sko-recension
Nu får jag lägga band på mig själv när det gäller skoköp. Det ÄR sjukt kul att jämföra och använda alla par skor jag äger, VILKET jag faktiskt gör. Idag växte min salomon-familj lite till men jag har ju två andra märken oxå i samlingen. Mina löparskor är följande:
- Salomon speedcross- min mest dämpande trailsko. Varit oumbärlig nu med öm häl.
- Salomon x-series, SÅÅ jäkla skön. För asfalt och ibland grusväg.
- Salomon speed. Perfekt för moss-löpning och trailrace med mkt obanad terräng.
- Salomon sense 4 ultra SG, kanske min absoluta favorit
- Salomon sense 5 ultra SG, inköpt idag, skall användas när 4an är slut.
- Salomon sense 5 ultra, Inköpta idag, provade 4,6 km
- Icebug anima med dubb, vintersko eller för okända trailrace med mkt obanat.
- Salming T1, Sköna till allt, inte bäst på nåt.
Som jag nämnde så är det alltså ett par sense ultra som är nya från och med idag. Tack vare lite förmåner så passade jag på att beställa några nya SG (soft ground ) oxå.
Dagens korta test med sense ultran på 4,6 km startade kl 20:30 så nåt långpass var inte att tänka på. Sen tränade jag ju hårt igår vilket jag återkommer till. Direkt när de första stegen togs på trottoaren här utanför så märktes den underbara passformen som jag är så van vid från tidigare s-labskor med sensefit. Det sluter om foten så skönt runt just min fotform.
Ganska snart efter det så reflekterade jag över hur...Hur skall jag uttrycka det...Bättre rull och markkontakt skon hade jämfört med SG. Att dubbarna är lägre och tätare märktes tydligt jämfört med SG.
Alla skotillverkare har väl en idè med deras mönster och dubbarna på sense ultra sitter inte paralellt för det alltid skall vara så bra grepp som möjligt. Och om detta fungerar så skall man ju egentligen inte märka nånting eller hur? På min korta premiärtur som innehöll asfalt, grusväg, fina gångstråk med stenmjöl, stigar av packad jord och gräs så släppte aldrig greppet men då skall det kanske tilläggas att jag inte provocerade skon till max. Men ändå positivt överraskad.
Google-bild
Dessa skor följer med till småland imorgon. Jag och Sara gör en roadtrip utan barn. Tjohoo!!
Gårdagens pass
Ett trevligt gubb-gäng i Örebro AIK hade nämnt en runda som skulle innehålla lite trail och obanat. När dom där asfaltsnötarna skriver så vet man ändå att det är 99% på hårt underlag men vad tusan jag behöver lite draghjälp på vägen ju så jag hängde med.
17,3 km blev rundan och kollar ni pulsgrafen ser det ut som om vi startade maximalt eller hur? Men jag längtar fortfarande efter den fysilogiska förklaringen till varför kroppen gör så där. I början sprang jag alltså med stängd mun och hade låg ventilation. Vi höll samma fart nästan hela passet igenom men ändå blir det så där på ungefär varannan pass. ASHÖG puls första 5-8 min. Märkligt för jag tror inte det stämmer.
På mitten av pulsfilen är det en topp där jag stannade och pinka och fick jaga ikapp med fart runt 4 min/km. Så jäkla skönt att se hur man återhämtar sig när det sen blev det "låga" tempot 4:30.
Den senare toppen är efter det parti som benämnts TRAIL. Höll samma fart men det är ju något mer ansträngande.
Sen syns det förstås på slutet hur vi trissade varandra med dryga km kvar.
Det blev ett fostrande pass.
Kommentarer
Trackback