cykelola

Inte ens tour de france har så här tuffa etapper men det förstås; där är höjdskalan annorlunda. Topografin här ovan är den tänkta Tour of Kilsbergen som elitcyklisten Jimmy Bodin vill starta här i Ånnaboda trakten. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna ge honom en match i backarna?? Mitt huvud tror visst fortfarande att jag är en tävlande cyklist. Sara sa förresten igår kväll att hon aldrig sett mina ben så håriga på de 3 åren vi har varit tillsammans. Det är ungefär synonymt med antalet cykeltimmar jag lägger ner/ vecka.

Mer om Jimmy Bodin: Han tog det lungt inför cx-säsongen och tränade bara 7 h/ vecka där en period. Lite senare var dosen 16h/ vecka och nu ligger han på 20h/vecka. Han kör sina 4or på testcykel på ungefär 100watt mer än mig när jag har en bra dag och då väger vi lika mycket.

Det var iaf han, jag och Björn Strandell som sågs i morse i Ånnaboda för testloppet av touren. Björn och jag på mtb, jimmy på cross. Tanken är att just de två fordonen ska kunna mötas gemensamt. Perfekt. Hela Touren är 11 mil men det finns en chans att vika ner sig efter 6 mil. Totalt är det 1570 höjdmeter vilket är mycket på 11 mil. Tanken är att de ska vara lungt distanstempo emellan bergsprisen och återsamling uppe på varje topp/"målgång". Dagens första bergsetapp startade i den första branten på Nora-vägen över bergen. Ni som har cyklat den vet. Målgång ca 500 meter senare, strax efter "välkommen till EKO-parken Kilsbergen"-skylten på vänster sida. Pigg och fräsch mosade jag på över tröskel då jag visste att det var ganska kort. Hängde av dem båda två och för en stund tänkte jag att " jo fan det kan bli en kul dag" men nån minut senare märkte jag hur lite cykeltränad jag är för låren var fett stumma. Nån kilometer senare startade nästa klättring upp till stakadammen och Jimmy attackerar från start och det är bara och vinka hej då och ta mitt egna tempo upp.

Så där höll det på i nästan all bergpris. Från Pershyttan och upp till toppen så hamnade jag lite efter men lade i en tungväxel à la Ulrich och kom ikapp elitcyklisten men då försökte han psyka mig med stängd mun, blick över axeln sen ställde han av mig.

I Klockhammarbacken så gjorde vi sällskap en bit, jag tryckte mig om men när nästa branta knäppa kom så gasade han på och där stod jag med två telefonstolpar till ben. Det var efter den backen som varje tramptag uppför gjorde ont. Mina lår hade gjort sitt. Men då var det ju bara Mattsabacken kvar. Vilken pina den blev. Dock var det den enda backen under dagen som jag var tvingad att slå ner kedjan från 42klingan ner till 30 kuggen.

Där kände jag att att det fick räcka för mig. Suttarboda, sanatorie, rallybacken upp till storstenen var inget som lockade och jag hade fått mig en ordentlig genomkörare ändå. Jag har alltid varit ganska bra på att snabbt återfylla energidepåerna efter hårda pass och idag fanns både frukt, mackor, ägg. Jag hade dessutom lagt ner en öl som efter 3 timmar i en kall bil inte alls var särskilt lockande. Björn bjöd på varm saft som var tusen ggr godare efter att ha cyklat 3 h i några plusgrader.

Jag premiärtestade mina nya vintertights som jag beställde redan i våras. Det är de i klubbfärgerna och jag tror att det finns några extra i klubbstugan för endast 870 pix. De var på gränsen till för varma idag med tunna cykelbyxor under. Tightsen har ju ingen padding utan är endast ett plagg att ha över. De var inte bara varma utan väldigt följsamma och med en kort dragkedja fram var kissepausen inga problem.

Nu skall jag äta och däcka i soffan.