Nya snurrväxlar

Blåbär 1.Vaccinium myrtillus L.
Beskrivning. Blåbär är ett flerårigt, lövfällande ris som ofta växer i stora bestånd. Grenarna är vintergröna och kantiga, vilket gör att blåbärsriset är lätt att känna igen även på vintern. Bladen är inte läderartade som hos lingon (V. vitis-idaea) utan tunna och spetsiga med fint sågad kant. Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken.

Blåbär 2. Velocipedus pedalis
Cyklister som startar onödigt fort för att i första skogsparti ställa till oreda samt irritation hos bättre, bakomvarande cyklister. Vanligt förekommande på både lerjord och i lättare tallskog med moränjord. Bör hängas av tidigt för bästa resultat. Långlivade blåbär kan ge fläckar på kläder och större humörsvängningar.


Förutom att sitta lite vid datorn så byter jag till fräsha snurrväxlar på min plastcykel samt lite övrig service. Benen som imorse kändes sega mår nu mycket bättre så imorgon blir det nog intervaller.


trööötttt!

orkar inte delge er så mkt info men helgen har vart kanon. Har hunnit med så mycket roligt men har ändå inte stressat.

Tävlade idag och långloppen i år tar verkligen knäcken på mig.

Mitt nya däck är verkligen ett tränings/tävlingsdäck. Inte ett vilodäck för under nätterna och under biltransporterna tappar det luft. Myskodäck de har tagit fram.

Delat ut reklam för GBB oxå. Det där nya mtbloppet på gotland ni vet. OM ni inte vet, kolla in www.gotlandbikebattle.se

Nä nu e det en kall framför fotbollsfinalen.

Blir mer imorn. Chipp

Paintball, inte painball.

Imorgon är det tävling så då gör jag som de internationella stjärnorna och går till sjukhuset idag och "handlar".

Nej jag nöjer mig att hälsa på min vän som nu är vaken men rastlös till tusen så jag tar med ett spel och hjälper till med att slå ihjäl en timme.

Igår på jobbet så var vi i stadsdelen Aspholmen. Ett med en del butiker men oxå mkt företag och kontor. Kollegan sa att han kunde tänka sig att spendera vår fikarast inne på SIBA. Tänkte det kunde va kul att gå och slökolla lite på grejer så jag hängde naturligtvis med in. Det blev den dyraste fikarasten hitintills. 2 DVD-filmer, en elektrisk tandborste och en pulsklocka. Den sistnämda är en försenad present till lillasyrran som fyllde 21 för ett tag sen. Nu kommer hon att fastna ordentligt i träningsträsket.
Appropå pulsklocka...Det hade varit kul att ha på sig igår kväll när det spelades paintball vid Norra Bro. Shit vilket adrenalinpåslag man får. Den ena banan var kompakt och inte så stor ute på ett fält. Sen hade de byggt upp enkla trähus ganska tätt och en del hade till och med två våningar. Vi var ju bara sju stycken som spelade och då var den banan helt perfekt. Det blir definitivt ett speltillfälle till innan vintern. Det gjorde heller inte så ont att bli träffad som jag kom ihåg det sen sist jag spelade. Kanske beror på att den gången fick jag en träff i skrevet.... Deras andra bana var mycket större och lagom mycket hinder på. Den var ju dessutom ute i skogen så det fanns ju en hel del naturliga "ojämnheter". De hade även ett halft flygplan liggandes mitt emellan träden. Seriöst jobbat!

Denna blogg är lite av min ventilationsventil men det kan slå tillbaka. Skrev sist om hur jag klarat mig undan matlagningen men strax efter det lästes ju bloggen av sambon Tina. Då blev jag beordrad att laga mat. Om jag nu skriver att jag är trött på att plocka undan på diskbänken efter henne varje morgon när jag går upp 05:10 för att ordna frukost till mig själv får vi väl se åt vilket håll det slår...

I eftermiddag börjar resan ner mot Eksjö. Tävling imorn och hemresa. Jobb måndag. Så är mitt liv på sommaren.


Ny backe, nytt däck och en bra pump.

Ja idag blev det äntligen ordning på den där dammen jag grävde i mellandagarna. Köpte vattenväxter och en schysst pump till den så nu återstår det att se om den blir så pass fräsh att vi kan ta med Östergren på en utflykt dit så hon får simma av sig lite.

Igår satt jag inomhus och tränade. Inte för det var dåligt väder utan för att det är lättare att kontrollera en del intervaller där. Kroppen tyckte den var seg och dålig och denna gång (kors i taket) lyssnade jag på den och höll igen. Det blev visserligen tunga intervaller men höll mig flera slag under tröskeln.
Åkte sedan hem för att hjälpa till med matlagningen (kors i taket 2) men lyckades smita undan till 98 % ändå. Rutin kallas det.

Idag sms:a jag det gamla gardet om backintervaller i en lång backe som jag återfann i söndags när det var långpass. Det visade sig att den tog ca 10 minuter att köra uppför men eftersom jag har en enkel pulsklocka (utan höjder, temperaturer, distanser, kadens, watteffekt, kräkeffekt, kaffefilter eller beamfunktion) så vet jag inge mer än just tiden. Jo just det, snittade 169 slag/min under den första gången upp.
En som hade 194slag i minuten när han kom upp strax efter mig var en gammal vinnare av H30 i sverigecupen (nån gång på 1900-talets början) nämligen T. Einarsson. Jäkla konditionsfenomen är vad han är.
Fin backe var det iaf och det blev några branta rackare till innan det blev fullt ös hem på banvallen.
På vägen hem från jobbet köpte jag ju ett däck oxå. Nytt skulle jag vilja säga men det är det inte. Men nästan. Att köpa ett begangnat däck låter jäkligt illa när man vill köra så mycket (o ganska fort) på det men det har väl i stort sett bara suttit på en annan cykel innan jag köpte det. Raceking 2,2 är det och jag är imponerad över dagens grepp på de bitvis branta grusvägarna. Får väl se på fredag när jag även fixat stans-gugga i dom om det funkar i skogen oxå. Strax innan jag ska bli sönderbombad på paintball.....

Fick idag höra en lite skräll ifrån cykel-SM i Falun. Fredrik Eriksson vann över de kasnke mer favvotippade "Gotlan" och Gustav L. Han är ju grymt stark och imponerade på mig redan för en vecka sedan då han utmanade Niklas Axelsson om segern på Sollerö-loppet. Dessutom är han ödmjuk och bra att prata med. Min raka motsats alltså.

Nehä, mera mat och eftersom inte Tina är hemma så kanske jag ska klämma ett stort glas O`Boy.....

Gräsligt

Har inte så mkt positivt att säga om stadsdelen Vivalla här i stan men vädret är alltid bättre där än andra delar av stan, så även idag. Har dessutom fått gått loss med motorsågen där idag och presitionsfällt en lönn. Sånt är kul. När det går bra....

Efter jobbet röjde jag vidare (trädgårdshumor) med att röja gräs på utvalda delar på mtbspåret i Marka och hade förväntat mig att stöta på en ellr annan tränande cyklist men icke. Så folktomt.  Direkt på det var det cykelmöte där det mest talades cyklcross.

finns det någe mer från dagen.... Japp! Att godis är ett jäkla uppåttjack och det beror nog inte bara på sockret tror jag. Är säkert en massa kemikalier som ger mitt huvud spinn och sänker humor-nivån lite extra. Skall nog käka godis direkt från frukost nån dag för att testa.

Nehä. Packa träningsväskan för imorgon och sen läggdax.


Röd druvjuice på en söndag!

Antioxidanter. Smaka på ordet. Låter allvarligt men de sägs vara rätt bra mot (ännu ett svårt ord) fria radikaler som skpas någonstans när man tränar hårt. Någonstans lästa jag att vindruvor innehåller antioxidanter och alla vet ju att det är lättare att inta näring i flytande form istället för att tugga. Så till maten efter dagens mtb-pass  öppnades en Faustino VII. Nu mår man som en kung igen.
Det känns för övrigt bra efter att ha kört lite hårdare nu tre dagar i rad. Konstigt det där med träningslära. För en vecka sen var jag knäckt över hur dåligt allt var. Nu känns det rätt okej igen faktiskt. Kan ju iofs vara de där antioxidanternas fel. Dricker man för många sånna sätter de sig dessutom på balanssinnnet.
Igår körde jag och Matte B backintervaller i sannatoriebacken i garphyttan. Den är rätt bra avvägd för ändamålet men är möjligen lite för kort då den bara tar ca 3 minuter uppför, men den är skönt brant. Trots att jag blev avhängd varje körning så gjorde det inte så mkt. Eller så har min inställning och prestationsångest sänkt kraven på mig själv. Spelar egentligen ingen roll utan huvudsaken är att jag mår bra.
Efter det så blev det inte så mkt gjort. Vi har ju skött grannens katter nu över helgen och passade då på att smyga in och låna en bra film ur deras stora arkiv. Det fick bli en repris av en film som vi såg på bio i höstas. TRANSFORMERS! Grymt bra gjord och det är ju så verklighetstroget med robotar stora som hus ;-) Önskar bara att man hade haft ett bra surroundsystem oxå.

Idag på mtbturen hade vi låtit jungeltrumman sprida budskapet att vi ville ha med oss massa folk. Tycker det är kul vara en lite större grupp och kanske få visa lite nya stigar för dom. Vet ju hur lyrisk man själv kan bli när nån (jonas) visar en ny härlig singeltrack.
 Efter 2,5 h trodde jag att det var fikadax men tydligen hade de flesta bråttom hem så det blev bara jag + 2 till kylde ned kaffetarmen. De övriga 6 st åkte hemåt. Efter fikat drog Matte A oxå hem medans jag och jobbarkompisMats(ja han heter ju så) skulle skarva på lite men med facit i hand skulle jag oxå åkt hem. Körde lite schyssta stigar innan det var dax att avsluta med apelsinstigen inkl. fortsättningen ända ned. Mittendelen är kanske den bästa utförskörningen som Kilsbergen har att erbjuda. Inga kraftiga svängar och inga vassa stenar som kan ställa till det. Just detta sa jag till jobbarkompisMats när vi började trampa utför den. Jag han ca 200 meter innan jag fick ett kraftigt genomslag och luft och STANS-gugga sprutade rakt ut. Snabbt dit med GEAX-tuben men det hände inget som fick hålet att täppas till. :-(
Tur att jobbarkompismats hade med sig både slang & patron så jag slapp ringa efter skjuts.
 Dagens gruppbild.

Imorgon skall jag låna en bra grästrimmer från jobbet och röja lite längs Markaspåret efter jobbet.
hej hopp.

Trailat bland stenar o rötter.

En obligatorisk kaffepause mitt i urskogen i Kilsbergen.

Jo vi tog ju bilen till bergens kant igår, närmare bestämt Klockhammar. Jag hade saftigt handikap mot Tina då jag både hade tränat ett pass tidigare och dessutom hade en camelback på ryggen med 2 liter vatten, 2 muffin samt en liten kaffetermos i. Vi startade tufft genom att klättra upp till Rusakulan, en av Kilsbergens högsta punkter. Joggingturen gick sedan ner mot hästmossen för att fortsätta in på bergslagsleden på en stenig stig som jag förra året tänkte utforska på mtb men gav upp efter ca 150 meter. Vi fick verkligen hålla koll på var vi satte ned våra fötter men det var värt det. Både jag och T gillar sånna här äventyr och benen idag känns helt ok. Detta är något som vi skulle vilja dra ut våra kompisar Patrik O Maria på nångång. Men de skulle i så fall få släpa på sitt egna kaffe (o risifruttis). Så jäkla kul och skönt att jogga avslappnat på nya stigar istället för rena löppass på cykelbanor eller motionsspår.

Nubben togs senare med helt rent samvete och naturligtvis fick vår sköldpadda Öste smaka på sill och potatis. Hon äter ju allt.
Bee movie och Mr. & Mrs. Smith avverkades och de var roliga filmer båda två.
Nu väntas frukost och jag tror nog att thaimaten ifrån i torsdags är borta för nu känner jag en svag hunger. Skönt.

Kram på er därute. 

Coco thai, koko mage.

Igår kväll blev man bjuden på resturang av svärfar. Tina fick välja resturang eftersom det var hon som fyllde år. Vi käkade thai-buffè där man valde de råa råvarorna vid buffèn och gav det sen till kocken som fräste i ordning allt. Jättegott men varför åt jag mig proppmätt och skulle prompt ha två koppar kaffe med tillhörande sötsaker efteråt?? onödigt för imorse när vi tog en senare frukost än normalt så var jag fortfarande mätt. Har nu tränat och klockan är halv 3 på eftermiddagen och jag känner fortfarande ingen hunger.

Blir dubbel aktivitet idag för att förbränna all glutamat som de säkert hade i maten igår. Jag har nyss varit ute och blivit knäckt på mtb-hojen. Själv! jodå en riktig amatörmiss på det första varvet i markaskogen. Går ut för hårt, stumnar och kan knappt hålla styrfart sista halvan på varvet. Tiden blev dock 19:26 så den första biten måste ha gått ganska fort men fan va onödigt för resten av passet blev ju inge bra.
Ut på varv 2 så kommer det massa onödiga missar så jag firar av ett av mina klassiska skrik där ute i skogen. Avbryter varvet och åker bort till en grusbacke nästan borta vid Ekeby-Almby och kör tunga intervaller där och när det snart börjar regna lyckas jag faktiskt vända det till något motiverande och kör extra hårt. Halvnöjd med passet åker jag hem.

Eftersom vi inte är så bundna vid traditioner här i hemmet så kör vi ett annorlunda midsommarfirande i eftermiddag. Vi packar en camelback och tar bilen till Kilsbergen. Trailrunning! Allt låter mycket fränare om man säger det på engelska ju... Vi skall gå, jogga, hoppa, löpa, hasa, åla, krypa eller vad som nu krävs för att ta oss fram lite stigar runt om i skogarna där uppe. Några fina cykelstråk och några som är för steniga för att kunna cykla.
Men när vi kommer hem blir det iaf färskpotatis. Det har vi bestämt.

På söndag kan det bli en "fin stig sväng i Kilsbergen öppen för de flesta"-tur. Gissar på samling vid OP kl 10 eller vad säger ni boys?
haj haj

Som en filbunke

Fan va dåligt. Ingen bild idag heller. Men jag mår bra för det.

Har nyss varit ute o joggat en sväng. Det var skönt. Jag har även försökt att inte pressa in så mycket om dagarna. Tror att jag har varit stressad ett längre tag och kanske pga det inte mottagit mig träningen eller kunnat prestera som jag velat. Jag har nu mån o tisdag bara softat. Har jag kännt att jag inte skulle hinna med någon inplanerad sak så har det fått kvitta. Lite manâna mananâ (manjana manjana) Skall ta det lugnare i fortsättningen med alla "måsten" som finns men träningen skall det inte lugnas ner något med. Inte efter midsommar iaf.

Hälsade på in bäste vän på sjukhuset idag. Jag gillar inte sjukhus. Det är nog doften eller de känslolösa färgerna som allt är inrett med. Min vän har varit nedsövd i ungefär 8 dygn men är nu vaken till och från. Min vän har fått EN JÄKLA MASSA DROGER i en jäkla massa slangar kan man ju lugnt säga. Det såg ut som enn VVS firma hade haft personalfest med en EL-firma runt dennes säng.
När jag sitter där vid sängkanten så håller en sjuksyrra på att koppla något vid en maskin nån meter därifrån. Hon säger högt till sin kollega som är på andra sidan rummet  -" Öh. du behöver vi en sån där blå pilledutt för att få ihop de här?" Om jag vore patient skulle jag bli lite orolig då...

Hej hopp

Vad fan e det som är fel egentligen?

I detta inlägg kännetecknas andras uttalanden med kursiv stil. Vem eller vilka som har sagt det spelar ingen roll.

I lördags morse åkte jag och Mattias A och Sara mot Borås för att tävla. Redan innan uppvärmningen får jag höra - Har du återhämtat dig? Han syftade på Paris-Robaix och jag svarade ja på den frågan. Veckan har ju varit lugn med endast två pass varav det ena var hårda intervaller.
Benen känns okej när jag värmer upp men pulsen är något seg. Ingen stor skillnad men efter alla dessa år så reagerar man ju på så små skillnader som denna. Jag brukar vara ganska snabb i starten och kunna jobba mig fram i fältet lite onödigt långt och sedan ibland "dö" pga för mycket mjölksyra i benen. Inte igår. Fick höra efter målgång - Vad hände? du stod ju still i backen efter starten..  För er icke cyklister kan jag meddela att jag stod inte still. Jag slet allt jag hade men blev ändå omkörd av personer som jag skall kunna hålla bakom mig. Som jag nämt några gånger tidigare.. Jag får inte ut kraften som jag borda ha.
Jag föll som en fura genom fältet på första varvet av fem igår men jobbade mig sedan upp något. Är nöjd med den avanceringen men inte med prestationen som helhet.
Jag gillar uppriktiga och ärliga personer. Även de ibland inte har hjälm på sig när de cyklar ;-) Personen frågade oxa han vad som hade hänt med mig. Jag sa till honom att han hade höjt sig några snäpp. Nä de tycker inte jag, det är nog du som har sjunkit fick jag som svar. Ett svar som för en tiondels sekund sved men sen uppskattades. Det kanske är så. Något är iaf fel och jag önskar att jag kunde sätta fingret på vad det är.
Har du kollat dina blodvärden sa en stekare efter dagens race. Sliten efter Robaix? sa en annan men Robaix körde jag ju inte särskilt hårt svarade jag.  Nä men när körde du ett 9 timmars pass senast? fick jag till svar.
Dagens race blev både bra och dålig. Bra för klubbkompisen Sara och dålig för.... Japp. Mig. Efter att ha kämpat mot gubbar i H30 som jag aldrig tidigare sett och fått se mina "normala" konkurenter försvinna i skyn redan på det första varvet gav jag helt sonika upp på det andra varvet och satte mig på en stubbe. Jag är så dålig att knappt knotten i skogen ville ha mig. Det var bara de ynkligaste, mest ensamma knotten som efter en stund kom till mig.
Tänkte att jag kunde åka några varv med Sara som hade startat några minuter bakom oss herrar. Hon passerade mig som trea efter att ha gjort en grov felkörning då hon var i ledning på det första varvet. Jag peppade henne och försökte ledsaga henne snabbare i utförskörningarna och det slutade med att hon kom i kapp, och spurtslog, Getrud Böö som t.o.m. är gammal världsmästarinna.
Jag fick en D.N.F i resultat listan men det kvittar. Pulsen har dessa två dagar svarat som jag vore fruktansvärt nedtränad vilket jag inte är.

Summering: Mitt eviga stressande, sliten, för dåligt tränad, infektion i kroppen eller bara svårt fall av prestationsångest? Kanske allt av det. Kanske inget. Jag vet fan inte.

Som jag sa till Patrik P idag: Nu står jag i ett vägsjäl. Antingen är det hårdare pass som saknas eller så är det vila.

Att vila mycket när jag inte är sliten är något som jag är dåligt på. Nej läs usel istället. De senaste två veckorna har jag ju för sjuttsingen 7 vilodagar. Vila är ju nedbrytande fick jag höra med ett flin idag. Äsh fan vila, slöa och sup rejält tyckte sen samme man att jag skulle göra.
Så här skall jag göra. Mån: Totalvila
                                   Tis: Möjligen jogga
                                   Ons: Vila eller jogga lite
                                   Tors: Vila eller jogga lite

Sen kommer midsommar och då får jag se...
Ett lite mindre glatt Chipp!

wedins skor

Detta är bildbevis på skändning av den cykelkult-märkta velodromen i Robaix. Skändning av min sambo oxå för den delen.

Jag älskar cykelsporten. Vad som händer i min cykelvärld påverkar mig ganska mycket och allt annat känns som om det kvittar. Igår fick jag dock ett telefonsamtal som gav mig distans till cyklingen. Det var min bäste väns sambo som ringde och berättade att min vän låg nedsövd på sjukhuset efter blodförgiftning. I skrivande stund har denna vän varit nedsövd i en vecka. Fatta! Nedsövd i 7 dygn. Våra tankar går nu mest hela tiden henne..

Igår var jag hejjarklack till
www.mathiasbergkvist.com när han körde GP-lopp i Motala. Ju längre loppet fortskred, desto högre blev min puls. Ibörjan klappade jag knappt händerna och sa de klassiska "hejja grabbar" o "bra kört". På slutet skrek jag mig nästan blå och hade förmodligen riktigt hög puls. Fan jag gillar även att stå på sidan av. Matte körde starkt och spurtade in bland de 10 bästa i det ca 50 man stora startfältet.

Nu på eftermiddagen har det ringt på hemtelefonen lite mer än vanligt. Folk som ska till wedins skor här i stan. Butiken har ett helt annat nummer och är inte det minsta likt vårt så nån knäpp i nån telestation har det blivit. Det sista samtalet var från butiksinnehavaren själv som ringde upp från sin privata mobil. Man kanske ska försöka kränga iväg gamla cykelpjuck nu...

Har ikväll bytt bakdäck på hojen, packat väskorna och fått lite massage för helgens dubbelhelg. Blir en tidigt morgon imorgon för avfärd mot Borås. www.nyacykeltina.blogg.se har tyvärr sjuknat in så hon kan inte följa med. (men hon har nyss bloggat med en massa Frankrike-bilder....) Som sällskap får jag istället en 17-åring, en 19-åring och kanske en 16-åring. Snacka om att jag kommer att känna mig gammal. Kan väl strypa ut dom om de kaxas för mycket eller helt enkelt vägra dom retur-resan till Örebro. Det blir två korta race i Borås med boende på vandrarhem....ough de kommer att blöda i mina öron då detta sällskap kan låta ganska intensivt när de är tillsammans. (Erfarenhet från Borlänge Tour) Nåja, inte roligare och framförallt inte billigare att sitta själv ned i bilen. Ett stort plus är dock att alla delar samma musiksmak med mig. Metal, hårdrock, grouling mm.

Nehe...mp3-spelare, kamera och hjälm. Allt e packat.
Vi hörs.

Åter i vardagen.

Åh det ser så jämt o fint ut på bild. Spelar ju ingen roll vad man säger eller skriver då för ingen tror mig att det studsar något förj-vligt.

Finns så mkt jag skulle kunna berätta om från Frankrike-resan. Att några av oss 6 Örebroare på en enda kväll blev stammisar på en pub så ägaren bjöd på sprit. Att en naken man i ca 45 års åldern sprang in på vårt hotellrum och ollade min o Tinas cyklar, att 4 av 6 cyklar inte kom med flyget hem (men inte var det Tinas och min hehe) men jag skall ännu en gång skriva om dessa gatstenar som kallas pavè.
Om det är ett snustorrt parti så skakar det bara. Eller bara och bara... Det skakar ordentligt. Man går in i det med hyffsad fart och håller uppe på styret men av vana från mtb så kramar man ju styret lagom hårt men de kraftiga skakningarna gör resan oerhört plågsam så då försöker man släppa greppet lite så styret kan röra sig i själva handen. Det är då smärtan kommer när man försöker räta ut fingrarna. Det tog ganska många partier med pavè innan man fick en hyffsad teknik.
Om det är halt och lerigt så måste man börja tänka lite mtb och låta cykeln halka hit o dit men inte sluta trampa för då sjunker farten för mkt och det blir för plågsamt. Jag försökte kolla på pulsen några gånger på pavèavsnitten men det var inte alltid så lätt att se vad det stod där men vid ca 28-29 km/h så körde jag på mjölksyraröskeln. Ni som cyklar vet att det inte är några imponerande siffror om man kör racer.
Mission completed inne på den välkända velodromen i Robaix. En förövrigt jäkligt tråkig stad.
Startavgiften på detta stora motionslopp var endast 18 euro och då var det 6 stationer (inte sexstationer) som det bjöds på mackor, bullar, choklad och en massa sorters kakor, sportdryck mm. Jämnför det med loppen i sverige....


Summering av P-R: Jag rekommenderar alla cykelentusiaster att köra detta äventyr, men fan inte på racer. Nä vill du uppleva den klassiska cykelmark (man kör ju 99% av proffsens bana) så kör mtb med slicks. Det var flera som gjorde det och de slet nog hyffsat på alla asfaltsmil men måste ha skrattat åt oss racercyklister på pavèn. Och Aarenbergskogen.....Det har fasiken inget med cykel att göra.
Vill citera en stockholmare jag träffade efter målgång. " Klart att de romerska vägarna ser ut så där. Om de började nere vid Rom så måste de ha tröttnat här uppe och bara tippat ut skiten" Förmodligen.

Annars då... Körde lite på racern igår och benen var inte fräsha. Inomhuspasset idag funkade bättre med 4x4 minuters + några tyngre intervaller. Fick även med mig lillasyrran till träningslokalen och hon kämpade på bra även hon.
Imorgon skall jag agera hejjarklack till mattias Bergkvist i Motala.
Bjussar väl på en semesterbild till...
Studiebesök i Aarenberg.
Hej hopp

Vilket javla aventyr

Jag kor aldrig mer pARIS rOBAIX; Inte pa racer iallafall. Och inte i ar atminstonde.

Igar hade jag lite angest och daligt samvete over att jag har vilat tors, fredag och lordag. Jag stack ju ut och fick trampa lite igarkvall och fick iaf svettas lite men inte trana. Det var nog tur att jag var 100% utvilad for dagens 260km med inslag av 50 km ojamn gatsten. De forsta 10 milen  snittade jag och Petter 35km i h for de andra svenskarna hade redan slappt. Sen drog jag dessutom hela tiden men jag kande mig ju stark sa det gjorde inget. Sen kom pav'e avsnitten. Fy fan vad svart det ar nar det ar gegge och lera o vatten pa stenarna. De blir snorhala. Petter blev lite stel nar han var pa vag rakt ut i bushen och han slappte ivag mig dar. Sen har jag bara legat pa rulle ca é km av de 260. Har bara dragit Hollandare, tyskar och fransman. 
Svart att beskriva det skak som pav'en ger. Det underlattar om man orkar ha sa hog fart som mojligt men det tar hart pa krafterna naturligtvis. Aarenberg var nog den absolut varsta strackan och jag valde bort att kora brevid den pa det jamna gruset. Ska jag kora detta race sa ska jag gopra det ordentligt.

Bloggar med mycket mer bilder nar jag kommit hem men avslutar med lite siffror

Dist: 260km
snittfart 29,7 km/h
28 pav'e avsnitt pa ca 50km totalt
aktid 8h30  min
Proffsen kor samma stracka till 99% men pa drygt 6h

Hors pa tisdag

I Norra europas mest kriminella stad

Antligen pa plats efter en long resa med mkt lag humor. Sitter oxa nu vid ett fransk tangentbord bara so ni vet....

Vilodag med duggregn hela dagen tog vi var hyrbuss till Aarenbergskogen och besiktade den mest beryktade delen av banan Paris Robaix. Fy fasiken vad daliga de franska anlaggarna moste ha varit forr. Ojamnt och med massor av skarpa kanter som punkteringsrisken gor sig pamind. Akte aven till velodromen dar Backstedt 2004 spurtvann.

Bloggar mkt mer efter hemkomst; Kopt ett svindyrt surfkort har pa hotellet...
Hors snart. Inatt smaller det. Startar ca 04:30
Chipp o hej

Ändring nummer 2

Attans. Läste av en slump att några av mina mtb-konkurenter har varit nere och kört samma race fast för U23:or. Läste sedan www.wetterhall.se version av tävlingen.... Vet inte om jag är så sugen längre...
Får sjunga Linda Bentzing hela loppet "Hur svårt kan det va?"...

Ändring!

Känns lite bättre nu... Inte ekonomisk eller tidsmässigt utan fysiskt. Dagen efter tävlingen där jag blev förnedrad, skrattad åt, pissad på av konkurenterna så går (cyklar) man och slår nytt pers i vårt tekniska Markaspår. Slår det gamla med 30 sekunder. 18:08 är min nya tid. Hittade ett jäkla skönt flyt där det nästan blev svårt att hinna med att styra. 

Flyger tidigt imorgon bitti till Bryssel där det sedan blir hyrbil till Robaix där vårt hotell för vistelsen finns. Skall nog cykla med kameran för att ge er en bättre uppfattning om detta äventyr när jag kommer hem. Har idag hört rykten om mycket regn i västra europa :-( Då kan det väl vara dax för solsken nu då...

Stresshej 

Sjuk. o sjukt varmt.

Nej jag är inte sjuk. Hostar inte. Rosslar inget heller. Möjligen att näsan snorar lite när jag tränar men det har den väl alltid gjort. Snarare lite sjuk i huvet. Som som så många gånger förr så är det inte bara en orsak till att man lider. Fan egentligen har man det alltid för bra. Bortskämd hela tiden. Pengabrist, stress och prestationsångest har plågat min dag idag. Pengabristen är som vanligt inge rolig men det är ju inte inkomsten man blir fet av utan begränsningarna på utgifterna. Stressen är heller inge rolig men det är så mycket nu inför resan. Vardagliga ting + resefix+ träning+ jobb...Gahh! 24h/dygn räcker inte. Och sen  har vi prestationsångesten. Suck! Jag gläds verkligen när folk har framgångar. Jag missunnar ingen framgång och jag vill passa på att gratta två personer lite xtra för gårdagens prestationer. På GP-loppet igår i Köping imponerade Jens Westergren ordentligt och sopade ju dessutom hem hela tävlingen i en spurt där person nummer 2 var med. Klubbkompisen Mattias Bergkvist körde oxå jäkligt starkt och kom 3a.
Jag tycker jag tränar målinriktat, hårt och seriöst och när det sen inte räcker så långt som jag tycker det borde så blir jag besviken. Hade hoppats på att denna säsong skulle bli ett lyft uppåt. Jag väntar fortfarande....

Skall nu iväg igen och får se om det blir någon mer uppdatering innan vi reser mot Frankrike för att kör Paris-Robaix.

Ciao

Slut på skånska pepparkakor!!!

Vad håller ni på med? När de här riktigt fina dagarna kommer med sommarvärme och strålande sol går besöksstatestiken ner. Ni måste väl hålla er ajour oavsett väder? Skärpning!

Igår spenderades 5 timmar och nästan 20 min i cykelsadeln. Ett av de längre passen jag kört faktiskt och eftersom jag visste att det skulle bli varmt så vägde jag mig innan och efter passet. Det skiljde 2,5 kg trots att jag hade druckit ordentligt under passet. Veckans bantningstips..
Vi fick vända om två gånger under passet och ta lite omvägar för vägen över Käglan är tydligen uppbruten och är grusväg nu, hoppas det snart är fin fin asfalt där. Likadant var det över klättringarna vid Klacka-lerberg, grus. Efter nästan exakt 4 h tog vi en snabbfika på macken i Nora och körde sen Hittorpsbacken på tyngsta växeln. Något som jag aldrig trodde jag skulle fixa men det funka faktiskt.
Jäkligt trött i benen anlände jag till stan efter ca 17 mils trampande men körde ändå samma avslutning som i torsdags, nämligen kullerstenarna runt slottet för att  få fram den där exakta Magnus Bäckstedt stilen över pavèn. Vi är ju så lika ändå han och jag :-)
Jag har ju för en tid sedan beställt 25 mm däck från cyclecomponents och i samma veva beställde Tina 28 mm däck för att vara lite mera säker från punkteringar. Igår eftermiddag när hon skulle slå på dem på sin racer hörde jag från vårat mek-rum " Ola, det här går aldrig" Hon höll upp däcken framför mig. Nog var de 28 mm breda men diametern var bara 20 tum istället för de 28 som behövs hahaha vi hade beställt jäkligt fel då vi båda bara stirrat oss blinda på bredden på däcken.

Igår fyllde farsan 58 år och idag fyller lillasyrran 21. Därför var vi och åt på sjökrogen utanför Segersjö igårkväll för att gratta far och idag bjuder syrran på fruktsallad. Klokt och nyttigt när det är så varmt.
Innan det skall jag ut på mountainbiken och träna lite specialgrejer inför SM. Bakhjulsåkning över mållinjen....

Hej hopp. Sola med förstånd.