cykelola

Kände i måndags eftermiddag att jag var sliten både mentalt och fysiskt. Trodde då att det varit Finnmarken som hade tagit riktigt ordentligt på en. Ett dygn senare var det ännu värre. Betongblock till ben och ingen gnista i huvet. Ingen lust till att göra något, tror det är det som kallas likgiltig. Fattade nog först igår vad det var för nåt som tärde så på kroppen. Har ju jobbat med motorsåg och dragit en j-kla massa ris av modell större hela denna vecka på jobbet. Skulle gissa att man aktiverar fler muskler då än när man åker skidor, sommartid. Det är hyffsat kul förutom när man blir piskad i ansiktet av grenar som "jäklas med mig, för det är så jag ser det.  Igår tog jag helt slut på energi efter allt dragande så det fick bli ett panikstopp på statoil med 15 minuter kvar på arbetsdagen för inhandling av risifrutti, bulle o banan. Ett annorlunda avbrott häromdagen var när arbetskollegan inte vågade såga från skyliften i toppläget (ca 19 meter) och då skrek jag kaxigt från backen att det kan nog jag göra. Steg in i korgen och tänkte att om jag bara inte kollar neråt så är det nog inga problem så hela vägen upp stirrade jag bara in på trädstammen. Så långt var det lungt men när jag sen startade motorsågen med ett ryck så gungade hela korgen och ett obehagligt pirr hamnade i knäna. Inte blev det bättre när den första grenen slog ned i korgen så det gungade ännu mer i både korg och knän.
Ett fysiskt krävande jobb är bra för kroppen sägs det och man läser överallt att vardagsmotionen ska vara så nyttig. Skitsnack säger jag då jag idag torsdag ska lägga mig senast 20:30 för jag är helt slut.
Har ju även lagt till lite träning ovanpå den nyss nämda alternativa träningen. Ett halvdant GPlopp igår som var ett slaktarvarv av råge och han som höll i slaktkniven heter Mattias B. Blodet skvätte medan han hånade oss tre vild kämpande små grisar.
Hade lust att bara rulla lite idag men hellre kvalitè före kvantitè så det blev en, enda lång styrkeintervall på 41 minuter på racern. Körde nämligen våra perfekta temposväng fast jag körde "fixed". En växel alltså, den tyngsta naturligtvis.

Imorn blir det meda skyliftjobb, sen kanske inköp av en kaffekvarn, lite enervit, kanske nått skalplagg då jag slarvat bort min gamla.  Kan nog behövas till helgen då Nordiska mästerskapen i långlopp skall avgöras i Varberg och det väntas inte bli årets soligaste dagar.
Chipp

Ja igår var det av tradition Finnmarksturen i Ludvika. Numera är det även tradition att jag punkterar under loppet men i år gick det bra ändå. Som jag ville tangerade jag mitt personbästa i både tid och placering, inte med mycket men ändå.

Hängde med i dryga milen längst fram då vi var en grupp på 11 st med redan en lucka till de övriga. Jag hade nog ansamlat mest mjölksyra av alla för vid nästa branta backe kunde jag ej följa med längre. Körde själv oväntat länge innan Oscar Byhlinder från IK jarl kom ifatt ensam och vi började hjälpas åt med dragjobbet. Senare punkade han och jag hann ca 200 meter innan mitt bakdäck bara small till och all luft var borta. Inge snack om pyspunka utan förmodligen genomslag så "stans" guggan inte gjorde nån nytta. I med en slang, sen krånglade luftpatronen så det fick bli en geaxpunkaskumburk rakt in i slangen och lagom när jag var klar passerade Oscar så vi började samarbeta igen. Kom till slut ikapp en grupp där Öijer (sjuklingen från Falun ni vet) befann sig och vänligen berättade att de var från placering 14 och uppåt. När stigningarna upp mot Skattlöseberg började höjde jag tempot och fick med mig klubbkamraten Tommy vi körde sen ikapp Micke Salomonsson och när detta samarbetet började punkade även Tommy.
Här nånstans började mina ben känna av allt jagande och om bara jag och Micke hjälptes åt så skulle vi komma in på placeringarna 11-12 vilket jag skulle vara helt nöjd med.
Krampkänningarna kom några mil senare så ett "hej då" till ormen som åkte och irriterade sig på sitt krånglande bakhjul men inte behövde kämpa särskilt hårt för att hålla mig bakom sig.
Med 5 km kvar till mål var jag rätt säker på att jag skulle slå min gamla rekord tid ifrån 2003 och det det gjorde jag. Ny rekordtid för mig lyder nu på 4:14,25

Ett underbart soligt väder och torr bana skrämde tydligen bort många mtb:are för shit vad det kändes tunnt med publik, deltagare, ståhej ute i skogen mm.
Vart är alla gamla cyklister?? Minns då det var över 2000 deltagare i Finnmarken.....Ahh det var tider de... Fan, man håller på att bli gammal

Nyligen kört ett recoverypass på racern med ett härligt fikapass på mitten. Snart ska det strosas runt på köpcentret Marieberg oxå. Det vill mina ben nämligen. De är lite trötta idag....

Jo nånting har hänt när jag för några veckor sedan var sjuk. Det var ca två veckor som jag hostade och snorade och jag kände de första passen att benen kändes starka och utvilade men att det inte fanns samma kräm i kroppen som tidigare. Allt detta är kanske inte så konstigt men en sak har ändrat sig och det är min puls under ansträngning. Jag kan ligga på högre pulser utan att "surna till" i musklerna. Här vore det bra om man hade t.ex en wattmätare så man kunde kolla puls jämnfört med den effekt man får ut för bara ett värde säger ju inte så mycket. Jag skulle ha gjort ett fystest innan jag blev sjuk och ett nu när jag är frisk igen. Ska tänka på det innan jag blir sjuk nästa gång :-) Jag kanske bara anstränger mig mer nu för att hålla  samma fart uppe nu men så vill jag ju inte tänka.
Jag tänker hellre på kommande tävling på lördag, finnmarksturen, som förhoppningsvis kommer att vara torr, snabb och rolig. Mitt rekord är fyra år gammalt och det tycker jag att det är dax att slå nu. Jag körde då på 4:16h och hamnade på en 13e plats och var så nöjd att jag grät efter målgången. Tror det var året efter jag kom på 14e plats och var missnöjd, snacka om prestationsångest.

Har haft en sån där rolig och annorlunda dag på jobbet då jag ca 4 h var "vakt" åt kollegan som stod ca 17 meter högre upp i en skylift och beskar träd. Det roliga kom senare på eftermiddagen då vi bytte plats och jobba med motorsåg i en gungande korg en bit ovan jord gör att det pirrar lite i knäna. Jag gillar att jobba med motorsåg även på backen så detta var ett litet antiklimax. Tänk va lite det behövs ibland...
Blir dock jäkligt trött på mina hörselskydd med inbyggd radio som på skalan mellan 106-80 megahertz får in mix megapol överallt :-(
Har fått till två bra träningar de senaste två dagarna och imorgon blir det en lite lugnare sväng på mtb:n för att kolla den inför lördagen.
Hej hopp, skylifthopp.

jag gillar inte att använda ursäkter längre. Jag gjorde det mera förr men nu har jag mognat med åren (inte blivit äldre) och säger mer som det är utan att använda ursäkter för det mår jag inte bra av. 
Jag bröt dagens tävling och det finns inte en anledning till det, det finns många. Följande text ÄR nog ursäkter och det är nu bäst att jag skriver ned dom och om jag använder mig av ursäkter så måtte djävulen ta mig så jag aldrig mer får se Valter Hellström.
#1. Min farfar begravdes i torsdags och det var inge roligt och det gav mig ett perspektiv på hur lite cykel betyder ibland.
#2. Åkte ned till Borås igår för att där köra en normalt rolig xc-tävling idag. Blir uppringd av Tina när man softar på hotellet och säger att vårat kära husdjur, vattensköldpaddan Palmberg, måste avlivas på grund av "slagsmål" i akvariet. "Bara en sköldpadda" kanske några tänker men vissa av er förstår hur mycket man kan tycka om ett husdjur.
#3 Dagens bana var lerig. Väldigt lerig och hal så ett bättre däckval hade gjort de 52 minuterna jag körde mera lätthanterilga.
#4. Fick krånglade växlar och otroligt tröga växelreglage men det var väl lika för alla.
#5. Första tävlingen efter att jag varit sjuk så jag har aldrig snittat så här puls i hela mitt liv tidigare. Är det bra eller dåligt?
#6. Har inget med sammandraget att göra i den svenska xc-cupen så jag är/var ganska likgiltig inför dagens beslut att kliva av racet.
#7 Har sedan i torsdags ingen gnista.

Envis som den oxe jag är kommer jag tillbaka. Det är ju en hel vecka tills nästa tävling. 

Ja idag har det varit en tuff dag på många sett. Jag tyckte den började bra (strax efter kl.5) då espresson bubblade och smaken av mitt signerade Kessiacoffe skvalpade över smaklökarna. Jobbet rivstartade med röjsågskörning i slänt för att sedan följas upp med luckring och ogräsrensning och avslutades med nedgrävning av betongfundament. Slocknade i firmabilen på väg ned till kontoret men jag satt inte bakom ratten som tur var.  Jag kände mig helt slut i kroppen och skulle helst av allt bara velat ha lagt mig och sova när jag kom hem.
Tänkte först att det kanske berodde på det hårda backpasset i måndags men jag tror mer på att det har med vilodagen igår att göra. Det är livsfarligt att vila för då går kroppen ned på lågvarv vilket jag var ett (knappt) levande bevis på idag.  Sen kom jag på det. Jag åt ju indisk mat till lunch och hur många indiska proffs finns det inom cykelsporten?? Nä det får bli att hålla sig till franska viner, italiensk pasta, hollänsk ost och "multivitaminer" från Kazakstan framöver så man blir stark.
Var iallafall dum nog att lyssna på kroppen och körde ett lungt pass i växlande regn med Matte B ikväll. Som alltid med regnpass är det skönt att komma hem. Planen var ju ett hårt GPlopp, slaktarvarvet, idag men det får bli nästa onsdag istället.
Har förhoppning om att man är piggolino imorgon så man kan plåga pumpen en sista gång innan det på lördag är tävlingsdax nere i Borås. Åker redan på fredag och ska bo på hotell med 2 klubbkompisar vilket kanske resulterar i diverse gaslarm och låg humor, frågan är bara vem som står för vad?
 Vet dock inte hur sugen jag kommer att vara på träning imorgon förresten då jag ska på mitt livs första begravning kl.13. Min kära farfar ska få källarvåning. Det är inte låg humor.
Tjing

Igår hade vi besök av två mtb-konkurenter från Västerås och vi visade dem en liten bråkdel av kilsbergens härliga terräng. Tyvärr så hade det regnat lite natten till igår så de många härliga stigarna blev mer en resa på helspänn för att inte halka omkull än en avslappnad mtbtur. Roligt hade vi ändå och inga krasher blev det heller. Vid två tillfällen prövade jag att gå på för fullt, ena vid en längre klättring och den andra var på platten och vida båda gångerna kändes benen bra men när andningen blev tok-hög så kändes det att jag varit sjuk nyligen för det kändes lite...Hmm..svårbeskriven men som om något bromsade den. Gårdagen blev ca 5 h, 102 km och 1180 höjdmeter. Jag kände mig inte så sliten efteråt så idag var det inplanerat intervaller men så av en slump tog jag vilopulsen imorse och då den var ca 13-14 slag högre än normalt (rätt stor skillnad) så visade sig min klokhet. Ja det finns faktiskt en sån. Det fick bli ett lugnt fikapass till Kumla till barndomspolaren Robert, med höggravid fru, och en nybakad sockerkaka. Lilla klingan på racern, snittade 92 i kadens, 32 i hastighet och 127 i puls på den dryga 60 km långa turen. Intervallerna får bli imorgon istället.
Eftersom vi är två aktiva typer jag och Tina så tycker vi att vi inte kan slöa bort resten av eftermiddagen. Tina var ute och joggade i 1h 40 minuter i förmiddags och jag cyklade ju men nu har vi bokat en plan och ska spela tennis i eftermiddag. Det kommer att betyda en sak: träningsvärk! Jag har bara spelat tennis en gång i mitt liv och det var i högstadiet så detta kan nog bli rätt kul för den eventuella publiken.

Bilden är ifrån vår gotlandsemester och den lilla killen på den stora hojen är jag. Det var jäkligt fränt att köra cross och hoppas det blir ett mc-safari med tidigare nämd Robert där nästa år.
Hej hopp

Vill ju gå ut starkt med en härlig bild som är knappt en vecka gammal. Framtiden kommer att visa oss om denna bild visar en bit av etapp ett på en av sveriges häftigaste mtb-tävling nästa år. Om inte så är det iaf en snygg bild.
Jubileum var det ja.. Idag är det två veckor sedan det förra träningspasset. Jag hostar till ibland och snorar lite grann mest hela tiden men idag vill både knopp o kropp ut och bättra på cykelsolbrännan. Ja nu har jag ju cyklat lite uppe i Åsarna och på Gotland under dessa två veckor men ingen av de gångerna hade jag målsättningen att träna. Idag var det dock det men man vill ju starta lungt så racern luftades ca 40 km. Tänk vad man uppskattar en sån tur efter ha varit dålig ett tag. Lider dock med de som är sjuka riktigt länge och bara vill tillbaka upp på hojen. Jag har dock kompisar som tycker DET låter sjukt. Nu däremot känner jag att jag kan smyga igång lite grann för det är bara sex tabletter kvar av pencilinkuren så... Då får man väl?
Just nu sitter Tina och gråter inne hos grannen och om jag slutar skriva här så kan det tolkas allvarligt men det är det inte. De är bortresta och vi är kattvakter så vi smyger in där och gör dem sällskap på kvällarna och glor på deras tv. Jag sprang över starx innan jag började blogga och det var ett känsloladdat ögonblick i extreme home makeover och då rinner tårarna på vissa. (nej nej inte mig, jag är ju en tuffing) 
STOR besvikelse idag då jag upptäckte att Family guy inte längre sänds på vardagarna. Dooooh! Hoppas tvcheferna fattar sitt eget bästa snart och lägger ut på bästa sändningstid igen. Fast det var rätt bra i vintras med när det gick två avsnitt på söndagmornar 8:30 till 9:30 för då hann man dricka kaffet i lugn o ro och sen ändå hinna till träningen kl.10. Hoppas det blir vinter i år igen.
Nu tänker jag lägga sordi på stämningen genom att säga adjö till min farfar som i torsdags fick hammaren, klev av, kasta in handuken eller gjorde en sista krash. Han orkade iaf inte vara här längre och jag hoppas han har det bättre nu. 
Amen.