inför tjejweekend i Pershyttan
först om igår.
Backintervaller med snabbe Jacob.
Han har gjort milen på ca 36, halvmara på 1:14 och en mara på 2:45. Han har varit snabb!! Men tror samtidigt att han kan putsa dom tiderna och har väl börjat träna igen så att säga.
Vi körde i stationsbacken här i Latorp. En backe som tog mig ungefär 1:22 första intervallen men som väntat så stumnade jag mer o mer i höger ben och intervall nr 3 eller 4 fick jag korta ner för att få längre vila. Sen gick dom väl okej. Vi körde 8 st totalt och det räckte för mina vader.
Ett kort men effektivt pass så där på kvällskvisten mellan regnskurarna.
Lagom förnedrad oxå då jag inte hängde med en endaste intervall.
Idag har det varit en märklig dag. Lugnt på jobbet men en eftermiddag full med aktivitet här hemma. Alltså sjukt mycket och inte allt har gått min väg. Flera saker som felar men hoppas att jag nu med 6-7 h nattsömn kan lägga det bakom mig för nu i helgen är det tjejläger i mtb i Pershyttan för 5e året i följd.
Blir nog kul som vanligt trots att det förmodligen blir pissväder imorgon.
På kvällen imorgon till middagen skall jag visa några filmsnuttar på storskärm. Nåt i stil med denna.
simmspring
Resultatlistan är uppe från The run. Blev 10a i år. Om jag sprungit 1 min snabbare hade jag kommit 6a. Hade med min tid kommit 2a i damklassen efter Josefin Gerdevåg. Inte fy skam.
Tills nästa år vill jag verkligen kapa 2-3 min på denna bana. Nu vore det sjukt mycket att kapa 2-3 min på en vanlig slät mil men på denna bana finns det tid att tjäna alltså. Får bli min morot över vintern :-)
En annan utmaning har kläckts i mitt huvud den senaste tiden. Swinrun. Satt och googlade lite på jobbet idag och hittade en "lagom" tävling i sommar. Vet ju inte riktigt vad lagom är när det gäller swimrun men jag slängde iväg ett sms till min ena syrra och hon nappade som partner på loppet. Ska låta det sjunka in några dagar innan vi anmäler oss.
Åh så en löparsak till. Imorgon har jag en träningsdejt men en man i byn. Han har varit grym på löpning men enligt hans eget utsago så "håller han på att börja träna igen". Det betyder säkert att han i dagsform gör milen på 37-38 min. Han och jag skall köra backe ihop imorgon. Eller ihop och ihop...Vi kommer väl att säga hej när vi ses och sen Hej då, detta var kul, detta får vi göra om när vi skiljs åt. Däremellan så kommer vi säkert inte att springa särskilt mycket ihop.
Dagens träning
Pulsklockan och datorn är inte kompisar än så inga pulsfiler men.... Rullskidor idag. En kort uppvärmning runt kvarteret sen 4x4. Hade testat ett nytt mellanmål lite för nära träningen så jag var lite tung i magen tyvärr men till slut i 3e och 4e intervallen så kom pulsen upp iaf.
Fattar inte att det krävs 4x4 intv för att jag skall må bra? Sjukt.
Sen reflekterade jag över en sak efter The run. Jag har ganska kort tid tränat korta och högintensiva pass och sen slagit två nya pers. Slump eller precis som jag trodde? Jag vill nog fortsätta träna så här oavsett. Mycket högintensivt.
nytt pers och Aj aj
Dagens tankeverksamhet har varit kring kvällens tävling med det anonyma namnet The run. Sprang den tuffa banan förra året och fick tiden 44:02 vilket jag var nöjd med. Målet för i år var självklart att slå den tiden.
Racerapport
Ganska avslappnad, ganska nervös joggade jag omkring runt Kvarntorpshögen. Banan verkade vara exakt samma som ifjol. Väderförhållandena var något svalare så inget annat än dagsformen att skylla på alltså.
Den kvinnliga fancluben var med även på denna tävling vilket jag tycker är kul
Förra året brände jag mig första 2 km så där behöll jag kylan lite men precis som på grabbhalvan är jag förvånad hur bra det känns i 4-fart eller till och med under 4-fart. Vid den korta trappan vid ca 1,5 km var jag inte alls stum utan kunde få till löpsteget direkt efteråt.
Foto: Anso Berg vid ca 2 km.
Vid de första backarna höll jag medveten igen lite men släppte senare på och inför varvningen (5km) borde jag kanske ha varit fräschare men men...Blev glad av att se/höra Nora hejja
Foto: Sara B
Här vänder banan uppför och man springer (hahaha) slalombacken upp. Även i år var det EN person som sprang upp. Jag själv orkade inte riktigt lika mycket som förra året. Gick nog lite långsammare här.
Foto: Anso Berg
Dom tre närmaste bakom i bild tog mig på toppen då mina vader var rätt rökta men min vana trogen så släppte jag på utför på grusvägen och var sen före igen. Dock var det inget jag hade orken att förvalta utan på de 3 sista km så tvingades jag släppa förbi dom igen.
Målgång. Min klocka visade 43:43. Stor glädje. Större än tröttheten faktiskt.
Nora mitt hjärta var snabbt framme och grattade mig och gav mig en smörblomma i pris.
Jag kan inte bjuda på någon pulsgraf men pulssnittet blev iaf 91% av max vilket är ett högt snitt för att vara mig. Men det gick bra. Nöjd!!
Jag var däremot besviken efter mitt sista försök på AXA fjällmarathon. Direkt efter målgång så gick jag avsides och grät. Så besviken på mig själv. Vinkade bort Nora och Sara då. Ville bara vara ifred. När allt kommer omkring så är det ju ganska löjligt då det inte spelar någon roll när man är frisk och hel och har ett jobb och familj och så. När man får lite perspektiv på det gör det ju liksom inget att ens kropp inte levererar vad huvudet vill.
Idag fick jag se denna besvikelse från sidan. Hur någon annan var besviken, ville vara ifred osv osv. Lite jobbigt att se men samtidigt infann sig en förståelse. Är säker på att även denna person kommer tillbaka starkare än tidigare.
race imorgon
Jaha.... har jag blivit en-gång-i- veckan-bloggare eller??
Fredagsfys
Efter jobbet i fredags så tog jag bilen till Storstenshöjden och körde 6 ggr från botten till toppen. För att få extra flås så hade jag med mig stavar. Istället för en mer klassisk uppvärmning med att kanske jogga en sväng på plan mark så gav jag mig direkt uppför backen men jag hade bestämt mig för att gå.
2-5 gången uppför sprang jag eller gick med tryck och blev flåsigare och flåsigare för varje gång.
Den 6e och sista gången lät jag stavarna ligga kvar i botten av backen så sprang jag allt jag hade upp.
Tyvärr glömde jag pulsklockan hemma så det finns varke pulsfiler eller tider.
Igår var det lördag och det fanns saker som gympa för Nora, loppis i Latorp och bortbjudna på fika inplanerat. Allt flöt på bra och vi gjorde flera fynd på loppisen faktiskt.
Sen eldades det i bastun för 18e gången senare på kvällen. Grymt bra köp det där.
Idag har jag varit själv med Nora större delen av dagen så någon träning har det inte blivit. Känner inte för det heller då det imorgon är ca 44 min urblåsning på The Run i Kvarntorp.
nytt pers och firmans nästbästa
Jag och jobbarkompismats sprang ju i söndags. Vilade sen måndagen och dök upp i stan igår tisdag för att springa Grabbhalvan i firmans namn. Jag gillar verkligen att det är en sån aktiv ledning när det gäller fysiska aktiviteter. Det pratas redan om Midnattsloppet som går i augusti. Nu var det dock 5 km som gällde och vi var väl 7-8 st som deltog på grabbhalvan och stämningen var "vad snabb du ser ut fast du är tjock" och vi skrattade en hel del som vanligt. Doock kände jag att jag inte ville stå still ända fram till start så jag lämnade dom och höll igång.Mina Salomon x-series skulle äntligen få gå för fullt. Grymt sköna likt alla andra S-LABskor.
Grabbhalvan 2015
Stod strax bakom dagens favorit Per Sjögren men rycktes inte med bland de snabbaste löparna (tyckte jag iaf). Såg att två arbetskamrater öppnat något hårdare men tänkte att JAG var den klokare av oss för de borde väl stumna snart? Efter 500 m passerar jag den ena och strax efter det hör jag en bekant AIK-röst bakom mig. Ronny från Vintrosa röst strax bakom och vid ca 1 km passerar han mig och vi säger hej. Jag vet ju hur duktig han är och springer i en mkt jämnare fart än mig. Känner mig trygg att se hans rygg så länge och jag kollar då och då på klockan och ser att det känns så sjukt bra att ligga under 4-fart. Benen är fulla av spring som det sägs i Idas sommarvisa.
Då löpning på hårt underlag är rena döden för mitt icke-opererade ben så visste jag ju att förr eller senare så skulle jag stumna totalt i det benet. Jag försökte löpa lätt på de lätta partierna och då GPSen släpade efter så var den inte till mycket hjälp i mitten av loppet. Jag spanade och spanade efter min arbetskollega som gått ut hårdare än mig men såg honom inte.
Då årets bana på pappret verkade hårdare och långsammare än den ifjol så hade jag medvetet tagit det liiite lugnare i uppförsbackarna men i den sista brevid Nikolai-kyrkan så kom stumheten. Den resternade dryga kilometern på Drottninggatan var en plåga att hålla mig runt 4-fart.
Med 500 m kvar så var det aldrig tal om att göra en fartökning. Tror syranivån var bra hög då.
Passerar mållinjen på 20:11 (20:08 på min klocka) och blev grymt nöjd trots att arbetskollegan Daniel redan var i mål. Han hade 19:32 och en tredje kollega hade 20:37 så vi var alltså 3 st under 21 min. Firmans "sämsta " hade typ 27 min vilket sätter en hög standard tycker jag.
Idag har jag ont i underbenet så kroppen säger " ta mer rehab-tid, åk rullskidor och spring terräng ett tag till."
Bäst att lyssna på kroppen.
Blev ändå lite motiverad av att tävla (som vanligt alltså) och anmälde mig nyss till The run i Kvarntorp som avgörs på måndag.
Här är en film från förra året då både jag och Sara deltog. Jag var nöjd då med mina ca 44 minuter men FATTAR INTE ÄN IDAG hur man kunde vinna på 33:32 min. På den banan??
Bröllop & basturekord
När jag loggade in här så såg jag att det var sjukt dåligt med uppdateringar här.
Mitt fel.
Tar på mig hela ansvaret.
Igår var en minnesvärd dag. Vi var med detta bröllopspar i nästan 12 h.
Skulle jag berätta om själva vigseln och efterföljande fest så skulle det bli en rekordlång blogg men shit vad roligt vi hade igår. Då jag skakade loss på dansgolvet utan hämningar så blev jag förvånad över att flera (mer än 1 ) hade lagt kommentarer till Sara om " vilken partykille " jag var och att "jag dansade så bra". VA!!! Vadå dansar bra?? Shit den var oväntad.
Landade i sängen strax efter kl 02:00 inatt.
Men skall jag berätta den senaste tiden kronologiskt så har det varit lite rullskidor i veckan samt en försiktig jogg i bergen i fredags. Nora och Sara trotsade det låsig vädret och tog en promenad under tiden.
Igår hann jag med ett kort pass på rullskidorna innan vi åkte till brölloppet och för en gångs skull körde jag inte intervaller .
Idag ville jag jogga lite också. Slängde iväg ett sms till jobbarkompismats, som numera faktiskt inte är jobbarkompis längre men skit de samma. Han nappade och jag tog bilen till Garphyttan och vi joggade försiktigt upp emot storstenshöjden. Vid Rallybacken så ökade vi farten längs publikvägen och gasade sen ända upp till stenen. Nu när jag kollat närmare på pulskurvan så förstår jag att jag flåsade ordentligt på toppen. Låg runt 95-96% av maxpuls nästan hela vägen. Fick ta några sträckor med gång efteråt för att mitt högra ben var så sjukt stumnt att det inte gick att jogga. Efter en kort nerförsbacke så var det dags för en kort sprint upp till toppen igen och det tog kort tid innan det blev en smärtsam plåga.
Ett skönt pass på ca 55 min och Mats den talangen hade inga större besvär att hänga med trots utebliven träning. Tror han mörkar. Väl hemma tändes bastun och eftersom jag håller räkningen så var dett bastu nr 15 på två månader.
Nu blir det vila för att på tisdag blåsa ur benen på Grabbhalvan på tisdag.
Just ja...Vi har ju skaffat ett nytt husdjur oxå..
jag älskar tjejläger
Jag känner helt naturligt även i år att jag måste göra en hyllning till den motsatta könet efter helgens energi-givande mountainbike-läger för tjejer.
Jag är även beredd att kritisera oss killar.
Jag får då och då förfrågningar om privatlektioner i mtb. Jag har väl varit instruktör på nästan 10 läger totalt genom åren samt ledare på måndagsträningarna. Med andra ord så tror jag att jag är ganska bra på det. Jag gör absolut ingen marknadsföring av mig själv för detta ändamål utan får förfrågningar ändå så det känns ju kul.
En gång i tiden var jag ju ganska bra på mountainbike men nu för tiden får jag ju inte cykla som träning/tävlingsform utan får väl på min höjd cykla damcykel pga min idrottskada. Det är därför ganska naturligt att min egna cykelhantering inte är vad den en gång var. Vissa bitar sitter som berget men under helgen så visade sig ett antal misstag. Ringrostig Deluxe
Som ni ser på filmen här ovan så var lördagens väder kanonbra. Vi körde olika stationsövningar på fm. Beroende på nivån på gruppen så körde man olika övningar. Jag hade de som satt sig som erfarna. Vi körde dropp, ryck av framhjul, hoppa över hinder med fart, våga köra över byggda stök-hinder och sen vår egenkomponerade slalombana i backe. Där hade vi inspirerats av denna film
På eftermiddagen slog jag och Linda Meijer ihop våra grupper och åkte en långsväng med mycket fina stigpartier. Då stigarna var nya för mig så stannade Linda några ggr och gick fram med gruppen till ett "svårt" parti. Då jag hade hand om kön (åkte sist) så stannade jag och fick sen åka fram och testa utan att veta vad som väntade. Nyttigt för mig och det blev förstås en del misslyckanden vilket jag gladeligen bjöd på.
Söndagen, Dag 2
Regn. Hade regnat hela natten och hela förmiddagen duggade det. Men inga sura miner för det. Vi startade med att hoppa lite över ett krön på en crossbana samt träna att ta en doserad kurva. Jag tycker om att hoppa. Slängde ut bakhjulet lite ena gången. Fick sen frågan om jag inte kunde göra det åt andra hållet oxå. "vet inte men jag kan prova svarade jag. Där höll det på att gå åt helvete :-) fick ut bakdelen åt vänster men fick inte tillbaka den innan landning. Trodde jag skulle kränga av däcket men det blev bara en klumpig landning. Fick en halvtimme senare kritik av mina egna elever för dåliga landningar när vi övade hopp. Och sen toppade vi allt detta med när Lindas och min grupp tränade på en kort slinga med utförskörning samt hal uppförsåkning så avslutade vi med att...
" Nu kan ni gå ner till kurvan så skall jag och Linda visa hur man kör"
Jag startar och kommer med normalhög fart nerför över de små hällar som jag passerat så många ggr tidigare men just efter dessa hällar, där våra grupper står med stora ögon och kollar på hur "experterna" kör så kommer jag ca 4-5 cm fel. Mitt framdäck träffar sidan på den skålade stigen och ni vet klättrar så där på kanten. Får felvikt och gör ett långsamt fall åt sidan men med ganska bra fart framåt mitt framför ögonen på alla. Linda körde förstås perfekt bakom mig och passerar mig när jag står och lägger upp kedjan som hoppade i krashen.
Om jag hade respekt när lägret började så var den inte större efter detta :-)
Det här med tejer och mtb då?
Ja om nu någon tror att jag gillar dessa tjejläger för att det är snygga damer i tajts där så tror ni helt fel. Har inget med det att göra utan grabbar håll i er nu:
- Tjejer är tuffare. De törs prova nya saker och ger inte upp efter X antal krasher.
- De har bättre självinsikt hur duktiga de är och kan sätta in sig själva i grupper som Nybörjare, medel eller avancerade.
- Självinsikten visar sig även i vad de tar sig an. Ingen verkar köra pga grupptryck.
- De gör det med glädje, utan tanke på prestation.
- De har ett mer öppet och socialt sätt att vara tycker jag.
- De ger feedback. ALLA instruktörerna har fått komplimanger och positiv kritik av sina deltagare.
- Dom visar känslor. inte bara besvikelse över misslyckande utan oxå glädje över succè. Sett tårar, förtvivlan och mycket skratt denna helg.
Sen är det alltid kul att se framsteg, oavsett kön, och se glöden i någons ögon. Love it.
Vill citera en annan instruktör som efter lördagen sa " Det ger sån energi, vi borde göra det här jämnt"
Nu kanske jag borde skriva nåt om dagens grymma stakintervaller på rullskidor som gick skitbra. Det berodde nog på helgens läger.
fruktstång & paintball-relax
För många många år sedan föddes jag. Japp, mer bestämt 37 år sen. Siffran 37 låter högt tycker jag. Fan jag närmar mig 40 ju. Nåja när jag fyller 50 är Sara bara 38 så tack vare det känner jag mig väl ganska ung ändå. Fick jag önska mig en enda sak så vore det en kropp som en 25åring. Då menar jag verkligen inte som i "snygg 25årings kropp" utan mer hållbarheten som en 25åring. Nu för tiden vill mitt huvud fortfarande utsätta mig för samma belastning som för 10-15 år sen men den håller inte för det. När skall jag komma ikapp med min mentala ålder.
Igår blev det varken sandsäck eller rullskidor. Nä vi gjorde en familjeutflykt till Pålsboda av alla ställen. Det var nämligen en träningstävling i mtb där som vi glodde på. Sen fick vi leverans dit av en trevlig lyxpryl men den bloggar jag mer om en annan gång.
Här är den större delen av startfältet som körde 7 varv. Klippet är taget på mitten av varv 2.
Vi tyckte det var kul att återigen se ett mtb-race. Var ju ett tag sen.
Imorgon får förresten jag sitta på hojen själv igen. Eller får o får... Skall åtminstone vara instruktör så lite cyklande blir det väl.
Tänkte passa på att berätta lite om ett energi-tillskott som jag/vi har upptäckt lite av en slump.
Det är några saker som jag tycker är bra med dessa:
- Det är inget tillsatt socker. Bara naturlig energi.
- Det innehåller inga konserveringsmedel.
- I en liten bar på 20 gram (säljs i 5-pack) så är det ca 65 kcal.
Om vi nu tar t.ex Vitargo (som jag oxå gillar) och jämför med deras gel
så väger en gel 45 gram och innehåller den dryga 100kcal och kostar ungefär som 10 st fruktstänger.Jag har använt dessa fruktstänger vid längre löppass och jag känner verkligen hur energin kommer efter att ha ätit en. Sen är den smidiga förpackningen perfekt i löparvästen från salomon :-)
Smakerna finns i: äpple/hallon, blåbär, päron, jordgubb och banan.
Idag var det pain(t)ball med nya jobbet. Ett (o)trevligt sätt att lära känna varandra på :-)
För min egna del gick det skitdåligt första hälften inne på skogsbanan med bl.a. en träff mitt i huvudet. Det ringde en stund i huvet så jag lämnade spelet då för en stund. Bättre gick när vi sedan spelade på den tighta stads-banan.
Eftermiddagen fortsatte på en relax som ett stort detalj-företag har på sin övervåning. Tog tidig kväll då det är en dag imorgon oxå :-)
regnrullskidor
Igår stod jag i blåst och regn på jobbet. Hade inte kollat väderprognosen så jag blev lite överraskad och därför borde långkalsongerna ha varit på. Fy tusan vad frusen jag har blivit de senaste åren. Långkalsonger i maj liksom.
Kändes därför jäkligt rätt att tända bastun igår. Sån skön lyx-grej men vi älskar att basta. När Sara lämnat bastun så nåddes nya rekordvärmen därinne med nästan 80 grader. Känner att min trivsel-nivå inte riktigt är där. 65-70 grader är lagom.
Idag startade jag med långkalsonger men de åkte av vid frukost. Var ju nästan vindstilla jämfört med igår. Regnet hängde i luften på eftermiddagen men eftersom det var vilodag igår så ville jag ut på rullskidorna. Körde 4x4 min (ungefär) i svagt motlut. Har ju en perfekt sträcka alldeles runt knuten. Som uppvärmning blir det en stor sväng runt kvarteret innan första stakintervallen startar.
Hemma så kände både jag och Sara för ett stort varmt bad bad i jacuzzin. Vi reflekterar då o då över vilka två sköna lyx-möjligheter vi har sånna här dagar. Bastu & Jacuzzi.
Då benet smärtar lite då och då så blir det väl fortsatt rullskidor och sandsäck ett tag till. Borde nog skippa löpningen ända fram till grabbhalvan 19e maj.
Grisrundan 2015
Jag får nu ta straffet för att jag tvingade kroppen att springa idag. Haltar när jag går så nu blir det verkligen frånvaro från löpningen minst en vecka.
Grisrundan 2015
Jag gillar sån här typ av terränglöpning. Skitigt och jäkligt jobbigt. Denna bana hade: 2 partier grusväg, två ganska stora mossar, ganska mycket fin stig men oxå väldigt mycket obanad terräng. Lägg till 3 st diken som man tvingades gå/jogga i samt ca 20 meter i en sjökant.
Det var rekordmånga deltagare i år tydligen med 130 startande. Det hade jag inte trott men extra kul att så många hittade ut i skogen.
Nora och jag chillar innan start.
I starten försökte jag hålla lite lugn men man ser på pulsen att det tog knappa 2 min innan jag var över 90% så nja... När första obanade partiet kom så visade det sig igen att jag springer ganska bra i tekniska partier för vips så var jag uppe på andra plats. När båda benen började bli fulla av syra så "rasade" jag ner till 5-6 e plats nånting men sen höll jag mig där. Banan varierade bra och vi var ganska snart en trio som låg ihop med placeringarna 4-6. Lite senare på det längre gruspartiet var det jag och en till som alltså var 4-5a. Vi bytte plats några ggr och jag var helt säker på att han skulle glida ifrån mig men återigen spelade banan mig i händerna och med ca 1,5 km kvar gick det svagt utför och jag gled ifrån med ca 50 m.
Ner i sista diket med ca 800 m kvar så trodde jag att killen på 3e platsen var långt före för jag hade skymtat hans vita tröja på grusvägen innan. När jag kom upp från sista, sugande diket med 50 meter bakåt till placering 5 så fick jag se 3an gå på stigen ca 80 m före mig. Han var skittrött. Sprang ikapp och han började förstås springa när han insåg att han var ett jagat villebråd. Det gick inte så fort så jag slapp ligga på rött när vi springer i midjedjupt vatten. Där har han några bekanta (förmodligen föräldrar) som skriker på honom och han försöker passera mig i vattnet som jag entrade före honom men han tvingas göra det utanför mig. Dvs i djupare vatten vilket blir för jobbigt.
Jag är först upp ur vattnet och trycker på lite extra på den sista stigen svagt uppför för att skaffa mig en lucka. Det funkar. Han orkar inte följa. Med ca 250 m till mål så såg man själva målet vilket gör att denna unga grabb drar till med en sjuhelsikes spurt och passerar mig. Jag hade verkligen inget att svara med. Sara fångade det på film.
Helt jäkla slut efteråt. 7,5 km på otroliga 44:48. Det ger snittfarten 5:56min/km. Blev iaf 4a vilket var överraskande bra. Och så blev det ett hyffsat bra pass :-)
löp-uppehåll, tävling undantaget
Jaha...Min google-doktor säger nog att jag har/hade benhinneinflammation. Det var nog min ökade träningsbelastning, framförallt på väg som framkallade det. Gissar att det inte blev bättre av att jag ignorerade det heller.
Vilade mån-tis men sen såg veckan ut så här.
Onsdags: Rullskidor. Dryga 11 km med nya ONE-stavar
Tors: 6 ronder på sandsäcken med inslag av lite benstyrka.
Fredag: rullskidor 4x4 högintensiva stakintervaller.
Lördag (idag) väntar en löpartävling. Ja inte det bästa kanske men det är i 100% terräng. Skonsam löpning men då jag snabbt blivit bättre i skenbenet så borde jag väl vila från löpningen lite till det fattar jag men samtidigt är jag anmäld sedan länge så jag vill få ett bra konditionspass oxå.
Tävlingen är 7,5 km i "utmanande" terräng och heter grisrundan. Ska be min kvinnliga fanclub att fota lite under tävlingen.
Lär bli mer rullskidor närmaste veckorna.