cykelola

Go härlig tisdagkväll på er. Nu är det säkert inte många som läser detta ikväll men vad tusan.

 

Här sitter jag o äter chips med gott samvete. Har dessutom druckit 33 cl coca-cola och en öl från hantverksbryggeriet i Västerås. Oxå de två med gott samvete. För jag har sprungit långt idag. Inte fort. Nä inte alls faktiskt och snittpulsen var väl runt 100 på de nästan 8h jag höll på.

 

Ganska spontant fick jag möjligheten att följa med Johan Röjler och Peter Knoblach på deras rekordförsök att springa de 280 km, som utgör bergslagsleden, på 4 dagar. Ja fast jag hängde förstås bara med idag.

Igår blev det en familjekombi. Såg ut ungefär så här: Vi åkte iväg mot en sjö som heter Lillsjön och ligger en bit från Fjugesta. Man viker av strax utanför Kinkhyttan. Där dumpade vi sara klockan 10. For iväg till Sannabadet i Fjugesta där Nora hade simskola mellan 10:45 och 11:15. Sen åkte vi till lekhyttan för lunch och då hade Sara joggat bergslagsleden dit. Efter lunch så bytte jag kläder och hade en längre joggingtur framför mig.

Jag hade med mig extra energi men allt eftersom turen gick märkte jag att jag bara gick på vatten. Tänkte att jag sprang väl inte så fort så den energi jag hade i kroppen skulle räcka men ICKE! Vid ca 23 km kom hammarn som ett brev på posten. Gick en sträcka och åt upp en energibar men har man väl tagit slut så är det svårt att "hämta igen det" så att säga.

Lite skönt att det då var en enkel resa hem på grusvägar. Blev totalt ca 28 km men med dålig känsla.

När jag sedan tankade upp passet på  movescount så märkte jag en sak. På startsidan så ser man vad man tränat de 7 senaste dagarna vilket är smart då kroppen inte jobbar mån-fredag. Kroppen nollar ju inte sig själv bara för att det blir en ny vecka liksom. 

Jag hade de senaste 7 dagarna sprungit 78 km vilket är lite väl mycket för mig och vilket säkert förklarar den sega känslan.

Nu väntar några dagar med vila och korta lugna pass.men eventuellt så väntar ett ultralångt pass nästa vecka.

 

Midsommar!!

När man hör namnet Kolmården så är det väl egentligen tre saker jag tänker på. I följande ordning:

1.  Djurparken
2. Mtb-klubben
3. Underbar terräng

oj vad gårdagens rubrik verkar ha lockat extra läsare. 

 

Igår eftermiddag, efter att vi hade grattat ett kusinbarn till studenten, så tänkte jag transportlöpa hem från centrala örebro. Visste att det skulle bli ca 14 km. Tänkte att det var ett bra sätt att öka upp veckovolymen. Innan jag rullade iväg (fast jag sprang) så tänkte jag att 4:45 / km kanske skulle vara lagom fart hemåt. Efter 1 km blippade klockans autovarv till och den visade 4:11 första km. OJ vad fort tänkte jag, bäst att sänka. Det känns ju alltid så lätt i början liksom.

Kryssade mig ut ur stan och nästa km landade på 4:19 vilket INTE kändes jobbigt trots bra intervaller dagen innan. Kilometer efter kilometer rullade på och jag lyckades hålla ca 4:22/km men vid km 7 tänkte jag att det skulle slita onödigt mycket för målet var ju egentligen bara transportlöpning. Så km nr 8 sänkte jag ORDENTLIGT. tyckte det var krypfart men den km landade ändå på 4:48 sen rullade benen på igen.

knappa 14 km hem och snittet landade på 4:23/km. Sjukt nöjd men det transporten som var laddad med tårta, öl och lite paj på en studentmottagning :-)

Har inte tid för ett långt inlägg. Det kan jag avslöja redan nu.

 

Med träningserfarenhet från cykel, huvudsak mtb, så har det varit en omvälvande tid att prata träning med löpare.

Mountainbike är ganska mycket tid på högintensiv träning, snabba korta intervaller, backe, styrka mm. och  när man pratar med löpare så är det tröskelträning som höjs till skyarna som gudagåvan till framgång. Inom cykel så visar både forskning och erfarenhet på att just tröskelträningen är det du skall pyssla minst med.

 

Den största skillnaden (förklaringen) är att inom cykel handlar det om att pressa ut så mycket kraft som möjligt vilket det INTE gör inom löpningen. Jag vet ju det. Löpning handlar om att hålla en viss fart, inte kraft.

Men ändå har jag så svårt att motivera mig för att springa trösklar på löpning men hade ett lite motiverande samtal med en granne i helgen. Han gör milen på 33-34 min vilken dag i veckan som helst.

 

 Båda bilderna är från powertrail.se

Igår ville jag verkligen träna. whats new? Försökte ragga med mig sällskap och till slut blev det napp.

Det var en otroligt fin kväll som rundades av med 17 km trail i bergen. En kanon tisdag helt enkelt.

 

Ända sedan jag noterade nån annons om Västerås powertrail så har jag varit sugen på den. Har följt dom via facebook-flödet och har hela tiden trott det var en bana för mig. Delvis hade jag rätt.

 

Banan var en kuperad 5 km bana som kunde löpas ett eller två varv beroende på klass. Starten skulle gå direkt uppför den lokala slalombacken och under varvets gång skulle backen även tas från andra hållet. En hel del myrlöpning fanns med oxå annars så hade jag hoppats på mycket stig.

Starten

Jag ville verkligen hålla igen och gå mycket uppför slalombacken men drogs med i det höga tempot lite för mycket. Pulskurvan skvallrar oxå om att jag tog i rätt mycket då det tog mig ca 1 min för att komma upp till 93% av maxpuls.

 

Jag fick sota ordentligt för dena startbacke och stora delar av första varvet så var jag tvungen att småjogga och 3 ggr fick jag till och med gå för att få ur mjölksyran som var värst i mitt högra (icke opererade ben) I slutet av varv 1 så började det kännas bra och jag sprang varv 2 på samma (eller möjligen lite snabbare) tid.