RR The rap race
hemma igen efter en mini-semester i grannstaden Västerås. Vi åkte igår morse och dumpade barnen hos morsan som bor strax utanför västerås. Jag och Sara åkte sen direkt till tävlingsplatsen och en av de personerna vi mötte allra först var självaste Promoe. Han som har dragit ihop till hela grejen, The rap race.
Vi hämtade ut nr-lappar och kollade in Vallby friluftsmuseum som fungerade som tävlingscentrum. Ju mer vi närmade oss starten så gick jag mer o mer in i min tävlingsbubbla. Sara hade frågat mig innan om jag tänkte vinna idag. Efter några sekunders tystnad svarade jag " mitt huvud vill alltid vinna men så snabb löpare är jag inte. Finns säkert några ännu bättre löpare här idag."
Starten 10 km
Kaxig som jag är så ställde jag mig längst fram vid startlinjen. Brevid mig hamnade en kille med Team Nordic Trail-tröja som såg snabb ut. Det visade sig typ direkt att han, jag och en mörkhyad kille var heta idag för vi tog täten på det lättsprugna partiet på ca 500 m innan det blev kuperat och teknisk stig. Den mörka killen, Ismail, såg sjukt lätt ut i steget så fort det gick uppför men på stigarna så sprang han väldigt zick zack på stigen. Lite som hur en nybörjare på mtb kör på stigen.
Vid 1 km kom dagens längsta stigning med ca 35 höjdmeter och där kände jag direkt att jag var tvungen att släppa iväg Ismail och lät även TNT-tröjan, Johan, springa förbi. Vi hade sprungit rätt fort för trots att jag jogggade lugnt uppför kom ingen annan om mig.
Väl uppe på toppen så kom jag strax ikapp de andra två igen men fick återigen släppa dom då jag kört lite väl hårt och hade stumma ben. Jag hade precis som vanligt gått mig röd tidigt på ett lopp. Typiskt!
Jag gick några ggr. Korta bitar när det var uppför berhällar och så för att inte ansamla ännu mer syra och försökte jogga under tröskelnivå på stigarna. Hade Ismail och johan på synligt avstånd och de verkade inte försvinna särskilt långt bort utan det verkade som vi höll samma avstånd. Under denna period slängde jag faktiskt några blickar bakåt då och då vilket inte är ett bra beteende. Jag tänkte faktiskt att det skulle komma fler löpare och springa om mig för det hade ju varit ett stort startfält.
De tekniska stigarna avbröts då och då med korta partier motionsspår men precis som jag vill ha det så var det mestadels tekniskt mtb-spår.
Vid ca 5 km så märkte jag att jag faktiskt tog in på dom igen. Utan att känslan hade blivit särskilt bättre så hade tydligenen benen börjat funka bättre för strax innan 6 km så var vi en trio som låg oerhört tätt för att springa i sån här terräng.
Ismail hade kvar sitt lätta löpsteg så fort banan gick uppför vilket jag tror var lite knäckande för mig och Johan men vi tog alltid igen de få metrarna utför.
Vid 8,5 km så ville nog Ismail avgöra lite för då gjorde han en kort ökning som Johan inte orkade följa. Jag hade tidigare sagt till Johan att han skulle ta Ismails rygg för jag hade redan gått för hårt men där chockade jag mig själv genom att gå om Johan och ta ikapp Ismail så nu hade han och jag en liten lucka till Johan. Hur gick detta till?
OM (alltid detta om) det i detta läga hade fortsatt varit teknisk stig in till mål hade jag nog kunnat följa honom men nu var det ju inte så. Vid nästa parti väg, svagt uppför, hade jag inte en chans att följa hans lätta steg utan nu försvann han ifrån mig och kampen blev istället att behålla 2a platsen.
På den allra sista stigningen slängde jag ett öga bakåt och såg att Johan var minst lika trött som jag men avståndet bakåt var inte långt. Då det alltid är lättare att jaga än att bli jagad så var det ju bara att kriga på.
Ca 1 km från att jag släppt Ismail kom man ner på lättlöpt asfalt och grus in mot mål och sikten var ganska lång och där såg jag inte en enda löpare. Flaggvakten satt lojt på sin stol vid vägkorsningen och jag hann tänka " Sprang han fel? Ska jag vinna pga en felspringning?"
Väl på upploppet så hörde jag speakern att jag var ju 2a in i mål och Ismail hade helt enkelt bara vridit på gasen och krossat oss andra sista km.
| 1 | 94 | Ismail Abdullahi | LöparAkademin | Västerås | 50:09 | +0 |
| 2 | 116 | ola Hellström | örebro AIK | örebro | 51:13 | +1:04 |
| 3 | 173 | Johan Lövdal | Saucony/Team Nordic Trail | Norrköping | 51:38 | +1:29 |
Jäkligt nöjd över min prestation och kanske inte så mycket över placeringen utan mer hur loppet var. Denna tävling är ett sånt som jag skulle vilja ha sett utifrån så att säga. Hur jag släppte dom, kom ikapp och sen hur tajta vi var inne på stigarna och sen naturligtvis de sista 2 km med avgörandet och så.
Hela arrangemanget var inte riktigt likt en vanlig löpartävling. Lite mer partkänsla vid start/mål pga en DJ som stod och pumpa bra musik och närheten till Vallby friluftsmuseum gjorde det rätt härligt. Vädret bidrog naturligtvis. Sen kan saker som resultat, duschar, prisutdelning mm förbätras till nästa år.
tv021 fanns på plats hela dagen och kvällen och här hittar du deras material Sara syns mest i detta klipp som är långt då det även är ifrån kvällens konsterter.
Sara kom förresten 54 av de ca 86 fullföljande på 10 km. Men det viktigaste var att hon inte stukade upp sina vrister igen vilket hon snart gjort till en vana :-)
The rap race
lite idètorka med bloggandet men jag gör väl som vanligt. Repeterar senaste träningen.
Borde kanske slängt in en vilodag efter långpasset i söndags men det gick ju så lugnt att benen kändes grymt bra dagen efter, alltså igår.
Då kom chansen att hänga med några andra snabba gubbar i Örebro AIK som skulle köra 15 km asfalt med en fartökning efter 10 km.
Jag vill ju bli snabbare på 10 km asfalt så lite farthållning kan ju inte vara fel då så...
Jag dök upp vid klubbstugan igår.
Farten var utlovad till 4:30min/km de första 10 men som vanligt, skulle man kunna säga, så gick det fortare. Vi höll 4:24/km de första 8 km innan det trissades upp lite så på 10 km visade min suunto att jag snittat 4:21/km och både puls och ben sa att det fick räcka. Har ju trots allt tävling imorgon onsdag.
Pulsen under dessa 10 km var helt okej, strax under tröskel ända fram till det började trissas vilket jag tar med mig. Sen måste jag förstå att trots bra känsla i kroppen så borde de 29 km från dagen innan sitta kvar lite så jag är nöjd.
Blir att fortsätta på denna linje med träningen.
Innan träningen igår så hade vi en premiärtur med vår inköpta kanot.
Nu var det inte bara jag och Nora utan vi paddlade alla 4. Lilla Isabella var väl lite väl rastlös för att sitta still så det fick bli så att en av oss vuxna paddlade och den andre fick hålla i henne.
Vi åkte till en av alla sjöar i kilsbergen och paddlade runt lite innan vi hittade några bra klippor vid en ö.
Mat, bad och lite upptäckande på ön innan vi paddlade tillbaka.
Idag har vi gjort ännu en skogsutflykt alla 45 där vi plockade blåbär och badade. Vill verkligen att mina barn skall gilla naturen utan att det skall kännas konstigt. Nora är lite av en talang att springa i terrängen vilket jag gillar skarpt :-)
Nähe..läggdags för imorgon är det race i Västerås. 10 km trail. Hade jag fått välja fritt hade jag nog kört 42 km men vi gör detta till ett gemensamt äventyr Sara & jag. Ungarna lämnar vi hos farmor och sen bor jag och hjärtat på hotell. Artisten promoe (som förutom artist är grym löpare) är nån slags medarrangör till racet som följs av konserter på kvällen. Blir nog najs
solig långtrail
Vilken härlig dag va? Hoppas ni inte lider av värmen utan precis som jag njuter av den. Visst, den underlättade inte dagens träning men det är liksom 100% sommar nu.
Startade ca 08:20 hemifrån imorse för att kombinera transportlöpning med lite intervaller på min väg emot Suttarboda/Kilsbergen.
Benen kändes grymt bra men så har det ju oxå blivit två st vilodagar fre-lördag.
Startade med att bränna av 5 st 30 sekunders med lång vila mellan. Blev lite längre vila vid Suttarboda för att vänta in Ronny som, precis som vanligt, var lite sen. Sen rullade vi på längs bergslagsleden mot Hallagården/Lekhyttan.
Hela rundan gick skitbra trots intervallerna innan och jag hade nog ingen dipp på energin trots att jag gick runt ganska snålt under passet. 2 st nötcreme och en liten bar på 3 h löpning.
flashback från Kumlacrossen
Idag gjorde vi en riktig sommrig familjeutflykt. Istället för att åka till en av sjöarna i Kilsbergen så valdi vi faktiskt Djupdalsbadet i Kumla. Där finns det flera utomhus bassänger, ruschkanor och inomhusbad om man så vill. Kostade oss 140 kr att gå in och då hade vi tillgång till allt.
När vi satt där och njöt så kunde jag inte låta bli att minnas de fem åren som vi arrangerade Kumlacrossen. En av de mest populära cykelcross-tävlingarna. I fönrstret i bakgrunden satt våra tidtagare för precis utanför glaset var mållinjen alla år utom de första 2 åren.
Kumlacrossen var rolig att vara tävlingsledare på. Mycket stress sista veckan förstås men överlag nästan bara positiva minnen. Här är en film från 2011
Sen efter en hel del badande gick vi genom vattenparken bort emot Goda rum för en sen lunch. Blev förvånad över att det stod stora fiskar så nära strandkanten. Kan detta vara karpar?
Nån träning har det INTE blivit idag men igår visade jag den lokala mossen för bästa vännen Jennie och klubbkamraten Stefan.
Jennie stod öven nån intervall och satt så fint mot ett träd i närheten av startplatsen där vi hade våra vattenflaskor. En extra skön dimension igår var att det var endast flugor som surrade runt oss. Inga mygg, inga bromsar. Har väl aldrig uppskattat flugor så mycket.
Vilodag idag som sagt men imorgon hoppas jag på att kunna få in ett fartpass.
tudelad om dagens intervaller
Åh nu mår man som en prins. En mätt prins. Eller mer som en tjock groda som väntar på en kyss från den rätta..
Jag är mätt alltså. Varit hos vänner o grillat, badat pool, fikat...Haft en grymt skön em.
Mindre skönt var det på förmiddagen idag. Då var det värme, svett och dåliga ben när jag sprang intervaller.
Målet var 8x1000meter i "typ tröskel-intensitet" och redan under de två första uppvärmningskilometrarna så kändes kroppen seg, tjock och tung. Precis som förra gången sprängde jag mig under de tre första intervallerna då jag inte höll koll på klockan. Eller bitvis gjorde jag ju det idag men det räckte inte. Ville hålla 4:05-fart under intervallerna men de 3 första snittade jag ca 3:56 på så där skapade jag väl grunden för att resten av passet skulle gå skit. Dessa pass är rätt hårfina hur hårt man kan köra.
de 4-5 första intervallerna gick väl okej men trots att det är så lättsprunget på slutet så orkade jag inte hålla vare sig fart eller längd
Kom hem och mådde rätt bra men på samma gång viste jag inte om jag var missnöjd med passet. Hmmm Nåväl det är iaf avverkat och imorgon blir det en ny chans att plåga kroppen.
Tiveden Trail 22,5 km
Sitter här med skönt trötta ben efter gårdagens drabbning i den lilla hålan Granvik, strax norr om Karlsborg. Jag och Sara skulle för första gången köra en tävling tillsammans som lag. På denna (för oss nya) trailtävling fanns nämligen chansen att springa stafett.
Då sara varigt flitig att stuka sina fötter samt att i stort sett aldrig vara helt frisk så skulle hon springa det första varvet av 5 sedan skulle jag då springa de avslutande 4 varven.
Hon gjorde sin uppgift och vid växlingszonen stod jag med Nora och Isabella. När jag såg Sara så satte jag ner Isabella bland blåbären så jag kunde ta av chippet från saras ankel. Jag hade hört att det skulle funka att ha det runt handleden oxå så det fixade jag på mig själv under de första 500 metrarna.
Det sista jag hörde Sara säga var "du kommer älska den här banan"
Hon hade rätt. Banan kan jag egentligen inte klaga på men shit vad utslagsgivande de branta uppförsbackarna var. De tog hårt på låren.
Jag var rätt färdig efter 3 varv så jag visste att det sista varvet skulle bli en plåga vilket oxå syns på pulskurvan. Orkade liksom inte pressa på.
En annan sak jag ska ändra på tills nästa år är skovalet. Bilderna visade torra fina skogsstigar men jag skullle haft skor med bättre grepp än salomon sense ultra.
Då inga deltagare hade nr-lappar utan endast var sitt chip så visste man inte vilka som körde solo-klass eller stafett. På så vis blir ju liksom alla motståndare.
Riktigt spännande att se sträcktiderna så här i efterhand. Saras o min tid ligger visst lite förskjutet här men ni fattar..Vi hade 41:14 på första varvet och var alltså 3a då.
| 1. | 238 | Sara backlund & Ola Hellström | Almby IK, Team Nordic Trail | 41:14 | 1:05:40 | 1:30:55 | 1:57:42 | 2:27:03 | 2:28:27 | ||
| 2. | 257 | Fredrik Falkander & Tommy Blom | SOK Träff | 27:28 | 58:59 | 1:26:59 | 2:01:57 | 2:30:01 | 2:31:23 | ||
| 3. | 240 | Jonas Holmqvist & Jenny Holmqvist | Lidköping/Stockholm | 31:34 | 1:04:38 | 1:34:01 | 2:07:53 | 2:39:38 | 2:41:08 |
Mycket galad och nöjda gick vi mot bilen. Sen kom tröttheten ikapp Isabella så resan hem bestod av skrik o skrik för hon var så trött.
Hemma så fixades välling och Sara skulle natta ungen...Vad händer då? Jo ungen vill inte somna...
trail/mtb-spår
Börjar väl med att sträcka lite på mig. Har i flera år hjälpt olika individer med träningsupplägg och försökt få cyklister (o en triathlet) att bli bättre/snabbare.
Senaste veckan har jag fått 3 (av varandra oberoende) mail om hur de uppskattar mig och hur bra de tycker min hjälp är. Känns skitkul och lika glad som jag blir av det så lika ledsen blir jag när de misslyckas med sina mål/tävlingar/prestationer.
Min egna motivation till träning är oftast riktigt hög om om den inte är det så krävs såå lite för att den skall öka igen. Ta gårdagen till exempel då jag såg ett instagram-inlägg av den lokale duktiga löparen Erik Anfält. Han hade sprungit trail på mtb-spåret i Marka och slagit ett personbästa.
Då jag ändå skulle ut och springa så blev jag sjukt inspirerad att springa samma spår. Jag har ju cyklat det spåret sjukt mycket genom åren. Det har ju liksom varit en slags värdemätare samt bra teknisk genomkörare för att anta andra tävlingsbanor ute i Sverige.
Jag sprang ett lugnt varv för att kolla hur lerigt det var samt samt kolla de nya spängerna/broarna som är gjorda.Tillbaka vid parkeringen, en liten skvätt vatten och sen var det dags.
Full gas utan att spränga sig (har man ju tänkt 1000-tals gånger) och denna gång tycker jag väl att det funkade helt okej. Märktes efter 12 minuter att jag var lite stum i benen och det var ju inte det bästa för precis som på mtb är det ju då den kuperade delen av spåret börjar. I två av de brantaste backarna körde jag ultra-stilen med att gå med bestämda steg och trycka ifrån med händerna på knäna.
Det otäcka var utför där jag normalt brukar släppa på rätt friskt men igår var det rätt otäckt när benen var stumma av mjölksyra och inte riktigt orkade hålla emot krafterna.
Under uppvärmningsvarvet så funderade jag på hur mycket jag skulle bli efter Eriks riktigt bra 23:12. Mitt första varv gick ändå på höga 28 minuter så jag tänkte att det kanske ändå inte skulle skilja så mkt på oss. Hur kunde jag tänka det? Killen är med i landslaget i Marathon, matar säkert 12-15 mil/ vecka. VARJE vecka. Håller ca 3:25-fart på ett vanligt marathon. Jag gör det i 100 meter. Jag hade väl nån form av hybris i min ensamhet.
Min tid blev iaf 26:06 på 5,15 km vilket ger ett km-snitt på 5:04 vilket inte är såå sjukt bra men ändå.
Nöjd
Idag, Torsdag, så är det vila. Klippt gräs, matat Isabella med hallon från egna odlingen, tjatat på Nora att hon skall städa sitt rum och Sara håller på med dubbla målarprojekt här hemma så man kan säga att det ser för taskigt ut just nu i hemmet.
Medeltiden är här. Igen
Idag har jag varit en slagen hjälte. Trodde verkligen på att det skulle gå att klämma in ett intervallpass på fm idag men det var alltså INNAN gårdgaskvällen startade. Vi hade roligt besök som kom hit med mat & vin. Sällskapet rullade iväg strax efter kl 02:00 inatt och med tanke på alla tomglasen så förstår jag att det varit lite extra tungt idag.
Blev alltså vila både igår och idag men det gör inte så mkt. Fick till grymma pass både onsdag och torsdag
I onsdags-Gym, på ett gym alltså.
En polare, tillika träningsadept, hörde av sig och undrade om jag ville hänga med på gymet då det ändå stod gym på hans träningsschema. Jag fick ihop logistiken med familjen och fick till en intensiv timme på gymet. Benspark, marklyft, utfall och lite bål skulle man kunna sammanfatta det med.
Morgonen efter var det inte så farligt faktiskt i kroppen men ju mer arbetsdagen gick desto ondare gjorde msuklerna.
Torsdags- Mosse 5x ca 7 min
Har ju mitt varv här i den lokala mossen och dagen till ära hade jag sällskap av Ronny. Eller åtminstone på de första varvet som vi i stort sett sprang tillsammans. Jag sa innan vi starta att jag skulle INTE spränga mig på första varvet men självklart blev det de snabbaste varvet.
Rätt stum kämpade jag mig igenom intervall nr två och tog sedan ca 90 sekunders vila jämfört med de 60 jag brukar ta. Såg inte Ronny nån stans i mossen men plockade med mig kameran ut på varv 3 och det var bra gjort för...
Jag blev efter intervall nr 3 snabbare o snabbare och den sista intervallen gick bara 18 sekunder långsammare än den första där jag ändå sprängde mig.
Nu på eftermiddagen så var hela familjen inne på medeltidsmarknaden vid wadköping. Fullt med fornhistoriska saker som pilbågar, svärd, smycken och symboler från den nordiska mytologin. Nytt för i år var att de hade utökat med tornerspel. De är en mycket bra medeltidsmarknad som vi gillar skarpt.
Klicka på bilderna för större format
skönt att veta att vi har en drak-dödare här hemma utifall det skulle komma nån...
Vi köpte lite saker på mässan förstås, nåt vi alltid gör där för det finns så mycket fina hantverk. Hann väl inte mer än att lägga upp en bild på thors hammare på instagram innan kommentaren "ultima Thule" kommer. Fick oxå kommentarer när Sabaton släppte sitt album Carolus Rex. Hur många diskutioner om invandringspolitik har man inte haft och sen blivit kallad SD och rasist.
Men ni har ju alla rätt. Hela medeltidsmarknaden var full av nazister som drack mjöd ur horn.
suck.
Imorgon blir det långpass. Tjohoo!
småland & rullskidor
Jag och Sara gjorde en roadtrip till småland i helgen. Inga barn, bara vi två. Skönt.
Vi var på bröllop och med en bra efterföljande fest med fri bar var söndagens joggingrunda innan frukost rätt tung. Men jag gjorde den iaf!!
Idag ringde en polare. Han första fråga var: Hur är läget?
Jag började berätta om min dåliga start på jobbet idag för vi har haft en rätt usel arbetsdag men många krånglande saker. När jag var klar så ställde jag motfrågan: Hur är läget med dig då?
Då berättade han att han pappa gick bort imorse.
Fatta hur jäkla liten och dålig man känner sig när man ca 30 sekunder innan har klagat över en dålig arbetsdag.
Det sjuka är att detta är inte första gången det händer mig. Har fått nästan ett exakt likadant samtal för ca 1,5 år sen. Samma fråga, jag klagade över nåt sen berättar personen en liknande sak.
Dagens träning
Då jag övertrasserat mitt löparkonto några veckor så fick det idag bli 15 km rullskidor på banvallen. 7,5 km bortåt, vända sen slita hemåt. Halvkul och jobbigt.
sko-recension
Nu får jag lägga band på mig själv när det gäller skoköp. Det ÄR sjukt kul att jämföra och använda alla par skor jag äger, VILKET jag faktiskt gör. Idag växte min salomon-familj lite till men jag har ju två andra märken oxå i samlingen. Mina löparskor är följande:
- Salomon speedcross- min mest dämpande trailsko. Varit oumbärlig nu med öm häl.
- Salomon x-series, SÅÅ jäkla skön. För asfalt och ibland grusväg.
- Salomon speed. Perfekt för moss-löpning och trailrace med mkt obanad terräng.
- Salomon sense 4 ultra SG, kanske min absoluta favorit
- Salomon sense 5 ultra SG, inköpt idag, skall användas när 4an är slut.
- Salomon sense 5 ultra, Inköpta idag, provade 4,6 km
- Icebug anima med dubb, vintersko eller för okända trailrace med mkt obanat.
- Salming T1, Sköna till allt, inte bäst på nåt.
Som jag nämnde så är det alltså ett par sense ultra som är nya från och med idag. Tack vare lite förmåner så passade jag på att beställa några nya SG (soft ground ) oxå.
Dagens korta test med sense ultran på 4,6 km startade kl 20:30 så nåt långpass var inte att tänka på. Sen tränade jag ju hårt igår vilket jag återkommer till. Direkt när de första stegen togs på trottoaren här utanför så märktes den underbara passformen som jag är så van vid från tidigare s-labskor med sensefit. Det sluter om foten så skönt runt just min fotform.
Ganska snart efter det så reflekterade jag över hur...Hur skall jag uttrycka det...Bättre rull och markkontakt skon hade jämfört med SG. Att dubbarna är lägre och tätare märktes tydligt jämfört med SG.
Alla skotillverkare har väl en idè med deras mönster och dubbarna på sense ultra sitter inte paralellt för det alltid skall vara så bra grepp som möjligt. Och om detta fungerar så skall man ju egentligen inte märka nånting eller hur? På min korta premiärtur som innehöll asfalt, grusväg, fina gångstråk med stenmjöl, stigar av packad jord och gräs så släppte aldrig greppet men då skall det kanske tilläggas att jag inte provocerade skon till max. Men ändå positivt överraskad.
Google-bild
Dessa skor följer med till småland imorgon. Jag och Sara gör en roadtrip utan barn. Tjohoo!!
Gårdagens pass
Ett trevligt gubb-gäng i Örebro AIK hade nämnt en runda som skulle innehålla lite trail och obanat. När dom där asfaltsnötarna skriver så vet man ändå att det är 99% på hårt underlag men vad tusan jag behöver lite draghjälp på vägen ju så jag hängde med.
17,3 km blev rundan och kollar ni pulsgrafen ser det ut som om vi startade maximalt eller hur? Men jag längtar fortfarande efter den fysilogiska förklaringen till varför kroppen gör så där. I början sprang jag alltså med stängd mun och hade låg ventilation. Vi höll samma fart nästan hela passet igenom men ändå blir det så där på ungefär varannan pass. ASHÖG puls första 5-8 min. Märkligt för jag tror inte det stämmer.
På mitten av pulsfilen är det en topp där jag stannade och pinka och fick jaga ikapp med fart runt 4 min/km. Så jäkla skönt att se hur man återhämtar sig när det sen blev det "låga" tempot 4:30.
Den senare toppen är efter det parti som benämnts TRAIL. Höll samma fart men det är ju något mer ansträngande.
Sen syns det förstås på slutet hur vi trissade varandra med dryga km kvar.
Det blev ett fostrande pass.