Dagens underbara träning
Igår satt jag här hemma och var lite missnöjd med tillvaron. Det var den första vilodagen på 8 dagar och min kropp skrek " ut o spring!!". Tycker att vilodagar gör sig bäst när man är trött eller har ont. Jag hade inget av det men min klokhet som jag fått genom mina...Öh..25 år har väl gett med sig.
Kanske fick jag belöning idag. Efter en vilodag brukar det oftast kännas som skit på passet men idag när jag sprang ett tidspressat 4x4 pass fungerade allt kanonbra. Pulsen steg på mindre än en minut upp mot 90% och parkerade sen mellan 93-95%. Varje intervall. Jag skötte vilan emellan intervalerna bra oxå för det räckte med 4 minuters gång/småjogg och när jag kör samma pass på cykel så behöver jag oftast längre vila för att orka med följande intv.
Så nöjd gjorde jag entrè hemma där en grinig Nora bara bytte famn innan Sara skyndade iväg till Yoga-klassen.
Två gånger av de tre som jag kört Vertex/AXA fjällmarathon har jag mött och småpratat med en tjej som heter Emelie Forsberg. Helt okänd för mig men hon är grym på att löpa terräng. Jag slog henne 2009 men i år piskade hon upp mig ordentligt när hon sprang på 4:30. Ca 35 min före mig. Mitt mål 2012 är att springa under 4:40 men oxå att försöka slå henne. En annan sak med henne är att hon ser och verkar vara så obekymrat trött under och efter loppet. När jag halvsitter i nån konstig ställning för att undvika kramp efter loppet så går hon omkring med ett leende och småskrattar. Hon har nyligen börjat blogga på runnersworld.se och i hennes första inlägg förstår man lite varför hon blir så bra. Jag citerar slutet på det inlägget:
Det är svårt att få en fin rytm i att springa i sådan stenig terräng men när det väl inträffar är det riktigt angenämt. På 1000-meters höjd hade snön lagt sig och det började bli ren gissning om var jag kunde sätta fötterna. Det gick bra, och till topps stannade jag och njöt andäktigt av utsikten mot de makalösa bergen på Kvalöya och fastlandet. Nedfarten var brant och fylld av hundratals ripor som förskräckt flydde när jag kom nerdundrandes.
När det branta partiet släppt sprang jag hela Tromsdalen ut, cirka 12 kilometer på fin stig och anläggsväg. Skönt att kunna öka farten efter all stigning. Jag sprang till foten utav Flöya och cyklade sedan hemöver. Total tid var cirka fem timmar. Cirka 1400 höjdmeter och några tiotals kilometrar. Ren njutning.
Här imponerar inte längden på hennes pass men 5 timmar och 1400 höjdmeter. Hade det varit ett cykelpass hade det ändå imponerat. Det blir att skärpa sig med löpningen i vinter märker jag. Men var samlar man 1400höjdmeter på Närkeslätten??
Nu skall jag toppa formen lite inför lördagens DM i terränglöpning som går i hemmaspåret i Markaskogen. 12km skall avverkas och min stora trut har kaxat mot en duktig löpare i Örebro AIK. På lördags skall ALFA-hannarna mäta sina krafter.
