång som arbetsfasen blev det inte särskilt högt flås heller. Kanske bra, kanske inte. Jag fick iaf till ett bra pass tyckte jag.
Måste dock ta hem min fläkt för det rinner bokstavligen svett om mig efter ca 15 min där nere i bunkern.
Nu skall jag gå o lägga mig brevid min sambo. Vad var det hon hette nu igen...
Tuff mil och äntligen lite egna bilder.
Fin bild från dagens utflykt till Dovra sjöar.
Men vi kan börja med en racerapport från gårdagens Å-stadsloppet
Vi var ett gäng från jobbet som skulle köra 10 km löpning och för jobbarkompismats handlade det i stort sett om vilket tid han skulle få för att han skulle klara det var det ingen tvivel om. Dom andra 10 var olika mycket nervösa om de ens skulle fixa det och 3 tjejer hade tydligen sagt att de skulle gå runt.
Det visade sig att ALLA fixade det med bravur! Jobbarkompismats kom in precis under 43 minuter vilket är skitbra. Jag själv trodde att jag var nästbäst på firman för jag lyckades hålla ett något högre tempo än vad jag lyckats med tidigare på nåt av mina tidigare träningspass. Höll koll på min Timex-klocka som visade kilometertider och jag pendlade mellan 4:40 och 5:10. Jag fick problem redan efter 1 km och stapplade lite och hade nog syrebrist i mitt vänstra ben resten av loppet för det är det ben som har värsta problemen idag.
Kom in 48:58 men det visade sig att en kollega smygit sig in på 48:04 så man får väl vara nöjd med pallen iaf :-) (och att man spöa chefen)
Sämsta gubben på firman kom in 8 sekunder över en timme 1:00,08 alltså. Dom tre tjejerna som skulle gå joggade in 1:22 och det går man knappast en mil på utan de måste ha kämpat på bra.
Efter det blev det lite lättare form av teambuilding. Vi åt mat ihop och drack öl :-)
Dagens utflykt
Jobbarkompismats med familj och jag, Sara och Nora åkte som sagt ner till Åsbro-trakten och gick runt Dovra sjöar. En vacker vandringsled i varierande terräng.
Härligt med måndag imorgon för jag gillar verkligen att jobba utomhus!
Vi på jobbet funderar oxå på nästa fysiska utmaning. Har du några tips? Vet att kollegorna helst vill ha stafett av nåt slag. Typ triathlon där man kör en gren var. Igår under maten disskuterades allt från vasaloppet till nya löpartävlingar. Har du några tips så kommenatera eller maila mig på [email protected]
Grön 6 och svart 1
Kör en snabbis från kontoret innan det är dags att ta helg.
Skulle mäta ett antal leder idag med GPS för att få GPX-filer som skall ut på hemsidan för länets leder. Du vet www.bergslagencycling.com Dessutom måste jag ju veta längd och höjdmeter på lederna för kommande ledbeskrivningar.
Jag och min prao hade dessutom med en GoPro-kamera idag för att filma lite för en kort reklamfilm om varje led. Blev inte så mkt filmat som jag hade hoppats på och det berodde dels på tidsbrist men oxå att batterikapaciteten på GoPro är under all kritik. Nu var det rätt kallt ute imorse oxå men det var ju ändå nyladdat.
Vi mätte först en kommande grön led som har ca 60 höjdmeter på 3,3 km vilket borde vara lagom jobbigt för barn/nybörjare.
Sen startade vi på på kommande svart 1. Den är verkligen en utmaning på 37,4 km och dryga 800 höjdmeter.
Jag fick en tråkig upptäckt halvvägs in på leden då det återigen skett sabotage på ett ställe. Ingen högoddsare vem det är och jag skall möta denna person öga mot öga och hjälper inte det blir det polisanmälan. Hur orkar folk? Ryckt bort skyltar, flyttat skyltar, lagt träd över stigen mm.
Lika överraskad fast positivt blev jag på ett annat ställe där någon rensat stigen ordentligt och kört friskt med röjsåg. Var mkt lättcyklat där.
Jag varken drack nåt eller åt nåt på de dryga 4 h vi var ute så förhoppningsvis brända man lite av midjemåttet :-)
Imorgon väntar en fikadejt på fm sen skall man lufsa runt 10 km på Åstadsloppet med några kollegor från Trädgårdstjänst.
Nära nu m MTB-leder
Idag är det onsdag och det är inte så mkt kvar att skylta på de kommande mtb-lederna i Kilsbergen. Förhoppningsvis blir jag klar redan imorgon.
Nåja nästan iaf. Några små detaljer skall väl förbättras men ändå. Nära nu.
Skittrött!!!!
Somnade med Nora i vanlig stil och efter att jag vaknat blir jag inte människa igen.
Måste blogga oftare för det finns material :-)
KM i syratålighet
Mena ben lever för dom för mig framåt men ändå är dom ganska döda. 3 varv på en drygt 5 km bana låter kanske enkelt för er som inte kört markaspåret men i dagens blöta förhållande och dessutom i så högt tempo som möjligt gav det trötta ben.
Racerapport
Det kom lite tävlingsnerver men det var nästan väntat och jag var där i tid för att kolla över vissa delar av banan. Blött och halkigt är en underdrift och därför blev det att köra extra avslappnat över alla rötter som skogen är fylld av.
Stod i första startfältet tillsammans med de favorittippade åkarna och så här i efterhand blev det klart att vi fyra längst fram tog just placeringarna 1-4.
Starten går och jag hade ingen anledning till att gå upp i spets utan jag lade mig ganska snart som 3a. Efter ca 2 km i en svag uppförsbacke släppte jag gentlemannamässigt förbi åkaren bakom för just det där trycket att åka uppför funkar inte med mitt defekta ben. Jag behöll 4e platsen i ca 500 meter till innan en ny backe kom då släppte jag dom utan att försöka gå med.
Syraskulden brjade göra sig påmind och jag både hörde och såg åkare som närmade sig bakifrån.
På varv 2 var jag ikappåkt och hamnade på en sladdande 5e plats ett tag tills slutet på varvet för då började jag kunna åka hyffsat igen. Blev omsläppt och ökade farten lite för att inte få en weelsucker med mig som sedan skulle slå mig i de avslutande branta backarna.
Varv 3 gick först ganska fort men sista biten var ganska avslappnad för att bara behålla min plats. Finns en anledning till att farten sjönk och den heter syra!! Vid målgången kände jag ett lätt illamående som garanterat berodde på mjölksyran i kroppen och långt efter målgång så har jag haft problem att äta och lite annorlunda toabesök.
En närmare studie på siffrorna från pulsklockan så är det lite intressant. Har sagt det förut o säger det igen. Stoppet i min artär ihop med min blodförtunnande medicin gör att hjärtat jobbar högre än vad belastningen är för att:
Jag körde ca 49min på 90-95% av maxpuls och 9 min ÖVER 95%. Detta har jag aldrig gjort tidigare och skulle INTE klara om det inte var under rådande omständigheter.
Grattis till gubben Magnus Pettersèn som även detta år blev klubbmästare.
Formtopp på KM?
I brist på mycket träning så gäller det att köra rätt träning om man vill bli bra. Därför har jag den senaste veckan försökt att få till en liten topp i den medel-låga form jag håller denna höst. Hela 2h och 39min har jag tränat denna vecka så särskilt mkt kan man inte säga att det har blivit.
Jag har varierat mig på testcykel och på trainern och det verkar som om trainern visar mer fel i år än vad den gjorde förra vintern. Min känsla och puls säger det iaf. Orkar inte köra 4 min på samma belastning på trainern som jag kör på klubbens monarkhojar. Lite frustrerande för då är det lätt att bränna sig på intervallpassen här nere i källaren.
Ikväll är det premiär för mig. Jag skall gå o se Örebro hockey. Jag har velat göra det länge och nu är det ju ett jäkla tryck när de har startat SHL så bra.
Jag har varit en gång i hallen som då hette Toyota-hallen. Jag måste ha varit mindre än 10 år och somnade i andra perioden och höll på att ramla över ett räcke :-)
Hoppas jag är piggare ikväll. Modo står på menyn, hoppas det kommer att smaka.
Inspiration av hemmatrail
Ja igår såg jag nyheten på fejjan och idag stod det i NA.HÄR! Detta har verkligen saknats i detta område och OM det blir bergslagsleden så har jag sprungit denna sträcka 2 ggr. Första gången jag gjorde så höll jag på att grina när jag kom fram. Det är en prövning alltså men fin ändå. Nu vet jag inte hur min löpförmåga är om ett år men jag tänker nog köpa en plats iaf.
Motiverad av denna nyhet så blev det att ta på sig camelbacken och jogga jobbet tur/retur idag. Känns lite i benen nu på kvällskvisten. Blev ändå en mil totalt i en takt som inte gör mig andfådd men jag måste hitta en fart som är så pass låg att blodflödet hinner med till vänster ben. Den farten var ca 6:20/km men det är inkluderat några korta promenader då och då. Känns konstigt på nåt sätt att inte kunna jogga fortare men ändå inte ta i särskilt mkt.
Jobbade återigen i Kumla och använde en ruskigt bra slagborr modell större. Betongen var som hårt smör ungefär. Undrar ni varför vi borrade i betongen så var det pga att man har glömska kollegor som hällde betong i 10 st hål utan att stoppa ner stolpskor i dom.
Felet åtgärdat!
Suget efter sufferfest bara ökar o ökar. Vad sjuk man är!