nytt pers 5 km

Jag har haft nån variant av runners high i snart 24 h :-)
 
Under den senaste veckan (då jag har vabbat) så har träningsmängden ökat lite då jag har kunnat springa med Isabella i joggingvagnen. Då blir det ju mestadels mängdpass/distans fast med lite väl hög puls pga knuffande av vagnen.
Ett o annat kvalitètspass har det förstås blivit oxå.
Inför gårdagens gubbrace (f.d. grabbhalvan) så hade jag tränat 12 dagar på raken men hade ändå lagt upp det inför själva racet så det skulle svara bra. Då det är ett kort race med hög intensitet så tänkte jag att en 2 dagars dos med rödbetsjuice kunde väl inte vara fel. Detta var 5e gången jag testar nån form av rödbets-doping och det var också 5e gången det gav positiv effekt. Det är såå tydligt på mig att det knappast kan vara placebo. Jag kan gå mkt hårdare men framförallt mkt längre på rött innan jag känner av mjölksyran.
Racerapport Gubbracet
Startar brevid kollegan och den enda riktiga motståndaren jag hade i fältet. Daniel sprang förra året på 18:55 vilket han själv var osäker på om han skulle klara i år. Han får väl 10-20 meter på mig ganska omgående men efter 1 km är jag i rygg på han. Jag kände för ovanlighetens skull att så fort det gick uppför så gick det bra jämfört med de runt omkring mig. Jag kollar varje km-tid och noterade 3:37 på första km och 3:44 på den andra som ändå innehöll två st svaga stigningar.
Just där och då var jag jäkligt nöjd för allt kändes så lätt och kontrollerat. Dock ändrades känslan till km nr 3 som gick på 3:41 för då kom det en känsla av stumhet i benen. Jag sa öppet till Daniel att han skulle fortsätta kämpa men att jag skulle tvingas släppa honom och sänka farten. Vet inte vad det berodde på men han fick en lucka på bara ca 5-7 meter som höll sig konstant. Vid 3,7 km tänkte jag "jag klipper han i spurten" men bara 100 meter senare så fick jag hjärnsläpp (eller bara mänsklig) och fick verkligen slå av på farten. Släppte förbi några killar och såg Daniels röda tröja försvinna. Tog väl 200-300 meter inna jag kunde börja öka igen men då var det för sent att komma ikapp honom.
 
Jag höll dock ihop loppet bra och kom in på 19:33. Ca 19 sekunder bakom kollegan Daniel.
Jag är så jäkla nöjd att äntligen ha sprängt 20-minuters gränsen. För två år sedan tror jag att jag hade retsamma 20:05 och med de problem jag haft denna vinter/tidig vår så kändes detta som en skön revansch.
På torsdag nästa vecka har jag en chans till revansch på Daniel oxå. Power trail i Västerås.
 
Måste och film-tipsa lite. Igår när jag vabbade fick jag äntligen se en film som jag har längtat efter ganska länge nu. Filmatiseringen på spelet Assasins creed. Det var GRYYYM! Gillade mkt och så har man ju varit ett fan av den ena stuntmannen oxå. 
 
De flesta höga hopp och de coolaste parcour-scenerna är det Damien Walters som gör. Han har man ju sett i åratal på youtube :-) Nedanstående klipp är 6-7 år gammalt men jag gillar den skarpt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback