Tack kära lådvin

Idag var kroppen trött redan från start. Redan innan frukosten kl. 9 så hade jag mutat den med en chokladkaka och en energidryck för att lura igång den. Jag som normalt är emot all annan energidryck annat än kaffe inmundiga alltså denna dryck. Det funkade nog fast väldigt lite.
Anledningen till tröttheten är nog mer jobbet än den träning jag genomförde igår. Att motivera sig för dagens hårda intervaller var därför inte det lättaste.

Lisa ville hänga med på backintervaller, Tomas Jansson likaså och han mötte direkt vid grustagen. Den första intervallen gick något långsammare än förra veckan jag var här och den andra tog över 4 minuter. I den tredje så kändes det att jag inte alls var i samma slag som sist och istället för att bryta ner mig ännu mer så fick det vara bra efter den.
Vi körde alla tre "apelsinstigen" utför och då berättade Tomas om att det hade gått en XC-tävling där (var det 1991?) och då han hade sett hur den svenska eliten kommit utför stigen med ett leende. Jag förstår dom. Lisa förstår dom nog inte då hon gick omkull där det är som allra mest med sten. Tur att det var från nästintill stillastående.

Förstår den där mediala varningsklockan om att man kan bli vardagsalkis med lådvin. Köpte en 3 liters förra fredagen och när det står här hemma så blir det ju lätt att man fyller på ett glas. :-)

Efter kvällen rutin Family Guy vill jag självklart bjuda er på ett underbart klipp. Det är inte samma som sist när jag nämde Star Wars & Family Guy.

Kommentarer
Postat av: Lisa!

Jomen jag förstår dom visst, det är ju därför jag fortsätter trots att jag lägger mig bland stenarna med jämna mellanrum! Om jag inte var upptagen med att vara koncentrerad och/eller ha hjärtat i halsgropen skulle jag också le konstant :)



(& apropå Star Wars ska jag passa på att outa mitt kanske största populärkulturella handikapp: jag har aldrig sett en hel Star Wars film. Någonsin. Det är sant. Är jag fortfarande accepterad som vän?)

2009-09-09 @ 21:21:48
Postat av: Sara

Hej Lisa. Under mina två första säsonger hade jag konstant som lägst 30 blåmärken på kroppen samtidigt. Det är sant. Inte kul när folk kom fram till en och frågade hur jag hade det hemma... Det var vanligt att jag gick omkull ca 5 ggr per skogspass för att jag körde way-off min tekniska förmåga. Tack och lov att jag bara hann med att bryta nyckelbenet under mina rookie-år, alla krasher som jag vart med om ;)



Och på tal om Star Wars: Frukta icke då du är av kvinnligt kön! Jag har heller aldrig sett klart en hel SW-film, och heller aldrig i rätt ordning. Men umgås man med nördar så gör man.... =P

Postat av: Lisa

Sara:



Skönt att veta att jag inte är ensam om blåslagenheten i alla fall då! ;) Som tur är (?) är jag fortfarande rätt feg, vilket väl i och för sig både är orsaken till de flesta vurporna samtidigt som det skonar mig från de värsta krascherna. Jag inser dock att det förmodligen bara kommer bli värre :)



Ang. Star Wars så är ju grejen att de faktiskt är rätt tråkiga, jag har om jag ska vara helt ärlig somnat under de två jag faktiskt försökt se (sant!). Det är förmodligen en än värre synd än att bara inte ha sett dom, så nu lär jag väl få cykla ensam i fortsättningen, haha.

2009-09-10 @ 15:04:37
Postat av: Anonym

Får man fråga hur man kommer till dom där grustagen (bakom frösvidal) För det är väll inte dom som man åker förbi när man cyklar förbi gräsmatte plantagen uppått bergen?

2009-09-11 @ 17:00:06
Postat av: Johan Fintling

Det går inte att kommentera inlägget ovan Ola, ditt senaste. Det blir error... 404.

2009-09-11 @ 17:35:17
Postat av: Mats

provar igen!!! Får man fråga hur man kommer till dom där grustagen (bakom frösvidal) För det är väll inte dom som man åker förbi när man cyklar förbi gräsmatte plantagen uppått bergen?

2009-09-11 @ 20:08:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback