cykelola

Brukar inte bli så privat här men nu vill jag verkligen skriva och inte ens mannen på bilden kan stoppa mig. Han har dock en diskution med min farfar just nu och det är inge roligt. Natten var osäker men farfar vann den diskutionen men mannen med lien är visst en envis en. Mina äldre släktingar är mest sånna där som man tackar för julklappen och som man sällan springer på men man vet att de finns där någonstans. Tror det är ganska vanligt att man inte träffar dem så ofta men med min farfar så var det annorlunda för han kunde jag bara svänga förbi på mina cykelturer eller längre löprundor under mina ungdomsår och snacka lite skit en stund. Min farfar har nästan alltid varit en drömbild av hur jag vill bli när jag blir gammal. Han pysslade mycket med skogsarbete, körde traktor, högg ved och odlade potatis hemma vid sin lilla gård. Detta ända till andra släktingar tyckte det kunde vara farligt att han gjorde det själv. Sagt o gjort försvann vedkap o traktor och det var först då han blev riktigt gammal. Han blev mer stillasittande, stel i kroppen och fick strax därefter även rolator pga gångsvårigheter. Nä fy fan vad jag var emot det där kommer jag ihåg och när jag blir gammal så fan för den som tar min trainer ifrån mig när jag sitter framför tv:n på hemmet o lyssnar på Vacchi o Adamsson.
Nästa fredag ska min farfar fylla 92 år, även om han inte orkar blåsa ut alla ljusen så hoppas jag han får äta den tårtan.

Mer nyheter från satan: Vaknade igår morse med en svidande hals och en fantastisk whiskeyröst som Sean Connery avunsdsjuk och har heller inga minnen av nån whiskey (men det har man ju sällan) då passade det rätt bra att jag fick jobba själv och målade en lekutrustning i brickebacken. Såg inte till en enda rackarunge med tusen frågor om vad jag heter och vad jag heter och vad jag heter... Halsen svullnade upp under natten till idag och just nu intas esbirotox (ej att blanda ihop med botox), vitlök och whiskey.
Blir jag ännu sämre så skippar jag faktiskt att hänga med upp till åsarna till helgen där nästa deltävling i långloppscupen avgörs. Blir jag bara lite, lite bättre så e ja på! Dock inte sagt att jag ska köra men att langa flaskor till klubbkompisarna kan vara rätt kul med.

Ska försöka att avrunda på ett kul sätt ändå... Köpte tvättmaskin igår, jippie!
Tour de france känns som det kvittar nu, jippie!
Körde styrketräning med cefaren för första gången i tisdag. Idag: aj aj aj.. Jippie!

Har en sprillans ny cykelram! JIPPIE! 

Jaa! SM är här. Kände en vecka innan svenska mästerskapen att jag är i hyffsad form och provkörde sm-banan dagen innan och upptäckte att tusan; den här banan är riktigt utslagsgivande och då brukar det gå bra för mig. PANG! Starten går och jag får en lysande start, dras med i lite, lite för högt tempo och är klok nog att ta det lite lungt vid varvningen ut på varv nr två. Då klappar klubbkompisen till mig i ryggen o kör om så jag hänger på och vi drar ifrån Ulf J (ck uni) och efter ett tag så känner jag att det börjar kännas bra i benen och jag ökar upp tempot o kör om Mattias. Slutet på varv två känns riktigt bra och positiva tankar börjar dyka upp att jag kommer att börja plocka motståndare från och med nu för det har skett förut.
Då går min ram sönder.
Bara någon vecka efter att jag fick min cykel i våras så blev den tillbakakallad till fabriken för de var tydligen för svaga i infästningen till bakbromsen men i väntan på ersättningsram så fick man köra vidare på den man hade. Jag tänkte innan SM att har den inte gått sönder nu så kommer den att hålla men NEJ. Precis där fabriken påstått gick min ram av och det blev tvärstopp men som tur var utan en krash. Imorgon väntar ett tempo på en sträcka som jag idag provkört på Mr. Nilssons mammas hoj. För er icke inbitna cyklister så är detta en snäll cykelmamma som tydligen gör gott käk men jag har hitintills bara fått smaka kaffe av henne (och lånat hennes cykel). Det ser dock ut som att det bara blir uppvärmning på denna hoj då Tina kör en timme före mig imorgon så hinner jag byta pedaler o sänka sadeln på hennes hoj så det blir den istället. Vore ju för tråkigt om man krashade sönder nått på någon annans hoj en tinas :-)
Såg ni sportspegeln igår?? Vilken linslus man är. Jag var även förra året då svt filmade på mountaibikemästerskapen men dom fokuserade båda åren på nån Kessiakof...
Jag köpte hans kaffe igår som jag fick signerat WOW
Har även semester på Tisdag men nu när jag ska flytta över alla grejorna på hojen till en ny ram så lär jag ha att göra.
Kram på er alla läsare.
Kommer fler bilder nästa gång

Idag avlöste monsunregnsskurar varandra så för säkerhets skull testades trainern som vi tänkte ha till uppvärmningen på SM som går nu till helgen. På styret har jag satt en indonesisk skyddsmask som skall skydda mot onda andar, troll och svärmor men den fungerar bara till 66%..
Fick lite lustiga blickar av folk i huset när de passerade då det är första gången jag kör trainer på vår lilla uteplats men de vänjer sig nog. Körde lite lättare intervaller då det imorgon på Slaktarvarvet GP och där skall det blåsas på en sista gång innan det blir lungt fram till SM.
Tidigare idag så slutade jag lite tidigare på jobbet bara för att få se lite mer än vänligt på touren då det var en spännande etapp. Attack-rik bergsetapp där en T-mobilecyklist krockade med en hund och hans framhjul gick då av på mitten. Sånt vill man ju inte missa. Dock är min cykel kvar på jobbet så imorgonbitti skall jag jogga dit med ryggsäck, de blir intressant kl.05:45.
Igår skulle sambon, som bröt söndagens tävling, köra backintervaller så då hängde jag på och peppade och skrek (samma sak). Vi körde sju gånger uppför kvarntorpshögen som håller stadiga 18% lutning var av 5 av dom på tunga växlar och idag klagar hon på ont i benen?? ja se tjejer... Snittade själv 97 slag i minuten under det dryga en timmes långa pass men då körde jag iofs bara lätta växlar då jag faktiskt fullföljde Mörksuggejakten dagen innan.
Mörksuggan är en tävling som jag har haft väldigt svårt att prestera på tidigare då det är en grym klättring redan efter ca 4km åkning och det har varit min akilleshäl tidigare men i år höll jag mig lite kallare i denna backe och lät mig inte luras med de åkare som kör fortare direkt från start utan tog min fart upp för att sedan jaga på slätare mark. Funkade fint och efter ca 25 km kom jag och Niclas A från kolmården ifatt Öijer o Oscar från Falun. Dessa två ungdomar (nästan barn) brukar köra bra och kan ju de flesta dala-banor innantill så i det sällskapet körde vi snart ikapp en kvartett framför oss men det var då det började. Ur min synvinkel; negativt. Ur Oscars synvinkel; positivt. Han stötte men jag och Öijer kom snart ikapp. Inte långt senare stötte han igen och jag tog det rycket och fick snart där efter gå upp och dra sen dröjde det inte länge innan det kom en ökning till och då kunde inte mina ben svara. Mitt huvud ville dock för allt hade ju funkat så fint på GP-loppet två dagar innan :-(  jag hade önskat att denna lilla grupp på ca 7-8 man hade hjälps åt att ta kortare förningar och jagat ikapp täten då vi bara var ca 2 minuter bakom. Särskilt på en bana som Mörksuggan som är relativt lättåkt och har mkt grusväg. Siktar på revanch på långloppet i Åsarna istället då är det jag som rycker.
Resultatet blev en 12:e plats vilket jag tycker är OK men inte mer.
"Om man funderar på sitt nästa steg hela tiden, kommer man att förbli ståendes på ett ben hela livet"
Den ni....

En GP-bild ifrån ett mindre lyckat lopp men igår var det annorlunda.  Jag är rätt säker på att våran träning på onsdagarna har börjat ge effekt för på gårdagens tävling i Kopparberg gick det oförväntat bra. Som jag skrev sist var jag nöjd med om jag inte skulle bli varvad och det blev jag inte heller. Jag hjälpte till med farthållningen, tog en del utbrytningar och gjorde en själv ( en liten liten). I höstas körde jag mitt första GP-lopp i Ramnäs och det tyckte jag var ruskigt kul och det gick även där rätt bra. Det är hårdkörning redan ifrån start och de är oftast över på dryga timmen och med alla igångdrag efter varje kurva så ger det oxå nyttig träning till mountainbikekarriären ( va, vilken?). Därför har jag i år hunnit med två sånna här tävlingar med där har jag blivit varvad och har därför fått intala mig att det iallafall har varit bra träning men igår måste jag klassa det som tävling. Snittade 42 km/h igår men är (igen) lite överraskad hur dåliga många duktiga cyklister är på kurvteknik. Tror jag kom runt 11-12 plats.

Tänkte försöka att förklara hur det är att vara nedtränad och känna hur kroppen blir bättre efter det när man låter den återhämta sig men det blir nog för svårt för det rör sig nämligen om känslor. Känt tidigare i veckan hur låren "säger ifrån" när jag vill pressa på i t.ex en backe men så sent som i torsdags fanns inte den känslan där. Jag körde då några korta branta backar och då kändes ingenting, det var bara att mosa på och benen gjorde precis som jag ville, ett litet  kvitto på att formen börjar infinna sig vilket bådar gott inför de två svenska mästerskap som närmar sig.

Vet inte heller vad det är som gör mig så pigg! Var glad hela resan hem igår, glad även hemma och var inte alls trött för sängen, och sitter nu och skriver 06:20 lördag morgon. Pigg piggelin.
Jag är en mycket sjuk man....

Schysst bild ifrån gårdagens GP-träning. Vi var bara 9 stycken denna gång men det blir iallafall bra träning för alla då det inte spelar någon roll om man blir varvad, det är bara att hänga på igen. Om Matte B hade fortsatt sin offensiv hade vi alla blivit just det men "han testade" bara formen lite och steg av banan efter en kvart. Vi andra (B-sorteringen) slet vidare och det kändes rätt bra. Stundtals iaf. Mina nya hjul är mycket kvickare i igångdragen än mina gamla seghjul men jag ska nog fortsätta att träna så ofta jag kan på de gamla för att komma ihåg skillnaden och alltid känna mig snabb på de nya.
Värre var det idag när jag skulle "lattja" lite mtb uppe i Markaskogen där vi har vårat teknikspår för att reka lite nya stigar till en eventuell omdragning av spåret. Det skreks barnförbjudna ord titt som tätt i skogen för det gick skitdåligt mest hela tiden. Enkla misstag gjordes, kom ej ur pedalen en gång, fick vassa grenar på skenbenet mm. Gargh!
När jag ändå är lite sur så retar det mig att jag missade den spännande avslutningen på etappen i tisdags när Canchelara (eller hur han nu stavar) vann. Fick höra från flera håll hur häftigt det hade varit och hoppas in i det längsta att kanske tv-sporten skulle visa nåt....men nej.
Om en låg vilopuls direkt hade visat hur vältränad (duktig) cyklist man är hade jag varit i Turkiet nu o kört EM. Min puls sjunker till riktigt låga nivåer toksnabbt just nu. Ett tag tyckte jag bara det var coolt med en låg vilopuls men inte nu längre, nu skrämmer det mig lite och särskilt efter ett samtal med en läkare för några dagar sedan. Ingen läkarundersökning utan träffade en god vän.  Idag när jag och kollegan på jobbat hade jobbat fysiskt några timmar att lägga färdigt gräs och tog oss en fikarast så kände jag pulsslagen och började räkna. 36 slag i minuten blev det trots att jag bara suttit still i ca 4-5 minuter.
Härnäst skall jag köra ett GP-lopp i Kopparberg imorgonkväll och på lördag reser vi till Rättvik för där går svenska mästerskapen i långlopp på söndag.
Blir jag inte varvad imorgon är jag nöjd, vinnar jag är jag rik.

Ett resturangbesök i fredags lämnades klockan 21:27. Klockan 21:30 började bion. Vi kom in lagom under reklamen något stressade och med höga förväntningar på filmen Transformers.
Min sambo Tina, som inte hade den blekaste aning vad hon gått med på, följde med pga ren kärlek. Det är iaf vad jag hoppas på men hon kanske har nån dold kärlek till robotar??
Filmen var precis så bra som jag trodde. Nä förresten...ännu bättre. Ruskigt välgjord, lagom mycket smygreklam genom produktplacering och spännande hela vägen. Och ljudsättningen? Jo den gick inte av för hacker heller, både musik och ljudeffekter och ibland skickades det ut så mkt bas att sätena dallrade. COOOOOLT!

Lördagen trimmade vi vårat mtbspår i markaskogen sen åkte jag till Borensberg för att "hotta" upp min racer. Köpte nya, men begangnade, hjul med namnet race x lite. Bara ganska coolt. De fick sig en testrunda direkt när jag kom hem och de är rätt kvicka så med en ny taktik på onsdagens Slaktarvarv ska jag inte bli varvad.

Idag var det tävling och trots det usla vädret var det många på plats i Norberg för att köra Engelbrektsloppet, eller för-SM som det kallar det då det är det 2008. Varför provkör man inte då den bana som man har tänkt ut för själva SM? Nä man valde att köra den vanliga Engelbrektsbana som är ett kort långlopp, ja inte en varvbana alltså.
Startade på klassiskt Ola-manèr, lite förhårt och lyckades inte komma med där framme tyvärr och sedan kom min lilla svacka. Gjorde sällskap med någon från IK Jarl och klubbkompisen Jonas in mot växlingsområdet för att gå ut på slinga Nr. två trodde vi men när vi gjorde det ropade någon på sidan " ni har kört fel". Ingen av oss tre kunde minnas någon missad pil så vi fortsatte och eftersom jag ofta är optimist så tänkte jag att det nog var täten som kört fel och att vi nu körde för pallplatserna.
Vid målgången så kom dock den bittra sanningen ikapp och det var vi, dock inte bara vi, som kört fel. Det blev nog många klagomål mot dagens banansvarig men med all rätt. Täten fick t.ex köra igenom ett band som satt tvärs över den väg de skulle köra och på några andra ställen längs banan varierade pilningen som tvingade en att vara extra skärpt på vart man skulle.

Förra året körde jag och sambon ofta tävlingarna med en tejpbit på styrena med ett för dagen peppande ord. Det kan vara bra för om man t.ex  hamnar själv och börjar slappna av och inte "pressar på" utan tappar tid mot sina motsåndare. Det oxå vara till för att man ska vara offensiv eller defensiv i sin körning eller kanske bara skriva ned när man ska rycka ifrån klungan o.s.v.
Inför Ränneslättsturen klistrade jag på en bit på hennes styre och hon körde riktigt bra då, likadant idag satt det en tejp där och hon fixade en tredjeplats. Ingen av tävlingarna har jag haft en och.... ja... Kan någon tejpa mitt styre??

Syns väl på Onsdag på Slatarvarvet GP? De tolv första i resultatlistan får ett pris? (Det du Niclas, ingen utlottning utan du måste prestera :-)

Starten går på premiären av Slaktvarvet GP som jag nu verkligen kan kalla detta lilla race. Jag startade tokoffensivt (längst t höger i bild) o ledde nog i tre varv och det är ju en taktik som jag aldrig lyckats med, oavsett på mtb eller lvg.  Och på det sättet slaktade jag mig själv.
Det var iallafall kul med ett stort startfält på 18 deltagare och att fem av dem var tjejer. Emilia Fahlin representerade T-mobile och dagens segrare skall få köra EM snart i juniorklassen. Starkt kört Andreas Stillfors. Ytterligare en deltagare skall snart få åka utomlands framöver till ungdoms-OS och köra i klassen 15-16 och det är Oscar Nilsson. Som jag tippade igår så var det ju just Andreas och Almbys Mattias Bergkvist som skulle få den hårdaste fighten idag och Matte orkade iallafall hålla silverplatsen ifrån jagande Örebrocyklister. Själv så var det ju så fruktansvärt mycket att sköta innan och runtomkring tävlingen ( :-) så... ja, jag fick bra träning idag kan vi säga.
30 varv körde de flesta med spurter vart femte varv och detta blir definitivt en återkommande träning på onsdagrna framöver när vädret är med oss, kl 18:30 för den som vill vara med. 
 
Kort arbetsdag imorn gör att en temposväng blir alldeles lagom innan det vardagliga som tvättider o shopping tar vid. Hoppas verkligen att polaren är 100% frisk imorgon för då lutar det att vi går på bio och ser Transformers. Får man ta med sina gamla robotar till biosalongen? Optimus Prime rules!

Oj shit alltså vad man ska trycka in på dessa 24h/dygn. Har blivit sent nu hela veckan och idag blev träningen lite lidande vilket iofs sammanträffade med regnväder så...
 En kort sammanfattning av veckan hitintills: Måndag körde jag ett återhämtningspass men frågan var; av vad? Tävlingen i söndags eller att jag grävde ett 50 cm djupt, ca 25 cm brett och 39,5 meter (exakt) lång dike på jobbet imåndags? Somnade liggandes över en kudde under bäckenbenet, lite snuskigt kanske, för att dra ut musklerna lite i svanken.
Skönt att ha ett fysiskt jobb men jag dör nog pga utslitning vid en ålder av 38.
Igår, tisdag, stack jag och några till från Almby till bergen och körde tunga backintervaller. Satan vilken styrketräning det är att tvinga sig uppför en 10-12% brant backe på för tunga växlar. Vi har hittat ett schysst varv som tar ca 11-12 minuter, backen är 90 höjdmeter sen får man ett teknisk utförskörning innan man nästan är tillbaka på utgångspunkten.

Idag Onsdag så har jag jobbat i det absolut träääligaste området som finns. Tallrisvägen 30-32. Den okända gnällbältsmeridianen måste gå rakt igenom där.  Oavsett vad vi gör det så kommer lgh-invånarna och klagar till oss hur dåligt och fult det blir. Även ungarna på gården där är extra jobbiga. En liten pratglad rackare som hade svårt att säga bokstaven R (som många små) undrade hela tiden vad vi hette? Till slut gav jag med mig och sa att vi hetter Robert & Runar :-)
Träningsmässigt så skulle ju allt annat hinnas med idag innan det var tänkt en löparrunda som prioriterades bort med jag "slängde in" lite bålstyrka på vardagsrummets golv till tonerna av Dragonforce istället. Sambon gled omkring med Mp3spelare men klagande att hon hörde oljudet ändå.
Imorgon är det tänkt att ha premiär för vår GP-träning nere vid Farmek, Hjälmarvägen tillsammans med lite kvicka rackare från Örebrocyklisterna. Det är ett kort varv med bra och ny asfalt men ingen kommer att plockas av vid ev. varvning för då får vi snart stå och kolla på när Andreas Stillfors tampas med Matte Bergkvist. Nä det får väl bli nån typ av respitvarv så får man hänga på igen. Hoppas bara på att det inte regnar imorgon em för det här kan bli en kul grej.
Precis som de stora grabbarna kör i dalarna i den där lilla lilla staden....Söderbärke??

Och så lite gamla minnen....De gamla leksakerna Transformers finns nu som film och ja e grymt sugen på att se den. Har ni sett den gamla rullen Poltergeist?? Då kommer här en länk med mina favoriter Family Guy. http://www.youtube.com/watch?v=NxfIema9MXY

Ja den senaste cykelrapporteringen i media har handlat om att en svensk kvinnlig proffscyklist blev påkörd av en bil i onsdags inför en tävling. Hon fick allvarliga skallskador och har varit nedsövd i flera dagar och det senaste skvallret säger att hon har sövts ned igen, efter ett kort uppvaknande, för att det inte ska påfresta hjärnan för mycket. Ännu ett skvaller säger att hon under uppvärmningen körde mot rött och inte hade hjälm! Korkat men det hjäper ju inte henne nu.
Denna tragiska olycka tror jag inte har ungått någon cykelintresserad och då stör det mig att några mtb-konkurenter till mig (vet exakt vilka tre) väljer att trampa ur benen efter dagens lopp utan hjälm ute i trafiken i Eksjö. Istället sätter man på sig trendiga buffar eller märkeskepsar trots att de nyss avverkat ett långlopp med hjälm på huvet. Korkat Nr 2.
Imorgon skall jag börja använda hjälm till och från jobbet och jag hoppas att fler o fler gör det nu.
Känner mig som en klagande gammal gubbe nu men att det just är Veronika Andreasson som ligger på sjukhus känns lite extra då jag hade en lite "crush" på henne för flera år sedan då hon körde mtb för team Tunturi. Jag frågade ut henne på middag under pågående finnmarkstur tilloch med och fick ett JA men den historien har jag dragit tusen ggr nu....

Loppet i dag kan ses ur två synsett, bra o dåligt. 
Dåligt: jag hade inte koll på utrustningen innan start och mitt styre lossnade efter 5 km och upptäckte att mitt verktyg inte passade. Efter att jag löst det problemet låg jag låååångt ned i fältet och startade min jakt uppåt. På det smala stigarna och med fantastikt dåliga motionärer var det inte det lättaste och jag blev till och med prejjad av en gående cyklist när jag ville springa förbi i en kort backe, både med styre och hjul. 
Det bra med dagen är att jag benen var starka hela dagen och jag nådde till slut en 17:e plats i eliklassen. Jag gissar att jag kan ha startat nere på 100-130 plats när styret var åtdraget.

Oj..Nu ringde min mor och sa att våra amerikanska släktingar är på besök och åker imorgon...." ja dom har precis bjudit över din lillasyster till amerika" sa mor.... Det är nog värt att åka dit då.
Vi  hörs