cykelola

Vi fick dock finbesök av Mattias Wengelin till tävlingen.

Han e så fin :-)

Här står det kaosartade startfältet i vuxenklassen.

Mattias W hade ett handikapp och det var att vi redan innan start hade bestraffat honom med ett extra varv. Vi dödliga cyklister skulle köra 5 varv på en ca 1,7 km bana med som hade allt utom asfalt. Lera, flera backar per varv, sand, rötter och annat som hör sporten till.

Starten går och där fick jag min 30 sekunder i rampljuset :-) Jag ledde väl loppet till andra kurvan där jag fick till ett tvåhjulsställ som fick Wengan att tro att han skulle köra över mig.

Strax efteråt passerade han mig och det var väl i stort sett det sista jag såg av honom under tävlingen.

I slutet av varv 1 såg jag någon röd tröja några sekunder bakom mig. Det var Magnus P som ute på andra varvet fick passera för jag var rätt stum då. Dock försvann han inte så fort som jag hade trott så kanske var han trött oxå för gapet mellan oss växte långsamt.

Jag hade nästan ögonkontakt med Mange alla varven och kom i mål bara 32 sekunder bakom honom vilket jag är nöjd med.

Jag var riktigt orolig för Wengelin på sista varvet för jag trodde verkligen att han skulle komma farandes men jag klarade mig.

Efter racet så hjälpte nästan alla till och röjde undan vilket ni ska ha tack för.

Sen ville jag visa Wengelin vårt Markaspår. Sagt o gjort. Vi korsade stan och hamnade vid klubbstugan. Naturligtvis fick han köra först och jag gjorde vad jag kunde för att slita mig med bakom. Det är kul att se hur han tar sig fram på vårt relativt tekniska spår utan bekymmer. När man korsar motionsspåret från banvallen så har jag visat några stycken hur man kan stegra sig över diket på ett ganska enkelt sätt. Utan att ha berättat för Mattias hur spåret gick så tog han nu detta dike till en ny nivå. Han började precis som jag brukar göra med att stegra hojen men i luften så knycker han till med hojen och liksom flyger över diket som på en osynlig bro.

Några hundra meter senare går ju spåret brant nerför till banvallen igen. Jag ville se hur han tog sig ann den och han är bara ca 4 meter före mig när vi på toppen korsar motionsspåret men jag hinner aldrig se hur han kör nerför för han bara försvinner ner. :-)

Som grädde på moset för att imponera på mig så var det ju dagens sista nerförskörning vid hoppbacken. Även här varnade jag honom (för jag vill inte känns skuld om han skulle krasha hårt en vecka innan en världscup)

När man skall ta den sista högersvängen precis innan det börjar gå nerför vid hoppbacken. (då själva gamla landningsbacken är på ens högra sida) så gör här Mr. Wengan en sladd runt kurvan så där löjligt kontrollerat. Nerför går det så fort så han han får göra en ny sladd i den där 180 graders kurvan mitt i backen. O någon nanosekund senare är han nere.

Ja jag blir impad av sånt där. Jag är 34 år gammal :-)

Sara är tvärsjuk, jag är tvärslut i benen. Vi hade ungefär samma promenadtempo ner till apoteket här på eftermiddagen.