Ironman
Fan vilken fyndig rubrik. Jag imponerar på mig själv mest hela tiden :-)
Se detta klipp så förstår vilken grupp jag skriver vidare om:
Jag noterar själv att basisten hade ett likadant/samma svarta linne på sig igår när de spelade på Club 700.
Sångaren själv säger att han har utvecklat sin röst otroligt mkt sen detta klipp spelades in och jag tror honom. Skönsång, growl och ibland t.o.m. lite falsett. Igår var de verkligen skitbra och jag kommer definitivt att se dem igen. Talang-klippet är nedklippt och nu vet jag vad som är bortklippt. Låten Fading har ett tyngre parti där han på ett bra sätt skriker en del. Förstår tv-bolaget men som tittare är det ju lite synd.
Efter deras show igår gick ett för mig nytt band på adept. Sångaren meddelade att han var rätt full men han var oxå jäkligt rolig. Deras musik är dock inte min melodi. Nej skitmusik, iaf igår.
Huvudakten Dead by april
När jag såg dem sist, i våras, skötte sångaren Jimmie typ 90% av sången men igår sjöng även deras gitarist en hel del. Kan för första gången på många konserter tycka att Örebropubliken var lite tam. Dead by April bjöd verkligen upp till show men vrålen från oss i havet var så där.
Har en hel del filmer ifrån kvällen men jag ska klippa ihop dom så de kommer väl senare i veckan.
Dagens träning
Efter att ha sovit ut till kl.09:00 så blev siktet inställt på det första passet denna vinter som skulle kunna klassas som distanspass. Har inte fått in rutinen än så jag höll på att glömma vattenflaskor, handskar, hjälmhuva, punkasaker mm. Sara och jag gjorde sällskap ut ur stan och bort till bostadsområdet Marieberg.
Vi har konstaterat att vi inte skall träna ihop. Inte än iaf. Då blir det för hårt för henne och för lugnt för mig.
Jag började gasa iväg själv med siktet inställt på Täby, Fjugesta, Vretstorp, Hallsberg, Kumla och hem. Eftersom motivationen finns där i huvet så blev farten högre än ett distanspass-klassat träningspass borde ha. Eller snarare pulsen. Nu kör jag iofs utan pulsklocka men erfarenheten och känslan säger att jag låg i dryga 2 h mellan 155 och 165. Med en tröskelpuls på ca 170 så blir det snart stopp i maskineriet då jag inte åt någonting under passet. Vid tröskel bränner man ju en hel del, både fett och de kolhydrater som finns i kroppen.
Strax innan Fjugesta mötte jag en galen Fjugestabonde i en pizza-opel. Några minuter bakom mig mötte ju Sara samma bil och då hade föraren hela huvudet ute ur bilen och vinglade på mittstrecken. Kan det ha varit denna man?
När jag nådde Kumla var jag allt annat än pigg. Benen kunde inte hålla farten så därför gick tyvärr pulsen ned oxå. Jag kände att hammarn var på ingång. Jag tog en sväng förbi Kumlasjön för att kolla om höstens Kumlacrosstävling hade gjort några permanenta skador men icke. På ett litet ställe där vi glömt att strö ut sand syntes lite granna men inte på de partier som varit som lerigast på själva tävlingsdagen. Va lyckat!
På de sista 17 km hem från Kumla ville jag bomba ur mig det sista men upptäckte ganska snart att det hade jag redan gjort. Kunde pressa upp farten i ca 30-50 sekunder innan det sa ifrån. Var påväg att stanna och handla socker (läs godis) i både ICA-parken och vid macken vid södra infarten men klarade att lura kroppen ända hem. Vid bron längs själva södra infarten ställde jag mig upp och då höll främre lårmusklerna på att krampa.
Helt färdig mosades choklad och recovery in i munnen innan ens hjälm och skor tagits av. Attans vad fort sockernivåerna stiger. Framförallt till huvudet.
Har nu en uppgift till. Att dricka igen det jag svettats ut då endast 7 dl gick åt under de knappa 3,5 h jag körde idag.
Summa denna vecka: 8h träning och det är nog där jag kommer att ligga i snitt under denna vinter. Men har jag tur/otur så blir det väl att stämpla lite och då kommer det att stiga en hel del.
Imorgon kommer det finfrämmat igen. Iaf om man menar på cyklist-nivå. Ormen Salomonsson skall slagga här.
Haaaj
Se detta klipp så förstår vilken grupp jag skriver vidare om:
Jag noterar själv att basisten hade ett likadant/samma svarta linne på sig igår när de spelade på Club 700.
Sångaren själv säger att han har utvecklat sin röst otroligt mkt sen detta klipp spelades in och jag tror honom. Skönsång, growl och ibland t.o.m. lite falsett. Igår var de verkligen skitbra och jag kommer definitivt att se dem igen. Talang-klippet är nedklippt och nu vet jag vad som är bortklippt. Låten Fading har ett tyngre parti där han på ett bra sätt skriker en del. Förstår tv-bolaget men som tittare är det ju lite synd.
Efter deras show igår gick ett för mig nytt band på adept. Sångaren meddelade att han var rätt full men han var oxå jäkligt rolig. Deras musik är dock inte min melodi. Nej skitmusik, iaf igår.
Huvudakten Dead by april
När jag såg dem sist, i våras, skötte sångaren Jimmie typ 90% av sången men igår sjöng även deras gitarist en hel del. Kan för första gången på många konserter tycka att Örebropubliken var lite tam. Dead by April bjöd verkligen upp till show men vrålen från oss i havet var så där.
Har en hel del filmer ifrån kvällen men jag ska klippa ihop dom så de kommer väl senare i veckan.
Dagens träning
Efter att ha sovit ut till kl.09:00 så blev siktet inställt på det första passet denna vinter som skulle kunna klassas som distanspass. Har inte fått in rutinen än så jag höll på att glömma vattenflaskor, handskar, hjälmhuva, punkasaker mm. Sara och jag gjorde sällskap ut ur stan och bort till bostadsområdet Marieberg.
Vi har konstaterat att vi inte skall träna ihop. Inte än iaf. Då blir det för hårt för henne och för lugnt för mig.
Jag började gasa iväg själv med siktet inställt på Täby, Fjugesta, Vretstorp, Hallsberg, Kumla och hem. Eftersom motivationen finns där i huvet så blev farten högre än ett distanspass-klassat träningspass borde ha. Eller snarare pulsen. Nu kör jag iofs utan pulsklocka men erfarenheten och känslan säger att jag låg i dryga 2 h mellan 155 och 165. Med en tröskelpuls på ca 170 så blir det snart stopp i maskineriet då jag inte åt någonting under passet. Vid tröskel bränner man ju en hel del, både fett och de kolhydrater som finns i kroppen.
Strax innan Fjugesta mötte jag en galen Fjugestabonde i en pizza-opel. Några minuter bakom mig mötte ju Sara samma bil och då hade föraren hela huvudet ute ur bilen och vinglade på mittstrecken. Kan det ha varit denna man?
När jag nådde Kumla var jag allt annat än pigg. Benen kunde inte hålla farten så därför gick tyvärr pulsen ned oxå. Jag kände att hammarn var på ingång. Jag tog en sväng förbi Kumlasjön för att kolla om höstens Kumlacrosstävling hade gjort några permanenta skador men icke. På ett litet ställe där vi glömt att strö ut sand syntes lite granna men inte på de partier som varit som lerigast på själva tävlingsdagen. Va lyckat!
På de sista 17 km hem från Kumla ville jag bomba ur mig det sista men upptäckte ganska snart att det hade jag redan gjort. Kunde pressa upp farten i ca 30-50 sekunder innan det sa ifrån. Var påväg att stanna och handla socker (läs godis) i både ICA-parken och vid macken vid södra infarten men klarade att lura kroppen ända hem. Vid bron längs själva södra infarten ställde jag mig upp och då höll främre lårmusklerna på att krampa.
Helt färdig mosades choklad och recovery in i munnen innan ens hjälm och skor tagits av. Attans vad fort sockernivåerna stiger. Framförallt till huvudet.
Har nu en uppgift till. Att dricka igen det jag svettats ut då endast 7 dl gick åt under de knappa 3,5 h jag körde idag.
Summa denna vecka: 8h träning och det är nog där jag kommer att ligga i snitt under denna vinter. Men har jag tur/otur så blir det väl att stämpla lite och då kommer det att stiga en hel del.
Imorgon kommer det finfrämmat igen. Iaf om man menar på cyklist-nivå. Ormen Salomonsson skall slagga här.
Haaaj
Kommentarer
Postat av: Sandra
Åååh, vad jag hade velat se Dead by april igen! Avis
Trackback