cykelola

Igår lördag hade jag tänkt att springa i Kilsbergen med Jobbarkompismats. Hade inte tänkt på nån särskild runda eller intensitet utan bara en härlig trailrunda. När han på eftermiddagen ringde och gav återbud så goglade jag lite och fick se att det skulle vara en tävling i närheten senare på kvällen. Nämligen semesterhalvmaran ute vid Torp (mest känt för sina religösa tältmöten en gång per år)

Jag har även hört om denna tävling bland några klubbkompisar genom åren men landsvägslopp har ju liksom aldrig lockat mig. Nu hade jag dock chansen till en grym genomkörare.

Valde lite snabbt mellan 10 km eller en kontrollmätt halvmara på 21 100m. Tänkte att den långa distansen är ju jobbigare för kroppen och är det en genomkörare jag vill ha så får det bli den.

Väl på plats så märkte jag att det var inge litet brödrost-race utan det var ganska mycket deltagare på plats. Jag kom dit 45 min innan start och jag såg redan folk som värmde upp men jag tänkte att ska jag springa 21 km i tävlingsfart så skall jag inte ödsla med krafterna innan lopet. Så jag joggade ca 10-12 min innan start bara.

Hade pratat med Ronny i klubben innan och sagt att 4:20/km skulle jag kunna hålla för det skulle väl bli ca 1:30 på halvmaran. "-Nä det är 4:16/km du skall hålla då" sa han. Dom orden etsade sig fast i mitt huvud så han hade enkelt reviderat mitt mål till 4:16/km.

 

Starten går och jag har ju så dålig vana att hålla jämn löparfart utan kör mest på känsla men tack vare tekniken i löparklockorna så kollar jag sjukt ofta på den vilken fart jag håller för att inte gå för hårt.

Första 2 km går på 4:03 respektive 4:09 vilket känns kontrollerat. Det kom en seg backe på nästa km så där sjönk de till 4:18 men sen lyckas jag parkera på 4:12 ganska många km.

Vid varvningen efter 11 km känns det rätt bra och jag har druckit sportdryck på alla vätskestationerna där jag även kostat på mig att gå i 5-6 meter när jag druckit. En erfaren löpare skulle nog inte gå men jag tog denna korta vila som nåt jag trodde jag behövde samt att det också är lättare att dricka förstås.

Milen passeras på 42:10 vilket är samma tid som Midnattsloppet förra året då jag maxade allt jag hade. Nu var det mkt lugnare, bra känsla.

Vid km 12-13 kommer jag ganska snabbt ikapp två klubbkamrater som hade var sin svacka vilket förstås stärkte mig en stund men efter 16 km märktes det att jag inte var tränad för hög fart längre. Allt blev en plåga och jag fick gräva djupt för att inte ge upp och börja gå. Med mindre än 1 km kvar blir det dock nåt jäkla mindfuck och jag börjar gå ändå. Hinner tänka "äh vad fan gör jag?Jag kan ju se målet" Kämpar upp nån slags fart igen och passerar mållinjen på 1:30,25 vilket under en kort sekund kändes som ett misslyckandes så blev jag ändå nöjd med att min senaste tid på en halvmara var på 1:37 så är jag nöjd.

 

Trött men nöjd åker jag hemåt. Druckit en recovery, lite vatten och en alkoholfri öl så känns det rätt okej. Stannar till på ICA 3 km hemifrån och sen, från ingenstans kom det där onda i magen som jag kan få ibland efter tävlingar. Som en kombination av hunger och bajsnödig. Ett tydligt tecken på mig att jag krämat ur mig det jag kunnat.

I skrivande stund är det ganska exakt 12 timmar sedan jag gick i mål och jag har varit på toa 6 ggr. Jag har även sovit lite halvdåligt och har känningar i en fot.  Min klocka visar återhämtningstid på 87 timmar.

 Är det läge att prova en sån där....vadheterdet...Vilodag.

Man kan säga att medeltidsdagarna i Wadköping inledde semestern. Vi besökte vikingamuseumet i Oslo som var grymt häftigt. När jag kom hem därifrån beställde jag första och andra säsongen av Vikings som idag ramlade ner i brevlådan.

För att toppa allt detta besökte vi idag Birka, vikingabyn i mälaren.

Jag nämnde väl  vår lilla familjeutflykt förra helgen? Den till Limstensgruvorna? Isabella tyckte iaf den var skitrolig

Hemma igen efter knappa 3 dagar i Oslo. 

Sara lurade iväg mig på en liten tripp och tyvärr så lyckades vi glömma kameran hemma. Jag som brukar skämma bort er med så mycket bilder menar jag...

Det som satte sig mest i minnet var vårt besök på vikingamuseumet där de hade 3 riktiga vikingaskepp. Inga kopior utan 3 riktiga som grävdes fram för ca 100 år sedan. De var välbevarade trots att de byggdes för ca 1200 år sedan. Het sjukt.

Blev ett löppass runt Holmenkollen på ca 15 km och när vi åkte hem genom värmland så passade vi på och tog en guidad tur på islandshäst på dryga 3 h. Det var ganska kul i härligt väder och fin natur. Vi red på både skogsvägar och fina, smala stigar. 

Igår blev det sent med att hämta barnen och packa upp efter resan så det blev visst en vilodag men imorse brände jag av 7 x 1000 meter på banvallen. Kanske det tråkigaste passet jag vet men samtidigt en bra värdemätare på hur snabbheten är i benen. Ridningen kändes lite grann och kroppen kändes (som vanligt?) lite tung men jag höll 3;47 i alla intervallerna så det är jag nöjd med.

 

Nu skall jag lägga barn.

God natt

I torsdags jobbade S kväll och vi fick dessutom ett roligt och efterlängtat besök av Jenny och Oscar från Mönsterås (typ Kalmar). De var ute och reste och passerade Örebro så dom tittade förbi en stund. Min hjärna hade hela dagen varit inställd på att träna så även fast kl blev 21 innan jag kom ut så fanns aldrig tanken på att strunta i passet.

Tänkte jogga min runda på 11,5 km. Klockan var ju mkt så först var jag inte så sugen på att pressa mig. Kände mig stel, tung och tjock under den första km som gick på 4:47. Blev väl varmare i musklerna och hjärnan kom på hur det var att springa efter en vilodag. (en vilodag som jag körde lite hemmastyrka på som vanligt) Kilometer nr 2 gick på 4:33 och det var väl där jag märkte att det gick ganska fort utan att det var särskilt ansträngande. Istället för att stanna kvar på den nivån så började jag hålla nån slags av snabbjogg/tempo-fart. km-tiderna sänktes mer o mer. När km nr 6 gick på 4:11 så visste jag att den var ju svagt utför men km nr 7 var mer böljande grusväg men gick ändå på 4:15. Verkligen snabbjogg för mig men det gick så lätt.

Totalsnittet landade på 4:22 på passet och det blev en bra genomkörare trots tiden på dygnet.

 

Dagen efter så var man ju som vanligt motiverad för nåt bra löp-pass men det är såå lätt att bara gasa på när det går bra och då kommer antingen skador eller sjukdomar så istället för löpskorna blev det rullskidor i den sköna sommarkvällen.

9 km bort på banvallen i svag sned medvind, vändning och sen matade hemåt igen. 18 km stakning och hjärnan befann sig som vanligt på stafettvasan :-) Har så lätt att plocka fram mentala bilder när jag tränar. Strax efter semestern så byter jag arbetsgivare och den nygamla VD:n brinner för fysisk träning och tävlingar så jag är övertygad om att det blir mer tävlingar framöver i jobbets regi. Under gårdagens träning så drömde jag om en kickoff i Ånnaboda med skidträning, bastu och mat & öl. Får väl se om han nappar på den idèn.

 

Igår klarade jag det! En vilodag. Det ni.

 

Idag var huvudet inställt på banvallen. Nöta asfalt. Värmde upp dryga 2 km och körde lite löpskolning. Sen blev det 6 ggr 1000meter och jag kände mig inte tipptopp. Lite stel från lördagens pass faktiskt. Eller var det hela förra veckan som satt i kroppen kanske? Hur som så hoppades jag (och trodde seriöst) på att intervallerna skulle kunna gå under 4-fart allihopa. Mkt riktigt.

Det gick bra. Tror den långsammaste gick på 3:57min/km. 

 

Grattis Tove till ännu ett VM-guld i orientering!

Igår kväll var jag lite som ett barn den 23e december. Exalterad och förväntansfull. Jag hade ganska spontant bestämt mig för att köra långtrail idag och testa en, för mig okänd, del av bergslagsleden. Jag var sugen på Sixtorp-Svartå Herrgård men logistiken löste jag genom att dumpa cykeln först vid Svartå, sen bilen till Sixtorp för sedan få cykla tillbaka till bilen.

Uppstigning kl 5 en söndagsmorgon. Lika bra att vänja sig. Ska ju börja jobba imorgon.

Hur resten flöt ser du i filmen nedanför.

 

Tror det var ett vinnande drag att cykla direkt efter ett långpass för jag är riktigt fräsch i benen med tanke på vad jag har utsatt dom för. Cyklade ca 15 km tillbaka till bilen och nu några timmar senare känns det oförskämt bra. Men man är ju urstark ;-)