racerapport Åstadsloppet 10 km

Den senaste månaden har knappast gått som jag har viljat när det gäller träningsrutinerna. Nån diffus överbelastning har drabbat mitt vänstra ben. Typ molande smärta inne i benet som bara har blivit värre av just löpningen. Ganska säker på det är själva belastningen/stötarna som ställer till det. Därför beordrade jag löpvila på mig själv för 10 dagar sedan. Så de sista 9 dagarna innan jag skulle ha kanske årets sista chans till sub 40 på milen skulle jag inte springa nånting. De 9 dagarna blev det inte mycket träning alls vilket har varit mentalt jobbigt.
Igår var det alltså dags för Åstadsloppet 10 km på en snabb bana men tyvärr backade min tänkta hare ur dagen innan loppet då jag själv är så dålig på att hålla jämn fart samt att jag INTE skulle spränga mig för tidigt.
Jag kände direkt vid uppvärmningen att min smärtande lår fanns kvar men inte alls lika farligt som nån vecka innan. Gjorde en bra uppvärmning och kände mig taggad men innerst inne trodde jag inte att min målsättning var möjlig.
 
Racerapport
 
Nedanför kartbilden ser ni min fart. Visst, med facit i hand kunde jag ha tagit det liiite mer safe de första 2 km som gick på 3:39 respektive 3:46 min/km men de är så lätta samt att jag ville ha lite marginal att gå på för att klara sub 40.
Efter 3 km hade jag ca 35 sekunder marginal till mitt mål och jag tänkte att jag borde dra km nr 4 på ca 4:20 för att sen kunna öka men det sket sig. Hade liksom farten där och nån direkt vila blev det inte. Snitt-tiderna hamnade på 4:03 och 4:05 istället och när km 6 passerades så började jag räkna...Vid km-passering nr 7 på min klocka hade jag 12 min och 20 sekunder på mig att klara sub 40 men banans 7 km-skylt satt längre bort så där var det ännu mindre tid kvar för mig att lyckas. Lägger man därefter till att mina ben var så stumma och sega så gav hjärnan upp och jag började gå. Gick bara 5-6 sekunder innan en medtävlande peppade mig. Joggade en kort bit innan jag gick en längre sträcka och kollade bakåt. Tänkte att jag kunde göra kollegan sällskap istället. Han var rimligtvis 30 sekunder bakom mig då men det visste jag inte. Började iaf jogga framåt och märkte att jag inte tappade så mkt på löparna runt omkring mig. Krigande väl på och gick i mål på 40:55 vilket jag trots allt är nöjd med med tanke på omständigheterna.
 
Jag har i år satt pb på 5 och 10 km så nånting gör jag rätt i år. Jag vet vad och tänker fortsätta med det under vintern och 2018. Men förts...mer löpvila så kroppen får läka sig själv.
 

nygaddad och långsam

Den här sommaren har verkligen gått i vikingarnas tecken. Det har jag skrivit om förut. Igår blev den äntligen av. Min tredje tatuering.
Skyddsplasten åkte av nu på morgonen så nu blir det att sköta om den närmaste 2 veckorna.
 
Annars då? Jotack..Sprang inte igår pga tatueringen. Springer inte idag pga husfix och springer inte heller imorgon pga husfix. Normalt sett borde jag väl bli frustrerad och så men jag tror det kommer gå bra nu för jag måste vila mina ben. Inte själva musklerna men det smärtar inne i mitt väntsra ben. Ja ben som i benstomme. Så jäkla diffus, svagt smärtande signal som jag kan trotsa och springa emot ändå. Värsta smärtan är förstås EFTER ett pass då jag haltar ibland. När jag googlar mina symptom så är det antingen en sträckt muskel eller början till stressfraktur. Jag har svårt att tänka mig nåt av dom. Hur som helst så tror jag att nästa helgs tävling inte kommer att gå så bra som jag önskar mig. 10 km sub 40.
I torsdags åkte jag spontant in till Karlslunds motionscentral för att springa ett genrep på 10 km. Träffade två roliga, rutinerade gubbar i Örebro AIK innan jag stack iväg. 1: de tyckte jag var tokig som skulle springa 10 km-rundan själv så sent på kvällen (kl 20:00) samt att en av dom nästan lovade att han skulle göra mig sällskap, lite som hare, på nästa helgs tävling.
Nu är det så att jag har inte känt mig snabb sedan Blodomloppet. Jag sliter och kämpar men det är nåt som bromsar mig. Tvivlar på mig själv just nu.
 
 

hemma från Vemdalen/Björnrike

Landande här hemma strax innan kl 17. Skönt så det inte bara är läggdags för att sedan vakna upp till en arbetsdag utan att man hinner skoja, busa och umgås med familjen ett litet tag innan.
 
Jag har som sagt spenderat fredag-lördag och idag, söndag, i Björnrike som ligger ca 5 km från Vemdalen.
Fredag
Utflykt till det björntätaste området, Somfjällets nationalpark. Min tanke var att i dimman springa ett varv runt fjället för att sedan göra en toppbestigning. Vid infocentralen stod det att rundslingan var 12 eller 15 km. Man blir då lite frågande hur det kommer sig att de inte vet hur långt det är runt på en markerad led?? Nåja. Jag joggade iväg och tyckte det prasslade både här o där men jag såg aldrig några djur.
Mitt på rundan. Jag, en spång och dimman.
Här tror jag att jag står på toppen. Hade ett stup brevid mig och såg inget högre omkring mig.
 
När jag sedan tankade upp min träningsfil så verkar det som jag aldrig var på den högsta toppen tyvärr. Jag såg heller aldrig nån skylt eller annan markering som kunde leda mig till toppen pga den täta dimman.
När jag kom tillbaka till bilen så visade temperaturen på +4 grader. Det var dimmigt och blåsigt oxå så de torra kläderna var extra sköna att dra på sig efteråt. Under själva löpningen så premiärsprang jag i mina nya salomon sense ride-skor. Sköna, bra komfort. En helt okej mängdsko men jag tror kanten under fotknölarna är liiite högre än på andra salomonskor jag har för jag är öm där.
 
Lördag
Vi startade dagen med ett riktigt utflyktsmål, Fettjeåfallet. Ett vattenfall med ca 60 meters fallhöjd.
Det var en teknisk stig på 2 km fram och tillbaka till fallet och i brist på vandringsskor hade jag mina salomon sense ultra SG på mig och dom älskar jag ju. Bra följsamhet och grymt grepp. Efter en pizzalunch blev det däckande på soffan innan jag stack ut på ett eftermiddagspass. Blev ca 12 km uppe på fjällryggarna och jag inte heller denna gång något vilt djur. Ville ju se lite renar  !!
 
Idag, söndag
Liten frukost på 2 mackor med lika många koppar kaffe. Lite vila innan jag gjorde en sista kraftsamling att samla höjdmeter. Närmare bestämt 701 höjdmeter på precis en timme.
Sprang upp till toppen på den högsta skidbacken, ner en svart pist och sen upp en blå pist vilket hade en mycket skönare (löpvänlig) lutning.
Min klocka säger att jag nu borde vila i över 3 dygn men det tänker jag knappast göra. Det är ju ändå bara en rekommendation va? :-)