Märkligt de där

Sist jag var iväg på träningsläger på Mallorca, år 2008, så tränade jag 14 dagar på raken. Det gick förvånansvärt bra och jag tyckte kroppen svarade bra hela lägret men självklart var det inte bara hårda pass. Men det märkliga är hur man under en kortare period kan tåla så mkt mer belastning.
Igår körde jag mig riktigt trött på racerhojen. Benen var trötta och tunga igår kväll och efter att ha jobbat i strålande, hett väder idag så åkte jag mot Kilsbergen för lite trailrun.

Bergslagsleden Mogetorp - Ånnaboda
Det var tänkt att jag och min syssling Janne skulle köra en kortare (?!) sväng på ca 12-15 km men det blev annorlunda. Han droppade av mig ensam i Mogetorp där jag började köra den där sträckan som jag och jobbarkompismats sprang för en vecka sen. Janne körde sen bilen till Lockhyttan och började där jogga och möta mig. Vi möttes, han vände om och gjorde mig sällskap en bit mot Rusakulan men där tror jag att jag grillade honom lite för hårt för han vände snart om till sin bil. Lite grann omedvetet det där med grillningen för det gick så bra idag. Pumpade på i ett bra tempo och trodde nog inte att de 27 km skulle gå så bra som det nu gjorde.

För en vecka sen joggade jag och Mats långsamt på 3 timmar. Förra året hade vi 2h 42 minuter. Med 10 km kvar till Ånnaboda visste jag att detta skulle bli ett rätt så rejält personbästa. Ca 2,5 km kvar till Ånnaboda mötte jag återigen Janne men vi sällskapa inte så värst länge nu heller. Jag sände inte ut några signaler om att vara social men flåsade ur mig något om personbästa....
De 27 kilometrarna avverkades på 2h 16 minuter! Det ger en kilometertid på ganska exakt 5 min/km.

Hur svarade kroppen efter det då?? Jo att cykla till ICA Maxi var en pers. Gick omkring som en zombie. Somnat under filmen Twilight som alla pratar om. Vaknade av lite krampkänningar. Ser fram emot natten. Kommer garaterat att få kramper.
Film kommer imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback