avkortad ensamtrail

Börjar helt enkelt med ursäkterna. I förrgår, ca 36 h innan dagens pass joggade jag banvallen hem efter att vi varit och grillat hos trevliga vänner. Höll ganska exakt 5-fart och pulsen och känslan bekräftade att det inte var särskilt påfrestande. MEN::: jag känner än idag i musklerna. Det hårda underlaget i ca 50 minuter var väl ovant för mig. Tyvärr. En liten sena som stoppat mig förr gjorde sig oxå påmind men då jag sen ca en vecka tillbaka hade planerat denna dag för ett långpass på bergslagsleden. Varken ville eller kunde knuffa detta i kalendern.
 
Tog cykeln imorse och cyklade till Garphyttans nationalpark för att tanken var att komma långt söderut på bergslagsleden. Jag hoppades på ända till svartå Herrgård där Sara skulle hämta mig. 
 
Direkt från början kändes det tungt. Tänkte att det berodde på lasten som bestod av snabb-energi, 2x0,5 l vatten, kameran med selfie-stick, skalplagg + extra tröja, plåster, sårtvätt och 1a förband samt ett gäng plättar som skulle bli lunch till mig.
Tror så här i efterhand att det aldrig berodde på lasten för det var tungt hela vägen. Lossnade aldrig.
Här har ni dagens rutt. Vid de markerade punkterna 1-4 så har jag filmat.
Letade lite ny stig vid checkpoint 1 men istället för en stig hittade jag hjortron. Blir nog att åka dit om nån vecka eller 2.
 
Efter detta klipp så kom jag in på den sträcka av BSL som jag kört 3 ggr innan och jag gillar den. Njöt lite av utsikten vid Lekhytteklint och utför den så filmade jag igen.
 
Direkt efter detta klipp så kontrollerade jag kartan jag hade med mig och visst hade jag missat att BSL gått in i skogen. Körde dock vidare på grusvägen för att längre upp springa ca 50 meter obanat rakt ut i skogen där leden gick nära vägen.
Ni hör mitt tjat om skorna i klippen...Här är två bilder på sulorna på fjolårets modell samt årets. Klicka på bilderna om du vill se dom större.
2014 års modell
 Årets modell som jag sprang med idag.
I stort sett samma sko men med några förbättringar.
 
Jag blev efter detta klipp bara tröttare och tröttare i låren vilket jag verkligen hoppas berodde på tisdagens lvg-pass samt urusel dagsform. För är jag inte bättre blir det tufft med bergslagen ultra om dryga månaden.
 
Två roliga saker med detta klipp. Jag har vid flera tillfällen berömt greppet i sulan och så halkar jag ordentligt samt att jag kommer ikapp en vandrare men jag stannade aldrig och pratade med honom :-)
 
Jag gick sedan torr på vatten och det verkade aldrig jag skulle komma fram till delmålet Sixtorp. Stannade några ggr för att plocka både blåbär samt smultron och märkte att jag hade svårare att le och njuta av den fina dagen. Istället så grävde jag ner mig mentalt och började känna efter hur trött jag var.
 
 
Som jag säger själv "bara 32 km". Jag vet att det inte är så "bara" men jag är missnöjd med känslan, inte distansen.
 
Lite brist på energi just nu och laddar inför vår sista semestervecka.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback