snart blir de action
I skrivande stund är det onsdag kväll. Blir bara lite hemmastyrka idag så man kan nästan kalla det för en vilodag.
Igår var man hos PREVIA för jobbets räkning. Jag gillar att Bro & väg har ett sånt tydligt hälsotänkande och att det är flera st på Örebro-avdelningen som tränar flitigt.
Hos PREVIA gick dom igenom en enkät som jag hade fyllt i som rörde min livsstil. Sen blev det hörseltest och jag verkar höra något sämre på mitt högra öra. Fortfarande godkänt men lite sämre.
Sen var det rörlighetstest hos en sjukgymnast där jag fick full pott. Detta följdes upp med ett åhstrandstest på testcykel. Detta började på 150 w men han höjde rätt snart motståndet för min puls reagerade knappt men testet avbröt ändå sig själv efter några minuter med texten " för låg puls" :-)
Vi startade om testet med 200 watt och då kände jag ju i benen att det faktiskt var motstånd och jag uppskattade detta som ca 14 på BORG-skalan. Min puls segade sig dock upp emot 120 och en något frustrerad testledare kollade i sina tabeller och sa att det motsvarade ett syreupptag på 70ml/kg/min vilket jag bara skrattade åt.
- Jag har en gång i tiden haft 73 sa jag men där är jag inte nu.
Vi konstaterade båda två att felmarginalen på detta test med vältränade individer var rätt stor. Jo ja tackar ja..
Igår kväll så sprang jag en temporunda på ca 7,5 km och jag kan hålla bra fart i ca 3,5 km innan jag stumnar i höger ben. Och med bra fart menar jag en fart som jag är nöjd med. Dryga 4 min/km.
Det är väl ca en månad kvar till gubbracet i Örebro och då siktar jag på att bli näst bäst på firman. Jag kan omöjligt bli snabbast då han förra året sprang under 19 min vilket jag knappast håller för nu men kommer jag under 20:30 är jag nöjd.
På lördag är det Örebro action run
Man får väl utgå ifrån att det blir samma väder på lördag som på filmen..??
Jag ska även i år jobba med evenemanget men i år hela fredagen och sen på själva tävlingsdagen. Ses vi?
Får väl se om det blir att jobba sent inpå natten även i år. Hoppas inte det. Får sen sova kvar i stan för tidigt på tävlingsdagen blir det att checka av det sista. Jag gissar att jag även i år kommer springa några varv på banan under tävlingsdagen. Najs!!
blodiga knogar
Min dag lördag den 22a april:
- 06:30 Skjutsa Sara till jobbet.
- 07:05 Barnen o jag äter frukostbuffè på scandic västhaga
- Ca 8:15 landar vi hemma. Upptäcker myror i vardagsrummet.
- 09:00 är vi på BAUHAUSE och köper myrdoser
- 10:45 förbereder jag lunch åt de små. Jag är fortfarande mätt.
- 11:30 är vi på ridskolan.
- 13:00 landar vi hemma för tredje gången denna dag.
efter kl 13 så blev tempot lite lugnare. Myrorna verkade gilla myrdoserna för nu ca 12 h senare syns inte en enda myra.
Efter att vi hämtade Sara efter hennes jobb så ville jag köra lite på sandsäcke som hänger i garaget. Det blir inte särskilt ofta jag tränar på den tyvärr då det är en grym alternativ träning för överkroppen. När jag skulle sätta igång så hittade jag inte mina säckhandskar så jag fick ta ett par sämre grapplinghandskar istället. Tänkte att det inte spelade nån roll för jag skulle ju bara köra lugnt... Ni som känner mig vet att jag än så länge inte har lärt mig att behärska just det. Att ta det lugnt.
Körde 30 min i ett sträck och försökte variera mig för varje låt som skrålande ur den lilla cd-spelaren på golvet. En låt med sparkar, nästa med raka slag, nån med bara kroppslag osv osv.
Tyckte jag tog det rätt lugnt och lagom när jag kände nöjd så slarvade jag mer o mer med tekniken för jag blev trött i muskler som sovit mer o mer med åren. Tog av mig handskarna och upptäckte rätt många fläckar som saknade skin plus att huden hade spräckt på en knoge. Det gör inte så ont nu men om nån vecka när såren har sårskorpor som spricker hela tiden i jobbet. DÅ kommer det att göra ont.
Imorgon blir det roligare träning. Trail i Kilsbergen :-)
Appropå träning.. Blev ju inte 400 meters intervaller sist som jag skrev. Blev en annan slinga med lite mer stig och skogsväg. Brände av 5 + 5 st 1-minutare på den rundan som totalt blev lite över 12 km. Totalsnittet spelar mindre roll för det är inget att skryta med. Under 1-minutarna däremot så blev det ca 3:20 - 3:35 fart. Nöjd.
får inte farten i benen
Efter mitt halvlånga, halvsnabba distanspass på påskafton så blev det en planerad vilodag. Pulsklockan sa egentligen 3 dagars återhämtning men det hade jag aldrig tänkt att lyda :-)
När annandag påsk kom så var huvudet inställt på att träna men kroppen (mest magen) ville annat. Illamående och mycket sängliggande blev det.
Igår (tisdag) var det andra bullar. Pigg i kropp o knopp men som vanligt ont om tid. Tänkte ta min korta runda på 7,5 km som jag kör de flesta sorterns intervaller på. Totaltiden brukar ligga på 37-38 min inklusive uppvärmning och nedvarning nästan oavsett vad jag kör för typ av intervaller. Igår hade ännu en youtube-video inspirerat mig så jag tänkte "All-in". Ingen minns en fegis liksom.
Första km var uppvärmning på 4:47. På den andra km pep klockan 4:07. "Perfekt" tänkte jag. Allt kändes under kontroll. Försökte hålla bra löpstil.
Tredje km pep 4:15 och på den är det ju lite svagt uppför bitvis. "Helt okej på den km" tänkte jag men kände mig betydligt mer ansträngd.
Under den 4e km så kom stumheten. Fortfarande hög motivation så jag tänkte att jag tar denna som återhämtning och gasar resten. Riktigt så blev det inte. Jag hade redan sprängt mig då jag inte blev av med all syra utan fick kämpa resten av rundan.
Den tog förresten ca 34 min och totalsnittet landade på 4:31/km vilken är en klen tröst.
Märkte en sak igår som jag sällan reflekterar över. Att syreskuld sitter kvar i kroppen i och med en ökad ventilation. Satt och andades med högre frekvens och djupare i hallen när jag kom hem. Gick ju ändå 50 meter som nedvarning :-)
Snart är det dags för bonus-utbetalning på firman. Ingen vet om det blir pengar motsvarande ett par nya jeans eller om man kanske ska kosta på sig nån nördig löparpryl.
Blev tyvärr en vilodag idag oxå. Håller hoppet uppe om morgondagen. Funderar på 13 km med inslag av 400meters intervaller.
snabbdistans
Igår var det påskafton. Det betydde onödigt mkt kalorier för både mig och våra barn. En släkting repekterade verkligen att vi inte vill ge våra barn så mkt godis så utav den släktingen så bestod påskägget av frukt, tandborste och lite pyssel. Perfekt.
Hos en annan fick de båda var sitt ägg med massa godis. Varken jag eller Sara tycker att Isabella 1,5 år behöver äta godis.
När vi skulle åka till svärfar för påskmat så passade jag på att transportspringa dit. Det är ganska exakt 18 km och då det hade snöat onödigt mycket dagen innan så tänkte jag att det fick ta den tid det ville men döm av min förvåning när det endast låg 1-2 cm puder på banvallen. Solen lös och det var nästan vindstilla. Benen gick av sig själva och när km-tiderna började på 4:37 och 4:40 och allt kändes lätt så struntade jag i att bromsa mig själv. Jag tänkte att om benen ändå är fulla med spring så låt känslan bestämma farten.
Den totala snittfarten på 18 km blev 4:41 och detta med en helt okej snittpuls.
Idag värker vaderna lite men annars känns det bra.
Årets första vinst?
För tredje året irad så var det dags för påsklöpet. En lokal tävling med stig och en hel obanad terräng på knappa 10 km. Man springer två varv på en ca 4,8 km bana.
I år överraskades vi alla av onödigt mycket snö så strax innan start stack arrangören iväg på en enduro-hoj så vi skulle ha lättare att hitta runt. Det var ett bra val.
Min racerapport
Efter mina artär-problem och en träningsvinter som varit berg & dalbana så tänkte jag att placeringen skulle kvitta men då jag vunnit de två tidigare åren så ville jag ju ändå ställa upp. Drog en shot med rödbetkoncentrat strax efter frukost då jag brukar svara bra på det.
Starten går och jag försöker hålla mig så lugn det går. Kör mantrat "jogga lugnt" i huvudet hela tiden. Efter att ha blivit stressad av andra löpare så känner jag att mitt högra ben stumnar lite efter ca 2,5 km. Går några meter och låter mig bli omsprungen men då kickar ju tävlingsdjävulen in och jag hänger på i rygg.
Känner att det inte är särskilt jobbigt att ligga i rygg så jag blir kvar där tills varvningen.
Vi byter plats och jag drar en stund. Platsbyte igen och med ca 3 km kvar gör Tomas en tydlig fartökning som jag kan svara bra på. Jag har ett parti som jag kan utnyttja riktigt bra och det är med knappa km kvar. Innan vi kommer dit så hamnar jag först pga att vi gör olika spårval över en bäck. Jag stressar inte utan håller bara ett högt tempo fram tills den enda korta utförslöpningen på varvet och där släpper jag på. Får en liten lucka och får gräva djupt för att hålla den luckan på den avslutande grusvägen. Vinner väl med ca 15-20 sekunder. Tack rödbetsjuicen :-)
Varv två var betydligt lättare då ca 30 löpare hade gjort en stig i den onödiga snön. Trodde att mina salomon speed skulle bli klockrena men jag slirade omkring oväntat mycket.
En seger är iaf en seger. Mycket nöjd över gubbkroppen idag.
reultat och bilder dyker väl snart upp på www.morgansfritid.se
Så här såg det ut för ett år sedan. I år var det mer vitt.
örebro actionrun 2017
För att följa upp måndagens ultraljud...
Tur att jag inte är den tystlåtna typen för sköterskan skulle visst bara kolla mitt vänstra, opererade ben, men jag försökte förklara att det var mitt högra som nu krånglade.
Hon sa "- jag börjar kolla ditt väntsra så får vi se om jag hinner kolla det högra oxå"
Jag är glad att hon gjorde båda benen ordentligt.
Nu dröjer det nån vecka innan jag skall träffa kirurgen för ett utlåtande.
Igår, måndag så sprang jag banan inför Örebro action run ihop med två medarrangörer. Tycker att årets bana är bättre dragen än fjolårets. Blir en häftig dragning genom wadköping. Nytt för i år är ju att det kommer finnas en 5 km och en 8 km bana och den kortare är redan fullbokad.
Förra året sprang jag 4 varv runt banan under tävlingsdagen men i år får det räcka med 3 varv :-)
Måste sen tipsa om en rolig och duktig magiker :-)
cirkulationsproblem. igen o igen och igen..
Jag ska inte bli tjatig om mina kroppsliga problem men va faaan..Nu rullar det ena problemet efter det andra på. Inte alla förstår hur detta påverkar mig mentalt men några gör det. För en del handlar det om att träna/motionera några ggr/ veckan för att må bra. Jag önskar att jag kommer dit men i min träning så har det alltid handlat om att prestera för att känna mig nöjd. Känna en viss trötthet efter ett pass och förhoppningsvis pressa sig så pass att man blir belönad med endorfiner. Det kan oxå vara så att jag pga all prestationsträning genom åren har gjort att jag behöver belasta min kropp mer för att just få den där dosen av endorfiner. Vad vet jag.
Det jag verkligen vet är att cykelsporten togs ifrån mig pga en skada på en/flera artärer 2013. Den smällen var nog den tyngsta. Att sitta med en kirurg/läkare som säger att man skall sälja alla cyklar.
Att jag sedan hitta traillöpningen och blev frälst där är jag glad för.
I höstas kom väl nästa bakslag då den ca 2 år gamla operation "kleggade" igen med röda blodkroppar så det blev en ny, mindre operation igen.
Efter den så fungerade löpningen bra och jag kunde väl träna på rätt bra men så nu i januari hände nog nåt. På intervallpass eller åtminstone hårda pass så stumnade jag i höger lår. En väldigt tydlig stor fläck kan man säga. I vila har jag inga bekymmer.
Februari bestod ju av mkt sjukdom mm. så där blev det ju sjukt mkt muskelvila utifall det skulle ha berott på en muskelskada.
Nu är vi i början av april och det är minst lika tydligt nu som i januari.
Mörkertävling igår.
Snodd bild från Fredrik Berg
Trots min insikt om skada på cirkulationssystemet och att jag inte tränar som jag vill så kunde jag inte hålla mig ifrån detta härliga initiativ. Rusakulan vertikal Tour. Ett backrace där både löpare och mtb-åkare kör samtidigt på samma bana och skillnaderna är otroligt små.
För min egna del så gick jag ut lugnt för jag ville INTE ligga på rött innan själva backen kom. Lyckades väl hyffsat med det men när Monsterbacken 1 började så dröjde det inte länge innan mitt högra lår blev sjukt stumnt. Har aldrig tyckt att mjölksyra gjort särkilt ont men när syra-nivåerna är höga så blir verkligen musklerna obrukbara. Blev att lägga in några sträckor med gång där det var som brantast och för att få bort stumheten i benet borde jag väl ha gått resten av tävlingen men som sagt...Jag har tränat hela mitt liv med att pressa mig själv så någon slags löpstil blev det iaf till mållinjen.
Som sagt...Kroppen är inte 100 % och det stör mig. Fick prata av mig lite med en förstående Fredrik Berg igår iaf.
På måndag skall jag till USÖ och då skall jag undersökas med ultraljud och sen dröjer det väl nån vecka till innan jag får träffa läkare.
Jag vill träna som jag vill!
moss-premiär och skägg
I torsdags blev det äntligen ett bra träningspass i den lokala mossen. Att den skulle kännas kall hade jag gissat redan innan men att den bitvis skulle vara frusen var jag inte beredd på. När fomen har varit god så brukar jag springa varv efter varv på ca 6:35-6:45 men nu så blev snittet på 7:10. Tre varv hann jag med innan jag sprang hemåt. Passet klart ca 48 min. Nöjd.
Idag har det varit 1a april men inte har det lurats särskilt mkt. Mest Nora och jag som har dummat oss lite mot varandra :-) Min inspiratör Ginger runner släppte denna rescension idag.
Idag var Nora på ridskola och det märks att hon blir äldre så att säga. Hon växer...oväntat.
Märktes även i fredags när vi hade fredagsfys och joggade. Hon gör det bättre o bättre. Kul.
Imorgon får man en chans till träning igen då volvon skall in till stan för äntligen kommer ju Sara hem. Dock blir det så sent så jag och Isabella kör in den, parkerar den och så springer vi hem. Banvallen...Jippiie.. NOT