avkortad ensamtrail
Börjar helt enkelt med ursäkterna. I förrgår, ca 36 h innan dagens pass joggade jag banvallen hem efter att vi varit och grillat hos trevliga vänner. Höll ganska exakt 5-fart och pulsen och känslan bekräftade att det inte var särskilt påfrestande. MEN::: jag känner än idag i musklerna. Det hårda underlaget i ca 50 minuter var väl ovant för mig. Tyvärr. En liten sena som stoppat mig förr gjorde sig oxå påmind men då jag sen ca en vecka tillbaka hade planerat denna dag för ett långpass på bergslagsleden. Varken ville eller kunde knuffa detta i kalendern.
Tog cykeln imorse och cyklade till Garphyttans nationalpark för att tanken var att komma långt söderut på bergslagsleden. Jag hoppades på ända till svartå Herrgård där Sara skulle hämta mig.
Direkt från början kändes det tungt. Tänkte att det berodde på lasten som bestod av snabb-energi, 2x0,5 l vatten, kameran med selfie-stick, skalplagg + extra tröja, plåster, sårtvätt och 1a förband samt ett gäng plättar som skulle bli lunch till mig.
Tror så här i efterhand att det aldrig berodde på lasten för det var tungt hela vägen. Lossnade aldrig.
Här har ni dagens rutt. Vid de markerade punkterna 1-4 så har jag filmat.
Letade lite ny stig vid checkpoint 1 men istället för en stig hittade jag hjortron. Blir nog att åka dit om nån vecka eller 2.
Efter detta klipp så kom jag in på den sträcka av BSL som jag kört 3 ggr innan och jag gillar den. Njöt lite av utsikten vid Lekhytteklint och utför den så filmade jag igen.
Direkt efter detta klipp så kontrollerade jag kartan jag hade med mig och visst hade jag missat att BSL gått in i skogen. Körde dock vidare på grusvägen för att längre upp springa ca 50 meter obanat rakt ut i skogen där leden gick nära vägen.
Ni hör mitt tjat om skorna i klippen...Här är två bilder på sulorna på fjolårets modell samt årets. Klicka på bilderna om du vill se dom större.
2014 års modell
Årets modell som jag sprang med idag.I stort sett samma sko men med några förbättringar.
Jag blev efter detta klipp bara tröttare och tröttare i låren vilket jag verkligen hoppas berodde på tisdagens lvg-pass samt urusel dagsform. För är jag inte bättre blir det tufft med bergslagen ultra om dryga månaden.
Två roliga saker med detta klipp. Jag har vid flera tillfällen berömt greppet i sulan och så halkar jag ordentligt samt att jag kommer ikapp en vandrare men jag stannade aldrig och pratade med honom :-)
Jag gick sedan torr på vatten och det verkade aldrig jag skulle komma fram till delmålet Sixtorp. Stannade några ggr för att plocka både blåbär samt smultron och märkte att jag hade svårare att le och njuta av den fina dagen. Istället så grävde jag ner mig mentalt och började känna efter hur trött jag var.
Som jag säger själv "bara 32 km". Jag vet att det inte är så "bara" men jag är missnöjd med känslan, inte distansen.
Lite brist på energi just nu och laddar inför vår sista semestervecka.
korrigering
Jaha nu blir det en sån här nattlig bloggning. Har semester men har ändå ont om tid :-)
Idag har vi gjort en klassisk utflykt. Med Saras pappa och hennes syster var vi i Julita. Hälsade på Pettsson & findus och fikade gott mm.
När vi kom hem så hann jag och svärfar ett kort pass på rullskidor ihop. 12,6 km blev det där han hade lättrullade hjul och jag trögrullande. Jag var nog den som fick bäst träning kan man säga. Shit vilken skillnad det var på rull.
Jag måste göra en ändring oxå angående helgens swimrun. Vi kom inte 3a. Men vi som var på placeringarna 2-4 var säkra på att vi var top-3. Vi hade missat att det var ett par som hade krossat oss.
Långa banan (Löpning 15,92 km/2,8 km) Mixed
27 Happy swimrun Johan Skårbratt Hanna Nilsson 02:26:54
23 Team Larsson Maria Larsson Edvard Larsson 02:41:15
22 FC Zurg Hanna Jansson Richard Johansson 02:41:47
14 Team 2 små snabba Anna Hellström Ola Hellström 02:46:03
Hittade lite bilder som arrangören hade tagit oxå
Vi stod ju längst fram. INte för att vi skulle tävla och så...
Här ser man tydligt att vi joggade med små leenden hela tiden och aldrig slet särskilt mycket...
Min nacke, min ena handled samt triceps är de delar som känner av swimrun-racet. Annars har det idag två dagar efteråt varit en okej dag. Igår däremot så kände jag mig sleten och sänkt efter racet.
tävlat swimrun
Då så. testat den nya inneflugan swimrun.
Okej håna mig för den fjolliga vinken, eller den fina dräkten eller dubbelhakorna det skiter jag i. På bilden ser ni iaf de två starkaste i mixklassen om det hade varit en ren löptävling. Det var ju inte det. Då hade ju vitsen med swimrun varit borta.
Jag var faktiskt inte nervös inför detta då det var helt kravlöst eftersom jag aldrig kört sporten innan men på bilresan ner mot Årnäs/Mariestad kunde man ana lite nervositet hos syrran :-) Hon gick mer in i sin tävlingsbubbla än mig.
Banan såg ut enligt följande och vi skulle köra två varv:
Som ni ser var det inga långa simsträckor men för en som bara simtränat en månad (jag) och inte tränar triathlon i ironman-distans (syrran) så skulle detta räcka gott o väl. Dessutom gick det ordentliga vågor på vänern som vi simmade i.
GPS strular lite för så där jäkla zickzack simmade jag tusan inte.
Starten gick och några kill-lag spurtade iväg. Helt sjukt snabba och enligt Sara som såg tävlingen från sidan så gick det lika fort hela tiden och de var knappt berörda efter målgång.
Som de Hellströmare vi är så sa vi förstås "vi går ut lugnt" men vi gjorde tvärtom. Jag hade vilat i 2 dagar inför loppet och hade sprättben. Vi öppnade i 4-fart och sänkte väl till 4:20-4:30 fart.
På första simningen blev jag förvånad över att syrran var den av oss två som släpade efter. Vi hade ju snackat så mycket om att hon skulle vänta på mig på simningen?? Fattade inte varför eller vad som skedde just då men då jag hade våtdräkt och hon hade sporttopp och cykelbyxor så hade inte hon samma flytkraft som jag. Blir tydligen ett helt annat flytläge har jag fått det berättat. Vi beslöt då att ta med hennes dolme (flytobjekt som swimrunnare har) när vi passerade bilen på mitten av varv 1. Därefter gick det bättre.
På första varvet var det lite svårt att veta vilka mixlag som skulle köra 1 respektive 2 varv men ut på andra varvet var vi tre mimxlag inom ca 1 min och vi var då nr 3. Vi hade noterat ganska omgående att vi var starkare löpare än simmare så på sista långa löpsträckan ute på varv 2 gasade vi så gick upp i tät. Lag 2 var inte långt efter och en simsträcka på 520 meter väntade. Inte helt otippat så var alla 3 lagen samlade vid uppgången efter den. Lite komiskt och oväntat att det skulle vara så efter drygt 2 timmars tävlande.
Ungefär här började jag känna mig krispig. Druckit lite för dåligt och INTE ätit särskilt mycket. Syrran trippade dock på lika fint som vanligt (talangjäveln :-))
Vi tappade här de två första lagen och på uppgången av nästsista simningen fick jag kramp i baksida lår lagom vid uppgången. Funktionärerna som satt där flinade gott för det såg väl roligt ut där jag låg i 30 cm djupt vatten :-)
Vi slappnade av och höll vår placeringen vilket vi var nöjda med för vi skulle ju bara ha kul idag ju ...Inte prestera :-)
Jag är nöjd med: Att jag orkade simma ca 2,8 km crawl idag. Att jag orkade hålla rätt bra löpfart mestadels, en bra genomkörare för löpningen.
Mindre nöjd med: Borde ha druckit mer samt tagit lite mer energi tidigare i loppet för att slippa bli så tom som jag blev sista km.
Vad jag tycker om swimrun: Hmm..Vill ju hålla enkelheten och inte utöva ännu en materialsport som mtb. Nu såg man på många lag att de hade lina mellan sig, dolme, paddlar och dräkter som kostar en halv månadslön. Som ni ser på bilden ovan så hade jag en ca 17 år gammal dräkt och i handen mina simglasögon som är lika gamla. Blir det för mycket prylar och det handlar om att ha bäst/rätt prylar för att vinna så tar det udden av det tycker jag.
Men tävlingsformen är ju nästan genial i områden som gör det naturligt. Man springer i terrängen och korsar vattendrag.
Jag säger nog att detta var inte sista gången jag tävlade i swimrun och gör jag det igen så får det gärna vara med syrran. Dock införskaffar jag nog paddlar då för att inte vara sänke på simningen.
Nähe...ner i svalen och leta fram en "recovery". Ipa eller stout..??
snart swimrun-premiär
Jaha semester. Gjort lite småfix i hemmet och vore det inte för att det närmade sig premiär i grenen swimrun till helgen så skulle jag vilja ösa på med träningen men nu blir det två lugna dagar för på lördag går startskotten i Mariestad. 18 km skall avverkas varav 3 km är i vattnet.
Kvällens pass blev av det lugnare slaget men lite längre än normalt. Sprang till jobbarkompismats i Garphyttan och så sprang vi + en till en fin runda på ca 11 km. Lägger man sen till 2x5 km för transporten så blev det en halvmara med 340 höjdmeter för mig ikväll. Benen svarade kanon efter vila igår och ett kort pass på sandsäcken i måndags.
Tror att två lugna dagar till nu tors-fre skall ge sprättben tills på lördag.
Igår kväll innan jag skulle sova så kollade jag in några korta episoder av running TV. Denna film gav mig fett med inspiration
Begravning på hemmaplan
Min semester har precis börjat. Solen skiner och jag har nyss avverkat ett bra träningspass i kilsbergen.
Ändå har jag svårt att känna nån glädje överhuvudtaget just nu för vårt käraste husdjur blev nyligen påkört och är nu begravet i trädgården.
I vintras målade jag denna på väggen. Det är rollfiguren Neo från filmen matrix. Vi döpte vår katt som Sara och jag skaffade för ca 6 år sen efter honom. Ni är många där ute som har förvånats över hans storlek och det är den bästa katt jag träffat och haft. Gillade han skarpt. Jag grät när min favoritsköldpadda dog för många år sedan men den här sorgen är större/värre. Vi vill inte försköna denna historia för Nora utan hon var med när vi hamtade honom hos grannen (som tagit hand om vår påkörda katt och lagt en handduk över han med blommor på). Nora är faktsikt den som stöttar Sara och mig just nu, Underbara unge.
Vi har nyss haft begravningsfika där vi målade för att minnas vår katt.
Skönt att veta att han slapp lidande då det verkar ha varit en direkt träff på huvudet.
Jaha träning då? Va fan spelar det för roll just nu känner jag men det är väl det som bloggen brukar ta upp.
Igår
simmade hos farsan medans han och Nora satt i roddbåt brevid. Pulsklockan följde med i roddbåten
I sjön avern blev det ca 650 m i öppet vatten med lite vågor. Känner mig lugn inför nästa helgs swimrun då jag knappt blir trött efter en sån sväng.
Idag.
Cyklade till coop garphyttan och körde sen en runda själv där jag tänkte pressa mig själv i ett antal klättringar.
Ni ser intervall nr 1. den mellan siffra 1 och 2 på kartan. Tror inte så många av er cyklat eller sprungit den södra biten om mattsabacken men den som ligger norr om backen är moshyttebacken. En härlig stig oavsett om du tar den nerför eller uppför. Jag startade min ökning långsamt och försökte hålla intensiteten hög hela klättringen. Snitta på 90-91% av max.
mellan siffrorna 3-4 är från ånnabodasjön och rakt upp på storstenshöjden. Brant stig som Linda Meijer vet hur man cyklar utför. Det är bara röret nedanför hon har problem med :-)
den sista intv var från den stora parkeringen vid storstenshöjden och mtb-lederna svart 3 & 4 samt röd 5 upp till rallybackens topp. Blev en 4 minutare med okej snittpuls men lite trötta ben här :-)
TorsdagsTrail. Inkl intv
Idag anslöt jag återigen till klubbens torsdagstrail. Det har ju varit riktigt kass sommarväder idag (jag vet för jag jobbar ju utomhus) men ändå verkade facebook-tråden gå varm och det verkade bli rätt många till träningen.
Jag åkte dit med Ronny från klubben och det var en riktigt stor klunga som stod vid samlingsplatsen vid Mogetorp
Jag o Ronny var lite sena så för min del blev det en start från noll till 100 då jag ville ikapp gruppen som fick nån minuts försprång pga skoknyteri och kisspause.
Jag och killen i rött (fredrik H) jagade ikapp den snabba grupp som hade ett ännu större försprång. Väl ikapp så dröjde det inte länge innan det blev brant uppför mot Amboberget. Det var först på toppen av det som det blev lite vila och fotopause på vår snabb-grupp
IngMarie som sitter brevid mig i blått pratade lite i utförskörningen från berget att det mest blir distanspass och så men man sakar bort kvalitètspassen. Med detta i tanken så tänkte jag att jag kunde klämma in en intervall när jag skulle jaga ikapp tät-trion i gruppen från sistaplatsen som jag höll. Jag gasade för allt vad tyget höll i 3 min sänkte tempot lite innan jag fick chansen att träna på "mitt vapen". Det som jag är ganska bra på men ändå gillar att träna på. Utför.
Dom två sista pucklarna uppe i det röda fältet är mina intervaller. Först en 3 minutare med en kort vila där pulsen precis går ner under 90% gränsen. Sen gasade jag utför ända tills jag kom ikapp tät-trion och då sjunker pulsen rätt så bra trots att det inte gick långsamt där framme.
Med tanke på känslan i kroppen tidigare i veckan så var detta ett stort steg framåt och jag känner mig nöjd med att kolla på pulskurvan här ovanför.
Idag fick jag nys om salomons nya sko. En känsla av "måste prova" infann sig direkt.
Om den håller exakt samma passform som den tidigare fellcross så kommer den ändå inte att sitta så skönt men...prova måste man ju.
usel tröskel & hemmastyrka
Igår tänkte jag upprepa förra veckans 2x15 min tröskel på banvallen. Gick bra då. Gick skit igår. Kroppen kändes seg och jag fick slita.
Lämnade det passet ganska snabbt för att det var så roligt att Nora ville kliva ur joggingvagnen två ggr och springa själv. Det stöttar jag gärna.
Idag blev det lite hemmastyrka men jag siktar mer mot morgondagens torsdagstrail. Love it.
Förresten...simmade i måndags. Gick skitbra. Ca 700 meter utan att bli trött. Rakt ut i Björktjän och tillbaka. Tänkte teknik. Glida på varje tag. Vrida över höften lite samt att jag nu kan andas på båda sidorna utan att det känns konstigt.
kolmårdsrundan 21 km
Igår lördag var det en varm och solig dag. Alltså jag menar det. En skitvarm dag med ca 30 grader. Vissa av er sökte upp bad, kalla drycker eller skuggiga platser.
Jag betalade dryga 300 kr för att springa ett terränglopp på 21 km i de härliga skogarna kring kolmården. Men jag ångrar ingenting. Nä jag är så glad och nöjd att jag gjorde det.
Nora tyckte oxå det var varmt!
Jag intalade mig flera ggr att jag skulle njuta, inte pressa mig utan ha med mig kameran och filma lite då och då. Det brukar jag ju göra på träningarna men på tävling har jag aldrig gjort det tidigare. Att ha med kameran gör ju att jag måste ha salomons väst på mig oxå och då blev det oxå självklart att ha med sig 2 x 0,5 liter fram på bröstet. Det skulle ju bli varmt och 21 km är inte gjort på 45 min direkt. Dock verkade som flertalet av deltagarna förlitade sig på vätskestationerna för de flesta körde utan vätska eller med små vätskebälten.
Racerapport.
Starten gick 10:30 och det var då "bara" varmt. Det blev värre. Försökte att inte jaga med tävlingslöparna utan att hamna bakom dom och innan motionärerna. Ja lite i ingemansland nästan. Vid ca 1,5 km var vi 4 st som höll samma tempo och jag kände att det INTE var en lugn start och att det då och då sved duktigt i benen. Men trots att jag intalade mig att det INTE var så här jag skulle springa loppet så var det ju det här med att ha nr-lapp på bröstet. Hornen kommer liksom fram och jag hänger automatiskt på ryggen framför.
Jag drack regelbundet från mina vattenflaskor vilket snart skulle visa sig vara ett vinnande drag.
Det trummande på och efter den tråkiga grusvägssträckan som jag tyckte jag återhämtade mig på så kom vi in på den längsta spång jag nånsin sprungit på. Dags för en ny film..
Efter denna film så plockade jag meter för meter på tjejen framför då detta parti var det mest tekniska. En terräng jag behärskar rätt bra och har lätt för att hålla fart. Hon belv nog lite stressad att ha mig "på hjul" så att säga så hon klev åt sidan och släppte om mig. Strax därefter bar det utför och där springer jag ifrån ganska många så där blev luckan mellan oss. Att jag hänger av folk skapar ju en stress hos mig förstås. Inte kan jag slappna av och släppa ikapp dom. Ungefär här så märktes att några började krokna oxå. Förmodligen pga värmen/vätskeförlust men jag hade ju druckit bra vid stationerna samt nästan druckit upp den liter vatten jag startade med.
Här sa jag fel. REJÄLT! Inte höll jag 63% av maxpuls utan ca 93% av maxpuls. Ni får se på pulskurvan här nedanför att jag har hållit pulsen högt hela loppet men värmen var den direkta orsaken till det.
Jag höll bra i ca 15 km sen började det bli tungt. På det första grusvägspartiet höll jag mellan 4:20-4:40 fart. När sedan samma grusväg skulle köras hemmåt så var det kämpigt att försöka komma under 5-fart. Just på denna grusväg kundeman ju kolla hur långt man hade bakåt-repsektive framåt till motståndarna. Tyckte jag hade det lugnt bakåt då personen tappade på mig.
Jag drack sportdryck vid stationerna och som medhavd energi hade jag en nötcreme och en fruktstång. Hade gärna tagit emot en gel av valfritt märke på slutet för jag tror jag långsamt börja få lite brist på energi. Det var mycket vilja på slutet.
Vid ca 19 km så vände jag mig om på ett hygge för att kontrollera att det fortfarande var lugnt bakåt men då fick jag en smärre chock. Såg 3 löpare med ca 15-20 meter mellan varandra och de var onödigt nära. Fick ta och gräva djupt för att hålla undan för dom.
Vid målgång var jag helt genomsur. Sjöblöt då jag hade svettats så jäkla mycket. Men glad över loppet, upplevelsen och min egna prestation. Jag kom 7a av 64 st på tiden 1:45.
På upploppet lyckades jag pressa upp pulsen i 177 slag/min vilket är 98% av max. Det röda fältet börjar på 90% av max.
Gillar kolmården. Då menar jag djurparken, terrängen, området och de tävlingar som arrangeras där. MTB-klubben med samma namn har dock satt många käppar i hjulet genom åren :-)
Längtar till 2016 för då vill jag både köra kolmårstrailen och kolmårdsrundan.
swimrun-träning
Sara tog ett kort på mig idag. Får se om hon kan spara ner det på datorn imorgon. Jag hade den senaste träningsutrustningen på mig dvs säga badmössa samt simglasögon som jag köpte för ca 17 år sen. De användes inte mkt då och jag fattar inte varför jag sparat dom men nu när premiären för swimrun närmar sig så kommer de till nytta.
Direkt efter jobbet så gjorde familjen en utflykt till St.Axsjön där det badades och jag kombinerade det med simträning. Ha fått en mycket bättre simförmåga nu och jag tränade bara med armtagen och tänkte på att hålla ner huvudet samt glida så mycket som möjligt på varje armtag.
Imorgon blir det intervaller i storstenshöjden. Fast då pratar vi löpning