Årets sista dag: självförnedring
Vintercykling. Det är bögarnas fel.
Jag är glad att jag har kompisar som är envisa och frågar mig gång efter gång trots att jag allt som oftast säger " Nej jag kan/hinner inte" som svar.
Idag tackade jag dock ja!
Helt plötsligt beslöt sig vår 9 mån gamla dator att hoppa igång igen men fasiken vad märkligt det är när den en dag inte vill starta bara.
Måndags
Vi såg Tron legacy i 3D på bio. Tyckte filmen var helt okej jag blev inte jätteimponerad av effekterna, eller har man blivit avtrubbad? Hittade tydliga tecken från Matrix, Batman, Beuwolf och star wars. Jag tror att Avatar i 3D var en större upplevelse med just den tredimensionella biten men det var ju oxå en annan typ av film. Tyckte att Daf punk hade gjort ett bra jobb med filmmusiken. 5 hekto lösgodis åt jag upp oxå medans Saras påse följde med hem med nästan samma vikt som när vi äntrade biosalongen.
Tisdags
Sprang ett kort löppass men jag har nåt strul (förmodligen muskelbristning) i höger vad. Hade ställt in mig på snöpulsintervaller men det blev bara en riktigt bra på ca 6 minuter innan vaden smärtade och jag lufsade hemåt.
Efter det misslyckandet så satt vi och njöt till tv-sportens OS-krönika där jag fick gåshud när de visade dubbeljakten där Marcus Hellner tog guld och Johan Olsson tog brons. Fan vad bra det var!!
Onsdag, Idag.
Mattias Strutsgren Fogelkvist och Martin Trampar Johansson och jag trampade iväg kl 19 med kraftigare lampor än en WRC-bil och körde underbara vintervägar. Jag hade lite ångest innan för jag har inte kört några vinterpass än denna vinter så vinterskorna fick letas fram och lampan fick monteras på hjälm mm. Sen ökade ångesten för ett ögonblick när det båda satte upp en hög fart ut ur stan. "Fan detta kommer att bli slitsamt" tänkte jag. Antingen var det farten som sjönk eller så var det mina ben som vaknade till efter ca 30 minuter för det blev iaf lättare o lättare att ligga o stressa ett halvt hjul före :-) Dock kom det dödsstötar från Martin ibland innan han attackerade bakåt eller satte hojen i nån snövall.
Själv så kändes det nog värre än vad pulsen visade iaf. Var över mjölksyratröskeln nån minut bara och det var vid Axebrs Kyrka. Det var en för mig ny, jäkligt brant, backe. Annars var det roligt och skönt att få vispa runt benen i ca 1h 25 min. det pratades mkt om barn på en grabbig nivå då båda två cykelpolare har barn. Tack för alla råd :-)
Idag har jag lyft snö med Lundbergarn på lasbilar som kört skyttetrafik till snötippen. Imorgon blir det samma sak + lite sandning inför nyår.
I vänta mellan lastbilarna surfade jag lite med mobilen och skrattade gott åt denna:
En ny dimension
Annan dags trängsel
trodde att juletiden var till för att samla släkt o vänner och prata o umgås men satestiken här säger att ni är några som ändå sitter vid datorn. Kul!
Igår gick jag som en gammal gubbe efter joggingturen på julafton så vilodagen satt som en smäck. Vi åkte och tog emot en gåva av Saras faster. Vår första barnvagn. Den är ett år yngre än Sara men nu har vi iaf en med stora hjul. Vi är emot sånna där med kundvagnshjul.
Medans jag körde dagens träning polerade Sara den med autosol så nu blänker den som ny. Saras faster hade oxå en snygg möbel som hon ville bli av med (för 500kr). En skenk med piano inbyggt. Snygg och ganska stor, 185x100 cm
Dagens träning:
Jag ville jogga en sväng och överraska två systrar, tillika jobbarkompisar i Tomasboda (Kilsbergen). De skulle nämligen sköta om fikaservicen där idag så jag tog Skrotis till Klockhammar och skulle jogga grusvägen upp dit. Jag kände lite i lårmusklerna och hade därför tagit med stavarna för att få lite extra puls. Nu var det så att vägen upp dit var inte plogad så 7 minuter efter jag lämnat bilen så pep pulsklockan o varnade att jag låg över mjölksyratröskeln. Det tog mig "bara" 25 minuter upp till kilsbergstugan men det var jobbigt ändå.Där var jag dagens första kund men flera svettiga motionärer ramlade snart in men de tränade skidåkning istället.
En kopp kaffe och lite skitsnack beställde jag och det smakade bra oxå.
Nerför hade jag ingen användning av stavarn och det gick mkt snabbare ner men jag önskar ändå att jag fått åka skidor ner. Det hade varit häftigt.
Sen har vi trängts med massor av folk på Marieberg och dessutom gjort vårt första, men inte sista, besök på Babyproffsen. Shit vad grejer det finns men man måste ju inte ha allt det där.
SEn shoppade jag naturligtvis på Jack & Jones oxå. ...
Nu ljöd signalen " Nä nu är det mat" från köket. Sara är jättehungrig :-)
Ca 10 h senare
Jo visst blev det en liten joggingrunda igår... Fy faaan!
Jag o syrran tippade ju på att det var 17-18 km dit vi skulle fira julafton. Det var det inte.
Jag gav mig iväg och tyckte det gick långsamt. Men ursäkterna snö, kyla och dagen efter fick fungera och motivationen fanns där iaf att klara av utmaningen.
Genom stan, Adolfsberg och sen kom jag snart till samhället Marieberg där jag stack in huvudet hos Mattias B & Linda och önskade God Jul. Dit var det ca 9 km och 45 min. Efter en timme hade jag förflyttat mig 13 km och då märkte jag ju att farten varit ganska bra ändå.
Efter 17 km kom dock en skylt som knäckte mig lite. Det var brotanför Täby kyrka som skylten med "Kumla 10" på. Då misstänkte jag att det nog var 7-8 km kvar! Då stannade jag och gick en bit och drack de 2,5 dl varm saft som jag hade i ryggfickan. Sen gick det lite lättare i 2-3 km men jag noterade hur muskelfästen vid låret samt ena vristen började kännas tydligt vid varje nedslag så när jag klarat av distansen för en halvmara så ringde jag till en av mina syrror så de kunde komma och hämta mig. Det var inga problem "åker om nån minut" sa Anna.
Jag lufsade på för att inte bli nedkyld i de -13 grader som det var. Med ca 1 km kvar ringer hon upp och undrar vart jag är för hon har inte sett mig. Hon åkte alltså fel väg och letade efter mig. Vad är det med kvinnor och bilkörning?? Då kunde jag lika gärna bita ihop och ta mig ända fram.
Igår hade samvetet inga begränsningar och jag åt ordentligt med choklad hela kvällen :-) Fick dessutom flera bra julklappar trots att vi i min släkt lagt av med sånt.
Träningsdata:
| Duration |
1:53'35.7
|
| Peak heart rate |
168 bpm
|
| Average heart rate |
156 bpm
|
| Minimum heart rate |
84 bpm
|
| EPOC Peak |
324.3 ml/kg
|
| Training Effect |
5.0 - Over-reaching
|
| Calories |
1648 kCal
|
| Ventilation |
110 l/min
|
| VO2 |
47 ml/kg/min
|
| Distance |
23.74 km
|
|
|
|
| Average speed |
12.54 km/h (4'47 min/km)
|
Snitthastigheten är inklusive några kortare promenader på slutet alltså. Sen måste det här vara ett lysande exempel på hur platt närkeslätten är. Jag klättrade tydligen bara 85 höjdmeter på hela passet :-) Idag kändes det gott att få sova ut lite extra länge, ända tills 08:40. Benen gillar inte trappor idag men vad skall man göra när man bor högst upp utan hiss? |
Inte tillräckligt snygg?
Gårdagens bastukväll blev onödigt blöt så jag vill inte sitta bakom ratten idag. Bland annat därför samt andra logistikproblem så sket sig morgonens träning med jobbarkompismats vilket inte kändes roligt att backa ur några timmar innan.
Jag tänker iaf köra ett längre joggingpass ut till mina systrar vid Sickelsta, utanför Kumla snart. Är osäker på hur långt det är men ca 17-19 km är det. Hoppas knän och muskler vill hela vägen det är ju ändå 13 minusgrader.
Jul handlar ju nästan enbart om traditioner. Man skall göra som man alltid har gjort. Jag minns som barn att man alltid tjatade till sig att få öppna ett paket på morgonen/förmiddan så man hade något att roa sig med fram tills mat & Kalle Anka. I år, 32 år gammal, behövde jag inte ens nämna detta för Sara erbjöd mig ett litet paket vid frukosten.
Det var en cd med en för mig okänd grupp men med ett jäkla skönt sound. Vad tycker ni? Jag kommer att ploga skitbra med Lundbergarn till My Dear Addiction
Nu när Sara har börjat blogga mer frekvent har hon plötsligt fler läsare än mig!! Varför? :-) God jul
64,8 eller 63,9
Det är ju sjukt med 40 graders skillnad mellan hem och jobb.
Det är oxå sjukt vad det luktar här inne i datorrummet. Kattlådan har nyligen fått besök känner jag.
Körde detta test idag. Sara var medhjälpare och brevid satt Emil och drömde om fratidens segrar i P13-14. Han kommer att få rätt tror jag. Rackarns vad träningsvillig han är.
Jag kände halvvägs in i passet att man borde varit ännu fräschare i benen för att köra riktigt bra. Jag hade för enkelhetens skull valt att köra på en kadens på 70 för att kunna lägga på 0,5 varannan minut.
Två asociala killar borrar ner huvudena.
Jag "dog" tidigare än vad jag hade hoppats på men när jag kom hem till datorn och knappade in värdena så blev ändå resulatet godkänt. Jag kollade hur mkt det diffade om jag vägde 68 eller 69 kg då det är de vikterna jag pendlar mellan. 63,9 eller 64,8ml/kg/min blev resultatet vilket oxå visar hur jäkla bra jag känner min egen hälsa. Trodde ju igår att resultatet kunde bli över 60-62. Nämde Mikael S Flockhart har ca 70 och Anders Södergren 81.
Nu är självklart inte testvärde allt. Man blir bra på det man tränar.
Efter testet körde jag två st 8 minuters på 280 watt. Eller 4,1 w/kg om man vill det. Det var inga större bekymmer men Emil var klar med sitt pass och Sara hade ställt den ledande frågan " Har du mycket kvar?" så det fick vara nog med det.
Imorgon är jag kompledig och skall därför njuta lite av ledigheten genom att spendera tid med hjärtat på stan. Sen skall ju skrotis besiktas så ni där ute som har bra kontakt med Gud, nämn vår opel i kvällsbönen är du snäll.
Funderar på ett pass på friskis oxå men jag får se.
Imorgon kväll blir det en annan form av livskvalitè då jag är bjuden på öl & bastukväll. Najs!
Puls i snöpuls och JAG LIDER!!!!
Jag trängde in ett kort och intensivt pass igår innan vi gick ut på restaurang och firade Saras 20e födelsedag.
Jag tänkte upprepa fjolårets succè (?) med att springa intervaller ute på ett gärde i snön. Det är skonsamt för fötter o leder, man håller sig verkligen varm trots ca 10 minusgrader och det ger bra puls och flås. Jag har hittat ett avskilt område ca 10 minuters jogg hemmifrån mellan biltema och Norra kyrkogården.
Förra året startade jag för sent så det var lite för djupt med snö men igår var det lagom, ca 25-55 cm beroende på hur det hade lagt sig. Jag körde först ett testvarv. Det blev ca 3 minuter långt och idag såg jag i träningsfilen att det motsvarade ca 460 meter. Ni fattar vilken otrolig kilometertid man har :-) ? Efter lite återhämtning körde jag sen 2 varv på 6min 14 sekunder, lite gång o långsam jogg på grusvägen och sen en ny intervall men denna tog 6 min 38 sekunder. Lite ny vila innan jag bestämde mig för att maxa ett varv. Det gick skitsnabbt! I ca 30 sekunder sen dog farten och syranivåerna var höga men jag klockade mig på 2:48. Trött och fint trött lufsade jag hemåt.
Belönade mig med god mat & dryck på Efesos efteråt.
Träningsdata:
| Duration |
0:52'43.1
|
| Peak heart rate |
177 bpm
|
| Average heart rate |
150 bpm
|
| Minimum heart rate |
105 bpm
|
| EPOC Peak |
160.2 ml/kg
|
| Training Effect |
4.2 - Highly improving
|
| Calories |
704 kCal
|
| Ventilation |
122 l/min
|
| VO2 |
56 ml/kg/min
|
Ni ser VO2 här ovan. Det är ju bara en beräkning som SUUNTO gör men imorgon skall jag med hjälp av Sara göra ett test på testcykeln i klubbstugan som ger ett hyffsat korrekt VO2 max-värde. Enligt sveriges bästa mtb-cyklist i år, Mikael S Flockhart så är detta ett ganska tillförlitligt test trots att det inte kräver någon annan utrustning än just en tc. Jag gissar och hoppas jag når över 60-62 nånstans.
Just pga detta har jag planerat in en vilodag idag :-)
Imorse var det -20 grader när jag kom fram till jobbet. Det bet i kinderna när jag cyklade dit men det gick ändå okej. Att jobba ute i det svinkalla vädret var dock en pina när man inte gör något som aktiverar kroppen särskilt mycket. Har haft en stillsam arbetsuppgift men som tur är har det hela tiden varit närma till att värma sig inomhus vilket jag har gjort flera gånger. Det har säkert blivit 10-15 micropauser.
Skall ta med ett bra superunderställ tills imorgon för jag har lidit ordentligt idag.
Hej hopp
skidpremiär!
Jobbarkompismats kom och hämtade mig så åkte vi till Karlsunsspåren där vi till vår glädje inte var själva. Nä vi trodde vi skulle få spåra men det var många motionärer ute så det slapp vi. Mats har hunnit med 3-4 mil i vinter redan så jag tänkte han fick hålla farten och det gjorde han ordentligt. Vi bestämde oss för att köra milspåret.
Jag kände mig verkligen ringrostig i början och vid backarna efter ca 1,5-2 km så flåsade jag ordentligt för att hänga med honom. Att vi dessutom just där passerade några has-åkare gjorde ju att jag på ett så snyggt sätt som möjligt låg tajt bakom mats i backen.
Efter ytterligare några kilometrar säger han : "jag fick lite blodsmak där borta" "VA!!" svarar jag. "Tar du i så hårt alltså" flåsar jag fram. Då kommer ett svar som gör mig både lugn och lite gladare. " Ja jag kan inte åka mkt fortare"
Där har jag alltså slitit bakom honom i tron om att han bara är ute och mys-åker men det blev liksom ett skönt kvitto på att även han körde på ganska hårt.
Vi körde milen på 45 minuter men då hade vi gjort ett kort saft-stopp oxå. Det kändes rätt bra då tekniken sakta kom tillbaka på slutet av varvet. Vi (mest jag) bestämde oss för att köra ett varv till på samma varv och då tror jag det var någon av oss(inte jag :-)) som blev lite trött.
20 km blev det alltså på premiären och det känns oförskämt bra i kroppen. Satt just och funderade på om man skulle anmäla sig till Karlslunds IF`s teknikträning, om wadköpingsloppet, om snöpulsintervaller, sälenresa mm.
Imorgon väntas jobb, förmodligen har det med snö att göra.
Bilder & Ritz Ratz fillibombombom
Ja nu blir det bilder från gårdagen och en intressant film.
Tack för alla gratulationer till oss blivande föräldrar. Ni är välkomna hit när det är diarrè-blöjor och kolik-skrik oxå.
Igår vaknade, liksom idag, tidigt och stack därför ut på en joggingrunda. Utan frukost och tiden på dygnet gjorde att en lugn 45 minuters joggingtur satt perfekt. Det var mest skönt att få jogga igen efter det lilla sjukuppehållet.
Efter det var jag o svärfar + 3 bekanta utanför stan och gjorde studiebesök på Grythyttan Whiskey. Ett destilleri som numera inte har någon koppling alls till Grythyttan. Vi drack kaffe, kollade runt i shopen, fick rundvandring och en massa information. Allt för den blygsamma kostnaden 50 kr. Då detta är det närmaste whiskeydestilleriet vi har och den sanna whiskeydrickare man är så kändes det som ett måste att besöka detta.
shopen
Svärfar kände sig som hemma där :-)
Destillerichefen Tobias vid maltblandaren där varmt vatten och kornet blandas till en gröt.
Kenneth står vid lågvinspannan och bakom den står spritpannan.
Spritskåpet. Här sorteras "huvud" och " svans" bort och de tar hand om "hjärtat"
Kolla på lågvinspannan här ovan. Där destilleras 850 liter. Det som sedan efter spritdestillereringen väljs ut för att läggas på fat är 70 liter!!
Här ligger godsakerna och är klara om ganska exakt 3 år men de tror själva att de behöver ligga minst 5 år för att bli bra.
Och sen en kattbild för dig Håstis
Det är svårt att hitta något som inte har katthår på sig här hemma.
Jag han med att se lite skidor på eftermiddagen oxå. Det var ett färgfyllt lopp. Lite skönt att Petter inte vann spurten heller. Jag gillar oxå SVT:s vinterstudio.
Nu skall jag gå ner och hämta upp skidorna för jag o jobbarkompismats skall åka idag. Premiär för mig i år.
Drop a bomb-time
Förlåt till alla er som jag har ljugit rakt upp i ansiketet.
(Se längre ner..)
När det inte händer något på bloggen här så brukar det betyda att det händer så mycket mer IRL. Igår på jobbet fick vi gå hem redan vid lunchtid för det skulle visst bli röjning senare på em/kvällen. Det blev det. Jag satte mig bakom ratten på Lundbergarn kl 17 igår eftermiddag och kl 06:30 imorse fick det vara nog. Inte för att allting var klart men jag fick avlösning då.
Hem o väcka Sara, lite frukost sen somnade jag 2,5 h innan jag åkte till Kumla och lämnade tillbaka en nyckel från Kumlacrossen. Efter det blev det lite efterlängtad träning då jag varit lite sjuk i veckan.
Jag testade ski-ergmaskinen där man bara står och stakar. Sen körde jag 2000 m rodd på 7:47 men detta var första tidtagningen på sträckan så den tiden skall finjusteras lite under vintern :-)
Gick omkring som en zombie på gymet men det var skönt att få röra på sig iallafall.
Genetisk transport
Jo just det... :-) En del av er läsare vet redan och ett fåtal av er (3st) har vetat sen första stund. Jag och Sara ska bli föräldrar. Nu är alla syskon och föräldrar informerade så det känns som vi kan släppa ut det i internetsfären oxå.
Dessa bilder är ca 2 veckor gamla.
Förmodligen någon gång i juni så kommer Kotten (vårt arbetsnamn) ut och nu är hon i 15e veckan. Vi får ett mer specifikt datum på nästa ultraljud. Sara bloggar förresten på familjeliv.se men dit länkar hon nog från sin egna blogg.
Nästa år skall följande cyklister (som vi vet om) bli föräldrar: Per Kumlin o Eva, Oscar Ekstam o Jenny, Gunnar Töjren o Irma och så jag o Sara. Det betyder att om ca 8-10 år står vi där och hejjar fram våra barn som tävlar mot varandra. Föräldrakampen blir att se till att ens egna barn har de finaste och lättaste cykelprylarna. Sen står vi där i langningszonen och skrockar om hur glada vi är att vi bara behöver möta Wetterhalls och Emil Lindgrens barn vartannat år :-)
Imorgon skall jag o svärfar göra besök på Grythyttans Whiskey och sen är det julbord med firman. Känns som lördagen kommer gå i dimmornas tecken
vad gör alla andra?
Dessa tre dagar, mån - onsdag har jag alltså inte tränat något efter jobbet eftersom jag känt mig dålig. Då har jag märkt vad mycket fritid man kan ha. Idag åkte jag direkt hem efter jobbet, ringt o mailat lite, surfat lite och snart blir det säkert tv:n. Är det de som folk gör? De som inte tränar eller har barn? Jag mår lite dåligt psykiskt av att inte göra nåt. Imorgon är det heller ingen träning inplanerad då cykelstyrelsen skall träffas och det krockar säkert med det stora snökaoset som alla pratar om men dessa tre dagar utan träning har verkligen gett mig en funderare. Jag kommer nog aldrig att bli en slappis. Det handlar inte om att prestera en tid på en tävling alla gånger. Det är en livsstil att leva aktivt.
Jo den där crossen var visst lättsåld förresten. 3 mail rasade in direkt efter jag lagt upp annonsen igår. Om inte Nr.1 tar den så väntar nog både Nr.2 o 3.
Jag kan nästan garantera att jag ( o kanske Sara) gör 3D-biopremiär i julhelgen. Är så sugen på Tron.
tredje gången gillt?
Jag blir inte sjuk så ofta. Jag räknade samman gångerna i år och jag minns bara 3 ggr. I vintras, januari, då feber fick en helt annan innebörd för mig. Jag trodde jag skulle dö varje natt. Sen nu i slutet av sommaren då jag missade svanesunds tredagars och sen nu.
Inatt hade jag lätt feber, frös och svettades. Halsen var ordentligt svullen imorse så att jobba var inte att tänka på.
Idag har jag istället kollat på filmen Alien VS. predator och tagit en kort promenad. Vid ett tillfälle halkade jag till lite och fick ta några trippande steg och då gjorde det ont i både leder och muskler. Tänk vad de små små bacillerna påverkar så mkt.
Nu skall jag lägga ut två annonser på nätet. Den ena på crossen och den andra på en DVD-box. Julklappstips??
Vid snabb affär medföljer kattungen :-)
svullen på fel ställe
Idag köptes den viktigaste julklappen. Nämligen den till kärleken Sara. Jag kan oxå redan nu avslöja vad det blev då hon redan fått den. En ny kamera, Casio exilim ex-h15 heter den. 10x optisk zoom, 14 mpxl och en massa finesser som man kan roa sig med.
Redan någon timme efter tävlingen igår så kände jag en bekant, obehaglig känsla i halsen. Då var det dock så svagt att jag hoppades på att det skulle vara ett tecken på att kroppen var ansträngd. Nu gick det tyvärr åt andra hållet och imorse var det värre. Inte så farligt så jag skulle sjukanmäla mig men ändå värre. Nu ikväll har det dock eskalerat till att jag känner mig varm och seg. Inte bra.
Ska försöka lägga mig tidigt idag...
Svar på tal
Nu vet jag varför det gick så dåligt igår. Jag blundade ju under loppet
Foto: Jahn Ekman
Sen kan man på vissa bilder se lite hur motivation sjönk längre in i loppet :-)
Nej låt oss prata om dagens race istället :-)
När jag körde min första crosstävling denna höst hade jag spenderat kvällen innan på öl & whiskeymässa. Detta är en underskattad uppladdning för jag inmundigade lite whiskey igår kväll och vips så förbyttes lördagens 12e plats till en 5e plats idag. Så här gick det till...
Jag joggade som uppvärmning för att få igång cirkulationen i fötterna ordentligt. Med ca 10 min kvar till start tar jag min hoj bara för att upptäcka att bodyn i bakhjulet har frusit så det går inte att trampa utan det frihjular bara. Vänder mig om och där står Karin Aune, min räddare för dagen. Hon är inte jättesugen på att låna ut sitt hjul men vilken kvinna kan stå imot min charm? :-) Kanske är det det lätta, snygga carbonhjulet som gör tävlingen till en mindre framgång? Vem vet men tack igen Karin för lånet. Kan meddela att jag hade sprillans nya bromsbelägg på så jag gjorde inga repor i fälgen.
Jag skulle gå ut lugnare i starten idag och i min plan stod det " lägg dig direkt på Ola Torstenssons hjul och stanna där ett par varv". Nu var det bara så att denne Ola tog en kanonstart så jag hamnade nog runt 5-7 plats. Efter ca 300 meter på en snöig, smal stig kommer dagens vinnare Cristian Bertilsson och börjar tacklas med mig, axel mot axel. Hade det varit någon annan hade jag lackat ur men istället så gör jag en liten hämd ca 300 meter senare då jag kör om på ett bredare parti och knuffar honom åt sidan för att komma först in på nästa stig/kurva. Dessvärre lyckas jag tvärställa hela hojen och han glider förbi skrattandes.
Det snöiga underlaget gynnar mig lite då farten inte blir så hög utan det blir mer av teknikkörning. Att ligga på gränsen i kurvorna o.s.v.
Efter 3-4 varv leder Janne j, tvåa är Ola T som skuggar Janne ca 50 meter bakom. På plats 3,4 och fem ligger en kille som heter Patrik Eklund, Cristian B och jag. Jag är riktigt nöjd att jag kan befinna mig just där och hålla deras hjul och att det är så nära upp till ettan Janne. Bitvis känner jag att jag kör safe och försöker höja farten genom vissa kurvor men då släpper hjulet och man få sätta i foten. Det är ju märkligt när man ser på när prestigeklassen kör för då ser man hur jäkla fort man faktiskt kan åka utan att det går åt pipan.
När Crisse går om Patrik o höjer farten lite så orkar jag inte gå med utan befinner mig i ingemansland resten av tävlingen men går i mål som en nöjd 5a.
Tänk vad olika det kan kännas efter två tävlingar. Nu står jag i valet o kvalet om crossen ska säljas eller om jag o Niclas skall åka till skåne igen för de sista två återstående tävlingarna i januari. Vi får se vad det blir.
Tack Patrik o Maria, tack Karin Aune, tack Niclas. Fasen vad snabbt denna helg gick.
Aldrig för gammal att lära sig
Vi mötte Patrik P & Maria i Mjölby för att få deras lägenhetsnyckel samt skvallra lite :-)
Det var minusgrader hela resan men vid ankomst till Lund så var det runt nollan. Vi inventerade Patriks whiskeyförråd lite innan vi lade oss och laddade för dagens crosstävling.
Jag gjorde ju cosspremiär i Jönköping utan förväntningar och krav på mig, från mig själv alltså. Då gick det skitbra mkt pga en väldigt lugn start där jag bromsades av andra åkare.
Idag ville jag visa att om jag gör tvärtom i starten så kan jag nog slåss om segern för mina två förväntade tuffaste motståndare för dagen ( Janne J och Mikael Carlsson) slog ja ju i Jönköping.
Starten går och jag hade tagit en plats i tredje startled men är snabbt uppe bland de 5 första. Några smarta kurvtagningar så ligger jag och mikael och slåss bakom Jannes hjul som tagit täten.
Det är just detta som jag nästan aldrig lyckats med genom mina år som tävlingscyklist: att gå ut hårt och sen öka. Nej det blir nästan som vanligt skulle man kunna säga. Som ett ankare, som en sten, som en liten liten gråsugga faller jag genom fältet. Det härliga banan som bitvis är riktigt seg pga mjuka leriga gräspartier blir onödigt tung. Benen skriker, jag försöker lätta upp mitt sinne och snackar lite med Oscar som står brevid banan som speaker. Jag sprängde mig alltså riktigt ordentligt och det lossnade bara lite grann så jag kunde hålla någorlunda fart genom tävlingen.
Med 2 varv kvar kommer Niclas ikapp och vi gör sällskap i knappt ett varv innan han regelrätt hänger av mig. Han kommer 11a och vad jag minns så var det ingen emellan oss så jag kom väl 12a då. Kanske okej i ett startfält med ca 30 st men inte okej om man siktar på pallen.
Imorgon har jag en ny plan. Eller en nygammal kanske man skulle säga. Som så många gånger förr tänkte jag gå ut lugnt imorgon. Jo det är sant!
Nu ska vi slappa ordentligt efter att ha sköljt upp alla sjukt leriga kläder, bytt bromsbelägg och lagat mat. Eftersom vi bor hemma hos en elitcyklist har vi naturligtvis hittat blodpåsarna i frysen så imorgon blir det åka av.
ja e så smart
Först så vill jag tipsa om ett roligt klipp som kollegan Martin tipsade om..
Sen har jag fått klartecken från chefen att åka till skåne för två dagars tävlande. Är så jäkla motiverad för cx nu så tur var väl det. Allt löste sig med att en person som tidigare har kört en wille-maskin (inte helt olik Lundbergarn) ställde upp om det skulle behövas plogas något i helgen.
Inför denna helg så har jag som ni vet tränat lite extra mkt cykel och de sista dagarna har jag verkligen vilat mig i form. Idag när jag kom först av oss tre som skulle träna i klubblokalen så stod ju vår Monark testcykel där. I mitten av rummet och den lockade lite men samtidigt skulle jag ju inte träna hårt idag och sen kunde den ju faktiskt förstöra den goa känsla jag har just nu. Testcykeln visar verkligen svart på vitt hur din form är och jag känner att knappa 48 timmar till behövs för att de där fina sprättbenen ska komma fram så förmodligen hade jag gått ifrån TC lite besviken och osäker.
Jag är så smart :-)
Imorgon blir det alltså att jobba till lunch innan jag och klubbkompisen Niclas åker söderut. Vi skall bo i Patrik & Marias lägenhet i Lund men de är inte hemma. De är på bröllop i Örebro :-) Det hade varit mycket lättare om brudparet hade flyttat sitt bröllop till skåne istället.
Nåja, nu skall jag kolla igenom cykelcrossen som har stått still sedan jönköpingstävlingen.
Tjohopp
fika med effektivitet
Jag har en ådra inom mig som lyser effektivitet. Oavsett vad det gäller så vill jag att det ska hända något konkret. Har svårt för att bara låta tid försvinna. Kanske är det därför jag går upp tidigt även om det är helg och man kan sova ut. Kanske är det därför jag ogärna står och snackar skit på jobbet när det finns arbetsuppgifter att göra.
Jag undrar vad det är hos vissa människor som får dem alla kalla mig nedvärderande saker pga detta?
Tack vare en underbar fikastund med en kompis idag så fick jag höra lite vad vissa på jobbet tycker om mig. Jag uppfattas tydligen som jobbig för att jag är så jäkla effektiv jämnt. Svaret på varför personer med BMI runt 30 har svårt att acceptera att jag orkar skotta snö, sand, jord eller vad det nu är är inte svårgissat men istället för att vända sig in mot sig själva så är det väl alltid lättare att klanka ned på andra.
Som sagt kombinerade jag vilodag med att ta en lång fika med en härlig kompis. Vi fikade ca 2 timmar innan cafè wasa stängde. Då tog vi en halvtimmes promenad för vi hade mer att prata om. Relationer, träning och jobb var de tre huvuspunkterna som vi gick igenom.
Det räckte inte riktigt med 2,5 h så vi var tvungna att boka in en fika igen. Hoppas det blir snart.
Fick dessuotom höra att en gammal bekant, samt trogen läsare här, hade tyckt att jag var så effektiv för han tyckte jag han med så mkt. Ja du Kalle...det handlar om prioritering och planering. Sen tittar jag nog på tv mindre än genomsnittsvensken oxå.
Min härliga kusin ringde mig ikväll oxå. Hon hade fått en utmaning vilket hon alltid har så svårt att säga nej till. Hon skulle få en fri startplats till vasaloppet om hon antog utmaningen men ville höra min åsikt om hur hon skulle göra. :-) Ni vet väl vad jag sa? " Jag tycker att alla borde köra vasaloppet någongång i sitt liv" sa jag. En bit in i samtalet kom väl hennes samvete ikapp för hon började ångra sig att hon ringt mig. Jag avslutade med att säga " om du fixar en fribiljett till så lovar jag att åka med dig hela loppet"
Nu är det alltså ventilerat här oxå. Vi får väl se vart denna utmaning slutar i.
Och för er som undrar: Sara har klarat sig undan parkeringsböter hela dagen idag :-)
Jag vet att det är små bilder men jag får ganska ofta höra att jag är lik dessa personer nu för tiden. Stort tack för det.
Bil = förlust
Min kära sambo Sara brukar säga att "Varje dag med henne är som en liten present." Jag skulle mer säga överraskning då hon jämnt o ständigt droppar roliga one-liners och gör lite oväntade saker. Min arbetskollega Martin är oftast den som direkt får höra om alla tokigheter.
Sen blir man oxå ständigt överraskad över hur just hon lyckas med en del saker. Idag var en sån dag...
Sara ringde mig imorse och sa att vi fått parkeringsböter då vi glömt att flytta bilen igårkväll. Tråkigt så här i juletider men då vi är helt nya bilägare så tyckte jag självklart att vi skulle dela på böterna. På eftermiddagen får jag se på facebook (!!?!) att min kära sambo skrivit att hon fått 2 parkeringsböter! Jo då...Hon hade parkerat fel vid universitetet oxå :-)
Vips så sjönk den julbudgeten.
Jag förstår nu varför vi fick den där opeln som en gåva. Det vilar nog en slags förbannelse över den.
Gårdagens lärdomar:
2 tjejer lockade med att vara sällskap på gymet igår. Båda bangade dock ur men det gjorde inte jag. Jag körde ett snabbt och effektivt benpass på ca 55 minuter. Det blev explosiva reps i benpressen, utfall, vadpress, lite baksida lår. Jag brukar nästan alltid köra mage och lite bål men igår upptäckte jag hur försvagad jag blivit i de motsatta musklerna i svanken. Tur att jag faktiskt upptäckte det så jag kunde göra något åt det. Rygglyft.
Efter allt detta hade jag lyckats få den sista platsen till pulsspinning intervall. Pulsspinning är något som jag har varit sugen på att testa ett tag nu. Alla deltagare får ett pulsband med ett nummer på innan man går in i salen. I entrèn får man knappa in sitt nummer och sin maxpuls på en display. Sen hänger det en storskärm brevid instruktören där man kan se sin egna varvräknare.
Jag knappade in 182 i maxpuls då jag aldrig varit över 179 i år så tror jag att det kan vara något sådant. Då passet innehöll 2 st 4 minuters och 3 st 3 minuters intervaller plus en del kortare så tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att blåsa på. Den där jäkla varvräknaren peppade mig och jag lärde mig lite om mig själv. Att jag förmodligen bränner mig själv när jag kör 4or i klubbstugan. Vid pulsen 164 befinner jag mig alltså på 90% av max vilket måste betyda att jag har en ganska hög tröskel för vid 164 är det inga problem att mosa på ganska länge. När jag kör 4or så parkerar jag mellan 169-171 men kan mosa högre vid bra dagar ibland. Det motsvarar 4or på 93, % till 95% men igår pressade jag upp mig till 97% under den sista 3 minuters intervallen vilket borde vara 176-177 bpm på min lilla pump. Ännu en faktor som gör det hela lite missvisande, men ändå inte, är att jag tränat en tid innan samt att det var väldigt varmt i spinninglokalen så en viss vätskebrist kan ha höjt pulsen lite extra.
För övrigt träffade jag ovanligt många bekanta ansikten på gymmet igår. Bl.a. min gamla granne Henrik, en cyklist vid namn Börje, samt bloggartjejen Malin som snart är spinninginstruktör på friskis.
Trött och med ordentliga eftersvettningar lämnade jag gymet strax efter kl 21 igår. Det blev extra lätt att somna igår :-)
Idag satt vi några gubbar och skrockade i byggkojan under lunchen och en grävmaskinist berätta lite om en vinterincident med en invandrare. Det fick mig att söka runt lite på det där stora nätet... Den där tyska killen på 40-talet var väl för rolig så säg...
Idag satt jag, Sara och Emil i klubblokalen men för min del handlade bara om ett återhämtningspass. Jo jag sov med stödstrumpor inatt och smörjde in benen med liniment imorse :-) Emil däremot körde långa intervaller på testcykeln. Var kul att se.
Nu: MAT!!
Dammråttor, 2 katter och nu...En hund!
Kors i taket. Ingen träning idag. Benen är fortfarande trötta efter veckan men kanske mest från förnedringen igår.
Idag har jag mest spanat in julklappsförslag till käresta. Kan ju inte skriva här vad som finns i planeringen men det blir nog bra. Tog en sväng på stan runt lunch och förutom julklappsspanandet så blev det en snabb macchiato och ett spontant djurköp på en av mina favoritaffärer. 
Än så länge är denna lilla varelse odöpt och sluppit att bli antastad av Neo men vem vet vad som händer inatt:-)
På Jack & Jones hade de dessutom en tävling där man kunde vinna en äventyrshelg i Ebbenjerka med bandet Takida. Hoppas verkligen på att min slogan på 10 ord går hem " Äventyrslysten cyklist som gillar snygga kläder och grymt bra musik"
kyckling & vekling
Önskar det fanns någon vintrig bild från dagens pass som jag och jobbarkompismats firade av i Klockhammarsbacken men kameran som Sara tagit med ville inte fungera trots att det var rena sommarvärmen ute på endast 8 minusgrader.
Vi skulle köra 4 x 4 minuter med stavar i backen och ingen av oss verkade gilla att få blodsmak i munnen och mjölksyra upp över öronen upptäckte vi efter 2 intervaller. Båda två vill ju dock få bra kondis och bli starka och då måste man plåga sig lite ibland.
Intervall nr.1 gick nog bäst för oss båda två. 4min 19 sekunder.
Intervall nr.2 startade bra för mig och skaffade mig återigen en liten lucka till Mats, tid 4:34
Intervall nr.3. Tyckte jag startade lugnt men syran slog till knappt halvvägs. In i sista branten har jag återigen en lucka men tvingas (viker ner mig) och går bestämt med stavarna i ca 10 meter innan jag kan lägga in en (långsam) spurt. Tid 4:45
Intervall nr 4. Den sista för dagen. Startade medvetet lugnt och ville göra Mats sällskap till sista knäppan och sen öka MEN så blev det inte. I sista branten med jobbarkompismats "på rulle" så blir det ingen ökning från min sida men jag hör att min kollega gör en. Det knäcker mig och jag blir ståendes med ca 50 meter kvar. Parkerad med 2 telefonstolpar till ben.
Denna träningsform MÅSTE vara nyttig för shit vad knäckt jag blir efteråt. Mats däremot joggade lätt efteråt och hade sprättben. Det vore konstigt om jag hade det efter denna vecka (ursäkt?) men förvaltar jag detta bra med lagoma doser med fika så finns nog styrkan i benen igen lagom tills nästa helg.
Ni som varit hemma hos oss det senaste året har kanske sett denna lilla kyckling på vår fönsterbräda i köket. Det är en godis som vi köpte i påskas och den känns likadan i konsistensen fortfarande. Sa nån kemikalier? Tänkte kanske ge den till några ungar som ringer på dörren vid Helloween. Ja nästa år alltså.
Idag har Skrotis fått sig en ansiktslyftning. Vår privata mekaniker har bytt termostat på Asconan och då började en del andra funktioner som värme i kupèn och lättare växlingar fungera. Som en ny bil. Fast från 1985.
"åh så svettig på magen o ryggen"
Ibland är träning motiverande och upplyftande även om den varit nedbrytande. Ibland känner man sig i bra form och stark under ett pass men så finns det helvetespass som detta jag nyligen genomförde.
Igår körde saker ihop sig och det inplanerade passet i klubbstugan sket sig. Och när jag senare beslöt mig för att jogga en sväng med pannlampa så vågade jag inte köra den långa joggingsvängen för då hade nog S klagat på att vi hade kommit till restaurangen så sent. Ja vi skulle ju äta ute (igen) med 2 kompisar.
Joggingpasset blev ett sånt där " jajoggarföratthållaigånglöpmuskelaturen" kombinerat med ett " jagtränariallafalllitesåsamvetethållersigischack" 4 små kilometrar blev det iaf innan vi kom iväg till kvarterskrogen.
Idag då?! En ny dag, nya möjligheter till grym träning. Dessvärre blev det en ny dag med nya förnedringar. Varför skulle jag vara så dum (igen) med att köra 4x4? Hur motiverad jag än var så är ju benen faktiskt trötta efter veckan men huvudet lyssnade inte förrens intervall nummer två var avklarad. Då bestämde sig benen för att protestera. Dagens pass kan INTE noteras som ett fullgjort 4x4-pass. Nej mer ett blandat pass med 2 st 4or, 1 halvdant försök till en 4a men mer som vila. Den sista blev en intervall där jag med trötta ben lade mig ca 15 slag under tröskel och bara trampade igenom den.
Som om inte detta räckte så var jag ju extra dum och satt på testcykeln som otacksamt visar fakta på hur klen man är.
Dumfan heter jag.
Dock slet jag på med ett par korta intervaller efteråt. 5-6 st.
Ja cykelmusklerna har fått sig lite timmar i veckan men imorgon...Nej förresten jag skall nog inte blogga om kommande träningar för det brukar ju alltid skita sig med det. Det är iaf planerat ett möte med jobbarkompismats och var sitt par med stavar imorgon.
Nyss kom Sara hem från plugget. Direkt i hallen uttalade hon de kärleksfulla orden " Åh ja e så svettig på magen och ryggen". Det får verkligen mitt hjärta att smälta :-)
Om en timme åker vi ut på landet och hälsar på två andra cyklister.
Tjing
intervallräkning & trötthetsstege
Under gårdagens pass tog jag hjälp av ett typiskt Lisa-trick under en av intervallerna. Konsten att bryta ned en, eller flera, intervaller till mindre bitar så passet känns lättare. Läs hennes sida för mera tips. Jag behövde bryta ner en 10-minuters intervall till mindre bitar för att inte tråka ihjäl.
Imorse körde Lisa dessutom konditionsintervaller på riktigt höga watt-siffror där uppe i dalarna men det kan ju ingen kontrollera så här i efterhand utan vi får helt enkelt vänta till våren och avundsjukt kolla på när hon krossar allt motstånd.
Dagens pass i klubblokalen blev ganska lyckat. Jag struntade i testcykeln och körde istället på en av de spinninghojar som vi har där. Intervallserien såg ut så här. 5-4-3-2-1-1-2-3-4-5min på tungt motstånd och låg kadens. Vilan mellan intervallerna var lika lång som intervallen innan.
Imorgon vore det korkat att sitta på testcykeln för wattsiffrorna kommer inte att imponera då benen nu är trötta.
Dock känns det bra att nu träna lite extra mycket cykel. Jag har dessutom varit frisk ganska länge nu vilket bådar för en bra form.
Tror jag skall testa ett slags Vo2 max-test nästa vecka. Tack vare sajten happymtb.org har jag fått nys om en sida som är rätt tillförlitlig. Under alla dessa år har man ju bara tränat på att framföra sin mtb så fort som möjligt i terrängen. Undra om man inte snart skall börja träna på att verkligen kunna hantera cykeln. Sluta med de där träningspassen som framkallar illamående, sluta pressa fram mjölksyra och sluta bli avhängd på lagtempopassen. Jag kan inte låta bli att bli duktigt imponerad av killar som ni ser i filmen här nedan: Hade gött