racerapport Åstadsloppet 10 km
Den senaste månaden har knappast gått som jag har viljat när det gäller träningsrutinerna. Nån diffus överbelastning har drabbat mitt vänstra ben. Typ molande smärta inne i benet som bara har blivit värre av just löpningen. Ganska säker på det är själva belastningen/stötarna som ställer till det. Därför beordrade jag löpvila på mig själv för 10 dagar sedan. Så de sista 9 dagarna innan jag skulle ha kanske årets sista chans till sub 40 på milen skulle jag inte springa nånting. De 9 dagarna blev det inte mycket träning alls vilket har varit mentalt jobbigt.
Igår var det alltså dags för Åstadsloppet 10 km på en snabb bana men tyvärr backade min tänkta hare ur dagen innan loppet då jag själv är så dålig på att hålla jämn fart samt att jag INTE skulle spränga mig för tidigt.
Jag kände direkt vid uppvärmningen att min smärtande lår fanns kvar men inte alls lika farligt som nån vecka innan. Gjorde en bra uppvärmning och kände mig taggad men innerst inne trodde jag inte att min målsättning var möjlig.
Racerapport
Nedanför kartbilden ser ni min fart. Visst, med facit i hand kunde jag ha tagit det liiite mer safe de första 2 km som gick på 3:39 respektive 3:46 min/km men de är så lätta samt att jag ville ha lite marginal att gå på för att klara sub 40.
Efter 3 km hade jag ca 35 sekunder marginal till mitt mål och jag tänkte att jag borde dra km nr 4 på ca 4:20 för att sen kunna öka men det sket sig. Hade liksom farten där och nån direkt vila blev det inte. Snitt-tiderna hamnade på 4:03 och 4:05 istället och när km 6 passerades så började jag räkna...Vid km-passering nr 7 på min klocka hade jag 12 min och 20 sekunder på mig att klara sub 40 men banans 7 km-skylt satt längre bort så där var det ännu mindre tid kvar för mig att lyckas. Lägger man därefter till att mina ben var så stumma och sega så gav hjärnan upp och jag började gå. Gick bara 5-6 sekunder innan en medtävlande peppade mig. Joggade en kort bit innan jag gick en längre sträcka och kollade bakåt. Tänkte att jag kunde göra kollegan sällskap istället. Han var rimligtvis 30 sekunder bakom mig då men det visste jag inte. Började iaf jogga framåt och märkte att jag inte tappade så mkt på löparna runt omkring mig. Krigande väl på och gick i mål på 40:55 vilket jag trots allt är nöjd med med tanke på omständigheterna.
Jag har i år satt pb på 5 och 10 km så nånting gör jag rätt i år. Jag vet vad och tänker fortsätta med det under vintern och 2018. Men förts...mer löpvila så kroppen får läka sig själv.
Kommentarer
Trackback