cykelola

Igår lördag hade jag tänkt att springa i Kilsbergen med Jobbarkompismats. Hade inte tänkt på nån särskild runda eller intensitet utan bara en härlig trailrunda. När han på eftermiddagen ringde och gav återbud så goglade jag lite och fick se att det skulle vara en tävling i närheten senare på kvällen. Nämligen semesterhalvmaran ute vid Torp (mest känt för sina religösa tältmöten en gång per år)

Jag har även hört om denna tävling bland några klubbkompisar genom åren men landsvägslopp har ju liksom aldrig lockat mig. Nu hade jag dock chansen till en grym genomkörare.

Valde lite snabbt mellan 10 km eller en kontrollmätt halvmara på 21 100m. Tänkte att den långa distansen är ju jobbigare för kroppen och är det en genomkörare jag vill ha så får det bli den.

Väl på plats så märkte jag att det var inge litet brödrost-race utan det var ganska mycket deltagare på plats. Jag kom dit 45 min innan start och jag såg redan folk som värmde upp men jag tänkte att ska jag springa 21 km i tävlingsfart så skall jag inte ödsla med krafterna innan lopet. Så jag joggade ca 10-12 min innan start bara.

Hade pratat med Ronny i klubben innan och sagt att 4:20/km skulle jag kunna hålla för det skulle väl bli ca 1:30 på halvmaran. "-Nä det är 4:16/km du skall hålla då" sa han. Dom orden etsade sig fast i mitt huvud så han hade enkelt reviderat mitt mål till 4:16/km.

 

Starten går och jag har ju så dålig vana att hålla jämn löparfart utan kör mest på känsla men tack vare tekniken i löparklockorna så kollar jag sjukt ofta på den vilken fart jag håller för att inte gå för hårt.

Första 2 km går på 4:03 respektive 4:09 vilket känns kontrollerat. Det kom en seg backe på nästa km så där sjönk de till 4:18 men sen lyckas jag parkera på 4:12 ganska många km.

Vid varvningen efter 11 km känns det rätt bra och jag har druckit sportdryck på alla vätskestationerna där jag även kostat på mig att gå i 5-6 meter när jag druckit. En erfaren löpare skulle nog inte gå men jag tog denna korta vila som nåt jag trodde jag behövde samt att det också är lättare att dricka förstås.

Milen passeras på 42:10 vilket är samma tid som Midnattsloppet förra året då jag maxade allt jag hade. Nu var det mkt lugnare, bra känsla.

Vid km 12-13 kommer jag ganska snabbt ikapp två klubbkamrater som hade var sin svacka vilket förstås stärkte mig en stund men efter 16 km märktes det att jag inte var tränad för hög fart längre. Allt blev en plåga och jag fick gräva djupt för att inte ge upp och börja gå. Med mindre än 1 km kvar blir det dock nåt jäkla mindfuck och jag börjar gå ändå. Hinner tänka "äh vad fan gör jag?Jag kan ju se målet" Kämpar upp nån slags fart igen och passerar mållinjen på 1:30,25 vilket under en kort sekund kändes som ett misslyckandes så blev jag ändå nöjd med att min senaste tid på en halvmara var på 1:37 så är jag nöjd.

 

Trött men nöjd åker jag hemåt. Druckit en recovery, lite vatten och en alkoholfri öl så känns det rätt okej. Stannar till på ICA 3 km hemifrån och sen, från ingenstans kom det där onda i magen som jag kan få ibland efter tävlingar. Som en kombination av hunger och bajsnödig. Ett tydligt tecken på mig att jag krämat ur mig det jag kunnat.

I skrivande stund är det ganska exakt 12 timmar sedan jag gick i mål och jag har varit på toa 6 ggr. Jag har även sovit lite halvdåligt och har känningar i en fot.  Min klocka visar återhämtningstid på 87 timmar.

 Är det läge att prova en sån där....vadheterdet...Vilodag.