cykelola

Idag plockade jag ut en semesterdag för dagis hade stängt. Jag och Nora hela dagen kan man säga.

Vi gick först till VC där det skulle tas prov på Nora men hon var så pass skeptiskt att vi sköt upp till nästa vecka.

 

Efter det passerade vi naturligtvis det lokala konditoriet Princess. Blev ett stopp där :-)

 

Efter det gav vi oss ut på en joggingtur.

Vill egentligen springa varje dag nu men klokheten kommer ikapp mig och säger att då kommer jag att få ont i knän eller fotleder.

Därför brände jag av ett Tapout XT-pass ikväll. Det blev en av mina favoriter Sprawl & Brawl. Nora hängde på lite i början och kämpar fantastiskt när det gäller att stå i plankan :-) Sara både filmade och tog kort men då Nora  bara hade underkläder på sig vill vi inte riktigt lägga upp det här. Men fråga Sara nångång om ni vill se, hon har allt i sin mobil.

Det gick bra till en början men när det gäller magmusklerna så kände jag mig sjukt svag hela resan. Sara skrek några ggr från ett annat rum "tänk på att du har opererat dig" Kloka ord men jag känner inga större begränsningar från op utan mest bara svaghet.

När jag efter passet beklagade mig till en träningskamrat via sms hur svag jag nyss varit fick jag till svar: "har du glömt att du nyss opererat dig?"

Fan är det bara jag som inte längre tänker på att jag opererat mig? :-)

 

Hur som är jag nu sjukt matt i hela kroppen och skall packa lite saker inför vår kommande flytt.

Imorgon blir det löpning!!

I förrgår sprang jag hårda intervaller. Borde väl ha vilat per automatik igår men jag kände mig fräsch i kroppen och suget efter få träna blev större o större. Då vi hade ett stort cykelinfo-möte i klubbstugan igår så var min enda chans att få till lite träning att jogga dit och hem.

La ner lite överdragskläder i en camelback och joggade dit. Eller joggade,  låg på ca 89-91% av maxpuls och precis på 5-fart. Skön fart men som hjärtat visar får jag slita för att ligga i den farten. Men jag tycker ju att det är så skönt att vara igång igen!

 

Cykelmötet gick väl bra och det kom över 60 pers som ville lyssna på oss i styrelsen om vilka planer vi hade för säsongen. Det blev sedan offentligt att jag lämnar posten som ordförande och det blev visst avtackning med blommor och presenter vilket jag INTE var beredd på

Igår hade jag återbesök på USÖ. Fan de senaste 2 besöken plus medicin har kostat mig över 750 kr. Där fick man betala tillbaka för den underbara sjukvården :-)

Hur som helst så såg allting bra ut förutom den llla fläck av ena ärret som inte vill läka men blodtrycket såg bra ut och jag fick verkligen klartecken att köra på.

Bästa sättet att fira det var väl att bränna ur sig ett 4x4pass med löparskorna  idag :-)

Just nu verkar svensk media följa "den svenska dopingskandalen".

Jag tycker varken man ska doppa Bäckström i tjära och fjädrar eller att man skall tycka det är en skandal av IOK eller WADA. 

Nä Bäckström har överskridit ett gränsvärde på en dopingklassad substans.

 

Det enda som stör mig är proportionen det hela har tagit. För hade t.ex Gustav Larsson åkt dit under samma förutsättningar under t.ex sommar-OS hade sportspegeln rapporterat att han hade fastnat för doping, dom hade ringt upp Roberto Vacchi och haft en telefonintervju med honom och sedan hade man rapporterat vidare om de senast spelade fotbollsmatcherna.

Inte faan hade man spridit ut reportrar för att rentvå den förstås oskyldige svensken.

 

Cirkulerar lite falska rykten att Marit Björgen skulle ha fastnat för doping pga feltolkningar i en humorsajt.

http://m.db.no/2014/02/22/kultur/5080/marit_bjorgen/ol/fred_borre_lundberg/31974424/?www=1

 

Nu är det så skrivet att man skulle ha hittat spår av Marit Björgen i dopingmedel, inte tvärtom.

 

Från tidig morgon satt jag och Nora vid TV.n och slökollade tecknat innan det blev dags för "pappas tv-tid" när mass-starten på 5milen gick kl 8. Tyckte det var ett ganska underhållande lopp och kul att svenskarna hela tiden höll sig långt framme och jag tycker deras resultat 7a, 8a och 9a var klart godkänt.

 

Efter OS så lämnade vi bort Nora till svärmor och så åkte jag och Sara till relaxen på Gustavsvik

 

Igår VABade jag med Nora. Perfekt med OS-hockey på tv. Vi tog väl två korta prmenader med pulkan men annars var det en VÄLDIGT lugn dag. En mega-vilodag. Fick en släng av dåligt samvete på kvällen men höll mig lugn och hamnade väl i säng runt 21:40.

Vaknade med Nora imorse vid 7-tiden och var laddad för distansjogg. Eller distans o distans...Jag smygstartade ju för 6 dagar sedan och har kört distanserna 5km+6km+6km+7km så allt över 7 km skulle ju bli ett rekord idag. Jag har hela denna vecka haft pulsen som markering på min pulsklocka och inte farten. Edtersom jag ansett att pulsen varit viktigare faktor så att jag inte skulle starta igång för hårt. Snittfarten har jag istället analyserat senare. Idag körde jag dock lite lite hårdare från start och kroppen kändes grymt bra och som de tidigare passen så ville knopp och kropp bara flyga fram (eller det kändes så iaf)

Kollade när jag kört 6 km vad tiden visade och det stod 32 min ungefär vilket skulle bli ett snitt på 5:20/km vilket är det hitintills snabbaste jag kört efter operationen. Då hade ca en fjärdel av rundan dessutom bestått av oplogade vägar där underlaget skiftade mellan slask och ojämna stigar/vägar så jag var mycket nöjd oxå.

Körde åt ungefär samma håll som sist.

Igår satt jag halva arbetsdagen i Lundbergarn. Tror jag blivit ringrostig för jag skrapade sidan och hytten på den mot ett hus.

Inatt blev jag uppringd av chefen kl 01:55 och 35 min senare startade jag återigen Lundbergarn för att ploga snö. Överlag gick väl arbetspasset på 11,5h bra men jag kan sammanfatt det så här: Förstörde en panel på ett hus, körde sönder ena saftblandaren på taket samt att jag plogade av en kabel som försörjde ett hus med 8 lägenheter med ström.

Frågan är väl hur jäkla dumma EONs gubbar är som lägger den omarkerad över en asfaltsgång?? Inga skyltar, inga koner, ingenting.

Men överlag gick det ganska lätt att jobba. Men det finns ju skickligare chaufförer än mig

 

Kanske är det tur att man inte plogar snö med en ännu större maskin för konskekvensen av en "felkörning" skulle ju kunna bli värre då

 

När jag kom hem så fick jag sova en stund då Nora och Sara hittade på annat.Sen ville Sara ha egen tid och åkte iväg till Marieberg. Då Nora blivit sämre igen så spenderas det mycket tid framför tv:n vilket iofs var skönt för mig just idag men oftast blir jag rastlös när Nora "bara" kollar på skärm.

 

När Sara kom hem så bytte jag snabbt om för att även idag ta mig en joggingtur. Blev den snabbaste vägen ut mot "naturen". 

 

Idag hade vi ett bokat möte med banken. Det skulle skrivas papper angående lånet på huset, duskiteras räntor mm. Då Nora är för sjuk för att vara på dagis blev det så att jag spenderade (fika)tid med henne medans vår ekonomiska framtid låg i Saras små händer.

Kan ha varit ett lyckat drag för hon prutade ner redan låga räntor men hur som så kommer det väl att bli en knaper framtid närmaste åren.

Men dock: husägare!

 

Nu ikväll joggade jag en sväng alldeles själv. Snön ramlade fint från himlen och dom sköna icebugskorna satt som en fläskläpp och jag gilar dom skarpt. Ett annat plagg som jag gillade skarpt var jackan från ODLO som jag handlade på rea för några veckor sedan. Funkade kanon och andades fint utan att kännas kall. Jag hade dessutom på mig kalsonger från ODLO och dessa fungerade väl som vilka andra träningskalsonger som helst.

 

Hur länge sen var det inte jag skrev den rubriken??

Dryga 6 km idag oxå. Faktiskt samma runda som sist med den stora skillnaden att istället för att hålla dryga 7min/km så blev det idag ett lite högre tempo. Höll ca 6 min/km och då var pulsen ca 10-14 slag högre än sist. Ca 82% av maxpuls idag istället för de  74% som jag lufsade på sist.

Min artär verkar funka för jag kände inte den minsta signal från att få mjölksyra i vänsterbenet under löpningen. Dock känner jag som om min vänstra del av magen inte sitter riktigt fast. Som om jag joggade med en midjeväska som skumpar lite. Sara säger att så kände hon efter förlossningen så kanske förstår ni mödrar där ute vad jag menar.

Mina muskler och huvud ville springa både fortare och längre idag men jag måste väl begränsa mig. Sen är inte mina leder riktigt inkörda på löpning för jag fick idag svaga känningar i foten.

Sitter uppe på övertid. La Nora, somnade och blev inte väckt förrens klockan var nästan 10 och jag hade ju saker att göra innan läggdags. Kul, men skall ju inte gå upp förrens kl 05:00 så det är väl lugnt.

 

Jag har saknat arbetet på TT märker jag för när vi var tvugna att VABBA denna vecka så ville jag verkligen jobba. Gör inga megaroliga uppgifter direkt men de är nya för mig och jag jobbar ihop med en kollega som jag aldrig jobbat med tidigare så nytt nytt. Imorgon skall jag visst sitta i Lundbergarn igen och det var inte igår man gjorde det. Blir dock bara halvdag för vi har möte på banken efter lunch men då Nora är sjuk får jag ta henne på stan och Sara sköta disskutionen med lån och räntor mm. Får väl hålla mig i närheten om jag måste skriva på nåt.

 

Testade ju att jogga i söndags. Gjorde om det igår med pannlampa och Nora i joggingvagnen. Höll den otroliga farten av 7 min/km i dryga 6 km vilket gav ca 66% maxpuls under rundan. Känslan denna gång var dock riktigt skön och jag kunde väl ha joggat hela kvällen kändes det som. Det var aldrig jobbigt eller ansträngande för benen och inte heller kändes det någon svaghet (smärta) i knäna.

Siktar på en ny joggingtur imorgon igen.

 

Idag har kvällen bara sprungit undan som sagt och jag lider med Nora som verkligen är sjuk.

 

Har spanat in en film två ggr. Den visar banan på ett XCO-lopp i Lillehammer hösten 2012. Kanske kanske blir det samma, eller en liknande, bana på VM till höste. Direkt när jag såg videon kände jag ett litet "faaan" inombords för jag hade presterat bra på en sån där bana. Inte överjävulskt med höjdmeter utan mkt tuff terräng som kräver en del teknik av åkaren.

Ska dock bli kul att följa åkarna från hemmaklubben för det är just sån där terräng vi har här runt Örebro.

Jag skulle hålla mig till prmenader första 4 veckorna efter operationen var det sagt. Igår fredag hade det gått 3 veckor och 2 dagar sen operation och det är ju en liten fläck i ena ärret som aldrig varit lika fint som allt annat. Det blev faktiskt svullet och rött i veckan så igår ringde jag till avdelningen och ca 10 minuter senare var jag där på deras inrådan. De verkade angelägna att titta på det lilla såret. Det togs ett prov och en sjuksyrra klämde grymt hårt runt såret och sen kallade hon på kirurgen som skar upp mig på operationen.

Verkade inte vara så farligt men han ville ändå skriva ut antibiotika åt mig. Utan att veta mot vilken specifik bakterie så jag har faktiskt struntat i att hämta ut det. Såret har ändå gått åt rätt håll.

Det som var lite konstigt var att kirurgen frågade om jag pressat nåt för att kolla blodflödet. -"nääee jag skulle ju bara ta promenader svarade jag. Men till vårt nästa möte om ca 1,5 vecka tyckte han att jag skulle prova lite.

 

Sagt och gjort. Körde ca 10-15 min lite kampsport här hemma (i luften förstås) innan hela familjen stack ut på ca 5 km joggingtur. Nora gillar att sitta i joggingvagnen för så fort man stannar för att t.ex gå över en gata så skriker hon "SPRING!!"

Benen kändes bra under hela resan men tyvärr räkte de 5 km för att jag skulle få en svag känning i ena knät som tyvärr sitter kvar.

Men faaan vad skönt för det mentala.

 

Jag har varit instruktör väldigt länge. Tror att kampsporten var den första idrotten som jag blev instruktör i. Det var väldigt slumpartat minns jag men jag hade aldrig några problem med det. Sen rullade det på med utbildning som spinninginstruktör och så var man ledare där. Nästan paralellt med det började jag tävlingscykla och vips var man utbildad cykeltränare.

En del av er tror säkert att jag har nåt bekräftelsebehov och vill stå i mitten men när det gäller ledare inom idrott så älskar jag verkligen att se hur folk utvecklas. Hur en glöd och passion för fysisk träning växer. Jag är rätt säker på att det är det som drivit mig att dela med mig till andra på t.ex måndagsträningarna.

 

Jag har gjort ett fystest på en träningsadept idag. Det är på en person som jag hjälpt i ca 2 år och jag har gjort 5 fystester på denna person. testen har varit identiska och för varje test har personen tagit en kliv framåt och blivit fysiskt starkare. Dagens kliv framåt var dock ett elefantkliv mot det test som personen gjorde den 3e nov i höstas. Det är lite över 3 månader med träning och svaret på VARFÖR det blivit sånt framsteg är ingen hemlighet.

Det finns inte en sjukdag tror jag på dessa 3 mån. Det har tränats regelbundet 4-5 pass i veckan på olika intensiteter och av form av träning.

Imponerade siffror som jag inte tänker dela av mig med här men jag blir riktigt glad och imponerad!!

 

Imorgon är det herrstafett i OS. Missade tvärr damernas idag. Hörde det gick bra....

Undra hur många som satt klistrade idag som för någon vecka sedan skrek BOJKOTTA OS!

 

 

Igår var jag arg. Ja i stort sett från morgon till kväll. Tur man har en bra sambo och en underbar dotter som får en att släppa jobbtankarna för det var jobbet som krånglade. Har väl inte riktigt förstått hur pappersvändare jobbar. trodde jag visste men igår när jag behövde fysisk hjälp fick jag bara massa tomma ord. Vet exakt hur jag skulle hjälpa till om dessa personer tappade ut lite saker framför mig. Jag skulle bara peka och säga vad de skulle ta upp. Det är så dom hjälper varandra. Byråkraterna.

 

Nä roligare är det med OS. Ett OS som är så hatat av många pga det otäcka struktur och moral som Ryssland visar upp. Var det inte samma veva när Kina skulle ha OS?

Så dessa feminsiter som verkar haka upp sig nu när det var varmt under damernas 10 km klassiska idag och en del körde utan ärmar. Kanske inte det faktum att de gjorde det utan att det skapar rubriker. Men snälla nån det gör Petter Northaug oxå pga samma sak. Han är oxå ganska snabb att köra ärmlöst.

Nä jag skulle vilja att det var mer jämnställt. Damerna borde ha kört 15 km klassiskt för det gör ju herrarna imorgon.

Grattis Charlotte till silvret. Du gav oss ett spännande lopp

 

En del är otroliga.

I söndags var det ett gäng som laddar inför veteran-VM som träffades. Jag är glad att jag får vara med i den gruppen trots att jag inte kommer att deltaga men som det ser ut kommer jag iaf vara på plats i Norge i slutet av augusti. Ska bli ruskigt kul för jag gillar att vara ute på mtb-tävlingar. Jag hoppas jag har tiden att få följa med denna grupp ut på lite andra tävlingar under säsongen oxå.

 

I måndags började jag jobba med projektet lite grann. Sitter nu, tidig onsdag morgon, oxå på kontoret och ska beta av en hel del småsaker.

Angående en helt annan sak. Långsamt, långsamt blir jag bättre i mina operationssår för jag går bättre o bättre men så i förrgår blev det nåt jäkla bakslag när jag böjde mig framåt o skulle knyta skon. Det liksom nyper mig inombords. Någonting klämmer mig precis som jag skulle ha mobilen i framfickan när jag viker kroppen framåt. Inte alls skönt. Idag är det 3 veckor sedan operation och återhämtningen går INTE i den takt jag trodde det skulle göra :-(

 

Dröjer ett tag till innan jag kan skriva rubriken Dagens träning.

Inte är jag 100% frisk och inte är jag till 100% läkt heller. Långt ifrån. Fan vilken tid jag tycker det tar samtidigt som det gått ca 2,5 vecka sedan jag blev uppskuren. På ett sätt är det väl bra att jag inte mår bättre för då hade väl suget att träna varit ännu större.

 

När jag vaknade igår var jag allt annat än pigg då näsan var grönt härligt snorig men under dagen blev jag piggare och piggare.

Så när kvällen kom tänkte jag att jag mycket väl var pigg nog att smyga iväg och lyssna på bra, lokalproducerad hårdrock. Smash into pieces skulle ju spela på Ritz.

 

Sångaren Chris har verkligen en grym röst som han använder otroligt bra med både skönsång och går över snyggt till growl ibland. Ljudet på Ritz var dock inget vidare tycker jag. Bandet är samspelt och tajta och jag tror de kommer att bli stora om de fortsätter så här.

 

Idag var jag iväg och höll i ännu ett fystest på en adept. ALLA mina adepter fortsätter att förbättra sig vilket är kul. Motiverande för både dem och mig skulle jag tro. Då jag inte kan göra mer än att råda dem till träning så är det ju deras egna insats som gör att de utvecklas men jag fungerar som rådgivare och någon slags peppande person som gör att de inte faller tillbaka i slöhet :-)

I vissa fall får man vara med och bromsa och beodra vila och lugnare pass medans hos andra får man istället rekommendera att inte bara träna halvhårt utan faktiskt våga pressa sig och ge 100%. Det svåra är att avgöra vad som saknas hos en del individer. Hos några ser man det direkt. Något som jag kommer att sakna är att inte själv kunna cykla med dom till sommaren och se tekniska brister ute i terrängen. 

 

Jag skall närmaste veckan göra ett antal fler uppföljningstest och jag är grymt nyfiken på hur de står sig så här ca 2-3 månader kvar till första tävlingarna. Bra att få veta det nu liksom för då finns det chans till att justera om det skulle behövas.

 

Efter fystestet idag var det direkt hem och kolla på OS. Är så glad att jag såg Kallas silver igår och Hellners insats idag. Vilka spännande lopp det var!! Och idag då...ALLA 4 svenska åkarna var ju med hela loppet. Skitkul!!

Jag har skrivit in på fredag i almenackan då det är 15 km klassiskt på schemat. Hoppas Olsson är i bra form. Sen är det ju staffetten om en vecka.

Ännu en dag i hemmets lugna vrå. Igår plöjde jag igenom två filmer. Den första är med och av Clint Eastwood och heter gran torino.

Jag skrattade, reagerade kraftig samt grät till denna. Ruskigt bra gjord. Värd att se.

 

Sen igår kväll började jag kolla på en film som jag sett för en tid sedan men jag var sugen att se den igen, nämligen Besatt (eller exorcismen av Emily Rose). Denna är baserad på en verklig händelse och jag är rätt såld på sånna filmer.

 

Varken denna eller The conjuring som jag såg för ett tag sedan är sånna där klassiska skräckisar som är att det hoppar fram någon med kniv bakom duschdraperiet utan dessa kryper mer under skinnet på en.

 

 

Önskar jag kunde skriva mer om träning. Jag börjar verkliegn bygga upp ett träningssug inombords. 

Blev visst sjuk. Den där svidande känslan i halsen gick åt fel håll men det känns lite som det kvittar. Jag kan ju ändå inte träna och dessutom får jag inte träna. Visst jag skulle kunna köra mig trött på armhävningar och andra styrkeövningar men enligt läkaren/kirurgen skulle jag visst inte stressa. 

Han känner inte mig tydligen.

Nä jag har ingen anledning att stressa utan jag är mer en rastlös själ.

 

Igår när jag hämtade Nora så gick vi en vända på stan. Hade lovat Sara att inte köpa några nya löparskor. Tänkte att jag kunde prova några och sen beställa någonstans utomlands ifrån. Dock hade visst löpex rea.

Facebook kan vara en drog ibland. Så fort man får en sekund över måste man via mobilen kolla vad alla andra skriver för fantastiskt om vilken underbar sambo dom har, hur lyckliga dom är och hur fantastiska deras barn är som åker slalom vid 2 års ålder.

Facebook kan vara ett snabbt och bra kommunikations-sätt oxå.

Igår såg jag lite av en slump att det var ett ställe (grossist gissar jag) som sålde ut lite kläder. Bland annat det bästa understället jag vet. ODLO.

Två kanske slumpmässiga bilder tror du men båda har kopplingar till ODLO.

 

Idag tog jag den där promenaden till denna grossist och "skulle bara titta". Inte ens den där 500-lappen jag stoppat i fick räckte till utan jag fick sätta upp mina fynd på en lista så imorgon blir det en ny promenad dit för att betala min skuld. Fasiken vad mycket bra kläder det fanns.

Jag köpte följande av ODLO-kvalitè: superunderställskalsonger, en snygg underställströja till Sara, en löparmöss samt en skaljacka. Det är väl fortfraande oklart om det blir min eller Saras jacka... Båda vill ha den.

 

Då Sara är hängig och Nora är sjuk så blev det bara en kort prmenad till efter att jag kollat klart på skidsprintarna från Toblach idag.

 

 

Imorgon är jag sjukskriven men måste jobba samtidigt som Nora är för sjuk att vara på dagis. Vart skall jag få min ersättning ifrån då?

 

De senaste två-tre dagarna har det verkligen blivit framsteg med kroppen. Jag är inte lika trött men däremot stramar det lite från såren så jag haltar lite när jag går. Försökte tänka bort det under dagens långa promenad men ...Nja.

 

 

Travel & Taste

Jag bjöd ju mina damer på mässa igår. Det var ett lyckodrag för det var sjukt mycket provsmakningar. På nästan alla mässor finns det ju skålar med lite godis men här serverades väldigt mycket olika rätter. Eller snarare smakprov av rätter.