vad fan hände? arteriell insufficiens x 2

Okej..Lite som rubriken säger så är det idag lördag och känslan av "va fan hände egentligen" har infunnit sig.
 
För er som INTE vet om min skadehistorik från 2013 kan läsa här:  http://cykelola.blogg.se/2013/october/slutcyklat-for-gott.html
 
Den historien lämnade mig med beskedet:
  • aldrig tränings/tävlingscykla mer.
  • Åt blodförtunnande ett tag men slutade efter överenskommelse.
  • hade ökad risk för blodproppar
  • i övrigt ingenting annat
Jag har efter detta suttit i sadeln ett fåtal ggr som instruktör, sprungit mer o mer och denna säsong har ju löpningen gått ganska bra. Att jag sedan operationen feb 2014 skulle ha en ökad risk för blodproppar är liksom inget man gått och tänkt på varje dag direkt.
 
I söndags sprang jag bergslagsleden ultra.Dagen efter höll jag i ett pass med Team Nordic Trail, trötta ben men allt gick över förväntan. Då veckan innehöll andra privatsaker så fanns det bara en dag till att träna på så att säga så det blev den tredje dagen i rad. I tisdags kväll skulle jag ge mig ut på mörkerpass med två medlemmar i TNT.
Vi startade lugnt och hade ca 11 km framför oss men ganska omgående stumnade mitt vänstra ben. Vi joggade verkligen i behaglig fart så jag pressade väl emot denna känsla ett tag innan jag till slut fick se mig besegrad och vi stannade och gick en bit. Här kom mina känslor från 2013 tillbaka. Aldrig sedan dess har jag fått så här tydliga signaler om att stumna igen. När vi började jogga igen så dröjde det inte länge innan vänster ben krånglade.
 
Förvirrad och orolig åkte jag hem och bad Sara känna min puls i mina knäveck. Hon är inte ulbildad på just detta så inte nog med att hon fann det svårt att hitta pulsen. Hon gjorde det bara i mitt högra ben dessutom.
Dagen efter, alltså i onsdags, så ringde jag vårdcentralen. Fick tid ca 13:30 samma dag. Träffade läkare i ca 3-4 minuter innan han sa" jaaa vi vill väl samma sak? Att du ska till kärlkirurgen?"
Knappa timmen senare var jag där. Fick träffa samma läkare som gjort efterkollen på min tidigare operation så han visste om min historia.
Blev inlagd direkt med beskedet att INTE äta nåt. Började ana oråd om ny operation
Ringde de samtal jag behövde för att tala om för arbete och sambo att läget var nog allvarligt och att jag skulle bli kvar på USÖ.
Framåt kvällen så blev det röntgen med kontrastmedel för att få det bekräftat. Min bypass hade slutat fungera. Det som försörjde mina ben i vilande tillstånd var mindre kärl och när jag ville belasta benen så räckte inte syretillförseln till.
 
Förresten... Du hittar bilder som förklarar detta i länken i början av bloggen.
 
Framåt kl 21:30-22 nångång så blev det sen operation nr 1 där de gick in i artären med en lång slang som sen fick ligga o pyttsa ut propplösande medel så de blodplättar som klumpat ihop sig i venen skulle lösa upp sig.
Sen väntade nästan ett helt dygn till helt o hållet på rygg. Fy fan vilken plåga kan man säga. INTE skönt. 
Från tidig torsdag morgon och ända fram till kl 14 så väntade jag och väntade o väntade på rygg. SEN blev det ner till operation igen för att slutföra jobbet. De satte in en stent (nät) i den ven som fungerar som bypass och blåste upp den med små ballonger. Det kändes...
Under den operationen var jag något mer avslappnad och hörde vid ett tillfälle "oj hoppsan" från kirurgen. Då jag bara var lokalbedövad så sa jag "säger man så där i mitt yrke så har man kapat ett rör fel.." Då kom svaret " ungefär samma som här då " och sen ett garv.
 
Jaha..När avslutande op var över så fick jag äntligen sova på sida och upp och röra mig. En sån glädje. Vet att jag bara stod brevid min säng i 10-15 min. Och att få äta då!!! Beställde in en kaffe o macka och det smakde ljuvligt.
 
Nya förhållningsregler 2016
  • Äta trombyl livet ut. Blodförtunnande.
  • Har gener för att få plack i kärlen så ålderns höst kan väl bli så där...
  • Risk för proppar av mina egna blopplättar så...
  • uthållighetsidrott som skapar vätskebrist är inget för mig numera...Är begränsad till ca 60 min aktiviteter.
  • Skall ALLTID hålla min västekbalans.
Jaha...polett nr 2 håller alltså på att ramla ner. Jag hade ju några drömmar i form av uthållighet kvar...Men man är inte hur stark som helst. Jag har återigen drabbats hårt men står fortfarande upp. Lite som roboten Atom i reel for steel :-)
 
Kom hem igår fredag med ett litet litet sår på min ena höft. Är öm och haltar men mentalt är det lite snurrigt. Vad har egentligen hänt den här veckan? Vad gäller nu?
Jag tänker så här. Vila nån vecka sen smyga igång. Vill tävla om en månad i Västerås.
 
Ikväll skall jag dock gå på bio.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback