cykelola

Ja nu är det redan den 2a januari och en årssummering av 2016 kanske borde ha dykt upp tidigare men vardagsstressen är en sak som präglat fjolåret ganska hårt.

Bloggandet har blivit lidande men egentligen är det skitsamma för även familjen och jag själv har blivit drabbad. Så EN utav alla åtgärder jag har vidtagit är att sociala medier (fejjan & instagram) är avslutande och ni anar inte vilken befrielse det är. 

En annan sak är att jag frånsäger mig ideella uppdrag och att engagera mig i träningar och andras träning. Har en polare som då o då hashtaggar Familyfirst. Jag tar efter det uttrycket och leker hellre LEGO med mina barn än sitter och planerar andras träning.

Mat är en annan sak. Jag vill äta ännu mer vegetariskt. På nyårslunchen slängde Sara ihop den godaste lunchen på länge med egentligen tre ingredienser. Blomkål, kålrot och linspasta.

Sen är det mycket kvar att jobba med förstås men bollen är iaf i rullning mot ett sundare leverne.

 

Inför det året satte jag upp några mål med löpningen. Sub 20 på 5k och sub 40 på 10k var väl dom jag skulle ha svårast med och mycket riktigt så gick dom inte i lås heller. Ju mer jag tränade mot att bli en snabb asfaltslöpare desto ondare gjorde benen (skenbenen). När jag i augusti blev så missnöjd efter midnattsloppet så struntade jag i det och sprang mer trail och pass utan syfte. Det är inte likt mig men samtidigt höjde jag veckodosen och då funkar ju inte intervaller hela tiden. Efter nån månad verkade de ge effekt för jag känner mig rätt rapp, spänstig och snabb i stegen. Är lovande mot nästa säsong.

Ett mål 2016 var att vara hel och stark för att orka med löparresan till Spanien. Det lyckades och jag hade inga bekymmer med 7 dagars löpning.

Ett mål var att sätta pers på Bergslagsleden Ultra 47,5 km. När det närmade sig loppet hade jag den insikten att jag hade slarvat med distanspassen så allt över 30 km skulle bli intressant och se hur kroppen reagerade. Mycket riktigt..i 33 km var jag ganska nöjd. Vid 35 km kom de kramper och efter 37 km var allt en plåga.

 

Men det finns ljusglimtar från löpningen 2016 oxå.

• Vann Påsklöpet efter en hård kamp. Var ca 20 sekunder efter ledaren vid varvning vid 4,6 km men hämtade krafter som jag inte visste jag hade ute på andra varvet och lyckades dra ifrån och vinna.
• The rap race i Västerås. Utan krav på mig själv och i Saras sällskap så chansade vi och deltog i samma lopp. Ett härligt trailllopp i skönt väder. Jag var med i toptrion nästan hela loppet och när jag riktade in mig på 3e platsen med 2 km kvar så lyckades jag återigen hitta krafter och komma 2a.
• Västerås powertrail. Coolt lopp men sjukt jobbigt. 4 x mosse, 4 x slalombacke och en blandning av stigar.
• Tiveden trail. Stafett med Sara där vi vann!

Ungefär varannan vecka så har jag bra repsektive dålig känsla i träningen. Just de senaste 3 dagarna så verkar det ha slagit om till bra känsla och flow. 

I lördags jobbade Sara och klockan blev lite för mycket för att jag skulle vara nöjd innan jag kom ut och träna. Sen hade jag sett fram emot att kunna staka bra på de närliggande fotbollsplanerna och på det sättet alltså få min skidpremiär denna vinter. Nu var det inte bara de tejpresper som satt kvar som ställde till det. Nä det var även för lite snö på fotbollsplanerna så det gick skitilla. Sur som ett bi kom jag hem. En jäkla skitkväll.

I söndags så kom revanchen då jag i skenet av pannlampan jagade höjdmeter med stavar i storstenshöjden.

Föräldraledig. Dagarna går och det gäller att sysselsätta sig med nåt. De dagar som är tråkigast är när det regnar och vi inte tar oss för nåt "projekt". Och tyvärr måste jag säga så håller Isabella på att bli pappig. Det är inte alls på den nivå Nora var när hon var liten. Den gången var det charmigt en vecka kanske sen blev det bara en belastning. Nu är jag rädd att det skall upprepas.

 

Bloggen lever men då jag är hyffsat flitig på instagram så glömmer jag bort bloggen lite då o då.

Fick en notis om att en joggingtur jag och Isabella gjorde häromdagen gav bilden av ett ansikte.

Tänk vad upp och ner det kan vara med den fysiska formen. 

Vi sprang långpass med Team Nordic Trail i lördags. Vädret var kanon och jag fick se ett o annat kärt ansikte. Trots en del avhopp sista dygnet så var det ganska många som ville köra vintertrail.

 

Det blev 22,8 km för mig den dagen men med flera stopp och endast enstaka tillfällen så körde jag på lite hårdare. Var dock inte beredd på att jag skulle vakna upp helt jäkla fräsch i benen på söndagen. Kände inte av passet från lördagen men klokheten sa att det borde väl sitta i kroppen ändå. 

Söndagen passerade med vardagsbestyr och senare på em/kvällen skulle jag jogga lugnt med en bekant men motivationen sa att jag kunde klämma in lite back-intervaller innan. 

 

Sagt o gjort. 239 höjdmeter samlade jag ihop på ca 11,5 km. Eller flertalet av dom blev nog på de 11 korta, branta intervallerna jag klämde av.

 

Måndagen kom och shit vilken måndagskänsla alltså. Trött o seg pga avbruten sömn då Isabella sov oroligt. Benen var mycket tröttare än dagen innan. Nåja...Ett pass med TnT stod ju på kvälls-schemat och ju närmare man kom desto mer motiverad till att köra slut på mig blev jag ju.

Då jag inte höll i passet kunde jag smyga runt och filma lite. Slängde ihop en "reklamfilm"

Idag är det vilodag. Tisdag i skrivande stund. Funderar på att lyfta lite vikter...men får se.

 

Haft en kalasfin dag idag.

 

Filmen är nyligen redigerad. Ungarna sover, Sara är inne i stan och jag sitter här o äter lösgodis och dricker julmust.

Livet leker

Jaha andra veckan med pappaledighet och tröttheten är ett faktum. Längtar redan till jobbet för att få vila upp mig.

Träningen går väl fortfarande okej men idag blev ett (väntat) bakslag för löpare. Har ju snöat hela dagen så att ens tänka att väglöpning skulle gå bra var ju jäkligt korkat.

Lägger man dessutom till att jag bara gick och väntade från kl 14 att jag skulle kunna få springa ut och klockan sen hinner bli 19:35 innan skorna kan snöras så har jag tappat sugen för länge sen.

Blev iaf 7,5 km till kontot ikväll i snöfall från sidan. Tänkte på löpteknik och fotisättning. Blev såå sjukt inspirerad av Mikaela Kempi i lördags när hon sprang Kilsbergsleden i Karlslund. Hon passerade framför mig ca 1 km före målgång när hon vann 15 km-loppet. Som en riktig löparnörd så slogs jag av hennes fina löpsteg.

 

Det hade jag i tankarna när jag sprang hem ifrån Ånnaboda dagen efter Kilsbergsleden, dvs söndags. Trots att jag sprang mkt stig och tog en lång stigning på 10 min. Sprang/joggade en hyffsad sträcka obanad terräng så landade det totala snittet på 5min/km. Noterade på träningsfilen sen att jag parkerade mellan 4:25-4:35/km på väg vilket KAN ha varit pga inspirationen dagen innan. Jag tänkte verkligen på att skjuta fram höften och låta den dra kroppen framåt.

Hittade en ny låt för mig idag. Gruppen In Falmes är knappast ny för mig men låten och framträdandet var grymt. Eller vad säger ni?

 

Imorgon väntar kvällstrail i Kilsbergen. Ska bli intressant o se hur mkt snö det har landat där idag.

 

Nyss hemkommen från Stockholm, Sollentuna.

 

Har ju haft en veckas förkylning och jag måpste ärligt säga att jag är inte 100% frisk än. Hostan är borta men snorar lite fortfarande. Jag försökte därför intala mig att jag skulle hålla igen och bara ta mig igenom loppet som jag blev kär i förra året. Tyvärr var det ord som jag inte visste innebörden av utan ju närmare tävlingen jag kom så blev jag mer o mer taggad och kändes inte kroppen riktigt pigg oxå??

 

En film jag hittade nyss på youtube. Inte min film men ni får en bra inblick i loppet.

 

Hotellet inne i Sollentuna hade lovat lånecykel men helt plötsligt så fanns det inga så det blev en transport-jogg till tävlingsområdet, ca 3,3 km.

Värmer upp och nervositetskissade väl dom obligatoriska 3-4 ggr. Starten går och jag stod nog i den främre delen av den snabbaste startgruppen. Direkt känner jag att benen är pigga men jag håller medvetet igen den första km som hade en hyffsad stigning. Släpper på där det går utför där jag "gratis" kan ta några placeringar varje gång. Mellan km 2-5 så är vi en kvartett som håller ihop och jag känner att när det går platt så är det på en okej nivå och jag behöver inte slita särskilt mkt. Vi hade ganska nyss tagit en klättring vid ca 5 km och springer lite uppe på en platå. När det börjar luta utför så chansar jag lite och släpper på utför. Det lönade sig. Jag blir själv och lyckas hålla lamporna bakom mig på ett lagom stressande avstånd.

Sista två km så kommer vi ihop med de som springer 5 km och jag tvingas skrika och förvarna om att jag skulle passera dom. Precis innan målbacken är det en lång spång och jag vill uppföra mig och inte irritera de övriga så jag "faller in i motionsledet" i låg fart. Då märker jag att två konkurrenter kommer springandes på sidan av spången och jag är på väg att förlora 2 placeringar. Faaan! Not gonna happen.

Jag hoppar av spången och tar upp jakten. En utav dom hinner jag om men blir slagen med 1 sekund på upploppet.

Är dock sjukt nöjd med tiden 48:17 vilket är ca 2 min bättre än förra året och då säger arrangören att de tuffat till banan med fler höjdmeter och mer obanad terräng. Detta gav mig placeringen 18 av 432 st som sprang 10 km. Riktigt nöjd.

 

En parantes är att jag återigen känner positiv effekt av rödbetskoncentrat. Jag verkar svara på det och det är alldeles för tydligt för att det bara ska vara placebo.

Dock är det inte lika roligt att jag håller på o kräkas när jag dricker smörjan :-)

 

 

faan..jag snorar ganska ofta. Kan då o då känna mig lite risig men det är inte ofta jag klassar mig själv som "Icke träningsbar"

Men som jag skrev i lördags så ville jag känna mig friskare på söndagen för att springa distans med klbbkompisar.

Osäkert om jag var friskare eller inte. Sara påpekade på söndag morgon att jag borde nog inte springa...Visste väl innerst inne det men samtidigt visste jag att tempot skulle bli lågt och jag ville umgås med likasinnande.

Det var kul men knappast klokt.

 

Jag har inte varit frisk efter det och inatt fick jag till och med gå upp mitt i natten och ta hostmedicin. Jag låg nämligen och väckte mig själv genom hostningar.

Idag är det tisdag och jag är ännu inte orolig inför helgens tävling

I`m alive!!

Vet att ni är några trogna där ute som faktiskt går in här o läser. En av er hörde av sig på sms och undra hur det var med mig då bloggandet låg nere..Tack för omtanken M.

Bloggandet är en sak som fått stryka på foten när Mr.Ola hamnar i vardagsstressen. Jag börjar tyvärr vänja mig med mindre bloggande...Men måste ju hålla ut över vintern så man kan få fira 10-års jubileumet :-)

 

Löpningen senaste veckan har faktiskt gått riktigt bra men kanske just därför (eller är det bara att säga Typiskt) så nådde bacillerna mig med. Inge dödsallvarligt men men...

Mån: Ledare för team nordic trail men jag höll inte igen. Vi hade hittat några bra slingor kring sörbybacken som både var kuperade och tekniska. Körde 4 x 3 min full ös. Kändes bra.

Tis. Fartpass här på min tempo-runda. men då jag vaknat med lite mer snor dag för dag så tänkte jag att istället för att ösa tempo hela rundan så fick det bli over/under 1km. De snabba km gick runt 4-fart och de långsamma ca 4:35. 

Ons. Mörkerpass i dimma, regn och mörker förstås. 3 x 10 min backe var utlovat och jag blev så glad när 5 pers ville följa med. 3 st klättringar på tiderna 9:50, 9:58 och 11:02. de två första innehöll ca 110 höjdmeter var och den sista var hela 132 höjdmeter.

 

Detta var 3 bra pass på tre dagar och känslan var mycket god.

Tors. Vilodag vilket var klockrent då jag jobbat med stora betongblock hela dagen och var sjukt trött i ryggen på em/ kvällen

Fre, Hade bjudit ut lite kollegor så vi joggade till mossen där jag visade dom ett varv sen joggade vi hem igen. Bastu och grillat sen satt vi uppe o småpratade. 

Lördag, idag alltså. Tungt huvud efter gårdagen och jag hade egentligen bara en aktivitet bokad idag. Painball

 

Nu var det inte på denna anläggning utan på chaos i Norra Bro.

 

Skulle kunna berätta flera roliga händelser från denna batalj men jag sammanfattar bara genom att säga: Jag är nöjd!

Träffad: 2 ggr

Träffat: ca 10-15 varav en som tävlar i paintball. Bara han o jag kvar i varsitt lag. Man to man...NÖJD!

 

Hoppas inte jag känner mig sjukare imorgon bitti för då skall jag springa lite trail med AIK

Tidigare i veckan har familjen snorat o fräst. Jag har väl klarat mig till ca 95% kan man säga. I fredags kom en svagt svidande känsla i halsen och lite lite snor men tänkte att det ändå skulle vara lugnt att göra en "skarp"premiär på Västerås action run på lördagen.

Jag var ju medarrangör kan man säga på action run i Örebro och fick mersmak på de där så med Andreas och Richard som även de är med i staben i Örebro-racet så åkte vi igår till Västerås.

 

Visste att Richard var i rätt bra löpform men det är jag med. Har sett på de senaste passen att på nåt konstigt sätt så har jag fått fart i gubb-kroppen.

Hade dessutom lite press på mig (egenskapad press) då en kollega kom 22a på action run i örebro. Jag ville förstås tangera det resultatet samt vare för Richard i mål.

 

Starten går och vi var den 3e startgruppen bland de seedade löparna så tempot var högt direkt från start. Hinder nr 3 efter ca 700 m löpning var flytande rör som faktiskt är rätt stadiga. I örebro så hoppade jag över dessa utan problem 2-3 ggr så jag var självsäker på dessa igår. Men va faaaan händer på rör 2...Jo jag halkar och hamnar ner i det djupa kalla vattnet. Klättrar över röret och glider ner på andra sidan...Hinner tänka att ska jag hålla på så kommer jag tappa jättemycket. Tar mig upp på nästa rör, balanserar lite och sen skjuter jag ifrån och hoppar till nästa rör och lyckas sen hoppa hela vägen till andra sidan. Efter att ha varit nästförst ner på rören lämande jag nog bland de sista i vår grupp.

 

Inte nog med detta. Hinder nr 4 var Irish table. En bräda på ca 160 cm ovan mark som man skall ta sig över. För mig som är lite kortare klarade jag detta på 3e försöket. Där nånstans började negativa tankar komma...Såg ryggen på Richard låångt borta....

Jag tuggade på över hinder och längs banan och hade väl ganska bra flyt och efter halva banan så var jag riktigt nära Richard. Han hade tappat sitt driv i steget och såg trött ut. Det stärkte mig.

 

Passerade honom vid "väggen" där jag gjorde Burpees istället för att ens försöka på hindret. Jag hade aldrig klarat det.

Vid nästföljande 3 hinder hade jag istället Richard ca 20 sekunder bakom mig men drog sedan ifrån på lite kryphinder där min längd kommer till bättre nytta så att säga.

 

När det väl var dags för målgången uppför de jobbiga löpbanden

 

Så hade jag inte kräm nog kvar att lyckas direkt så på mitt tredje försök klarade jag mig upp och i mål var jag endast 18 sekunder för Richard Göransson. Ett av mina två målsättningar var i hamn. Då resultatlistan uppdateras i realtid så noterade vi ganska snabbt att han och jag var 6a repsektive 8a bland ca 100 startande

Oj vad här bloggas dåligt.

Mitt fel. Tar på mig fulla ansvaret.

 

Har väl inte varit en rekordvecka om man ser till träningsmängden men några nyckelpass fick man väl till iaf.

 

Igår var de fredag och sedan länge var det bokat att några vänner skulle komma över på mat. Hela min kropp skrek efter att få springa trail men jag ville inte vara oartig o säga till våra gäster att jag skulle ge mig ut efter att de hade åkt. Det hade nämligen stressat på dom att åka ifrån oss och det ville jag inte. Klockan blev efter 21 innan jag kunde ta bilen mot bergen för att köra fina stigar bakom Frösvidal.

Höll väl på drygt en timme och detta var mest ett pass som mental medicin. Så skönt att springa stig i mörker...Om det inte var för alla djur som skrämmer mig hela tiden. Igår kväll var första gången på jättelänge som jag tjoade och pratade högt där ute...Var inte själv just då...

För att utmana min rädsla ännu mer så gick filmen The conjuring på TV när jag kom hem. Den är bra alltså. Den liksom kryper under skinnet på en..

Måste nog se 2an

 

Idag var en annan middagsdejt inbjuden men han var tvungen att förtjäna sin middag genom att träna lite innan :-)

Vi gjorde den lokala mossen och körde 4 varv.

 

Varvtiderna var hyffsat jämna. 6:46, 6:15 (gick lite väl hårt) 6:45 och 6:40.

Imorgon väntar äntligen ledarutbildningen på Team Nordic Trail. Tyvärr så krockar det med Tjurruset som arbetskollegorna ska på och det är manfall. Så jag har fått frågat 3-4 ggr i veckan om inte jag ska springa men tyvärr. Kan inte

Jag har haft en tävlingsfri helg. Inge konstigt kan man tycka då jag inte tävlar särskilt mycket nu för tiden. Min dotter Nora däremot..Vi gjorde en familjeutflykt till Ånnaboda i lördgas fm så började hon med att testa miniknat. En snitslad bana där hon fick leta efter saker som piraterna hade tappat bort. Vid "målet" väntade en pirat som hade en riktig skattkista med "pris" i form av banan och festis.

Strax efter det så testade vi en bana runt Ånnabodasjön på 1700 m. Hon orkar ju inte springa hela tiden men när vi väl tog oss in på stig så imponerar den unga fröken. Och trots att hon var trött halvvägs så skickade hon på en grym spurt inför all publik.

Sara testade även hon en lite längre bana på över 3 km och verkar även hon ha fastnat för orientering.

 

Idag var det äntligen dags för Nora att få testa det populära loppet som Spartacus annordnar i Karlslund på söndagarna.

 

Min egna träning då?

Jo igår kände jag att mina skenben behövde vila från löpningen. Hade ju kört ett monsterpass i fredags. 6x4 min fort på stig.

Så igår kväll blev det 10 st ronder på sandsäcken. Var väl egentligen första gången nånsin som jag kände mig lite ringrostig faktiskt. Måste nog gå ner snart igen och köra ren teknik.

Nu ikväll, (sön) så körde jag lite mörkerlöpning på kilsbergskanten. Ca 11 km och jag gasade på i två st långa klättringar.

Gick väl så där

I måndags var det återigen dags för Team Nordic Trail att ha sitt pass. Denna dag var det jag som höll i passet och vi hade finbesök från högkvarteret i Stockholm. Tyvärr kom inte Miranda men hennes kollegor Alex och Robin dök upp istället. Med sig hade de lampor från Petzl och en ny sko från salomon som heter XA alpine.

I fredgas körde jag det första lite hårdare passet sedan operationen. Jag satte Isabella i joggingvagnen och körde en grusvägsrunda på ca 7 km. Första km gick på 4:53 men sedan gick det i stort sett bara snabbare o snabbare. Totalsnitt på 4:29 på den rundan med en knäpptyst unge som somnade halvvägs på rundan. Solen sken. Ben & kropp kändes lätta såå...ni fattar. Ett bra avslut på sjukskrivningen.

 

Senare på eftermiddagen så var det en kompis från Team Nordic Trail som sökte sällskap på pannlampspass...Kunde ju inte säga nej där så det fick bli ett pass till på kvällen. Vi avverkade ca 10 km och ca 220 höjdmeter.

 

Igår lördag så kom svärfar hit som barnvakt och jag och Sara for till Högbo Bruk utanför Sandviken. Överraskningsfest för morsan som fyller 60 idag. Blev en lyckad (men dyr) tillställning och att äta middag efter kl 21:30 är nåt som vi normalt ALDRIG gör men men...det var gott

ja...filmen säger väl det mesta om kvällens pass. Ett ensamt mörkerpass där (konstigt nog) benen var lite trötta. Som "efter-träning-trötta". Igår blev det ju hela otroliga 4 km så jag hoppas inte det är pga de som jag känner trötthet.

Sen var det oväntat varmt ikväll oxå. Skönt men oväntat så jag var väl inte optimalt klädd men ..va fan.

 

Hade en lunchdejt med en träningsadept idag. Just nu är det lite mellanperiod med flertalet av de jag hjälper. Nästan alla mästerskap och cuper är avslutade. Det är för tidigt att börja träna inför 2017. Märks att säsongen börjar lida mot sitt slut. Ska försöka få dom och ta en lugnare period nu och börja fundera på nya målsättningar. Sen kommer den svårare uppgiften..Att tillsammans klura på hur vi/dom når upp till sina målsättningar

När man kommit upp sig i åren och är en sån pratglad skit som jag så skaffar man sig kontakter här o där.

 

Efter lite dialog med en läkare/kirurg som jag känner så vågade jag mig ut på en kort löparrunda idag. Eller löparrunda....Försiktig jogg skulle man kunna säga..

 

Hela otroliga 4 km blev det men det kvittar idag. :-)

 

 

 

 

Jag förlorade inte idag men jag levererade inte som jag önskade heller. Vi tar det från kl 06:00 imorse.

Frukost. Havregrynsgröt, läste lite i NA, skulle toppa det hela med att dricka en rödbets-shot. Hade ju druckit en sån (vidrig) dagen innan samt ätit lite kokta rödbetor för jag har vid de två tidigare tillfällen jag testat det här med rödbetor upplevt positiva effekter.

Stod vid diskbänken och hade ett glas vatten redo för att skölja rent munnen med efteråt. Andades bara genom munnen för att slippa känna smaken, kastar i mig shoten men lyckas ändå känna lite smak och då blir det nåt mindfuck...Jag kräks upp både shot och lite havregrynsgröt i vasken. Kan inte göra annat än att garva åt saken.

Blir hämtad kl 7 av min langare Janne som så snällt ställde upp idag.

 

07:20 i Ånnaboda. Skönt att ha nära till tävlingen.

Morsar på några bekanta och kliver sen på bussen som skall ta oss till starten utanför Nora.

Solen skiner, kommer bli en härlig dag i skogen. Valde in i det sista att springa i shorts istället för 3/4dels byxa. Tar även på mig vadkompressionsskydd.

Pratar med lite träningskompisar vid startområdet och får dessutom agera löpar-skådis för Örebro xchallange som var där och filmade.

 

Starten går och trots att denna bild visar att jag (som vanligt) var framme bland de stora gossarna så...

Årets "VM" för mig skulle få vara imorgon om det var så. Dock går Bergslagsleden ultra på söndag. Har lagt fram tävlingsutrustningen och satt fast nr-lappen och kört nån form av väckningspass idag. Nu kommer morgondagen bli en enda lång väntan. Tidigare i veckan har jag haft en sån seg känsla och därför har självförtroendet sviktat men så idag, äntligen, kändes passet bättre.

 

 

Provsprang här i Latorps-området med de svindyra FALKE-strumpor för ca 230 kr ihop med salomons sense ultra SG som skall bli kombon på söndag. Det började lite segt men sen så, efter ca 4 km, så lossnade det och farten ökade. Kollade pulsfilen i efterhand och det ser bra ut. När farten öveträffar pulsen så att säga. Det sjuka är att detta var på nästan samma ställe som grävlingen skrämde mig tidigare i veckan. 

Blir en vilodag till imorgon (många sånna på sistone?) för att sedan mosa mig trött på söndag.Sista 7 dagarna har det ändå blivit ca 50 km och om man summerar efter Ultran så blir det nog en rekordvecka iaf.

Försöker hålla tankarna inför loppet i schack. Har inte sprungit tävlingssträckan i år vilket jag gjort tidigare i år. Har blivit färre långpass med skulle jag tro MEN den totala volymen löpning är mer än någonsin så vem vet. Säger som sååå många gånger förut: Jag skall gå ut lugnt. Om jag skall lyckas bra så tror jag att de första 8 km måste få kännas lätta. Sen så kan jag släppa på. Likaså måste jag hålla igen på grusvägarna.

På söndag eftermiddag vet vi om jag lyckades med min plan. Målet är bättre än 4:20 och drömgränsen är aningens bättre på 4:15. 2014 sprang jag på 4:33 med jordens jättesvacka mellan 23-28 km.

 

I skrivande stund så spelas nån spotify-lista som heter kick-ass metal. Shit vad jag går igång nu. Kan inte sitta still med lurarna i öronen. Nyss spelades In flames och shit...vet ni hur svårt det är att blogga samtidigt som man spelar lufttrummor?