tävlingshelg
Jag har haft en tävlingsfri helg. Inge konstigt kan man tycka då jag inte tävlar särskilt mycket nu för tiden. Min dotter Nora däremot..Vi gjorde en familjeutflykt till Ånnaboda i lördgas fm så började hon med att testa miniknat. En snitslad bana där hon fick leta efter saker som piraterna hade tappat bort. Vid "målet" väntade en pirat som hade en riktig skattkista med "pris" i form av banan och festis.
Strax efter det så testade vi en bana runt Ånnabodasjön på 1700 m. Hon orkar ju inte springa hela tiden men när vi väl tog oss in på stig så imponerar den unga fröken. Och trots att hon var trött halvvägs så skickade hon på en grym spurt inför all publik.
Sara testade även hon en lite längre bana på över 3 km och verkar även hon ha fastnat för orientering.
Idag var det äntligen dags för Nora att få testa det populära loppet som Spartacus annordnar i Karlslund på söndagarna.
Min egna träning då?
Jo igår kände jag att mina skenben behövde vila från löpningen. Hade ju kört ett monsterpass i fredags. 6x4 min fort på stig.
Så igår kväll blev det 10 st ronder på sandsäcken. Var väl egentligen första gången nånsin som jag kände mig lite ringrostig faktiskt. Måste nog gå ner snart igen och köra ren teknik.
Nu ikväll, (sön) så körde jag lite mörkerlöpning på kilsbergskanten. Ca 11 km och jag gasade på i två st långa klättringar.
Gick väl så där
Skotest och nyheter från salomon
I måndags var det återigen dags för Team Nordic Trail att ha sitt pass. Denna dag var det jag som höll i passet och vi hade finbesök från högkvarteret i Stockholm. Tyvärr kom inte Miranda men hennes kollegor Alex och Robin dök upp istället. Med sig hade de lampor från Petzl och en ny sko från salomon som heter XA alpine.
Jag har inte riktigt sett behovet av en sko med damask.men eftersom det fanns en möjlighete att prova skon så gjorde jag ju det.
Passformen är sig lik. Gissar att skon använder sensofit och endofit för den smet åt runt foten lika sense ultra skorna. Dock kände jag efter knappa 1 km att jag kanske borde ha dragit åt snörningen lite till men detta glömde jag bort. Sprang sedan hela passet och tänkte inte ens på vilka skor jag hade på fötterna. Det får nog uppfattas som ett bra betyg för om man har minsta lilla fel på den sko man springer i så märker man ju av det hela tiden. Så var det INTE med denna sko.
Resultat: sköna men jag ser inte behovet.
Film från måndagens pass:
Tack vare att jag följer rätt saker/produkter/personer på instagram så noterade jag ännu en nyhet från salomon. De har en swimrun-sko på G
Har inte lyckats hitta några filmer på svenska eller engelska om dessa skor men får man gissa så väger swimrun-skon ganska lite och släpper ut vatten rätt snabbt.
Igår borde jag väl ha vilat MEN..så om jag kollade i kalendern så visade det sig att veckodagarna onsdag & torsdag skulle bli svåra att träna på så...då fick det bli ett mörkerpass.
Fick sällskap ännu en gång av Anna. Hon har fått en sjuuuk boost av trail på sistone. Jag känner igen känslorna från mitt löparläger i spanien i maj-månad.Det är kul för den glädjen och energin smittar av sig och vi pratade mkt om hur vi båda uppskattade naturen och friheten med trail.
Vi sprang ca 8,5 km igår men som sagt...nu väntar 2 dagars vila.
Dubbelpass och Högbo Bruk
I fredgas körde jag det första lite hårdare passet sedan operationen. Jag satte Isabella i joggingvagnen och körde en grusvägsrunda på ca 7 km. Första km gick på 4:53 men sedan gick det i stort sett bara snabbare o snabbare. Totalsnitt på 4:29 på den rundan med en knäpptyst unge som somnade halvvägs på rundan. Solen sken. Ben & kropp kändes lätta såå...ni fattar. Ett bra avslut på sjukskrivningen.
Senare på eftermiddagen så var det en kompis från Team Nordic Trail som sökte sällskap på pannlampspass...Kunde ju inte säga nej där så det fick bli ett pass till på kvällen. Vi avverkade ca 10 km och ca 220 höjdmeter.
Igår lördag så kom svärfar hit som barnvakt och jag och Sara for till Högbo Bruk utanför Sandviken. Överraskningsfest för morsan som fyller 60 idag. Blev en lyckad (men dyr) tillställning och att äta middag efter kl 21:30 är nåt som vi normalt ALDRIG gör men men...det var gott
Lite av dessertbuffèn...Jag tog 3 ggr...
Vaknade mätt men ...frukostbuffè är ju alltid gott så...
Jag hann med ett kort löparpass INNAN middagen då jag sprang den svarta MTB-leden Trimtex. Om jag hade cyklat den är jag osäker på att jag faktiskt hade klarat alla svårigheter för det fanns ganska gott om stenpartier på den.
Efter dagens frukostbuffè så gav jag mig på 2 st leder. Mankan och Kemi. Dom summeras bäst på filmen nedanför
ensamtrail. Ett enda mörker
ja...filmen säger väl det mesta om kvällens pass. Ett ensamt mörkerpass där (konstigt nog) benen var lite trötta. Som "efter-träning-trötta". Igår blev det ju hela otroliga 4 km så jag hoppas inte det är pga de som jag känner trötthet.
Sen var det oväntat varmt ikväll oxå. Skönt men oväntat så jag var väl inte optimalt klädd men ..va fan.
Hade en lunchdejt med en träningsadept idag. Just nu är det lite mellanperiod med flertalet av de jag hjälper. Nästan alla mästerskap och cuper är avslutade. Det är för tidigt att börja träna inför 2017. Märks att säsongen börjar lida mot sitt slut. Ska försöka få dom och ta en lugnare period nu och börja fundera på nya målsättningar. Sen kommer den svårare uppgiften..Att tillsammans klura på hur vi/dom når upp till sina målsättningar
återkomsten
När man kommit upp sig i åren och är en sån pratglad skit som jag så skaffar man sig kontakter här o där.
Efter lite dialog med en läkare/kirurg som jag känner så vågade jag mig ut på en kort löparrunda idag. Eller löparrunda....Försiktig jogg skulle man kunna säga..
Hela otroliga 4 km blev det men det kvittar idag. :-)
vad fan hände? arteriell insufficiens x 2
Okej..Lite som rubriken säger så är det idag lördag och känslan av "va fan hände egentligen" har infunnit sig.
För er som INTE vet om min skadehistorik från 2013 kan läsa här: http://cykelola.blogg.se/2013/october/slutcyklat-for-gott.html
Den historien lämnade mig med beskedet:
- aldrig tränings/tävlingscykla mer.
- Åt blodförtunnande ett tag men slutade efter överenskommelse.
- hade ökad risk för blodproppar
- i övrigt ingenting annat
Jag har efter detta suttit i sadeln ett fåtal ggr som instruktör, sprungit mer o mer och denna säsong har ju löpningen gått ganska bra. Att jag sedan operationen feb 2014 skulle ha en ökad risk för blodproppar är liksom inget man gått och tänkt på varje dag direkt.
I söndags sprang jag bergslagsleden ultra.Dagen efter höll jag i ett pass med Team Nordic Trail, trötta ben men allt gick över förväntan. Då veckan innehöll andra privatsaker så fanns det bara en dag till att träna på så att säga så det blev den tredje dagen i rad. I tisdags kväll skulle jag ge mig ut på mörkerpass med två medlemmar i TNT.
Vi startade lugnt och hade ca 11 km framför oss men ganska omgående stumnade mitt vänstra ben. Vi joggade verkligen i behaglig fart så jag pressade väl emot denna känsla ett tag innan jag till slut fick se mig besegrad och vi stannade och gick en bit. Här kom mina känslor från 2013 tillbaka. Aldrig sedan dess har jag fått så här tydliga signaler om att stumna igen. När vi började jogga igen så dröjde det inte länge innan vänster ben krånglade.
Förvirrad och orolig åkte jag hem och bad Sara känna min puls i mina knäveck. Hon är inte ulbildad på just detta så inte nog med att hon fann det svårt att hitta pulsen. Hon gjorde det bara i mitt högra ben dessutom.
Dagen efter, alltså i onsdags, så ringde jag vårdcentralen. Fick tid ca 13:30 samma dag. Träffade läkare i ca 3-4 minuter innan han sa" jaaa vi vill väl samma sak? Att du ska till kärlkirurgen?"
Knappa timmen senare var jag där. Fick träffa samma läkare som gjort efterkollen på min tidigare operation så han visste om min historia.
Blev inlagd direkt med beskedet att INTE äta nåt. Började ana oråd om ny operation
Ringde de samtal jag behövde för att tala om för arbete och sambo att läget var nog allvarligt och att jag skulle bli kvar på USÖ.
Framåt kvällen så blev det röntgen med kontrastmedel för att få det bekräftat. Min bypass hade slutat fungera. Det som försörjde mina ben i vilande tillstånd var mindre kärl och när jag ville belasta benen så räckte inte syretillförseln till.
Förresten... Du hittar bilder som förklarar detta i länken i början av bloggen.
Framåt kl 21:30-22 nångång så blev det sen operation nr 1 där de gick in i artären med en lång slang som sen fick ligga o pyttsa ut propplösande medel så de blodplättar som klumpat ihop sig i venen skulle lösa upp sig.
Sen väntade nästan ett helt dygn till helt o hållet på rygg. Fy fan vilken plåga kan man säga. INTE skönt.
Från tidig torsdag morgon och ända fram till kl 14 så väntade jag och väntade o väntade på rygg. SEN blev det ner till operation igen för att slutföra jobbet. De satte in en stent (nät) i den ven som fungerar som bypass och blåste upp den med små ballonger. Det kändes...
Under den operationen var jag något mer avslappnad och hörde vid ett tillfälle "oj hoppsan" från kirurgen. Då jag bara var lokalbedövad så sa jag "säger man så där i mitt yrke så har man kapat ett rör fel.." Då kom svaret " ungefär samma som här då " och sen ett garv.
Jaha..När avslutande op var över så fick jag äntligen sova på sida och upp och röra mig. En sån glädje. Vet att jag bara stod brevid min säng i 10-15 min. Och att få äta då!!! Beställde in en kaffe o macka och det smakde ljuvligt.
Nya förhållningsregler 2016
- Äta trombyl livet ut. Blodförtunnande.
- Har gener för att få plack i kärlen så ålderns höst kan väl bli så där...
- Risk för proppar av mina egna blopplättar så...
- uthållighetsidrott som skapar vätskebrist är inget för mig numera...Är begränsad till ca 60 min aktiviteter.
- Skall ALLTID hålla min västekbalans.
Jaha...polett nr 2 håller alltså på att ramla ner. Jag hade ju några drömmar i form av uthållighet kvar...Men man är inte hur stark som helst. Jag har återigen drabbats hårt men står fortfarande upp. Lite som roboten Atom i reel for steel :-)
Kom hem igår fredag med ett litet litet sår på min ena höft. Är öm och haltar men mentalt är det lite snurrigt. Vad har egentligen hänt den här veckan? Vad gäller nu?
Jag tänker så här. Vila nån vecka sen smyga igång. Vill tävla om en månad i Västerås.
Ikväll skall jag dock gå på bio.
racerapport Bergslagsleden ultra 47,5 km
Även ur en förlust kan man ta med sig positiva saker.
Jag förlorade inte idag men jag levererade inte som jag önskade heller. Vi tar det från kl 06:00 imorse.
Frukost. Havregrynsgröt, läste lite i NA, skulle toppa det hela med att dricka en rödbets-shot. Hade ju druckit en sån (vidrig) dagen innan samt ätit lite kokta rödbetor för jag har vid de två tidigare tillfällen jag testat det här med rödbetor upplevt positiva effekter.
Stod vid diskbänken och hade ett glas vatten redo för att skölja rent munnen med efteråt. Andades bara genom munnen för att slippa känna smaken, kastar i mig shoten men lyckas ändå känna lite smak och då blir det nåt mindfuck...Jag kräks upp både shot och lite havregrynsgröt i vasken. Kan inte göra annat än att garva åt saken.
Blir hämtad kl 7 av min langare Janne som så snällt ställde upp idag.
07:20 i Ånnaboda. Skönt att ha nära till tävlingen.
Morsar på några bekanta och kliver sen på bussen som skall ta oss till starten utanför Nora.
Solen skiner, kommer bli en härlig dag i skogen. Valde in i det sista att springa i shorts istället för 3/4dels byxa. Tar även på mig vadkompressionsskydd.
Pratar med lite träningskompisar vid startområdet och får dessutom agera löpar-skådis för Örebro xchallange som var där och filmade.
Starten går och trots att denna bild visar att jag (som vanligt) var framme bland de stora gossarna så...
Så lyckades jag i år gå ut i rätt tempo. Höll igen och hamnade efter 1 km i ryggen på en team nordic traillöpare från karlstad. Han hade sprungit både två tidigare upplagor och hamnat runt 4 h. då visste jag att jag inte skulle hålla hans rygg heller.
Höll min fart och tog det hyffsat lugnt uppför och gasade lagom utför.
De första 16 km gick faktiskt riktigt bra och jag är övertygad om att rödbetsjuicen funkar på mig. Att köra med vadskydden idag var oxå skönt men är osäker på om de ger effekt.
Efter 16 km så kommer det ett lättlöpt parti som sedan börjar gå svagt uppför. Här tog jag det medvetet lugnt och blev ikappsprungen av två stycken löpare. Den sista av dom lämnade dock aldrig mitt synfält och jag lyckades ta mig förbi strax efter rusakulan på banans mest tekniska parti. Sa faktiskt innan start idag att jag i trollporten skulle ta placeringar :-) Jag gillar teknisk löpning :-)
Inte så långt efter detta så kom det tydliga signaler från mina ben. Eller egentligen bara mitt vänstra ben som får mig att fundera lite extra. Kanske har detta med min skada att göra? När den historien uppdagades 2013 så var ju hela mitt vänstra ben smalare än mitt högra . Kanske är det slumpen men hur som helst så var det vid ca 30-32 km idag nära till kramp i baksida lår och inte långt efter så började kila/nypa i framsida lår oxå.
På en grusväg vid ca 35 km så fick jag spontan-support av ägaren till LÖPEX (Daniel). Lite vatten och en GT-tablett. Tror det tog bort de värsta känningarna men ungefär här sa även kroppen att den inte var tränad för distansen i år. Hade ju haft den känslan innan...
Såå från km 36 så har allting dalat. Moral, styrka, kämparlust och glädje osv osv
Försökte peppa mig med både det ena och andra...Föresten vid km 31 så gav jag mig själv två hårda örfilar. Den sista sved :-) Varför då tänker du? Jo så jag skulle skärpa till mig. Höll nämligen på att snubbla för att jag inte höll fokus.
Kom till slut i mål på ca 4h 52 min. Hade 4:32 2014 och jag körde hyffsat jämnt med dom mellantiderna i år.
Inte missnöjd. Inte nöjd. Tar med mig känslan jag hade i 35 km idag.
inför Bergslagen ultra 47,5
Årets "VM" för mig skulle få vara imorgon om det var så. Dock går Bergslagsleden ultra på söndag. Har lagt fram tävlingsutrustningen och satt fast nr-lappen och kört nån form av väckningspass idag. Nu kommer morgondagen bli en enda lång väntan. Tidigare i veckan har jag haft en sån seg känsla och därför har självförtroendet sviktat men så idag, äntligen, kändes passet bättre.
Provsprang här i Latorps-området med de svindyra FALKE-strumpor för ca 230 kr ihop med salomons sense ultra SG som skall bli kombon på söndag. Det började lite segt men sen så, efter ca 4 km, så lossnade det och farten ökade. Kollade pulsfilen i efterhand och det ser bra ut. När farten öveträffar pulsen så att säga. Det sjuka är att detta var på nästan samma ställe som grävlingen skrämde mig tidigare i veckan.
Blir en vilodag till imorgon (många sånna på sistone?) för att sedan mosa mig trött på söndag.Sista 7 dagarna har det ändå blivit ca 50 km och om man summerar efter Ultran så blir det nog en rekordvecka iaf.
Försöker hålla tankarna inför loppet i schack. Har inte sprungit tävlingssträckan i år vilket jag gjort tidigare i år. Har blivit färre långpass med skulle jag tro MEN den totala volymen löpning är mer än någonsin så vem vet. Säger som sååå många gånger förut: Jag skall gå ut lugnt. Om jag skall lyckas bra så tror jag att de första 8 km måste få kännas lätta. Sen så kan jag släppa på. Likaså måste jag hålla igen på grusvägarna.
På söndag eftermiddag vet vi om jag lyckades med min plan. Målet är bättre än 4:20 och drömgränsen är aningens bättre på 4:15. 2014 sprang jag på 4:33 med jordens jättesvacka mellan 23-28 km.
I skrivande stund så spelas nån spotify-lista som heter kick-ass metal. Shit vad jag går igång nu. Kan inte sitta still med lurarna i öronen. Nyss spelades In flames och shit...vet ni hur svårt det är att blogga samtidigt som man spelar lufttrummor?