cykelola

Vore mina fingrar lika möra som mina ben skulle det inte bli något inlägg idag.

Några gånger när vi vuxna (födda på 70-talet) är vid vårat träningsspår i utkanten av stan och tränar så händer det något mystiskt. Om vi stannar för att småprata lite mellan varven så dyker knattarna upp, helt ljudlöst. Rätt vad det är så har man 3-4 stycken runt sig och de bara lyssnar och tittar på våra cyklar. Avundsjuka har jag alltid trott men igår bevisades motsatsen.  Vi elitcyklister i klubben skulle ju var ledare för cykelskolan och minutrarna innnan så var det ca 5-6 "fans" runt oss men denna gång bröt en liten rund sak tystnaden. "vad kostar den där? Hur många växlar har du? Är det en plastcykel? (carbon) Vad har du för pedaler?" (eggbeater) Tusen frågor på en gång och han avslutade varje fråga med att skratta så man kände sig lite förnedrad. Han avslutade sin frågequiz med att uttrycka " Snurrväxlar!! Det kan man ju inte ha!" Ha ha ha. Jäklar vad vi garva åt han. (Att tillägga så kör jag ju med gripshift-växlar)
Det var även kul att se dom kämpa i skogen och det finns en del talanger som kan fylla upp i ungdomsklasserna om några år.
Idag har det blåst ordentligt men då går ju cykeln fort åt ett håll iaf. Jag har en sväng på 76 km som på slutet har två hyffsade backar men i övrigt är ganska flack. Jag startar alltid klockan inne i stan men kör rätt lugnt förts milen pga gator och trafik. Väl utanför Örebro så körde jag på med vinden i ryggen och efter en timmes körning hade jag tagit mig 38 km, stan inkluderat. När jag vände hemåt så blev det ju motvind men där kommer oxå dessa två klättringarna så det spelar inte så stor roll då. Jag missade personbästat med 1,5 minut men fick mig ett hårt pass och det var målet för kvällen.

Morgondagen har två ljusglimtar: Skall fälla en stor björk med motorsåg och slutar jobba kl 13.
Sambon har fått för sig att cykla runt vänern i helgen så äntligen kan man få blåsa på med hårdrocken här hemma!
Hardrock halleluja!