cykelola

Tidigare i veckan har familjen snorat o fräst. Jag har väl klarat mig till ca 95% kan man säga. I fredags kom en svagt svidande känsla i halsen och lite lite snor men tänkte att det ändå skulle vara lugnt att göra en "skarp"premiär på Västerås action run på lördagen.

Jag var ju medarrangör kan man säga på action run i Örebro och fick mersmak på de där så med Andreas och Richard som även de är med i staben i Örebro-racet så åkte vi igår till Västerås.

 

Visste att Richard var i rätt bra löpform men det är jag med. Har sett på de senaste passen att på nåt konstigt sätt så har jag fått fart i gubb-kroppen.

Hade dessutom lite press på mig (egenskapad press) då en kollega kom 22a på action run i örebro. Jag ville förstås tangera det resultatet samt vare för Richard i mål.

 

Starten går och vi var den 3e startgruppen bland de seedade löparna så tempot var högt direkt från start. Hinder nr 3 efter ca 700 m löpning var flytande rör som faktiskt är rätt stadiga. I örebro så hoppade jag över dessa utan problem 2-3 ggr så jag var självsäker på dessa igår. Men va faaaan händer på rör 2...Jo jag halkar och hamnar ner i det djupa kalla vattnet. Klättrar över röret och glider ner på andra sidan...Hinner tänka att ska jag hålla på så kommer jag tappa jättemycket. Tar mig upp på nästa rör, balanserar lite och sen skjuter jag ifrån och hoppar till nästa rör och lyckas sen hoppa hela vägen till andra sidan. Efter att ha varit nästförst ner på rören lämande jag nog bland de sista i vår grupp.

 

Inte nog med detta. Hinder nr 4 var Irish table. En bräda på ca 160 cm ovan mark som man skall ta sig över. För mig som är lite kortare klarade jag detta på 3e försöket. Där nånstans började negativa tankar komma...Såg ryggen på Richard låångt borta....

Jag tuggade på över hinder och längs banan och hade väl ganska bra flyt och efter halva banan så var jag riktigt nära Richard. Han hade tappat sitt driv i steget och såg trött ut. Det stärkte mig.

 

Passerade honom vid "väggen" där jag gjorde Burpees istället för att ens försöka på hindret. Jag hade aldrig klarat det.

Vid nästföljande 3 hinder hade jag istället Richard ca 20 sekunder bakom mig men drog sedan ifrån på lite kryphinder där min längd kommer till bättre nytta så att säga.

 

När det väl var dags för målgången uppför de jobbiga löpbanden

 

Så hade jag inte kräm nog kvar att lyckas direkt så på mitt tredje försök klarade jag mig upp och i mål var jag endast 18 sekunder för Richard Göransson. Ett av mina två målsättningar var i hamn. Då resultatlistan uppdateras i realtid så noterade vi ganska snabbt att han och jag var 6a repsektive 8a bland ca 100 startande