cykelola

Årets "VM" för mig skulle få vara imorgon om det var så. Dock går Bergslagsleden ultra på söndag. Har lagt fram tävlingsutrustningen och satt fast nr-lappen och kört nån form av väckningspass idag. Nu kommer morgondagen bli en enda lång väntan. Tidigare i veckan har jag haft en sån seg känsla och därför har självförtroendet sviktat men så idag, äntligen, kändes passet bättre.

 

 

Provsprang här i Latorps-området med de svindyra FALKE-strumpor för ca 230 kr ihop med salomons sense ultra SG som skall bli kombon på söndag. Det började lite segt men sen så, efter ca 4 km, så lossnade det och farten ökade. Kollade pulsfilen i efterhand och det ser bra ut. När farten öveträffar pulsen så att säga. Det sjuka är att detta var på nästan samma ställe som grävlingen skrämde mig tidigare i veckan. 

Blir en vilodag till imorgon (många sånna på sistone?) för att sedan mosa mig trött på söndag.Sista 7 dagarna har det ändå blivit ca 50 km och om man summerar efter Ultran så blir det nog en rekordvecka iaf.

Försöker hålla tankarna inför loppet i schack. Har inte sprungit tävlingssträckan i år vilket jag gjort tidigare i år. Har blivit färre långpass med skulle jag tro MEN den totala volymen löpning är mer än någonsin så vem vet. Säger som sååå många gånger förut: Jag skall gå ut lugnt. Om jag skall lyckas bra så tror jag att de första 8 km måste få kännas lätta. Sen så kan jag släppa på. Likaså måste jag hålla igen på grusvägarna.

På söndag eftermiddag vet vi om jag lyckades med min plan. Målet är bättre än 4:20 och drömgränsen är aningens bättre på 4:15. 2014 sprang jag på 4:33 med jordens jättesvacka mellan 23-28 km.

 

I skrivande stund så spelas nån spotify-lista som heter kick-ass metal. Shit vad jag går igång nu. Kan inte sitta still med lurarna i öronen. Nyss spelades In flames och shit...vet ni hur svårt det är att blogga samtidigt som man spelar lufttrummor?