cykelola

Aaah, vilken härlig vår bild va? Sol, mtb & singeltrack. En smal spång över en liten bäck.
Ca 10 sekunder innan fotot togs låg jag i bäcken och den var kaaaall. 
Om vi backar bandet några timmar så stack fyra glada cyklister ut i kilsbergen och körde nästan bara roliga stigar. Vi hade inga prestationskrav på dagens pass utan fick någon (andreas) krångel så stannade vi och hade ingen brådska iväg. Dagens sista härliga stig är egentligen tre stycken på rad. Appelsinstigen som jag kallar den startade det hela, vid vändplatsen fortsatte vi svagt utför på nästa stig där vi körde rätt fort, för den har bara små stenar o rötter. Kurvorna är perfekt avvägda och man behöver knappt nudda bromsarna. Jag önskar att jag haft en hjälmkamera då det var häftigt att ligga på hjul på Matte när han trixar o försöker impa varje gång han lättar över ett krön.
Längst ned, när den sista stigen nådde ett litet kärr så slingrade en liten stig kanten på den bäck som syns på fotot. Det såg ut för att vara ganska enkelt att rycka upp framhjulet på bron och sen bakhjulet trots att vi kom från 90 graders vinkel. Det var det inte. Resultatet blev ett tidigt dopp, dock bara halvvägs men blöt från midjan o neråt är ändå rätt kallt den 29 april. Vilken tur att det hände på dagens sista stig och att vi ändå var på väg hem.
När jag lägger ned min satsning på att försöka hävda mig på elit-nivå i mountainbike så är det bara sånna här pass jag vill köra. Sticka ut i bra väder o sällskap och ha roligt men skall skippa doppen.
Eftermiddagen slöades framför tv:n då det blev cykeldramatik när den är som bäst. Sista milen på Liege-bastonge-liege var ruskigt spännade och kunde nog även ha fängslat en fotbollsnörd.
Lite cykelvård nu och tidig nattinatti.

Då har man haft en hel eftermiddag med gamla bekanta. Det var även några nya ansikten på tillställning vilket gör det ännu mera intressant. Startfälten i Elitklasserna var förra året rätt tunna så man har en rätt bestämd uppfattning om hur alla är som cyklister och personer. Jag tycker många av dem är roliga och ibland kan man bara sitta och lyssna på de galna dialoger som vissa har med varandra innan racen. Att några av dem talar dalmål (eller vad det nu är) gör det ännu festligare.
Själva tävlingen idag är jag nöjd med. Fick en tokbra start men sen kom mjölksyran smygande så jag fick vara ärlig mot mig själv och lita på erfarenheten att börja släppa om motståndare så jag fick lugna ner mig ett tag. Brukar kunna var pigg hela loppen så jag tänkte att "de tar jag sen". Och det funkade, ja inte alla motståndare men det hade jag inte trott heller. Den 13:e plats jag tog förra året var det lägsta mål jag hade satt upp idag och jag slutade på elfte plats. Tidsdifferensen till vinnaren blev ändå så mkt som 8:40 min vilket jag inte riktigt är så nöjd med, men va fasiken. Säsongen är lång (men inte jag) och det är bara slutet på april. Mina svagheter ska börja tränas redan nu i veckan så nästa xc-lopp blir bättre.
Banan i Mjölby har många, även jag, förknippat med tok-teknisk och en massa stök men under dagens race så "kom jag på" att den är ju faktiskt rätt bra. Kanske berodde det på att den var torr som fnöske och man kunde lite på greppet på alla de steniga partierna men även alla andra stigar håller en bra blandning. Den skulle kanske ha en ordentlig backe till för att vara helt i min smak.
Bra väder, bra bana, bra cykel. Rätt nöjd. Skönt att vara igång.
"Imorgon är en annan dag" var det nån som sjöng va??

Har gått uppe på ett tak hela dagen och lagt underlagspapp, spikat och njutit av solen. Som trädgårdsmästare är det viktigt med fika under arbetsdagen också. I trädgårdsmöbler (förstås) med utsikt över hjälmaren och en grön gräsmatta och arbetspolaren bjöd på bortabakade(?) kakor. Tänk om alla arbetsdagar kunde vara så här härliga, dock är ryggen jättetrött och det blir en tidig kväll pga det.
Fixade stans-gugga i däcken efter jobbet och det var fräckt att se hur det pös ur porerna på däcken. Det småbubblade lite var stans :-) ur det. Nu står däcken med kraftigt tryck och imorgon skall de hårdtestas i Marka-skogen.

Kom även på en rolig sak som hände mig på mitt ensamma pass i lördags. Eller iallafall rolig i efterhand för då var det mest lite äckligt. Körde på en lång rak väg ute på landet på väg till kilsbergen och skulle till att dricka lite ur flaskan. Då kom det vindar ifrån en svinfarm som ligger ca 200 meter på sidan av vägen. Samtidigt när vattnet träffade min gom så nådde vindarna min näsa och alla vet väl att lukt o smak hör ihop....MMM! Höll på att spotta ut vattnet innan hjärnan fattade att det inte var djururin i flaskan. 
Ska nu kvällsfika lite innan john blund kommer med nattwhiskeyn.

Dagens bild är ifrån ett udda ställe på Kilsbergens övningsfält med plåt-tanks, observationstorn samt bergrum.Bilden visar ungefär halva fältet. Coolt! (för er läsare över trettio så betyder coolt ungefär häftigt, fränt) Vid denna plats står det en skylt "planen 19000 meter". De skjuter alltså på nästan 2 mils avstånd ifrån Karlskoga.

Stack ut själv i lördags i solen som lurades lite för det var ingen sommarvärme direkt. Plus fem grader var det när jag åkte upp mot lite mindre utforskade delar av det stora övningsfältet som ligger mellan Örebro och Karlskoga. Jag höll mig till grusvägar mestadels för att inte komma in på nåt förbjudet område där det kanske pågår en övning. När jag nästan kommit tillbaka till Ånnaboda var det dock en bom nedfälld men på tavlorna brevid stod det att det bara var skjutningar mån-fre 8-17. "ok" tänkte jag, kanske bara ett misstag av nån så jag kröp under och trampade vidare. Strax där efter mötte jag flera "valpar" (militärfordon) så jag pinnade på lite extra till fikat i Ånnaboda där jag i NA kunde läsa om skarpskjutningar just denna helg. Puh, ibland har man tur.
Efter ca 4 h i bergen så avslutade jag med ett varv på träningsbanan vid klubbstugan. 21:07 med riktigt trötta ben kändes rätt ok men det är ändå ca 2 minuter efter pb. Pulsen var som sirap hela dagen och ville inte stiga ordentligt. Tvärtom var det med vilopulsen imorse, ca 4-5 slag högre än normalt så en social tur med sambon var rätt skönt idag. Vi körde ca 2 h på mtb-hojarna där jag peppade henne när hon körde intervaller på vägen hem. Folk vände sig om och kollade ordentligt när vi kom cyklande för jag gapade nog rätt ordentligt i slutet av varje intervall. Det är tillfällen som sånna man säkert blir misstänkt för kvinnohatare och slavdrivare.
Jag hade tänkt att avsluta denna helg med lite intervaller i träningslokalen ikväll men nu är kroppen bra sliten alltså. Fick slita ordentligt på träningscykeln för att få upp pulsen vilket är ett typiskt tecken på det. Kom knappt upp till tröskel utan låg ca 5 slag under den för att benen skulle orka runt. Lade till några benböj med skivstången efteråt men efter andra setet så sa jag i min ensamhet " näe, ingen lust längre" Ska nu i veckan pröva nåt som jag är jäkligt dålig på, att vila mig iform.

För övrigt så smakade Kessiacoffe riktigt bra och igår kväll spelade jag både bowling och golf till kl 23:50. På Nintendo Wij.  
Såg soldater, men inga granater.

Denna bild är från natten mellan tisdag o onsdag. Då dök min Care mia upp tillsammans med ruskigt stinkande kläder.  Skulle ju ut på mtb:n direkt efter jobbet så därav anledningen till nattligt mekande.
Har försökt att ringa till arlanda ca tusen gånger under dagen men har varje gång möts av samma inspelade meddelande " ..om vi inte svarar beror det på att vi sorterar bagage..."  Jättesmidigt. Då behöver dom ju aldrig svara i telefonen för alla som ringer tror ju att de bara är borta tilfälligt och hittar just deras bagage. Själv vill jag ju helst att någon bara ska ersätta mina kläder som inte blev "felfria" trots att en tvättmaskin startades direkt, kl.01 på natten. Försäkringsbolaget kanske gör det men självrisken gör att jag inte tycker jobbet är värt det. Har hört att flygbolagen är ganska givmilda vid förstörda väskor så jag ska prova med dom, bara jag får tag i dom.
Massa regn idag gjorde att klubblokalen fick ett besök. Kändes lite ovant efter uppehållet när man varit utomlands men allt funkade bra, ruskigt bra till och med. Tyckte fyra högintensiva intervaller var jobbigt i vintras men nu körde jag 8 stycken och hade inga problem med det. Har dock lärt mig en sak på lägret som jag borde ha fattat för länge sen, att inte starta för hårt. Jag gjorde det nog i vintras på intervallerna så jag stummnade, jag gjorde det defenitivt i några backar på mallis men inte idag. Jag är ju trots allt bara 29 år och har ju bara tävlingscyklat i 12 år...erfarenhet ska inte stressas fram.
Började mitt nya jobb i måndags oxå, trädgårdsmästare. Jobbade med motorsåg hela dagen igår och har pysslat med plattläggning idag. Shit alltså.... Tänker hela tiden på att jobba så ergonomiskt som möjligt men ryggen ömmar hyffsat redan. Hur ska den må till hösten? Hoppas den blir stärkt och inte bara nedbruten.
Appropå nedbruten...En polare krashade ordenligt i helgen och har hela handen i bandage nu. Har sett hjälmen han hade på sig vid olyckan, eller det som är kvar av den. Fy fan för de som tränar utan alltså.  Han har tränat ruskigt målmedvetet hela vintern och har bra form nu men lagom till säsongen är här så... Lugn Mattias! När du sitter på hojen igen så tar det 2-3 veckor så är du i samma form igen. Säsongen är lång men vet vad som rör sig i huvet på dig. (6?)
Imorgon ska mina Kessiakoffe-bönor malas och jag ska bli bjude på indisk resturang. Kan helgen börja bättre?
Tjing Tjong, hjälmtvång

Längtar man efter nåt gott så får man vänta....
Inatt ringde budchaffören när han hade sex mil kvar till Örebro. "tjena, har dina cyklar med mig" kvittra han som om han ville göra mig glad. Nu blev jag ju iofs lite glad över att cykelkartongerna kom till rätta utan en enda skråma men ändå så väcktes besvikelsen ordentligt. Jag hade ju betalat för en tjänst som sket sig, istället för att få med mig hojjarna hem direkt fick jag (och 5 klubbkompisar) vänta dryga fyra dygn. Bara som ett kul expriment så kan ni ju själva packa ned fuktiga cykelkläder i en påse och försluta den i fyra dygn. Mmmm vad det luktar gott om vissa tävlingskläder nu. Ska göra några samtal imorn och se vad flygbolaget kan ersätta.
Nåja, körde träningsspåret idag på mtb:n med halva sportklungan och Matte B. Rätt kul att köra skogsmaskin igen men gud vad långsamt det går!! Inte beroende på sällskapet utan den kraft man pressar ner i pedalerna jämnfört med racern som man satt lite mera på nere i sol..Nej, nere på Mallorca.
Träna på, de gör nog susen.

Väder-rapport: Regn! Så, då var det avklarat. Nu behöver vi inte älta detta fantastiska mallorcaväder något mer. Åker hem imorgonbitti till ett (ryktesvis) varmare sverige.
Startade dagens pass kl 10 (regnet startade 9:50) och matte o jag körde en klättring på ca 400 höjdmeter där vi stressade varandra hela tiden för att få lite flåsträning så här sista dagen. Ja, vi har ju inte slappat i 13 dagar innan om ni tror det...

Summerade detta läger under natten i mitt huvud och det har känts lite konstigt. Det har inte haft den struktur som jag hoppades på innan. Vädret är faktiskt en stor orsak till det. Det är inte roligt att sticka upp i bergen när det regnar för det blir så himla kallt då. Nåja, imorgon är man tillbaka i vardagen igen.
Man hinner tänka en hel del under ett cykelpass. Ibland har man ju sällskap att prata med, men ibland inte. Då kan allt möjligt fara genom huvet och nu senast... Varför försvinner kommunikationsförmågan när man blir äldre? Barn har ju inga problem att säga vad som är fel på en gång? Nä, raka puckar uppskattar jag. (Som idag)
Mallis-regn, närke-sol.

Japp. Känner mig lite..ouff. Käkade pannkakor och en recoveryshake direkt efter dagens pass och har nyss kommit upp på rummet efter kvällsbuffèn och två st kaffe i baren. Ouff. Tungt att vara på träningsläger.
Det finns igentligen inte så mycket att rapportera som är av vikt, så allt är som det brukar. Igår kände de andra grabbarna att de behövde en vilodag, jag hade ju min i måndags, så de hyrde en bil o drog till Palma. Bilder på det äventyret finns på sportklungan.se/mallis. Jag stack då ut ensam och hittade en backe som jag körde uppför med en puls strax under mjölksyratröskeln, den tog 27 min. Vände sen hemåt och körde lite fartlek(ensam) och jag vann även sista spurten?!

Idag ville vi upp i bergen men på vägen dit så såg vi hur de mörka molnen låg täta bland bergstopparna så det blev en omplanering. Vädret har ju inte varit något vidare här på sistonde och hamnar man i bergen med dåligt väder så blir det inte bara kallt utan även lite farligt (halt).
Vi körde istället ut på en kuperad lång udde skulle man kunna förklara det som. Där körde vi lungt ibland och drog på i klättringarna.Jag gick direkt från cykeln till hotellets gym & spa i källarn där jag avbröt ett hånglande par i bubbelpoolen då jag klev in. Gick leende förbi dom till gymrummet intill där jag körde bålstabilitet och lite benstyrka, lyssnandes till deras plaskande. Ack, dessa kärleksfulla ungdomar... 
 När vi fikade i Port d`Pollenca under dagens pass så dök den mycket efterlängtade solen upp imellan molnen. Vi har inte varit bortskämda med den varan under de snart två veckorna vi varit här så mycket cykelbränna har man inte. Kanske tur det för i många vänners ögon är den inte snygg. Solen värmde ordentligt där vi satt och ingen ville nog riktigt resa sig och trampa vidare.  En annan sak som kan ha spelat in är att vi alla är rätt nedkörda nu så man har ingen lust till något, ingen gnista. Inte skutt o lek...öh..äsh ni hajjar. Längtar kanske inte hem men ändå, så ska det bli skönt att ligga i soffan hemma på söndag o kolla på Paris-Roubaix. Undrar vem man ska spela på den här gången? (tips)
Imorgon hoppas vi på strålande väder för DÅ ska det bli långsväng i bergen.
stretcha sätet, spela på nätet.
Haaaj

Ibland är det skönt med en vilodag när man har tränat mycket men så finns det dagar som dessa. Jag har tävlat fyra dagar i sträck och hade tränat rätt hårt fyra dagar innan det också. Idag är förmodligen kroppen trött och behöver vila men ändå så känner jag ett sug att sticka ut och träna. Det är väl detta som kan kallas rutin, att veta när man ska vila.
Dom kör ett bergstempo i en härlig klättring uppe i bergen idag men även om jag trampat dit och deltagit så hade jag inte kunnat prestera det jag önskar så det fick bli vila ändå. Som klubbkompisen Jonas sa igår "det är allt eller inget". Med det menade han att bara sticka ut och cykla och samla timmar ger inte mer än att köra pass med kvalitè. Så OKEJ DÅ, jag vilar väl då.
Frukosten är avklarad, väntar på tvättmaskinen och de flesta affärer är stängda idag.....Jippie vilken dag det kommer att bli....Tråkigt!
Flandern runt gick igår och jag (o min speldjävul) hade sattsat pengar på Boonen, Bettini och Leif Hoste. Dock blev jag lite osäker igår morse och slängde även iväg 20 kr på Ballan. Katjing! Hoste blev spurtslagen av just Ballan vilket totalt ökade min plånka med 360 kr. Tackar.
Det avgjordes även en annan tävling igår, vet ej vad den hette men 1/3 var nog svenskar och resten var spanjorer. Brist på både startlistor och resultat gör kommande info lite osäker men det var ca 120 startande. Det var ett linjelopp på 95km som var ganska så platt. Starkast från Almby var Mattias B som var med i två utbrytningar varav den första var med Jonas V, Stillfors (örebrocyklisterna) och sen två spanjorer. Osämja mellan Matte och spanjorerna KAN ha gjort att de inte var dragvilliga och de blev till slut inhämtade. Matte kom dock med i den avgörande utbrytningen på slutet och spurtade in bland de tio bästa.
Min målsättning inför gårdagen var bara att "sitta med klungan" men va fan..några av er vet ju vad som händer när man får en nummerlapp på sig. Nu satt jag iofs bara med och tog inte mer än max 100 meters förning totalt men låg heller aldrig lång bak. Eftersom jag redan tävlat i tre dagar så kände jag att ett defensiv taktik var mer rätt och ville därför  vara fräsh tills sista branten, ca två kilometer innan mål sen gå på rött hela vägen till mål. 300 m innan den branten satt jag väldigt bra men då kom det massor av folk på sidorna och det blev för trångt in i böjen innan backen. Klämde dock i med det jag hade genom stan och på den långa spurtrakan som hade motlut lyckades jag ta mig om 3-4 gubbar. Gissar (hoppas) på att en topp 20 placering kan ha varit möjlig och Jonas var inte många placeringar bakom.
Något vi reflekterat över är hur dåliga cyklisterna från mallis är uppför, så fort det blev en liten backe så dog tempot för att sedan köras på som bara den utför. De har ju otroliga förutsättningar att träna backe här nere.
Nu ska jag hämta tvätt sen.... tråkigt. Imorgon får jag köra skiten ur mig igen :-)
Sårskorpor kliar bara, det är kärleken som smärtar! (dagens poesi)
 

Japp. Gick rätt bra idag med. Tyvärr var varken Fullana eller den där ruskigt snabba spanjoren på orbea-hojen med idag. Hade vart kul att se hur Marga hade klarat av den ca 12 km långa klättringen idag som inte var asfalterad utan istället var stenig som bara den. I år passade jag dock på att slänga några blickar utåt när jag nästan var uppe på toppen av backen som jag tror var på över 1000 höjdmeter.Jag önskar att jag kunnat ta en bild och visat er, för den utsikten hade man kunnat betala för. 
Några kilometer senare hände nått som skrämde mig. Ett gevärsskott brann av ca 150 meter på min högra sida när jag trampade där ute i min ensamhet. Kändes som jag var helt ute i bushen och kanske kommit in på någons privata marker, för jag hade inte sett några banmarkeringar på ett tag heller. 
Eftersom jag ledde tävlingen innan start så blev tempot inte så farligt som de två tidigare etapperna och nu ikväll känns benen rätt ok. Efter en förhoppningsvis god natts sömn och en härlig frukost ska jag ta beslut om det blir racertävling imorn. jag är ju ändå här för att bryta ned kroppen och jag kan ju lika gjärna vila på måndag när det är lite fler butiker öppna.

Dagens äventyr var inte slut efter prisutdelningen för jag och Tina skulle få skjuts tillbaka till vår stad av tävlingsledarn. I den skåpbil där våra cyklar skulle fraktas stod det även tre motorcrosshojar som de hade använt under tävlingen men de var "ordentligt" surrade visade en spanjor. Vi vinklade och knåpade in våra två mtb:s brevid crossarna och började köra. Efter ca 150 meter hör jag hur crossarna välter där bak. Fan, min nya carbonhoj. Detta manjana-land sa jag högt. Vi stannade och lastade om och vad jag hitintills har sett så har jag bara fått fläskiga repor på gaffelbenet.
Det är en rätt nöjd Ola som idag rapporterar från ett rätt soligt Mallis.
Tjing tjong, hjälmtvång

Vår Östergren framför örebro slott. Undra hur hon mår.

Ja nu tror jag magen har ställt in sig på att konsumera bars, sportdryck för att sedan runda av med recovery-dryck. Mår mycket bättre nu än för ett dygn sedan. Innan jag börjar berätta om dagens race så kanske jag ska förklara vad som skiljer denna tävling mot långloppen där hemma. 
Myotragus extrem är tre stycken långlopp på lika många dagar med distanserna 69, 89 och 76 km. I sverige använder vi ofta ett litet chip för tidtagningen som vi fäster runt vristen med kardborrband. Här har man med sig ett litet häfte som man ska stämpla i på sju ställen ut efter banan och för varje missad stämpel får man fem minuters tillägg. Beroende på hur och var denna stämpel sitter så kan det bli ett litet kaos vid själva kontrollen då det bara finns en stämpeldosa. Detta knep använde de idag då vi var ca 15 st som kom till dagens första kontroll och jag var väl 4-5 man så fick jag inte stämpeln. Jädra spanjacker tänkte jag och fick sen jaga som bara den. Dröjde länge innan jag kom ifatt de fyra som jagade den urstarke cyklist som igår tramapde av sin kedja och idag sattsade allt på en kort och kört iväg solo. Hans cykel är nog den optilmala för banorna här nere, en heldämpad orbea i carbon, och snygg är den med.
Vi jagade och hjälptes åt och till slut var det bara jag och Marga Fullana som hade krafter kvar. Hon är grym uppför kan jag meddela alla där hemma men är ändå mänsklig, för när vi till slut kom ikapp utbrytarkillen så var hon lite trött hon med. Spanjoren på orbean hade fått hammarn förklarade han och med den vetskapen och en liten lucka till Fullana körde jag på rätt hårt sista 8-9 km och komma in på velodromen (målområdet) solo. Ligger nu 49 sekunder före Marga inför den avgörande etappen i den gemensamma klassen men vi är ju ledare i herr resptive damklass.
Någon dalmas skrev för en tid sedan att alla bara skryter på sina bloggar/hemsidor hur bra man är. Jag ska dock erkänna att konkurrensen är hårdare på tävlingarna hemma men jag sliter j-vlar för att hänga med (o köra ifrån) dom här nere. Plus att jag uppfattar det som de kör med ful-knep och snackar taktiker hela tiden för de vet att jag inte fattar ett ord spanska. Men cykla kan jag.
Idag kom även solen hit. Det var kul för den har inte varit överflödig de senaste dagarna. Hoppas nu hon stannar i minst 8 dagar till för sen kommer jag hem till sverige och får dricka riktigt kaffe. Tjohoo!
Vinna e skoj, på carbon-hoj!

Sitter på rummet med ordentlig tävlingsmage. Jag brukar kunna få det efter en del tävlingar när jag har tagit ut mig ordentligt, som t.ex idag. Tror att det inte är så bra att bara fylla på med bars, gel o sportdryck heller men nu måste nog lilla maggen ställa in sig mer o mer på det när tävlingssäsongen är igång.  Magen gör nu ont, jag är hungrig men kan knappt äta. Vet att det går över snart men det gör det inte roligare för det.
Tävlingsdag idag och storleken på startfältet var ungefär som förra året, ca 50-60 åkare. Den största skillnaden var däremot att i år var det körning från första början så det blev ingen lugn mtb-tur. Saken blev inte bättre av att jag är rätt så nedtränad så allt svarade inte som jag ville utan har slitit mest hela loppet. Efter dryga timmen så var vi tre stycken som hade skaffat oss en lucka, jag, en spanjor och en spanjorska! Hon heter Marga Fullana och om jag inte missminner mig så vann hon EM förra året. En timme senare släppte hon dock oss och bara kvarten senare var jag tvungen att släppa hjul jag med. När jag kämpade där i ingemansland och tänkte att komma två kanske inte var så tokigt iaf, så körde jag helt plötsligt om spanjoren i en utförskörning med cykeln på axeln!? Hann se att hans kedja gått av. Med blandade känslor slet jag vidare, ville ju inte vinna p.g.a att motståndare fått maskinproblem och det var där nånstans det fruktade ljudet kom. Pst, pst, pst   PUNKA!
Halvvägs genom slangbytet kom Fullana förbi och när jag var klar så dök två andra spanjorer upp ca 100 meter bakom mig men de förblev där.  Så andra platsen blev ett faktum men att få tjejpisk känns väl så där :-) Sambon min, tina, trampade oxå runt idag på en hyrcykel som förmodligen var tyngst i startfältet då alla kör på ruskigt fina hojar här. Hon kom trea av damerna (fullana inräknad) bara några minuter bakom tvåan.
Min nya carbonhoj funkade okej för att inte vara inkörd men idag hade en heldämpad vart optimal. Ser inte fram emot kvällens cykelvård men det måste ju (som alltid) göras.
Träna på där hemma i det fina vädret, här regnar det. Igen.

Ja denna dag är lång ifrån färdig men jag sitter här mitt imellan två pass och känner att jag måste skriva lite. Idag lämnade jag grabbarna för juniorerna. Jag ville inte köra en långsväng i bergen på ca 13 mil då jag ska tävla imorn utan valde att köra med örebrocyklisternas juniorer. Den första proffskontakten för dagen var med "vårat egna" proffs Emilia Fahlin som kör full-kittad med T-mobile kläder och en ruskigt läcker giant-hoj. Jag ska försöka få våra kartonger förväxlade på planet hem.
 Under en liten del av passet kom det ifatt en tysk dam i focuskläder, på en Focus top-of-the-line-hoj, och började prata lite med Emilia. Efter en stund kom hon fram till mig och vi prata lite om tävlingar, focus och jag nämde nått om att cykelcross växte i sverige. Hon sa att hon körde lvg, mtb och cross och att hon tyckte det var kul att variera. Sen var hon tvungen att vika av en annan väg så vi skiljdes åt. Det var då det slog mig. Jag hade åkt och pratat med Hanka Kupfernagel, världsmästarinna i cykelcross 2006, frontfigur för cykelmärket Focus. Jag frågade Emilia om hon hade presenterats sig för henne men hon hade sett namnet på Hankas Focus-ram så det hade ej behövts. Jag kanske träffar henne igen då hon frågade vilket hotell vi bodde på och när vi stack ut på mornarna. ;-) 
Nä nu ska jag och sambon ut våra tungrullade monster (jämnfört med racerhojarna iaf) och hitta alla inställningarna till kommande dagars mtbrace. Kan ni spanska så kolla gjärna in myotragus-extrem.com
Summering an denna dag: avhängd (igen), legat på rulle på två kvinnliga proffs, mtb-pass. Dagens betyg MVG.
Ser fram emot nästa recovery-shake.

Efter gårdagens klagomål så ska jag börja mera positivt idag, trots att jag är från närke (de går aldriiig). Det går bra att cykla trots krashen igår, benen funkar som dom ska. Det som är svårare är de vardagliga sysslorna som sitta, ligga, klä på sig samt alla rörelser, inte mer än så alltså :-)
Idag körde vi till velodromen i Sineu och roade oss. Jag körde 4x4min intervaller och det kändes som jag fick ut det jag ville men la till lite spurter när vi åkte hemåt. Dagens pass avslutades med en lite oplanerad fartgren som vi kan kalla lastbils-pace. Den sista milen hem är en ganska tråkig sträcka i vanliga fall men idag så kom det en mindre lastbil och körde om i den näst sista byn. Perfekt att ta rygg på när den axade iväg men vid nästan 60km/h orkade jag inte mer så jag släptpte den.  Några hundra meter längre fram så stannade den vid ett rödljus som lagom slog till grönt när jag kom dit så proceduren upprepades. Inte mindre än tre gånger hände detta så när jag för sista gången inte orkade följa lastbilen så var det inte långt kvar till slutstationen, hotellet.
Väl hemma tog jag ut mtb-hojen och trampade lite lungt en halvtimme för att vänja mig vid den, samt att varva ned kroppen lite.
Detta lägenhetshotell verkar vara felbyggt för vi har bara nån timmes sol på balkongen tidigt på morgon, så att torka kläderna är nästan omöjligt. Därför så hängde jag ut lite uppsköljda kläder på framsidan, utanför dörren på det räcke som ligger på andra våningen. Det var bl.a cykeltröja, hjälmen och ett tunnt briko-linne. VEM FAN SNOR ETT BEGANGNAT LINNE? Surt sa räven. Perfekt att ha på både kyliga och riktigt varma dagar men nu är det borta.
Bilder på alla möjliga motiv från dagen kommer förhoppningsvis upp på sportklungan.se/mallis senare under kvällen. Det strular med det trådlösa nätet i den byggnaden medans här har jag snabbare uppkoppling än hemma i lägenheten.
Nu gäller det att behålla focus.
Hola Mr. Ola

Ja den här bilden gör nog två personer lite oroliga där hemma, min mamma och min lokala cykelhandlare. Det skedde en olycka idag men den återkommer jag till. Idag var ju dagen vi skulle hänga av ett ex-proffs (som ej kört för csc) uppför men det gick inge vidare. Matte B lyckats dock bita kvar på hjul men sen kom det fram att Möller inte kört på max. Vilken överraskning. Själv så krashade jag i en av utförskörningarna pga att det rann vatten över vägen ca två meter innan en serpentinsväng och jag small i backen fortare än kvickt. Blod sprirade från armbåge, finger och knä men mest ont nu ikväll gör det på höften som fick sig lite asfaltseksem.
 Cykeln då? Jo ramen i det nya trendiga plastmaterialet klarade sig utan en repa faktiskt men värre gick det med skor, pedal, bromshandtag, styrlinda och de båda hjulen. Cykeln är det nu inga större fel på då jag har bra kontakt med en gammal team-mekaniker från team Fakta. Han reser med danskarna från Cykelmagasinet. Han är ruskigt sicker på att meka men det nya xtr-vevpartiet gick han bet på så jag fick hämta instruktionshäftet :-)
Benen skall iaf straffas imorgon för dagens prestation. Sen blir det lite lungare träning för nu närmar det sig tävling. Mtb-race i tre dagar sen eventuellt ett lvg-race på söndag om allt funkar.
Okej. En summering av dagen: Avhängd, krash, blod & smärta, regn.
Ni kan själva gissa betyget på denna dag. Vilken tur att det snart kommer en ny som bara kan bli bättre.
Hade så kul, skeva hjul.

Vi väljer plats med omsorg då kommer till kaffe.
Den senaste veckans strul och oro inför resan har lagt sig. Vi är på plats och mår bra, alla cyklar är hela och rummen är som vädret, helt OK. Jag hade en kort premiär-tur redan igår eftermiddag när cyklarna var ihopsatta men det blev ej på racern som det flesta milen kommer att avverkas på utan det blev på min sprillans nya mtb. Förutom att den är snygg som f-n så är det även den lättaste hoj jag hitintills kört på. Svårt att hålla igen på farten då man suttit still en hel dag på flyg. Kom tillbaka med ett stort leende.
Hålla igen på farten var det minsta vi ville göra på slutet av dagens racerpass. Vi ville sätta ett fartrekord i en lite för svagt lutande backe som vi körde i förra året. Trots bra uppdrag för avslutande Mattias B så blev det "bara" 86,7 km/h. Själv hade jag 78,9 på min mätare när jag slog åt sidan. Till er som tycker vi är tokiga...Vi har ju hjälm på oss så det är ingen fara!
Två av våra resenärer har startat en sida som kanske visar en annan sida av elitcykling. Sportklungan.se/mallis där ni kan se avslappnade bilder, racerbilder och en o annan tokig bild. Med dessa två glada jokrar med på äventyren så vet man aldrig hur det slutar, men roligt är det.
Danska cykeltidningen Cykelmagasinet är här och testar ca 30 st (dyra) racerhojar.  Nu ikväll när vi passerade deras lilla tillhåll där de skriver, mekar o jämnför så frågade de om vi ville med o cykla med en ex-proffs imorn. Claus Michael Møller
som nyligen slutat i danska CSC ska vi hänga av duktigt tänkte vi. Har lagt upp en idiotsäker taktik hur det ska gå till men utifall, i värsta fall, så har vi även en lista med ursäkter. Varav en är att det danska språket är så jäkla klurigt att förstå.
Ska försöka uppdatera flitigt under dessa två veckor så jag nöjer mig för denna gång.
Sii!