genrep av Bergslagen Ultra
Den 6e september går min nästkommande utmaning av stapeln nämligen trailloppet Bergslagen Ultra. Ett 46 km långt tekniskt lopp med ca 1100 höjdmeter.
Igår provsprang jag nästan hela loppet för att få mig ett långpass. Själva sträckningen av banan behöver jag ju inte springa då jag sprungit den förut fast i delar. Starten på loppet går vid Digerberget i Nora och mål är i Ånnaboda. Detta långpass handlade oxå om att testa att ladda med Vitargos carboloader vilket jag inte gjort på flera år. Ville också testa hur två olika energibars funkade samt hur det skulle gå att äta Dumlekola som energi-intag.
Min camelback octane xt satt förstås på ryggen och de supersköna salomon sense ultra SG på fötterna. På armen min senaste tekniska pryl Polar Rc 3 gps.
Jag tog en tidig buss in till stan och bytte sedan buss mot Nora. Hoppade av ca 4 km från Digerberget där bergslagsleden går ganska nära vägen. Tydligen var det 3,83 km innan jag var vid Digerberget för där gjorde jag en markering på klockan.
För att göra denna race-rapport lite kortare så gick första milen på 55 min och mil nr 2 på 53 min. Detta trots att det nästan enbart var stig och dels en lång stigning. Jag var lite seg i benen de första 4 km men det lossnade lite då jag var tidig att börja stoppa i mig energi. Det var ju trots allt ca 3 h från frukost till att jag börja springa. Sen tror jag att söndags pass på 23 km satt kvar lite i benen.
De första två milen var inte supertekniska utan är ganska snäll stig.Då var jag vid Mogetorps värdshus och funderade på om jag behövde fylla på camelbacken. Hade ju startat med 1,4 liter men jag hade ju vätska kvar. Tog beslutet att fortsätta. Visste ju att jag hade möjlighet att fylla den med ca 10 km kvar. Detta var ett dumt beslut då det tog ca 1 km innan jag sugit i mig det sista vattnet. Sen sprang jag 8 km utan vatten på den del av BSL som förmodligen har mest klättring på hela sträckan. Det var inte optimalt så framme vid lockhyttan passerade jag en sommarstuga där någon gick och klippte gräs. Där fick jag fylla vatten från deras brunn :-) Kallt och gott!
Sen blev det ju ett försök till att dricka igen den förlorade vätskan men det gick ju ite då jag samtidigt fortsatte min resa. Här hade jag en riktig svacka och stundtals gick det inte fort.
Gjorde ett trötthetsmisstag vid ca 38 km och stöp snabbt ner i marken. Firade av en svordom som jag brukade göra när jag tävlade i mtb. :-)
Precis vid 42 km befann jag mig på en bekant grusväg inte långt från målet. Tittade på klockan och tänkte att det bara var 195 meter kvar till ett maraton. Men det brydde mig inte. Kände mig ganska likgiltig inför det.
Totalt blev det 44 km och vid receptionen i Ånnaboda gick jag och köpte mig en glass och en cola och vandrade vidare ner till sjön/badplatsen där jag visste att Nora och Sara väntade. Tog med mig colan och gick raka vägen ner i vattnet och ställde mig i midjehögt vatten för att kyla av benen. Fick säkert många frågande blickar men det var jag för trött för att se.
Kroppen känns så här efteråt förvänansvärt bra och idag har jag svaga känningar runt knäna och förstås lite ömma muskler,
Mitt mål var att hålla 6min/km igår och det gick nästan. Det blev ju några kortare promenader sista milen och det sänker ju snittet som landade på 6:36/km. Sträckan blev 44 km och jag fick ihop ca 900höjdmeter men då skippade jag ju den sista backen som kommer att vara med på loppet.
Dumlekola funkar ju rätt bra att intaga under löpning men då mina sidoficker på camelbacken sitter mot midjan blir det för varma för att det ska funka bra. De blir kletiga och smetiga och glider inte ur sina papper särskilt lätt (läs inte alls till slut)
Har precis skapat konto hos polar så på nästa blogg-inlägg kanske jag har lärt mig att lägga in en sån där snygg ruta med all träningsinfo :-)
hemma från semester + bilder
Ahhh..borta bra men hemma bäst. Jag och mina uga tejer har varit i Tallin för tredje gången på 4 år. Vi har haft en kanonbra resa och jag gillar verkligen den medeltida känslan som hela gamla stan i Tallin ger. Det blev förstås ett besök på Olde Hansa (en restaurang för er som inte varit där.)
Dryckesmenyn.
Hela restaurangen saknar elektricitet, inredd på ett ALL-IN sätt. Kypare har rätt klädsel, talrikar och krus att äta med och även i år försökte jag köpa de stora krusen men de är tydligen inte till salu. Synd då de ger ett underbart KLONK-ljud när man skålar
De små bilderna är klickbara så du får se dom i större format.
Detta är den ENDA restaurangen ni behöver besöka om ni åker dit. Personalen går verkligen in i sina roller och maten är kanongod även om den inte ser så god ut men det hade verkligen skurit sig om det hade kommit in vita stora talrikar och två korslagda sparrisar på.
När det gäller den medeltida känslan så hade de restaurerat en del av ett torn som numera innehöll ett fik och ett museum. Då har man vunnit vårt intresse så vad tror ni jag tyckte när det såg ut så här runt fiket?
Klicka på de små bilderna så blir de större
Här på "the wall walk" fikade vi och efter en sån här upplevelse spårade jag väl ur totalt :-)
Först så provade jag mina skills som bågskytt
Hade en viss talang och hamnade på deras top-5 lista på resultatet. Ska jag nörda in mig mer på detta så kvarstår min önskan att få skjuta en mogolisk pilbåge bara.
Sen passerade vi en liten liten frisörsalong och jag nappade på att klippa mig för 15 euro. Då visste jag inte att min frisör skulle vara den mest nogranna jag någonsin blivit klippt av. Dessutom "vågade" jag prova en ny frisyr som jag aldrig haft tidigare. Typ bred mohikan. Det här med att klippa sig utomlands är lite roligt när man får beskriva med teckenspråk hur man vill ha det för någon engelska kan dom inte.
Familjebild & ny frisyr
Titta på bilden här ovan. Från en av de 5 utkiksplatserna uppe på den högre delen av gamla stan. I bakgrunden ser ni stans högsta kyrka och den kan man tydligen oxå gå upp i. Vi testade det i år.
Smalt, brant och 60 meter upp. Det var 258 trappsteg upp och blir snittet 23 cm högt per trappsteg. Minns jag rätt från skolan så skall ett trappsteg vara mellan 14-17 cm högt. Lägger ni till att jag sprungit backintervaller på morgonen och tvingades bära Nora större delar av trappen upp så fattar ni att svetten sprutade men shit det var det värt.
Där borta, strax under den rysk-ortodoxa kyrkan var det utkiksplats som vi blev fotade på.
Tallin-Träning då?
Jo löparskorna var ju med så i tisdagsmorse blev det ett kortare distanspass till en stor park som går runt presidentpalatset. Ganska fina miljöer men då jag ätit lamm vindaloo kvällen innan blev det till att göra ett panikstopp i parken. Nöden har ingen lag :-) Skrapade väl ihop ca 10 km på morgonen innan det blev frukostbuffè med tjejerna.
I går, onsdag så visade min klocka att jag "bara" fick ihop 130 höjdmeter. Till att börja med är jag tveksam att det stämmer emn för det andra så var det ganska mycket hårdkörning i trappor upp till olika utkiksplatser. Hur som helst så blev det väl bara knappa 7 km på en timme.
Idag torsdag, efter en hel dags resande så gav jag mig ut på min vanliga långtur när jag utgår hemmifrån. Orkade hålla bra fart i 8,5 km då snittet var 4:30 men sen fick jag sänka något. Det är ju skitvarmt!!!
Lider & gläds på mtb-SM
Idag var jag åskådare ner i Hallby (jönköping) när det var dags för mtb-SM. Tyvärr kunde inte 3 deltagare från klubben deltaga i år pga sponsring av Örebro Läns Landsting
En har fraktur i skuldran, en har brutet nyckelben och den tredje har farktur/frakturer i armbågen. Dålig tajming inför SM men det gäller då att styra om sitt fokus från SM till kommande race vilket jag vet att de fixar. Förstår dock verkligen hur besviken man blir då man siktat och tränat så målmedvetet mot ett mål och så precis innan så rycker någon undan mattan liksom.
Men livet är så mycket större än en specifik mtb-tävling.
Precis som jag lider med klubbkompisar i motgångar så gläds jag verkligen med dom som det går bra för.
Ta Linda som förra året tog silver på XCO och guld i XCE. Igår tvålade hon dit konkurrenterna på sprinten och tog guld och idag följde jag hennes lopp hela tiden och hon låg klistrad på en 2a plats med ca 2-7 sekunder fram till 1an nästan hela loppet. Med knappa en km kvar till mål hade hon en liten liten lucka på kanske 3 sekunder fram och jag trodde definitivt att hon skulle ta silver. Jag småspringer mot målet och ser henne komma FÖRST med lucka till den f.d. 1an. Stor förvåning men samtidigt glädje. En glädje som växte de kommande timmarna då jag såg hur Linda var sååå jäkla nöjd med segern. Fick höra om hur den sista km gått till och jag önskar att jag kunnat se den från luften. Vilken attack-körning det verkar ha varit.
Träffade forna konkurrenter och gamla mtb-vänner idag och jag njuter mer än vad jag lider att vara ute på mtb-race. Klart jag mest av allt velat vara i bra form och tävlat själv men jag gillar på nåt sätt atmosfären och att gå runt och bedömma kurvor och tekniska bitar är väl något slags mtb-nörderi på hög nivå.
Såg en allvarlig olycka idag oxå av en H40-åkare. Jag tyckte den berodde på att åkaren inte riktigt behärskade terrängen för jag tycker inte arrangören bör få skit för det uppbyggda hindret.
För uppbyggda hinder fanns det ju några st. Jag reagerade dock över hur lite det diffade medllan A och B-linjerna på The wall och hur mycket mer det diffade på samma linjer på Kings Landing. Borde väl finnas riktlinjer att jobba efter?
Trött efter så mkt intryck. Läggdags.
anti-semester och 6intervaller
igår var det måndag. Första semesterdagen och jag kunde verkligen inte slappna av. Det kröp i kroppen på mig. Fick massor av saker gjorda under dagen och på kvällen blev det först ett besök av svärfar med flickvän sen spontant åkte några vänner förbi och fikade med oss. Kul!
Jag mådde väl något bättre mentalt efter att ha fått bränna av ett Tapout-pass. Kändes att det var länge sen då jag kände mig skitsvag i armhävningarna. Idag är jag inte mycket starkare då passet sitter kvar finfint.
Då jag måste sysselsätta mig ganska mkt (ADHD-varning?) så planerade jag redan igår för att starta denna dag med backintervaller i Storstenshöjden.
Jag höll till i den södra backen och körde 5 ggr i liftgatan och den sjätte blev mer till vänster i bild där det står Björnen.
Tog med mina något för långa stavar och bestämde mig redan innan att jag skulle gå första intv. Inte jogga/springa. Det var klokt och trots att jag gick med bestämda steg så kom säkert pulsen upp i 87-89% av maxpuls för flåset var fint men kontrollerat i sista branten. Hade jag nu haft en fungerande pulsklocka hade jag kunnat ge er massa info men här hemma ligger det nu två icke-fungerande Timex-klockor.
Jag gick även gång nr 2 och pulsen och känslan var nästan likadan
Sen sprang jag 4 intervaller till och i alla utav dom så trippade jag iväg försiktigt och det tog ca 25-30 meter innan vaderna började säga " va??? springa?? Du har ju gått hela tiden?" och sen tog det ca 30-40 meter till innan flåset var det som hördes. Ja misstänker att pulsen då borde ha varit uppe på 90% eller mer och sen var det bara att mala på uppför.
Reagerade på en sak och det var hur fort min puls sjönk när jag väl kommit upp på toppen. Jag hängde framåtlutad på stavarna varje gång men aldrig mer än kanske 20-30 sekunder innan jag kände mig fräsch nog att gå nerför. Bra betyg.
Nu sitter jag och googlar/youtubar på en ny pulsklocka och jag hoppas ekonomin finns efter våra semestrar för då blir det en sån här.
Förutom backintervaller har jag klippt gräsmattan och målat lite vindskivor, familjeutflykt och plockat hallon, cyklat och handlat glass till milkshake :-)
Gillar att ha mycket om dagarna.
Imorgon är det smesterdag nr 3 och tydligen har Sara hittat på en överraskning/utflykt men eftersom jag är uppe i ottan hinner jag väl skruva upp lite brädor på vårt lilla bygge här hemma innan.
mtb-leder och långtrail
Idag var är det lördag men väckarklockan stod ändå på 06:00. Dock kom Nora och väckte mig 20 minuter innan det. Anledningen till den tidiga lördagmorgonen var att jag ville ut på ett långpass i bergen innan värmen var olidlig.
Strax efter kl 07:00 cyklade jag mot Garphyttan och parkerade som vanligt vid COOP. Inväntade GPS-signalerna till klockan och joggade sedan upp bakom gamla skolan på "röda stigen" mot Hultasjön. Där kom dagens första överraskning för en av de finaste utförskörningarna genom tiderna är nu totalt förstörd för många år framöver. Markägaren i detta område är ett totalt pucko och han hatar mest allt och alla. Han bryr sig knappas om andra människor och allra minst cyklister.
Lite snett upp till höger, runt höjden gick det en så härlig skogsväg men jag tror knappast att någon bryr sig om att rensa upp detta. Har skogsbruket inget ansvar att respektera stigar och skogsvägar?
Jag körde en annan smal stig så jag kom fram till storstenshöjden och körde sedan baklänges på mtb-lederna svart 4 och röd 5. Jag tänkte på hur fint och lagom uppkörda stigarna är men det var ganska många bromsspår här och där. Kan folk inte anväda bromsarna korrekt? Låsta hjul bromsar sämre.
Sen körde jag mot Suttarboda och klev på Bergslagsleden mot Nationalparken men i botten på den testade jag en annan sträcka på Röd 5.
När jag upptäckte denna utförskörning så drogs smilbanden ända upp till öronen. Klart att denna utförkörning skulle ingå i en mtb-led men det krävde lite övertalning från lite markägare och lagom när jag hade bestämt mig för hur Röd 5 skulle gå kom nästa bakslag. Den härliga backen kördes sönder ordentligt av skogsmaskiner. Idag när jag sprang den uppför så blev jag ändå glad över i vilket skick den är. Har du inte kört den än så passa på nu för den är riktigt torr och fin.
Det är fortfarande en kort sträcka på ca 20 meter precis innan denna backe som är svårt sönderkörd och man tvingas gå denna bit.
Vid den längsta bron som jag gjort på lederna så tvingades jag göra en stig och i våras syntes den knappt men nu är det bra uppkörd. På ett positivt sätt alltså.
Inte långt från denna bro går det en stig rakt norrut som jag blivit tipsad om och den skulle dessutom ansluta till Bergslagsleden igen så jag sprang iväg på den. Den blev mindre och mindre och slutade till slut i en myr så där blev det tungjobbat för en stund. Jag såg hur det blev blötare längre fram så jag tog mig ut till torrare mark och behöll riktningen norrut och helt plötsligt så kom en kraftig stig i väst-östlig riktning och som tur var så hade den orange-markerade träd på sidorna. Bergslagsleden.
Ungefär så här såg det ut fast utan spång.
Nåja, nu var jag på rätt ställe efter att ha sprungit lite obanat. Följde leden mot Leken och jag sprang lite fel på ett ställe och fick mig 4 km extra grusväg för att jag missade en skylt.
På ett ställe kom ett T-kors med stigar där alla hade markeringar för bergslagsleden. Behöll min kurs och vek inte av. Hörde motorvägen som jag visste att jag skulle korsa så jag körde BSL mot motorvägen. Det blev så blött så jag fick springa flera meter ifrån leden på lite högre mark men lagom så jag såg markeringarna.
Till slut var jag tvungen att ge mig ut i det blöta men på detta ställe var det svårt
Alltså denna bild säger er inte så mkt men det var vatten överallt och den där bäcken var för bred att hoppa och för djup att bara vada över. Hittade ett ställe där jag klarade mig hyffsat bra men fick fortsätta att jobba mig genom supmarkerna och det luktade inte gott där. Väl framme vid motorvägen kunde jag orientera mig och börja en tuff klättring upp emot Lekhytteklint.
Härifrån var det bara nerför mot Hallasgården där Sara och Nora väntade. Vi tog en lyxfika och jag stannade klockan på dryga 3 h och 29,5 km. Mår efter det äventyret ganska bra faktiskt och när jag summerar de senaste tre träningspassen så blir det över 60 km vilket är en bra vecka. Vilar imorgon och sen tror jag att jag kan hålla upp snittet ganska bra under de 3 kommande semesterveckorna.
Angående bergslagsleden etapp Suttarboda-Leken.
Jag tror denna etapp passar ganska bra för dig som gillar mtb-äventyr. Den blöta biten jag körde har en alternativ-sväng men jag ville inte ha fler extra-kilometer idag så jag valde den kortaste. Denna sträckning innehåller mer cykelbar stig än de bitar jag kört norrut på BSL. Sen passerar ju BSL många fina ställen som detta
Detta är typ kännetecknet för Bergslagsleden.
sprungit 6x3min
Ensam i huset ett litet tag. Skönt. Nora och Sara är vid det lokala badet o göttar sig.
Jag fick äntligen bränna av ett intervallpass. Borta vid den lokala backen som tydligen kallas gråtar-backen brände jag av 6x 3 min högintensiva intervaller. Nr 1-5 gick på ganska exakt 3 min var men vid den sista tog jag det medvetet lite lugnare. Var nära att jag sket i den men tänkte att jag bara kunde ta mig uppför backen i lite lägre fart. Den gick på 3;11 men kändes mycket behagligare :-)
I tisdag joggade jag till jobbet. Var lite tyngre lastad denna gång för jag var tvunugen att frakta med mig arbetsskorna (stålhätta och spiktrampskydd) och att springa med dom var inte att tänka på. De fick inte plats i camelbacken så jag höll en sko i vardera handen. I camelbacken låg det en eextra tröja, matlåda, lite mackor och en yougurt. Hyffsat tungt lastad alltså och jag slet för att hålla 5-fart den morgonen.
Imorgon bitti innan värmen blir olidlig tänkte jag prova en helt ny sträckning av bergslagsleden. Blir ett ensamt pass men skall göra det som trail-löpare gör. Nämligen njuta av naturen.
bränt ryggen
Idag har jag tränat hyffsat med löpning men det känns inte. Förmodligen för tempot inte var så högt men det har nog blivit hyffsat med km och idag ganska många höjdmeter oxå.
Igår var det vilodag och det behövde kroppen efter fredagens distanslöpning till jobbet. En arbetsvecka som innehållit ca 40h med häckklippning har oxå slitit lite på kroppen. Men igår var vaderna rätt trötta så det fick bli lite hemmafix i form av formbygge :-)
Där borta står jag med ryggen vänd mot solen. Det känner jag idag. När sara skulle lägga sig igår kväll och kom in i sovrummet trodde hon att jag hade T-shirt på mig. Seriöst ! Då jäklar har solen gett färg på en dag.
Dagens träning
Jag joggade upp till storstenshöjden kl 07:45 för att jag och mittellan Pettersèn (nyckelbensbrott) med familj skulle förbereda lite inför ett träningsrace vid/runt storstenshöjden. I strålande sol märkte vi upp banan med plastband och sen kunde vi i lugn och ro invänta oväntat många deltagare (8st) och dessutom blev det publik idag. Det hör inte till vanligheterna på träningsrace :-) Kul.
När jag och Magnus gick till det ställe vi kallar serpentinerna så skedde förstås två st krasher mitt framför ögonen på oss. En gick halvbra och en gick riktigt bra (för att vara en krash alltså.)
Här kommer Lotta i en av de första serpentinerna och som ni ser är det ett grymt skönt flow i dom. Man åker som i mjuka skålar. De blir dock tuffare på slutet och innehåller mer sten och rötter och det var där krasherna skedde.
Här kommer Daniel på exkat det ställe där två cyklister kom med lite för hög fart och fick nypa bromsarna och krasherna var ett faktum.
Sen åkte vi och badade Nora, Sara och jag och nu är vi lite trötta faktiskt. Mentalt iaf för jag är sugen på att träna men denna vecka har ändå innehållit ca 40-45 km löpning så det får väl duga.
tröttx2
Klockan har passerat 22 och jag borde lägga mig. Är lite lagom trött och det beror nog mest på de 10x1000meter jag genomförde ikväll.
Tänkte att 4:20-fart kunde vara lagom.
Under första intervallen körs tänker jag "oj kroppen känns bra, jag håller lätt 4:15-fart alla intv"
Med facit i hand gick de första 8 intv aldrig långsammare än 4:10. Tror ett snitt på 4:07 kan vara nära sanningen.
Det straffade sig på de två sista då tempot var bra men jag gav upp med ca 200 meter kvar av intervall 9 och 10.
Joggvilade 200 meter mellan varje intv.
Nu läggdags.