cykelola

Nyss hemkommen från Stockholm, Sollentuna.

 

Har ju haft en veckas förkylning och jag måpste ärligt säga att jag är inte 100% frisk än. Hostan är borta men snorar lite fortfarande. Jag försökte därför intala mig att jag skulle hålla igen och bara ta mig igenom loppet som jag blev kär i förra året. Tyvärr var det ord som jag inte visste innebörden av utan ju närmare tävlingen jag kom så blev jag mer o mer taggad och kändes inte kroppen riktigt pigg oxå??

 

En film jag hittade nyss på youtube. Inte min film men ni får en bra inblick i loppet.

 

Hotellet inne i Sollentuna hade lovat lånecykel men helt plötsligt så fanns det inga så det blev en transport-jogg till tävlingsområdet, ca 3,3 km.

Värmer upp och nervositetskissade väl dom obligatoriska 3-4 ggr. Starten går och jag stod nog i den främre delen av den snabbaste startgruppen. Direkt känner jag att benen är pigga men jag håller medvetet igen den första km som hade en hyffsad stigning. Släpper på där det går utför där jag "gratis" kan ta några placeringar varje gång. Mellan km 2-5 så är vi en kvartett som håller ihop och jag känner att när det går platt så är det på en okej nivå och jag behöver inte slita särskilt mkt. Vi hade ganska nyss tagit en klättring vid ca 5 km och springer lite uppe på en platå. När det börjar luta utför så chansar jag lite och släpper på utför. Det lönade sig. Jag blir själv och lyckas hålla lamporna bakom mig på ett lagom stressande avstånd.

Sista två km så kommer vi ihop med de som springer 5 km och jag tvingas skrika och förvarna om att jag skulle passera dom. Precis innan målbacken är det en lång spång och jag vill uppföra mig och inte irritera de övriga så jag "faller in i motionsledet" i låg fart. Då märker jag att två konkurrenter kommer springandes på sidan av spången och jag är på väg att förlora 2 placeringar. Faaan! Not gonna happen.

Jag hoppar av spången och tar upp jakten. En utav dom hinner jag om men blir slagen med 1 sekund på upploppet.

Är dock sjukt nöjd med tiden 48:17 vilket är ca 2 min bättre än förra året och då säger arrangören att de tuffat till banan med fler höjdmeter och mer obanad terräng. Detta gav mig placeringen 18 av 432 st som sprang 10 km. Riktigt nöjd.

 

En parantes är att jag återigen känner positiv effekt av rödbetskoncentrat. Jag verkar svara på det och det är alldeles för tydligt för att det bara ska vara placebo.

Dock är det inte lika roligt att jag håller på o kräkas när jag dricker smörjan :-)

 

 

faan..jag snorar ganska ofta. Kan då o då känna mig lite risig men det är inte ofta jag klassar mig själv som "Icke träningsbar"

Men som jag skrev i lördags så ville jag känna mig friskare på söndagen för att springa distans med klbbkompisar.

Osäkert om jag var friskare eller inte. Sara påpekade på söndag morgon att jag borde nog inte springa...Visste väl innerst inne det men samtidigt visste jag att tempot skulle bli lågt och jag ville umgås med likasinnande.

Det var kul men knappast klokt.

 

Jag har inte varit frisk efter det och inatt fick jag till och med gå upp mitt i natten och ta hostmedicin. Jag låg nämligen och väckte mig själv genom hostningar.

Idag är det tisdag och jag är ännu inte orolig inför helgens tävling

I`m alive!!

Vet att ni är några trogna där ute som faktiskt går in här o läser. En av er hörde av sig på sms och undra hur det var med mig då bloggandet låg nere..Tack för omtanken M.

Bloggandet är en sak som fått stryka på foten när Mr.Ola hamnar i vardagsstressen. Jag börjar tyvärr vänja mig med mindre bloggande...Men måste ju hålla ut över vintern så man kan få fira 10-års jubileumet :-)

 

Löpningen senaste veckan har faktiskt gått riktigt bra men kanske just därför (eller är det bara att säga Typiskt) så nådde bacillerna mig med. Inge dödsallvarligt men men...

Mån: Ledare för team nordic trail men jag höll inte igen. Vi hade hittat några bra slingor kring sörbybacken som både var kuperade och tekniska. Körde 4 x 3 min full ös. Kändes bra.

Tis. Fartpass här på min tempo-runda. men då jag vaknat med lite mer snor dag för dag så tänkte jag att istället för att ösa tempo hela rundan så fick det bli over/under 1km. De snabba km gick runt 4-fart och de långsamma ca 4:35. 

Ons. Mörkerpass i dimma, regn och mörker förstås. 3 x 10 min backe var utlovat och jag blev så glad när 5 pers ville följa med. 3 st klättringar på tiderna 9:50, 9:58 och 11:02. de två första innehöll ca 110 höjdmeter var och den sista var hela 132 höjdmeter.

 

Detta var 3 bra pass på tre dagar och känslan var mycket god.

Tors. Vilodag vilket var klockrent då jag jobbat med stora betongblock hela dagen och var sjukt trött i ryggen på em/ kvällen

Fre, Hade bjudit ut lite kollegor så vi joggade till mossen där jag visade dom ett varv sen joggade vi hem igen. Bastu och grillat sen satt vi uppe o småpratade. 

Lördag, idag alltså. Tungt huvud efter gårdagen och jag hade egentligen bara en aktivitet bokad idag. Painball

 

Nu var det inte på denna anläggning utan på chaos i Norra Bro.

 

Skulle kunna berätta flera roliga händelser från denna batalj men jag sammanfattar bara genom att säga: Jag är nöjd!

Träffad: 2 ggr

Träffat: ca 10-15 varav en som tävlar i paintball. Bara han o jag kvar i varsitt lag. Man to man...NÖJD!

 

Hoppas inte jag känner mig sjukare imorgon bitti för då skall jag springa lite trail med AIK

Tidigare i veckan har familjen snorat o fräst. Jag har väl klarat mig till ca 95% kan man säga. I fredags kom en svagt svidande känsla i halsen och lite lite snor men tänkte att det ändå skulle vara lugnt att göra en "skarp"premiär på Västerås action run på lördagen.

Jag var ju medarrangör kan man säga på action run i Örebro och fick mersmak på de där så med Andreas och Richard som även de är med i staben i Örebro-racet så åkte vi igår till Västerås.

 

Visste att Richard var i rätt bra löpform men det är jag med. Har sett på de senaste passen att på nåt konstigt sätt så har jag fått fart i gubb-kroppen.

Hade dessutom lite press på mig (egenskapad press) då en kollega kom 22a på action run i örebro. Jag ville förstås tangera det resultatet samt vare för Richard i mål.

 

Starten går och vi var den 3e startgruppen bland de seedade löparna så tempot var högt direkt från start. Hinder nr 3 efter ca 700 m löpning var flytande rör som faktiskt är rätt stadiga. I örebro så hoppade jag över dessa utan problem 2-3 ggr så jag var självsäker på dessa igår. Men va faaaan händer på rör 2...Jo jag halkar och hamnar ner i det djupa kalla vattnet. Klättrar över röret och glider ner på andra sidan...Hinner tänka att ska jag hålla på så kommer jag tappa jättemycket. Tar mig upp på nästa rör, balanserar lite och sen skjuter jag ifrån och hoppar till nästa rör och lyckas sen hoppa hela vägen till andra sidan. Efter att ha varit nästförst ner på rören lämande jag nog bland de sista i vår grupp.

 

Inte nog med detta. Hinder nr 4 var Irish table. En bräda på ca 160 cm ovan mark som man skall ta sig över. För mig som är lite kortare klarade jag detta på 3e försöket. Där nånstans började negativa tankar komma...Såg ryggen på Richard låångt borta....

Jag tuggade på över hinder och längs banan och hade väl ganska bra flyt och efter halva banan så var jag riktigt nära Richard. Han hade tappat sitt driv i steget och såg trött ut. Det stärkte mig.

 

Passerade honom vid "väggen" där jag gjorde Burpees istället för att ens försöka på hindret. Jag hade aldrig klarat det.

Vid nästföljande 3 hinder hade jag istället Richard ca 20 sekunder bakom mig men drog sedan ifrån på lite kryphinder där min längd kommer till bättre nytta så att säga.

 

När det väl var dags för målgången uppför de jobbiga löpbanden

 

Så hade jag inte kräm nog kvar att lyckas direkt så på mitt tredje försök klarade jag mig upp och i mål var jag endast 18 sekunder för Richard Göransson. Ett av mina två målsättningar var i hamn. Då resultatlistan uppdateras i realtid så noterade vi ganska snabbt att han och jag var 6a repsektive 8a bland ca 100 startande

Oj vad här bloggas dåligt.

Mitt fel. Tar på mig fulla ansvaret.

 

Har väl inte varit en rekordvecka om man ser till träningsmängden men några nyckelpass fick man väl till iaf.

 

Igår var de fredag och sedan länge var det bokat att några vänner skulle komma över på mat. Hela min kropp skrek efter att få springa trail men jag ville inte vara oartig o säga till våra gäster att jag skulle ge mig ut efter att de hade åkt. Det hade nämligen stressat på dom att åka ifrån oss och det ville jag inte. Klockan blev efter 21 innan jag kunde ta bilen mot bergen för att köra fina stigar bakom Frösvidal.

Höll väl på drygt en timme och detta var mest ett pass som mental medicin. Så skönt att springa stig i mörker...Om det inte var för alla djur som skrämmer mig hela tiden. Igår kväll var första gången på jättelänge som jag tjoade och pratade högt där ute...Var inte själv just då...

För att utmana min rädsla ännu mer så gick filmen The conjuring på TV när jag kom hem. Den är bra alltså. Den liksom kryper under skinnet på en..

Måste nog se 2an

 

Idag var en annan middagsdejt inbjuden men han var tvungen att förtjäna sin middag genom att träna lite innan :-)

Vi gjorde den lokala mossen och körde 4 varv.

 

Varvtiderna var hyffsat jämna. 6:46, 6:15 (gick lite väl hårt) 6:45 och 6:40.

Imorgon väntar äntligen ledarutbildningen på Team Nordic Trail. Tyvärr så krockar det med Tjurruset som arbetskollegorna ska på och det är manfall. Så jag har fått frågat 3-4 ggr i veckan om inte jag ska springa men tyvärr. Kan inte