shopp o lek
shit vad dålig jag är att tanka över egna bilder här på bloggen. Beror på att det sällan är lätt att få över dom från mobilen till datorn. Får pröva flera ggr innan det funkar så oftast orkar jag inte.
Igår blev det en vilodag. Mår sällan bra mentalt av dom men va fan
Idag skjutsade jag in Sara till sitt jobb för hon kör jobb både lör & sön. Jag o Nora har under dagen gjort Marieberg och lekt hemma hos en dagiskompis.
Innan det så körde jag dock 6 ronder på säcken under tiden Nora satt som fastklistrad till tecknat på tv.
Alltid lite träning då svetten kom fram och stänkte ner i klinkerplattorna till slut.
Tidigare här i veckan så väcktes ett sjukt begär att få gå på konsert igen. Började spela live-skivor i bilen till jobbet vilket bara förstärkte känslan. Kollade upp vilka band som Metallsvenskan.com har släppt så här långt och bland annat Raised fist ska ju spela...
Verkar vara mycket i maj-månad som jag vill göra... Får väl se
Imorgon skall jag och Nora åka till Pålsboda (gamla hemtrakter) och under tiden Nora leker med en kompis så skall jag jogga Tarstaborgsrundan. Ca 9 km. Blir 2 passet på 22 dagar när det gäller löpningen. Måste få igång det mer efter det här. Om det nu går bra vill säga. Är sjukt motiverad till att kunna springa långt nästa år. Gärna fort oxå.
Jag blev tipsad denna film via Emelie Forsberg för några timmar sen. Den ökade motivationen ganska rejält.
JUST KEEP RUNNING from smart as productions on Vimeo.
Nähe..Packa en väska inför imorgon. Hmmm Sense ultra-skorna, tights, superunderställströja + skalplagg. Klart. Och den snyggaste buffen som finns så klart.
jag är attraktiv
Som vanligt har det hänt en hel del men träningen har gått lite på halvfart denna vecka.
Tisdags stakintervaller 4x4 + lite gym
Körde på friskis och insåg min klenhet från gången innan jag körde i stakmaskinen. Jag körde därför på något lägre watt-siffror men orkade köra alla intervallerna på samma watt och kände mig förstås trött som f-n efteråt men inte urvriden och klappslut som veckan innan.
Fyllde på med lite rygg och biceps efteråt.
Torsdags gym
Har ju några klipp kvar på mitt kort på Friskis så därför den ökade besöksstatestiken på Friskis. Denna gång körde jag återigen med min hemliga gymkompis som jag har. Skriver hemlig för att skapa spänning mellan mig och Sara så kan hon fundera lite på vem det är. Roligt är det iaf för jag har uteslutande tränat själv på gymet genom åren men då man ändå behöver vila mellan seten så kan ju den andre köra sina set då. Socialt roligt och faktiskt effektivt trots att vi kör på olika vikter. Man ger sig ju liksom inte utan man kör strikta övningar o så.
Körde en del bålövningar som känns fint idag. Axlar och hela benen fick sig även dom en omgång.
Sånna här klpp skapar grym motivation för mig just nu. Är så sugen på att springa och innan jag avlider så vill jag genomföra nåt liknande race som detta.
Men dom kostar pengar.
Tur att man snart får mer i lön då... :-)
Sa nämligen upp mig idag på Trädgårdstjänst efter 8 år (eller 9 säsonger om man så vill)
Framtiden innehåller en ny uppgift för mig.
En tuff tid väntar för jag kommer att anta så mycket nya utmaningar och förhoppningsvis lära mig massor.
Vad jag skall jobba med?? Ni får se :-)
jag har sprungit!
Imorgon släpps platserna till nästa års Bergslagen Ultra och jag skall ha en av dom tänkte jag. Är väldigt optimistisk nu när jag efter 15 dagars uppehåll från löpningen testade att jogga 7-8 km med Nora i vagnen igår. Vi gjorde Peter och Ronny sällskap en bit på det galna äventyr som jag själv gärna hade deltagit på om kroppen varit hel.
Nu är jag glad att denna korta startrunda gick bra och jag kommer fortsätta köra på med rullskidor och gymträning ett tag till och smyga igång med löpningen och korta rundor.
Rullskidorna har som sagt gått mer o mer. Börjar kunna klämma på hyffsat och jag känner mig säker på dom. Imorgon står valet mellan skidorna eller gymet och det blir nog det senare pga snålhet. Har ju ett klippkort som blir dyrare efter nyår.
Siktar på nästa löprunda till helgen och då blir det förhoppningsvis på ett gammalt bekant spår nämligen Tarstaborgsrundan.
nej jag är inte död
Ja shit här händer det inte mycket alltså. I mitt liv och i mitt huvud gör det förstås det.
Förra helgen var ju den där jäkla överansträngningen i knät så jag har nu vilat i ca 1,5 vecka från löpningen vilket är ganska tufft för jag mådde ju bättre i knät efter bara några dagar. Som substitut har jag besökt friskis, slagit på säcken och åkt rullskidor två ggr. Räcker det för Ola ?? Nejj. Rastlös! Vi målade dessutom tak och väggar i vårt stora vardagsrum i helgen, grundfärg + två strykningar. Mycket jobb, lite blogg.
Just idag är det tisdag och jag har en semesterdag för att idag byter de värmesystem i kåken. Ja eller rättare sagt VVB och bergvärmepump åker ut och in kommer två nya enheter.
Kl 10:30 idag såg det ut så här.
Och ca 1,5 h senare såg det ut så här
Nu verkar de få en sen kväll med installationen men det kvittar för oss för snart har vi varmvatten igen. Tjohoo!
Träningen då
Jo som sagt dammade jag av rullskidorna i dubbelbemärkelse då jag i lördags kväll gav mig ut i mörker och i regn. (Rastlös??) Kom ca 500 meter innan det kunde ha blivit slutåkt för jag höll på och krocka med en bil i en korsning. Blev ändå ca 9 km och gav förutom lätt träningsvärk även 3 blåsor i händerna.
Igår måndag stack jag ut igen på rullskidorna och körde ca 14 km med högre snittfart för nu kom jag in i åkningen på ett annat sätt. Har dock svårt att pressa upp pulsen riktigt men det kommer väl.
Saknar löpningen.
rehab väntar.
Igår tog jag ett samtal med en vän som är sjukt bra utbildad sjukgymnast. Jag beskrev historien om vurpan i lördags och min känsla och de smärtor jag känner i knät. Blev väl både + och -tecken så att säga men vila 3-4 veckor var en mening jag inte ville höra.
Jag är usel på att vila.
Hade jag varit en löpare i grunden hade jag ju kunnat ta till cykel som alternativ träning men nu är ju den sporten ute ur bilden. Hon nämnde då gym och då dök det upp i huvudet på mig att jag faktiskt har ett giltigt friskis-kort som ligger.
Får bli gymet imorgon och då blir det discoträning
Ikväll har jag inga större bekymmer att vila för stapeln på polars sida som visar hur nedbrytande träningen är var rekordhög efter lördagens löpning. Ni kanske vill veta lite siffror från i lördags?
Duration 07:46:47
HR Avg 130 bpm (ca 72% av maxpuls)
HR Max 161 bpm ( ca 88% av maxpuls)
Calories 4564 kcal
Distance 59.20 km
Pace Avg 07:53 min/km
höjdmeter 1170m
Nu stoppade jag inte klockan vid t.ex kartläsning, pissepauser eller om jag t.ex väntade in någon osv så den faktiska löptiden kunde kanske ha varit kortare men detta var ingen tävling.
Nu vet jag oxå att ingen av oss 4 som startade i lördags morse fullföljde vårt äventyr. Nä diverse skador stoppade 3 av oss och den 4e ville inte fortsätta själv vilket jag förstår.
Jag själv mår bättre i knät idag och har inte känt av det någonting men min klokhet säger att jag skall undvika löpning ett tag. 3-4 veckor....Hahahaha
avbruten ultra-helg. Långtidsskada?
Ja lite besviken men samtidigt nöjd sitter jag här hemma. Borde väl ha varit ute i skogarna nu och joggat del 2 i denna ultra-helg men låt oss ta det från början.
Startade lite norr om Nora i lördags morse ihop med 2 damer och en man. Vi joggade i en fart som jag skulle kalla lugn jogg/lufs. Blev det brant så gick vi. Det var mörkt första 45-60 min så vi hade alla pannlampor och kanske just pga detta sprang vi fel ganska omgående men fick nog inte mer än 1 km extra.
Nån timme senare följde vi fel sorts skyltar och fick 4 km extra och dom var dessutom på asfalt så där var väl ingen av oss särskilt nöjd.
Väl inne på leden igen så kom jag på att jag borde filma lite. Gjorde det några ggr de första 3 milen och sen tog visst minnet slut på mobilen. Fick ihop tillräckligt material för att senare igår kväll klippa ihop detta:
Någonstans vid km 25-30 halkade jag till på några stenar. Vi visste alla hur jäkla halt det var och detta var jag absolut inte beredd på men istället för att ramla ner på det steniga underlaget lyckades jag på nåt sätt skjuta ifrån med två steg innan jag stöp utåt från stigen till ett något mjukare underlag. Kanske kanske slog jag i knät vid landningen men jag vet inte. Ni vet hur det är vid de flesta krascherna man vill liksom bara upp och fortsätta vilket jag oxå gjorde.
Det dröjde dock inte så många km till innan jag började få känningar i mitt vänstra knä vid varje fotisättning.
Vi stannade vid Mogetorps värdshus för en kort fika och då hade vi avverkat 35 km. Skönt att få sitta inne i värmen en stund då det var blöta stigar och ett gråmulet väder ute.
Efter fikat trodde jag att knät mådde bättre men det dröjde väl 5-7 km till innan det återigen smärtade vid fotisättningarna. Att trycka på uppför var skönare men utför och på platten gjorde det riktigt ont ibland. Smärtan kom o gick i styrka men kändes hela tiden.
Jag hade fått en förvarning om att vi hade ett oplanerat fikastopp längs vägen. Strax efter Rusakulan kom vi till denna skylt
Röjlers fikakontroll 150 m stod det. Johan Röjler skulle ha varit med och sprungit men pga en övre luftrörsinfektion avstod han men hade gjort en ordentligt välfylld energistation åt oss ute i skogen.
Allra värst med min knäsmärta var det med endast 2 km kvar till Ånnaboda då jag hade stannat för att fixa med en ficka på salomonvästen. Stod väl still i 40 sekunder och när jag sen skulle rulla igång för att komma ikapp de andra så gjorde det skitont.
Halvsmart att trotsa denna smärta i ca 30 km men jag ville så gärna och för att säga nåt positivt om kroppen så har musklerna känts grymt bra och jag har aldrig varit särskilt trött tack vare det lugna tempot. Detta tempo är kanske det man borde hålla när jag springer över 15-20 km. Var ganska skönt att lufsa och trippa fram på stigarna.
Tidigt imorse, närmare bestämt kl 05:00 snodde jag på mig ett par joggingskor. Jag skulle egentligen bara hämta tidningen men gick ut på baksidan och sprang uppför på vår kuperade tomt mot brevlådan för att känna hur musklerna och knät mådde. Musklerna kändes oförskämt fina och knät var okej. Joggade samma långa sträcka på 35 sekunder ner igen :-) och tänkte att "japp, nu kör vi dag 2" men direkt när jag nådde garaget och började gå i trappen så smärtade knät likt dagen innan.
Var klok nog att ställa in dagens distans.
Jag ville dock ge support till de tuffa som skulle fortsätta så jag tog Nora på en utflykt till Lekhytteklint där bergslagsleden passerar. Ca 25-27 km från Ånnaboda.
Nu blev även denna lilla utflykt lite av en flopp pga: smärtande knä med unge på axlarna och tung ryggsäck. Dåligt och för lite virke för en brasa, en trotsig 3,5 åring som i stort sett hela utflykten var i kollisionskurs med mig. Sen sist men inte minst. Löparna kom aldrig. Vi väntade länge och gick sedan leden baklänges mot bilen och i skrivande stund vet jag inte vad som hänt dom. Vargen? Björnen? Vilse? :-)
Har googlat lite om min smärta i knät och jag hoppas väl mer på att jag skadat korsbanden än att det är en meniskskada. Jag vill verkligen göra sånna här äventyr för trots smärtan var det härligt att upptäcka att det muskulärt sett gick skitbra att jogga 60 km igår.
ultra-trail i helgen
Har lu lagt fram alla grejerna och blir snart hämtad. Sover hos familjen Rönnbacka-nybäck över natten för starten på det efterlängtade äventyret startar utanför Nora imorgon bitti kl 07:00.
Jag skall ihop med 3 andra springa 70+63 km längs bergslagsleden denna helg. Är nyfiken på vad benen kommer att säga efter 4-5 mil. När jag igår räknade ihop etapp-distanserna som vi skall springa så upptäckte jag att morgondagen "bara" ger 54 km. Ja visst är det sjukt för jag tänkte så. "bara" 54 km. Har inte bara blivit biten av det här med ultralöpning utan på ganska kort tid har jag gått från att tycka allt över 46 km är sjukt långt till att nu för tiden bara tänka så på allt som är över 100 km.
Nu får ni inte tro att jag ÄR en ultralöpare då jag faktiskt aldrig sprungit längre än de 46 km som jag gjorde på Bergslagsleden ultra i september.
Jag är dock säker på att jag fixar morgondagen ganska lätt då jag vilat hela veckan i stort sett och sen kommer det inte bli tävlingsfart direkt. Nä vi håller ihop och njuter förhoppningsvis av dagen.
Det jag är mer orolig för är att gå upp ur sängen på söndag morgon och kunna få igång benen för att springa igen.
I min nya väst ligger 1,5 liter vatten, 3 snickers, en påse med kokt pasta + ett ägg, en påse med nötter, tunnt skalplagg, dunjacka och lite toapapper. Ändå känns den lätt och smidig. Åtminstonde här hemma.
På huvudet kommer en silva trail att sitta för det blir en timme mörkerlöpning imorgon bitti men förhoppningsvis inget springande i mörker på em.
Nu när det har snöat lite börjat vackla lite mellan sense-skorna eller icebug-skorna med dubb. Blir de förstnämnda imorgon iaf.
Jag kommer garanterat att tänka mycket på denna man under helgen.
Om ni inte finner en uppdatering här senast måndag kväll så har jag avlidit under helgen.
:-)
smått rastlös, smått nervös
Vad fort man blir lat och bekväm. Alltså jag och jobbarkompismats har ju börjat samåka bil lite då och då men så idag cyklade vi båda två. Motvind till jobbet, några plusgrader och skitmörkt både till och från jobbet. Enda positiva var väl att det var sned medvind hem. Kändes ändå sjukt mycket jobbigare att cykla nu än i somras.
Sen bor jag just nu ihop med två snyga tjejer. Jag sköter min hygien och började faktiskt köra med sprayen coldzyne igår. Det KAN ha varit den som räddade mig inför ultran i september och nu till helgen är det ju 2x ultra som gäller. Vill testa detta.
Har handlat lite special inför denna helg. Chips och snickers :-)
Idag onsdag var väl den enda kvällen jag tänkte träna egentligen men det blev bara 15 min på säcken i garaget + lite upphopp och armhävningar. Nyttomuskler så att säga.
Får se om man bli hemma och vabbar imorgon då Nora somnade kl 17 i eftermiddags och har sedan sovit tungt med en snorig näsa. Beslut imorgon bitti kl 05:55
I love S-LAB
Igår var jag och Nora i Stockholm. Resan gick bra och ingen av oss blev åksjuk vilket jag nästan hade räknat med. Syster Anna mötte upp vid centralstationen och var sällskap hela dagen i storstan.
Vi tog direkt sikte mot addnatures butik och väl där möttes jag av beskedet att de tyvärr inte hade mer än en enda salomon-väst av modellen S-LAB skin set 12 till salu. Den var i storleken M/L och satt inte riktigt bra på mig.
Jag började därför prova en UD (ultimate Direction som jag hade lite koll på sen denna video
Jag gillade denna och såg flera fördelar och tänkte att detta kanske var dagens bästa alternativ och det nästbästa som fanns att tillgå på marknaden. Det enda jag var lite emot (eller trodde skulle bli konstigt att springa med) var de två x 5,9 dl vattenflaskor framme på bröstet. Därför provade jag den i dammodell oxå då vattenmängden är mindre och så
Kanske var det bra att den kunniga personalen på addnature såg att denna inte skulle bli skön för mig då den var för smal runt nacken. Detta var inget jag kände i butiken men efter några timmars springande hade jag förmodligen haft stora skavsår.
Köpte den förstnämnda ultra västen och kände mig nöjd.
Efter den shoppingen sökte vi ett lunchställe och vad kunde passa bättre än Bianchi cafè. Körde antipestobuffè som hade gjort Sara grön av avund men nu finns en anledning till att åka dit igen.
Nästan vägg i vägg med dom så låg ju salomonbutiken och eftersom lördagen var en röd dag var jag osäker om de hade öppet eller ej. Det hade dom. Var ju tvungen att gå in liksom.
För att göra en lång historia kort: Kunde shoppat loss för åtskilliga tusenlappar (om jag hade haft dom) där inne. Shoppade denna produkt fast den på 12 liter.
Syrran fick i uppdrag att gå tillbaka till addnature och returnera UD-västen dagen efter (idag)
Alltså den väst som ni ser på bilden ovan (om ni alltså inte klickar på filmen) väger ca 320 gram. Det är sjukt lite med tanke på alla förråd, straps, spännen mm. Precis som UD-västen sitter det vätska fram på bröstet men salomon har mjuka, flexibla flaskor på 2x5 dl.
Jag visste ju inte hur känslan med 1 kg vätska på bröstet skulle kännas som men jag trodde verkligen att det skulle kännas som om man var en storbystad dam.
Nu vet jag mer.
provsprungit den
I förmiddags så körde jag ca 20 km i bergen med den nya västen och med två fyllda soft-flaskor. Det jag redan märkte igår i butiken var ju hur skönt den sitter och att den är lite flexibel för rörelse och andning. trodde därför att den kanske skulle hoppa/röra sig ganska mkt vid terränglöpning. Men icke! sitter verkligen skitskönt.
När jag pga regn tog på mig ett tunnt skalplagg som är mkt mer glatt material än det superunderställsliknande jag hade underst så märktes det att västen gled lite mer än innan men aldrig i närheten av att bli irriterande. För att skapa lite jämnvikt hade jag en mobil och en täckjacka bak i västen och även där trodde jag att täckjackan skulle hoppa omkring lite för det stretchiga tyget höll ju inte jackan i särskilt hårt tryck men även här imponerade västen.
Softflaskorna då? Jo här har nog salomon tänkt till lite mer än alla andra tillverkare som har hårda flskor frampå. Vätskan hamnar tajtare mot kroppen och eftersom de är flexibla blir det aldrig nåt skvalpande. Jag trodde att det kanske skulle bli knöligt att få ner dom i dom små, avlånga fickorna men självklart funkar det bra.
För när du springer skumpar ju vattnet neråt så direkt när man fått ner en liten del av botten av "tuben" "korven" så glider den direkt nedåt.
Jag älskar redan denna väst. Sprang förresten i dom helt nya sense ultra SG skorna. De jag fick på reklamation ni vet.
Sprang upp till Tomasboda och var säsongens första kund.