cykelola

Igår var benen ganska trötta efter söndagens tävling men vädret var fint och med ca 20 minuters varsel så bestämde jag mig för att ( med joggingskor på) besöka måndagsträningen i mountainbike som var förlagd i Ånnaboda. 

Jag hade ju halft lovat Linda att hjälpa tjejgruppen med lite teknik vilket iofs kunde vara bra träning för mig då jag senare denna vecka har två andra instruktörsuppdrag.

För att göra en lång historia kort så hade jag skitkul och jag märkte att jag saknat måndagsträningarna. Fick väl ihop 5-7 km härlig terränglöpning oxå vilket kändes i framsida lår i morse.

 

Ikväll har det stressats. Massor. Klippt gräs, lagt barn, mekat hoj, hjälpt syrran som gjort sin första lvg-krash och pajjat nya hojen. Ska betala räkningar nu och så...

Men man har ju hälsan i behåll iaf.

 

The run. Så intetsägande vad det är men syftet är att locka alla oavsett nivå eller målsättning och till soliga Kvarntorp idag. Några damer gick med nr-lappar och rökte innan start medans jag såg länets bästa marathonlöpare och en landslagslöpare i orieteringslandslaget. Spridda skurar.

Vi hade barnvakt idag så jag och Sara kunde värma upp ihop och köra var sin klass. Hon siktade på en lagom kuperad 5a och jag på en riktigt kuperad 10 då man efter de första 5 skulle rakt uppför en slalombacke.

 

Starten går och jag hamnar direkt bakom de "riktiga löparna" men före motionärerna. Ingemansland kallar man det. Önskar att jag haft "pace" inställt på klockan för nu i efterhand ser jag varför jag sprängde mig. Låg under 4-fart i 5 minuter vilket är för fort för mig. Fick gå på två ställen första 4 km för att få bort värsta syrachocken. Tog det dessutom lugtnt inför varvningen för jag visste ju om slalombacken. 

Det var ett klokt val för jag tog 3 placeringar i den backen. Utför kvarntorpshögen...

 

Så släppte jag på i bra fart men blev ändå omsprungen. Jag höll 2:35-fart enligt min klocka. Han som sprang om mig tog jag dock senare.

Höll bra fart sista 5 km och min slut-tid blev 44:02 vilket jag är grymt nöjd med tanke på banan. Hur segraren kunde springa på 33:32 kan jag fan inte begripa!! Inte på en sån bana.

klockan är lite väl mycket och Sara är inne i city och dricker drinkar.

 

Själv så har jag laddat idag med milkshake på Tant Gräddelin inför morgondagens race på 10 km. Hittade ett klipp från ifjol där man får en aning om värstingklättringen iaf

 

Nähe

Igår gick ju grabbhalvan av stapeln och jag hade som mål att maxa. Gå ut hårt och köra så hårt jag bara kunde då löpningen gått ganska bra sista veckorna.

Att jag skulle knuffa Nora i joggingvagnen spelade ingen roll för det handlade inte lika mycket om att få en grym tid som att maxa kroppen.

Jag var väl lite väl social med kollegorna i starten och stod på tok för långt bak för när strtskotten går blir det ca 1 km med lugn joggfart. För er som kan banan så var det ju gustavsvik-rakan, under södra infarten och svagt uppför mot drottningatan. Mats sa innan start att han skulle göra oss sällskap och vi upptäckte efter ca 250 meter att det var bättre att han sprang framför joggingvagnen och banane lite väg för oss. 

Väl uppe på Drottningatan så blev det öppnare och vi kunde ösa på sidan av allt folk. Jag kunde inte kolla på min klocka för att hålla fart utan Mats sa då och då vilken fart vi höll och hela Drottningatan pendlade mellan 4:00- 4:10 tror jag. När vi rundade Pressbyrån sa Mats "3:47" och jag flinade lite och kände efter ett tag att det var onödigt fort. Efter ca 3-3,5 km började syran göra sig mer o mer påmind i mitt högra (icke opererade ben) och med ryga kilometern kvar så började jag tapa kontrollen på fotisättningen på det benet. Blev att sänka farten en stund för att kunna fortsätta i någerlunda fart.

Totala tiden på min klocka blev 21:27 vilket jag är mycket nöjd med samtidigt som jag ångrar att jag inte stod längre fram för då hade jag kunnat hålla en jämnare fart. Tror jag har kapacitet under 21 min och framförallt utan att knuffa en joggingvagn framför mig i.

En kollega tog en bild på oss efter loppet när det bjöds på kall återhämtningsdryck :-)

Jag har alltid haft nära till känslor. Inte bara gråt utan oxå skratt. Jag kan lätt bli känslosam och alskar att skämta och så. Idag har detta påverkat mig 2 ggr.

Det som hände först var att jag i bil passerade en pappa som var hårdhänt mot sitt barn. Vill helst inte blogga om det för skulle jag återberätta historien här så skulle jag säkert bli förbvannad igen. Hur som helst så gillade jag det inte.

Det andra som jag reflekterat över idag är att jag lever mig in i mina adepters liv ganska mycket. Hjälper ju ett antal med träningsupplägg och när de presterar bra blir jag glad. När de lyckas och kör starkt blir jag jätteglad ända in i hjärtat. När de inte får till bra pass eller prestationer förstår jag nästan jämnt hur de känner. När det blir ännu tråkigare saker som sjuka barn, skador, nedstämdhet eller annan frustration från dom så når det mig oxå. Jag lever för/med mina adepter. Tycker de skall må bra. Jag vill verkligen att de skall må bra.

Engagemang.

 

Laddade träningsklockan förut och noterade hur få pass det var de två senaste veckorna. Som en liten tröst visar den inte när jag cyklar till och från jobbet och när jag kör Tapout XT. Blir dock att köra på hyffsat imorgon då jag och lillasyrran skall göra bergen till fots. Hoppas på ett långpass över 20 km.

 

 

Bloggar inte så ofta som jag skulle vilja. Verkar vara mycket annat som tar tid. Suck.

 

Tvärnytts reportage om lederna kan ni se här:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/sparat-var-det-har

 

Nu när det går så här pass långt mellan bloggningarna är det nästan svårt att delge all träning i kronologisk ordning men igår sprang jag ett lite hårdare pass iaf. När jag stod och inväntade satelitsignaler ute på farstun så noterade jag att pulsen var 40 slag/min vilket (äntligen) är ett bra tecken på att man börjar få lite form igen.

Jag joggade lugnt iväg till en slakmota som lokalt går under namnet Gråtarbacken.Jag gasade från botten på den och när den flackade ut hade 3 min gått. Gjorde ett streck i marken just där och joggade utför. Gjorde om proceduren och trodde väl knappast att jag skulle hinna till strecket inom samma tid men tiden i intv nr 2 blev faktiskt 2:55. Nöjd och ett snabbt sjunkade flås och relativt fräscha ben joggade jag ner för en tredje intv. Kände tidigt att benen var stumma så jag fick gräva hyffsat djupt i förrådet men nu kändes det verkligen som om jag skulle få en tid en bit över 3 min men ännu mer förvånad stannade klockan på 2:53 denna gång.

Jäkligt nöjd joggade jag hemåt men firade av en 3-minutare till på asfaltsunderlag och sista biten gick till och med utför vilket tydligen är döden för mina vrister för det har skickats små signaler från dom idag. Typ av sorten " vi vill inte springa mer asfalt. Inte idag åtminstonde"

Blev Tapout idag istället.

 

Tror jag blivit starkare på Tapout oxå då jag slipper fuska så mycket (knappt nåt) längre utan fixar nästan hela skivorna nu. Har dessutom köpt ett starkare band för att få mer träning på vissa övningar.

 

Igår var det ju arbetsdag i Markaspåret. Klubbens mtb-spår fick sig en uppfräschning. Det börjades bygga en rockgarden och en stock släpades fram. Det var flera erfarna cyklister på plats och vi diskuterade hur stenarna skulle läggas och vilken linje man skulle köra osv. Vi gjorde dock ett misstag. Ingen hade en cykel på plats och kunde provköra.

Har just haft ett samtal av en av de mest tekniska cyklisterna i klubben som ikväll varit ute och provkört. Han tyckte jobbet var halvdant (inte dåligt men inte riktigt klockrent heller) gjort. Själv tyckte jag att jag skulle kunna köra båda grejerna med 26"hojen när som helst men det är skillnad att bara stå och glo och faktiskt köra där oxå. 

Så här såg det ut innan vi började

Fan skärpning. Inte bloggat på en vecka men ni är några trogna som kollar till den dag efter dag. Stor eloge till er.

 

Jag har tränat ganska dåligt hela veckan och igår fyllde jag 36 år gammal och avslutade kvällen med att kräkas.

Jodå går bra nu.

 

 

I onsdags kväll slog det mig att jag inte tränat på 3 dagar. Då Sara tränade ute på kvällen så blev det ingen tid över för mig så jag fick en idè att kanske pröva att springa till jobbet morgon därpå. Har ju mätt sträckan på cykel till dryga 18 km och det skulle bli det längsta passet på länge på hårt underlag om allt funkade. Tidigare har ju både knä och vrist sagt ifrån efter ca 5-6 km men testar man inte så vet man inte.

Klockan ringde kl 04:00 och några minuter senare stod jag och kollade ut genom fönstret. Regn och ca 5 plusgrader. Valet stod dock mellan att cykla eller jogga till jobbet. Cykla i regn är inte heller kul.

 

Jag stack iaf iväg kl 04:25 efter att ha ätit en banan till frukost. Ställde in mig på att hålla 5 min/km-fart. Tyckte det gick lite halvseg men benen trummande på. Det tog ca 5 km med rak, tråkig asfalt innan det lossnade lite och benen gick av sig själv. Tempot höjdes lite då och då utan att jag tänkte på det.

Efter ca 1 mil når jag äntligen något som skulle kunna kallas utkanten av stan, nämligen Karslund. Ungefär där började jag knapra på den enrgibar jag hade med mig. Förutom den så följde VISA-kort o ett äpple med i camelbacken.

Dagens mission: Cykla till stan för att springa och kolla på klubbens XCE-tävling. Blev så men tyvärr är jag inte helt nöjd med mitt egna pass och kanske måste trycka in ett löppass även imorgon. Lyxproblem.

 

Sprang runt på vårt svarta spår och kollade över lite saker som behöver göras på nästa helgs arbetsdag.  Blir nog att lägga mest krut på att göra en rockgarden :-)

Sen var det ju XCE. Ingen jättehöjdare till bana men det var kul att se hur några åkare imponerade stort. Talangen tog hem segern och han kan åka ruskigt fort på kortare partier oavsett hur lätta eller svåra de är. Kul!

 

Igår tipsade jag om Sabatons två senaste singlar och jag har säkert lyssnat till Resist and bite 6-7 ggr. Den är bra. Gillar även denna video som gör mig sugen på att beställa serien Vikings. Jag är så lättköpt :-)

 

Fick en för tidig födelsedagspresent av hjärtat idag. en favoritbuske som heter vingad benved.

 

Denna lånade bild från google visar busken i höstfärg.

 

/ hej hopp

Var ju supprort till några adepter igår och fick träffa gamla konkurrenter igår på 1a majloppet i Kvänum. När jag stod och hejjade på elit/H30 så blir det automatiskt att jag skriker personernas namn när jag ser vilka det är. Fick en kommentar från sidan "Känner du alla?"

Tyckte själv jag mest så främmande ansikten då man varit borta från tävlingscenen i nästan 4 år.

 

Kul var det iaf att springa genom skogen och hejja och ge tider och göra vad jag kunde för att de skulle åka så fort som möjligt. Koskällan var förstås med.

 

Sen har SABATOn släppt sin andra singel från sitt kommande album Hereos. Första singeln hette  To hell and back och låter så här.

 

Idag släppte de andra singlen resist and bite och den tycker jag imponerar ännu mer. Den gillar jag skarp direkt från början. Längtar efter hela almbumet som är ca 2 veckor bort.

 

Nu skall jag och Sara slappa framför tv:n. Blir inte mycket sånt nu när man har hus o sköta. Ska dessutom ladda med chips o dip för imorgon bitti skall jag jogga en långsväng i bergen.

 

 

Skulle kunna ha sovit en timme till. Lade mig dessutom nästan rekordsent igår då vi hade trevligt sällskap över på mat. Fast amn vill ändå passa på och vara vaken ensam när mina tjejer sover för det är ett visst lugn i huset då :-)

 

Om du vill läsa om träning kan du lugna dig tills jag bloggar nästa gång för det har inte blivit mycket av den varan. Tränade i söndags då  jag sprang dryga milen med trötta ben. Siktar på att springa igen på lördag.

Vardagsmotion blir det dock då jag cykelpendlade till jobbet igår och skall göra en sväng till och från stan på hojen idag oxå. Skall ju nämligen följa med ett gäng klubbkamrater ner till Kvänum och kolla på när de tävlar idag. Jag har själv kört 1a Majlopet för många år sedan och de har en ganska flack, cool bana. Vet hur det kommer att bli idag. När de är igång och tävlar kommer jag att springa som en galning med min flagga genom skogen och ge dom tider och skrika mig hes :-)