cykelola

Idag stod det fysiologiskt maxtest på agendan. Som tur var så var det inte mitt egna. Hjälper ju några adepter med träning och så och ibland måste man ju kontrollera om de har skött sin träning :-)

Det hade personen gjort.

 

Som en spontan present från denna adept fick jag/vi finkaffe. Alltså sånt där färskmalt i liten presentpåse. OJ vad gott det smakade. Har druckit det två ggr idag men är bara sugen på mer. Galet.

Ikväll blir det dock mer dryck gjord på humle, jäst, malt och jäst. Ska nämligen in på hockeymatch mellan Färjestad och Örebro hockey.

 

Jo jag hade väl tänkt att åka skidor i onsdags och stack iväg till Ånnaboda på kvällen. Kroppen kändes seg och helt omotiverad. Körde 3 varv på konstsnöspåret vilket gav ca 7,5 km. Alltid något tänkte jag. Bättre med lite och ofta än tvärtom.

Kvällen efter hade jag tänkt att träna även då för dagen innan hade ju haft en usel dagsform. Vid ca 19:30 sov barnen och jag började känna efter vad och hur jag skulle träna. Inget sug infann sig och jag somnade ca 19:50 framför TV:n. Sååå trött.

Efter denna kväll med utebliven träning så infann sig en blandning mellan besvikelse över en oplanerad vilodag och dåligt samvete pga det samma.

Försökte rädda upp det hela med att det kanske är just det där som kallas "att lyssna på kroppen".

 

Fredagsfys

Igår så var jag istället sååå motiverad för ett tufft pass och det var ju nästan en vecka sedan jag sprang så för enkelhetens skull så blev det intervaller i mina ICEBUG på banvallen.

Igår blev det ännu ett tufft pass på skidorna. Ja rent utav ett av de hårdaste på länge. Värmde upp med ett lugnt varv på konstsnöspåret. Detta följdes upp med 4 varv i ett svept med fullt ställ så att säga.

Ja har ju vilat ifrån löpningen på sistone. Har kört desto mer skidor men igår kväll infann sig ett sug att springa med Örebro AIK på lördag morgonen. Det sket sig pga familje-uppdrag men jag han iaf ut på en kort morgonrunda. - 14 visade termometern och då det ligger för mkt snö för att traillöpning skall funka så blev det en hyffsat kort sväng. Ja faktiskt min temporunda. Tyckte att jag fick slita hela jäkla rundan och var inte särskilt glad när jag kom hem. Muttrade och slängde ut nåt negativt på Instagram.

Nu ikväll när jag tankar upp träningsklockan mot  nätet så ser jag varför det kändes tungt och varför jag flåsade så. Det gick tydligen snabbare än vad jag trodde.

 

Har handlat mat, städat, eldat, bakat, fikat och sen gett kärlek till gårdagens köp. Mina nya skidor heter Fischer RCR classic. Idag så smälte jag in 3 lager parafin och lade på lite burkvalla. Är fortfarande osäker på om jag kommer köra med burkvalla eller om jag fortsätter med tejp. Gillar ju det här med grab-n-go liksom. Nu har det ju dessutom kommit en tejp med mindre friktion.

 

Nu ikväll så åkte jag upp till Ånnaboda för att återigen vara helt själv i konstsnöspåret. Det har nu dessutom blivit förlängt från ca 1700 m till 2500 m / varv.

Märkte väl ingen större skillnad så här första passet på glidet mellan skidorna (mina gamla och nya alltså) men spannet/uppbyggnaden är helt klart olika. Vid motlut som det känns okej att köra stakning med frånskjut så släpper det då och då precis som om jag inte lyckas trycka ner fästzonen. Man blir då lite osäker på om jag verkligen HAR tillräckligt med fäste. Men så kommer en sån där knäppa/brantare backe så man antingen måste saxa eller våga gå på med skidorna i spåret. DÅ greppar skidorna.

 

Summa: Rätt nöjd efter det första passet på skidorna.

Ja mina ben får vila från löpningen. Måste våga tro på att den här skidåkningen inte gör mig till en ännu sämre löpare. Nä jag måste våga tro att detta kompliment istället ger mitt högra skenben tid att vila så jag sen kan börja springa bra igen.

Har dessutom kommit in i en rätt bra period med längdskidåkningen nu. Det är inga sjuka mängder direkt då det oftast blir pass som börjar strax efter kl 20 på kvällen och håller på ca 1 h. Så även ikväll när termometern visade -19 grader. Tog på mig ett extra vindskyddande skalplagg på överkroppen och begav mig mot Ånnaboda. Kände att jag redan var kall om fingrarna INNAN passet började. Inge bra! En liten tröst var väl att den "endast" var -15 grader i Ånnaboda.

Gjorde några "väderkvarnar" i hög hastighet med armarna och sen stakade jag iväg. Försökte gasa direkt från start för att snabbt få upp värmen men i slutet av det första varvet så gjorde det så jäkla ont i händerna. Jag brukar ju bli kalla typ 1,5-2 varv innan kroppen inser att den lika gärna kan pumpa ut varmt blod till fingrarna oxå, Jag stannade och pratade skidor med den enda kille som (förutom jag( som var där. Jag var vid denna punkt redo att kasta in handduken efter 1700 m åkning.

Han gav sig medans jag tänkte " jag provar ett varv till" och det var tur jag gjorde det för händerna blev varmare så jag fortsatte helt själv i hela konstsnöspåret. Kändes lyxigt att ha de där dubbla spåren för sig själv.

 

Tänkte bjucka på en bild från Säfsen..

Varit borta en långhelg. I säfsen.

Det var lyckat ur familjeperspektiv men kass ur mina skidors perspektiv.

Läggdax nu men mer info kommer.

 

När man tävlade inom mountainbike fanns en hel uppsjö med ursäkter för ett uteblivet resultat. Däcktryck, gaffeltryck, däckval, 18 tusen skruvar som kunde lossna samt en hel del mekaniska haverier som man kunde säga att man hade drabbats av när man var långsammare än nån annan. 

Inom löpning är det lite svårare att komma undan. Det är väl bara vinnaren som valde rätt skor men sen är det tuffare att hitta på nåt.

 

I dagarna nu så har jag tagit ner längdskidorna från vinden och där, kära vänner, har vi ursäkternas huvud-idrott.

Snötemp, nysnö, konstsnö, mjukt spann, fel struktur, två högerskidor, skateskida, klassisk skitskidor, inte samma märke på stav och pjäxa, luftfuktighet, sladdriga spår, sladdriga kläder...Ja listan kan göras lång.

 

Igår efter att jag läst sagor för Nora så åkte jag till Ånnaboda och brände av 8 varv på 1300meters konstsnöslinga.

Jag startade med ett uppvärmningsvarv men gasade sen ganska friskt resterande 7 varv.

Hade ju vilat 3 dagar innan loppet och muskulärt kändes det bra men direkt när jag började värma upp så gjorde sig den där diffusa känslan i skenbenet sig påmind. En lätt smärtande ömhet som jag inte verkar bli av med så det kan bli bra med en minskad löpträning en period nu och lägga krutet på skidåkning istället.

Starten går och jag gör första km på 3:50 vilket var bra att jag noterade för då sänkte jag farten. När jag kollar närmare på km-tiderna så är det lite glädjande ändå att jag höll 4:04 fart på km nr 9. Det är små marginaler nu för att jag skall börja bli nöjd, Min klocka visar att loppet var 10,7 km men jag tror dom själva säger 10,4 km. 

Årets lopp blev ändå ett steg framåt från 2014. Jag var 32 sekunder snabbare denna gång och gick imål på 45:11. Min klocka säger att milen gick på 43:09 vilket ger en snittfart på 4:19 på en kuperad bana i lite snömodd. Halvnöjd med det.

 

Var rätt sliten efteråt. Sara och jag har börjat notera hur jäkla väl det har börjat synas på mig när jag har tagit ordentligt. Ingen rolig syn.

Blev iaf en kort premiär på längdskidorna igår, dvs dagen efter Sylvesterloppet. Hann med 6 varv à 800 meter på konstsnöspåret i Ånnaboda.

 

Idag tänkte jag springa. Jodå, redan på förmiddagen. Inte för att kroppen egentligen ville men min motivation inför 2016 nästan tvingade ut mig. Borde ha lyssnat på kroppen för fy fan vilket deprimerande pass det blev. Kunde inte hålla fart. Fanns ingen kraft alls.

Stannade och gick 2 ggr och hade detta varit ett mtb-pass hade jag nog kastat cykeln. Kände mig ur-kass.

Det enda positiva jag kunde hitta med 200 m kvar hem var att det iaf blev 11 km i träningsdagboken så att säga.

Glömmer det där passet och tänker redan på att imorgon förmiddag är det jag som åker skidor i Ånnaboda.