Återhämtning: 3 dagar!?!
Filmen här ovanför är så klockren. Jag skulle kunna ha gjort den. Fast jag kan ju inte ens klippa film men ni fattar.
Igår blev det ett litet rekar-pass med Ronny här runt Latorp. Han brukar dra ihop till en speciell vårrunda varje år och passerar då Latorp men han har hela tiden missat några guldkorn. Igår visade jag han dom. Efter att vi skiljdes åt efter ca 5-6 km så tänkte jag gasa lite hemåt sista km. Lyckades hålla mig under 4-fart men det sved på slutet så fart är det som bör tränas. Likaså distansen men det gjorde jag idag :-)
Långtrail
Idag hade jag bjudit in några klubbkompisar till en ihopsydd slinga i Kilsbergen. Jag satt för några dagar sedan på hitta.se och mätte och drog ihop några schyssta stigar. Då blev det ca 20 km och idag så sprang det iväg 5 tappra från Ånnaboda. Jag ledde gruppen och det märktes direkt vilka som hade spring i benen eller ej. Innan passet så hade jag varit orolig för snöläget ute i kilsbergen men det är inte mycket kvar kan jag säga. När vi var runt Tomasboda och upp emot utkiksplatsen (kilsbergens högsta plats) så låg det lite grann kvar i skogen men vi pratar centimetrar så det var inget pulsande. Lite slirigt som att springa i socker bara.
Strax därefter så splittrades gruppen i tu då två valde ett långsammare tempo. Jag hade inte fått hammarn än så jag var kvar i tättrion. Vi blev snart en duo men strax efter det började mina lår bli bra trötta. Blev två stycken promenader på slutet trots att vi fick korta av den tänkta rutten. Det blev ändå dryga 21 km med ett snitt på ca 5:30 och 380 höjdmeter. Vilket jag inte tror stämmer. Suktar mer o mer efter en Suunto ambit 3 peak...
Jag hade ju kameran med selfie-stick med mig.
Använde jag den?
Inte en enda gång.
nöt!
Nu säger min klocka åt mig att jag är MYCKET ansträngd och att jag borde ha 3 dagar med vila,
Hahahaha
jodåsåatt....
racerapport. Årets första vinst
Då så har sambon gjort tävlingspremiär oxå. En slags nypremiär efter barnafödande o så.
Vi deltog idag på Påsklöpet ca 1,5 mil härifrån. Ett lopp som jag sprang förra året och det är väl ingen favoritbana trots att jag då vann på sträckan 2x5 km. Jag tyckte, och tycker, att det är lite väl mkt obanad löpning istället för stiglöpning.
Men så i år då skulle Sara springa ett varv och jag 2 varv.
Där ni ser siffran 1 är det ett fint stigparti och strax efter 1an så är den en raksträcka med grusväg ner mot målområdet. Resten är obanad terräng i stort sett.
Jag tog ledningen direkt från start men då jag fick "orientera" så var det lättare för 2an att hänga på då han såg vart jag sprang. Vi bytte plats på mitten av första varvet men jag orkade knappt hänga med utan fick slita som f-n och vid varvning så var jag ca 20-30 m bakom och hade det tungt. Då jag visste att han var stark i det obanade området så hade jag ställt in mig på att hålla silverplatsen men när vi väl var där märkte jag att även han var sliten. Han sprang liite lite fel med ca 10 meter och jag såg då min chans att springa rätt där ute i skogen och jag plockade helt plötsligt fram krafter som jag inte visste jag hade just då. Ute i den ojämna terrängen så lade jag in ett ryck och ökade farten under några minuter. Skapade en lucka på gissningsvis 10-15 meter och när det väl vart stig så fortsatte jag mosa.
Vid strax innan 40 minuter på kurvan här ovanför så syns det en pulsökning så det var där mitt ryck skedde.
Den blåa linjen är farten och första gången vi sprang på grusvägen innan varvning så orkade jag bara hålla 4:20-4:30 fart medans jag inför målgång orkade pressa mig runt 4-fart. Var ju ett jagat villebråd.
Jag var jäkligt slut efter dagens race men samtidigt väldigt nöjd med segern. Framförallt efter det krigande jag och silvermedaljören hade idag. Sara gjorde en bra insats hon oxå och kom 9a av 18 st som sprang 5 km.
Nu väntar bastu. Nr 81 på 376 dagar.
hemma igen. Tack GC
jaha inatt kom vi hem från Gran Canaria. Den första chartersemestern för denna familj och det har varit kanonbra.
Jag var hyffsat sjuk precis innan avresan men lämnade iväg bacillerna typ dagen innan vi flög. Tyvärr var det Sara som tog över lite av bacillerna.
Jag skulle kunna kompensera er nu för massa uteblivna bilder i alla tidigare inlägg och lägga upp varenda semesterbild här men ni skulle inte kunna hantera allt det nakna...
Jag avverkade ändå en del mil i löparskorna där nere.. Detta var min andra löparrunda där nere och kroppen rosslande fortfarande lite när andningen ökade. Tung kropp som ändå fick sig en ordentlig genomgång när jag släppte på utför på väg hem från denna runda.
Här blåser det en hel del så det är kasst ljud men vackert ändå
Till slut så chansade jag in på en "privado" väg som blev finare och finare. Hade jag haft tiden på min sida så hade jag viljat ta reda på hur långt den gick..
Kom ner till familjen med 2 minuters marginal. Jag var löparhög och dom hade fikat så vi var väl nöjda alla 4.
Nu ikväll så kollade jag och Sara igenom alla semesterbilderna och det var EN bild som hon riktigt rös (på ett positivt sätt) till. Man riktigt hörde att just denna bild var det bästa på hela semestern
Då förstår ni att det mesta kretsar kring maten när det kommer till Sarasjälv så är jag väl ingen matälskare utan äter för att bli mätt och njuter mer av härlig natur.
Filmade på en löparrunda till...Utgick från hotellet och sprang mot en "turistfälla" som hette Sioux City
och det enda äventyret jag mötte då blir bara tråkigare och tråkigare ju fler ggr jag ser filmen men ni kanske uppskattar den?
I denna uttorkade flodfåra så blev det nog den mest tekniska löpning jag hade på semestern. Fick typ hoppa mellan stora stenar
Här tog jag mig förbi.
Nähe läggdags.
sjukdom. Äntligen
Jaha precis som det brukar vara..Jag blir skadad/sjuk/icke träningsbar så bloggas det ingenting.
Precis som om det inte fanns nåt att skriva om.
När jag hade kört min sträcka på 24 km i vasastaffetten så hade jag en täckjacka med en energibar att hämta ut. Tog bussen till Evertsberg där jag fick vänta o vänta innan jag hittade mina kompisar. Hann bli kall och framförallt hungrig.
Vi följde vårt lag resten av tävlingssträckan och istället för att äta och duscha så mötte vi upp vår sista gubbe vid mål. Där började mina kollegor se att jag började bli blå om läpparna. Fick i mig en varm wrap med pulled pork. Sen dröjde det åter nån timme innan den efterlängtade varma duschen kom och ännu några timmar innan det första ordentliga lagade målet mat hamnade i magen.
Blev dessutom en sen utekväll.
Jag tror att detta var ett riktigt framgångsrecept för att bli sjuk. DEt eller så beror det på den vilodag jag hade i måndags. :-)
Hur som så...i tisdags hade jag känningar i halsen. I onsdags åkte jag till jobbet men åkte hem igen 1,5 timme senare sen har det varit 3 tuffa dagar och idag (lördag) är det väl "bara" en vanlig förkylning kvar i kroppen.
Har börjat anmäla mig till lite race och kollar in olika filmer för att motivera mig. Satt förut och kollade lite matcher som min thaiboxningstränare har gått. Hård kille :-)
stafettvasan + målsättning 2017
Jaha då är man en erfarenhet rikare. Eller egentligen flera erfarenheter rikare men oavsett så gäller det vasastafetten som jag körde ihop med 4 andra kollegor från Bro & Väg
Vi hade gissat grovt på att klara den på ca 6,5h då ingen av oss i laget kan kalla oss skidåkare. Placering av de ca 1700 lagen var svårare att gissa. Jag hade satt ett eget outtalat mål att kunde jag vara bland de 500 första lagen efter min sträcka (startsträckan) så skulle jag vara nöjd.
Kaxig som jag är så var målet dessutom att slå mina tider till Smågan och Mångsbodarna från 2011 då jag körde mitt snabbaste vasalopp (5:42)
Jag skulle uppskatta att jag stod i den främre hälften på startgärdet men då det var en mix av elitmotionärer och tjocka gamla gubbar/tanter så blev hela startrakan ett evigt kryssande.
Enligt de vädertjänster jag hade kollat på så skulle det inte börja snöa förrens kl 11-12 men tyvärr så började det snöa ordentligt redan kl 8 (starten gick kl 9) Detta gjorde att mitt val med att köra med tejp inte var särskilt lyckat. Nog för att jag hade sjukt bra grepp i startbacken men sen gick det aldrig särskilt lätt. Kanske var det ändå till min fördel att det bara blev uppåkt i ETT enda spår så det var bara att ta en plats i ledet så att säga. Skulle man göra en omkörning så fick man verkligen tok-staka i ett ledigt spår men sen kasta sig in i det uppkörda spåret innan mjölksyran var ett faktum. Jag krigade i början för att avancera men...
Syns ganska tydligt att jag (som vanligt) sprängde mig lite i början då jag var lite väl optimistisk i startbacken. Den där pulsplatån vid den sista tredjedelen var när jag insåg att det var lika bra att ta en plats i kön istället för att kriga om platserna.
Vid första kontrollen, Smågan, så låg jag före min tid från 2011 men det berodde nog mest på att det aldrig blev nån korvstoppning i startbacken. Väl framme i Mångsbodarna så var jag agsnka exakt 5 min efter 2011 års tid. Jag blev dock positivt överraskad när jag fick reda på att jag växlat ut kollegan som nr 200.
Ännu roligare blev det att följa vårt lag via vasalopps-appen då samtliga i laget avancerade så vi slutade som 141 lag av de 1763 startande lag.
Vi blev riktigt imponerade av oss själva och sjukt nöjda. På vägen hem från Mora så pratade vi redan om nästa års lopp. Vi har redan nämnt teknikläger, träning och hörde jag nått om topp 100 nästa gång??
Igår lördag blev det en något för hård återhämtningsjogg. Kroppen var liksom inte pigg men jag behövde en joggingrunda kände jag.
Idag blev det backpass. Hela familjen tog bilen mot bergen. Jag hoppade av i Garphyttan och körde Sanatoriebacken med bra tryck, släppte av på farten till storstenshöjden för att sedan köra 5x rallybacken.
Imorgon blir det vila men sen går vi på`t igen.