cykelola

Nu känns det att det är mycket på gång. Vaknade imorse och det kändes bara som man hade nickat till en kort stund. Har haft mycket i huvet nu inför resan men känns inte som resfeber direkt.
Cykelstrulet verkar ha löst sig iaf och jag hoppas på att både racern och mtb hänger med till Mallis. Hoppas att det blir tävlingspremiär på båda.  Jag ska försöka uppdatera ofta där nerifrån och ge er härliga bilder från ett förhoppningsvis varmare land än detta. Såg dock väderrapporten för kommande dagar här hemma och ni behöver inte vara avundsjuka på oss som åker. Det är inte varmare på cykel-ön.
Står på jobbet och skriver nu och räknar ned på dubbla klockor. En tills jag slutar(för gott) och en tills vi reser, tidigt imorn bitti.
H`ola

Jag är sitter här och är bitter. Jag måste nog även erkänna för er, och mig själv, att jag är långsint också. Skulle helst vilja ventilera allt här men eftersom jag misstänker att jag senare under säsongen kommer att vara tacksam ändå så kanske det ändå är bäst att knipa käft just nu. Gillar ju inte gnällspikar så då ska jag väl inte vara en själv.  Hoppas att två underbara veckor på Mallis med grym träning gör att jag kommer hem nedtränad men ändå tok-motiverad för kommande tävlingar. Sak nummer två som grämer mig lite är att jag inte känner mig frisk när jag pressar på ordentligt. Känns som det sitter slem i halsen o hindrar andningen och det är ju inte så kul. Hoppas även att det försvinner snart, fortare än kvickt är mycket öskvärt.
Här om dagen stod sambon med en gammal sångbok och nynnande i hallen, och jag kom på mig själv att kunna texten till en av nynningarna. Då sångboken hette "svenska visor & ballader", vilket inte riktigt är mitt område så var jag tvungen att ta reda på varför. Hittade en gammal skiva av Hjalle & heavy som gjorde en version av låten En kungens man så nu är den gåtan löst. Hade det stannat där hade det varit bra...Nu har jag i två dagar åkt o spelat glad-rock från Falun i budbilen som nu för tiden nog får klassas som nördig. Jag är dessutom snart 29 år! JA, jag har skämmits lite att när dörren till bilen öppnats och det strömmar ut 100 år för gammal musik. Idag byttes det dock mot lite modernare Falun-rock i stil med Sabaton och Pain (tror han e dala-kille).  Bra cykling OCH bra musik?? Så bra var inte falun när jag gjorde lumpen där men man kanske skulle göra som alla(???) andra nu och plugga nått där.
Kommande två dagar kommer nog att försvinna i 120 blås då jag skall packa cykel, växla pengar, packa kläder och jobba mina sista två dagar på mitt jobb. OM det blir tårta dagen innan träningslägret....ska jag ta en bit? Tänker mentalt för lägret alltså... Hmm dagens I-landsproblem.
Viva la Måns Zelmerlöv

Aj aj aj. Min speldjävul har fått storhetsvansinne nu när man prickade in rätt vinnare på gårdagens race. Har testat löneförhandlingar, sparat i fonder, trisslotter och även spelat på hundar(!?) men så här bra avkastning har jag inte uppnått tidigare. Ska nu läsa på lite extra inför kommande cykelklassiker så jag kan starta mitt pensionsparande men en stor, stor klump på kontot.( maybe not)
Har kunnat starta upp träningen igen nu efter mycket feber, hostande men framför allt massor av snorande. Fick på gårdagens pass höra "du har ju inte tappat nått" (tack för det M) men det känns inte riktigt hundra än men det kommer nog snart. Prövande att köra på i en ruskigt lång uppförsbacke igår för att testa lite och jag kom upp sist av oss alla, (5 st). Hade detta skett i januari, februari så hade jag nog blivit lite knäckt men nu var det helt ok. Det är så otroligt skönt att bara få trampa igen. Den nya racern och jag trivs bättre och bättre ihop och nya skillnader mot den gamla märks hela tiden, framförallt när man kör över dålig asfalt. På min gamla aluminiumhoj kändes varenda liten ojämnhet i marken men nu flyter man mer fram på denna tjusiga carbon-skapelse. Vid igångdrag efter kurvor och spurter så "svarar" cykeln också på ett annat sett. Dock svara ej kroppen riktigt som jag vill men det kommer. Jag avslutade förresten dagens pass med en långspurt och det är nog något som måste tränas på. Drog på, fick upp fart, tappade fart, fick sedan slita för att kunna hinna före polarna till stads-skylten. Att jag sedan fick slita för att hänga med dem genom stan syntes nog inte p.g.a de mörka solglasögonen. Som en gammal konkurent sa "glasögonen är till för mer än att skydda mot solen". Så rätt så.
Nu är man på rätt väg. Mot Mallorca.
Katjing!

Är detta världens härligaste klättring??

Jag har en ny teori på hur skallen ser ut under allt hår och hud. Har pratat med en op-syrra och slagit i några läkarböcker och har inte hittat nått som varken stödjer eller stjälper min teori. Jag är ganska säker på att bihålerna är mycket större än vad som tidigare varit känt. De är ett komplicerat labyrintsystem som sträcker sig från svalgen till övre delen av hjässan. När jag de senaste dagarna snytit mig har det sällan kommit mer än när en kattunge nyser men så plötsligt utan förvarning...Kaploff! så kommer denna jätteklump från ingenstans och påminner på flera punkter om flubber(ni vet filmen)
Det verkar finnas gott om det också, därav min teori om gigantiska bihålor. Ikväll när jag stack ut på ett kvällspass så markerade jag en sträcka på ungefär 300 meter med denna nästan självlysande smet. Kanske ska sticka ut o kolla när Lets dance är avslutat för att se om jag gjort Holmens industriområde självlysande. Börjar nästan känna mig 100% nu men det är bara den där sörjan som sagt. Benen känns bra, mentalt bra och har börjat tänka cykel igen. Det är konstigt det där för när jag har varit sjuk så har tankarna funnits på annat håll när jag dagdrömmit eller vid läggdags, men nu tänks det på tävlingar igen.
Igår var det racerpremiär Nr.2 då den skulle rastas utomhus för första gången. Var ju inte helt frisk men ville ändå rulla lite på den nya skapelsen. Kom hem och kollade igenom cykeldatorns alla siffror och att det ska vara så svårt att ta det lungt. Hade snittat ca 32km/h och pulsen hade varit lite för hög för en snorande Ola.....och ja just... det testades lite spurter också. "ut och rulla lite" var det ja...
Nu har även nedräkningar av olika slag börjat. Imorgon eftermiddag vet jag om mitt internetspelande skall öka eller läggas på is. Har spelat på vinnare på morgondagens cykelrace Milan-sanremo, eller snarare två olika vinnare som gardering. Nedräkning Nr.2 är att det bara är fem dagar kvar på jobbet sen blir det byte av arbetsplats :-) Nedräkning Nr.3 är att det är 7,5 dygn kvar till avresa till Mallorca!! Dagens startbild är ifrån Sa Calobra klättringen där det i år skall sättas ett nytt personbästa. Så är det bara. 
cara caramio!

Ja idag har dagen fyllts av snor. Ahh.. denna härliga, lätt gula, sega sörja som aldrig tycks ta slut. Var kommer allt ifrån? Och varför? Jämnfört med förra veckan tycker jag att jag är frisk men erfarenheten (och snoret) säger att jag ska ta det lungt ett tag till. Tog ändå mig upp till klubblokalen och trampade lite på spinninghojen, lungt och fint men ändå så svettningarna kom igång. Ett pass av denna karaktär gör mer nytta för psyket än kroppen men nu är jag på bättringsväg och det känns "mumma" att få träna igen. Jag har ju varit borta i evigheter :-)
Vad händer annars då? jo sambon klarade sig inte undan mina baciller utan gurglar nu whiskey, snorar och är helt sänkt. Vi väntar fortfarande på våra mtb-cyklar som beställdes i november 2006! Förstår inte hur tillverkaren tänker när de går ut med sitt nya modellprogram på hösten men sätter inte igång sin produktion förrens feb/mars. Nä, taskig planering och framförhållning. Ännu tråkigare är att det är flera led som får lida, importör, cykelhandlare och sist i ledet, jag cyklisten.
När jag tittar tillbaka i mina gamla träningsdagböcker så har jag alltid haft dom första mtb passen i mars månad och nu när markerna är så torra och fina känns det för jäkligt att jag inte har något att cykla på. Hoppas dock fortfarande på tävlingspremiär till helgen. De är ju evigheter dit!
Tjopp tjohej

Ja det är ganska naturligt att bli sjuk nån gång ibland men det gör det inte roligare för det. Det har nu gått fem dagar och jag tycker att jag tar det ganska bra. Visst hade varit kul att kunna göra racerpremiär i helgen när solen skiner och den är sprillans ny o allt men det får vänta. Iallafall tills imorn då jag kanske, kanske gör en lite sväng bara för att få svettas lite. Ingen träning men ändå cykla lite men det får vi se imorn då jag fortfarande hostar lite men snorar mycket. Idag har jag kunnat vara ute och göra lite trädbeskärningar och det var lagom jobbigt. Jag har ju i och för sig svettats mycket en del nätter men det skrivs inte ned i träningsdagboken då jag tror att det berott på feber. Är inte en sån person som springer till sjukan så fort det är nåt fel för jag behöver inte betala nån sjuksyrra som ska säga att jag är sjuk och inte ska träna. Det vet jag ju bäst själv!
Satt igår framför tv:n och lyssnade på Vacchi och Adamsson med en caffe latte och en crunchy sportbar för att kunna få så myckel cykelkänsla som möjligt. Dock började gårdagen med en massa hemma-sysslor för att jag inte ska bli för rastlös är det bäst att jag håller mig sysselsatt.
Jag rengjorde akvariet åt våra ( en gång så) kära skölpaddor, Palle och Öste, och deras tänkta mat, småfiskarna. Dessa små firrar är för jobbiga att jaga så paddorna verkar inte bry sig längre utan de är mer som polare i vattnet. Efter detta tog jag en långsam promenad (inget annat var möjligt) upp på stan och köpte en vattenväxt och en mal till akvariet för att få det extra piffigt. Ca 5 sekunder efter att växten var i vattnet så sa någon tydligen "salladsbuffè" och paddorna åt sönder den och idag står det endast en stängel kvar i krukan och lite rester flyter omkring. "Nåja", tänkte jag. Jag kan ju överraska Tina med att jag köpt en mal iallafall..................Då inträffade mordet!
Mitt framför ögonen på mig slet dessa odjur malen i stycken och de var som tokiga bara för att "maten" gjorde lite motstånd. Sedan började det flyta tarmar i vattnet men det rensades också bort via två hungriga munnar. 
Jag är fortfarande kluven om vad jag tycker om det här för det är ju trots allt naturens gång men då kan dom ju för f-n äta småfisken som har simmat hos dom i ca 5 månader. Har ingen lust att ge dom mat idag trots att de vill ha det men det vill dom ju jämt.
Har även kört fast i det spel jag installerade i förrgår så summa sumarum har det ändå varit rätt pissigt att vara sjuk.
Träna för mig med, ni som kan.

Dagens startgäng.
Vad olika det kan vara från olika träningstillfällen. I torsdags så körde jag ett av de vanliga intervallpassen och jag fick slita hela tiden för att få upp pulsen och så fort jag slog av på tempot och motståndet så sjönk pulsen snabbt och långt. Det kan ju även tolkas som ett tecken på att vara vältränad men denna gång var det mer som kroppen bara ville lägga sig i soffan och vila. Jag tolkade dessa signaler som att jag var lite sliten efter den senaste tidens träning. Igår förmiddags kördes exakt samma pass och det var precis tvärtom. Redan under uppvärmningen så låg jag ca 5-10 slag högre än jag brukar och under intervallerna var det bara att mosa på, puls och flås bara ökade och allt kändes bra. Samma pass och två helt olika känslor och det är ju det som gör det här med träning så komplext. Det finns ingen färdig mall att köra efter som passar alla. Lika pass som kan kännas så olika gör det enkla så svårt, men kul ändå.
Igår eftermiddag så hade jag ett annat mentalt krig med mig själv. Tog bilen nästan två mil till en ordentlig backe där jag tänkte köra löpintervaller och när jag sprang uppför så tänkte jag " fy f-n, detta är den sista intervallen" men när jag lufsade nedför och återhämtade mig så tänkte jag "det här är ju inte så jobbigt, jag kör några till". Detta pågick de 4 sista intervaller av 5! Efteråt kändes det riktigt skönt att jag och sambon var bortbjudna på mat och schlagerkväll så man verkligen bara kunde slappna av med fötterna på bordet. ja nästan iaf..
Bilden ovan är ifrån dagens distanspass då vi var 12 stycken som samlades och körde ca 130 km och snittade 29 km/h. Det är vi nog alla nöjda med på vintercyklar och många med dubbdäcken på. Eller..nja. Nu när jag tänker efter så kan jag nog gissa att två kämpar som trampade med oss idag inte är så nöjda. En dubbelpunkade på vägen hem och körde dryga två mil med ett tomt framdäck. Den andra hade en sliten bakfälg som gick sönder och skar hål i däcken så det blev en jäkla knall. Då hade vi dock kommit in till Örebro så den promenade blev inte så lång.
Sitter nu här och ser fram emot kvällens Matrix 2 med benen i högläge då dom är rätt nedkörda. Försöker att inte tänka på att nästkommande vecka är den tuffaste i mitt periodiserings-schema.. :-( får vila senare tydligen...
Chipp o hajk!

Musiken har alltid spelat en stor roll i mitt liv och det har nästan varit samma genrer under åren oxå. Jag skrev för någon vecka sen om eurotechnon som är härligt retro att träna till men det finns en annan grupp som väcker många ungdomsminnen. Jag har en något äldre cykelkompis i klubben som nu för tiden går och ser band som spelar hans gamla idolers låtar, dvs coverband. Jag som fortfarande är otroligt ung (?!) kan fortfarande se mina idoler. Eller idoler är kanske inte rätt ord men iallafall. Jag tror de är (var) ifrån Arboga och har efter många års frånvaro från musikscenen nu återförenats. De heter Dia psalma och kör någon variant av punk..typ snäll punk. Väldigt enkla texter som jag tydligen kommer ihåg nästan exakt då jag har spelat deras skivor hela dagen. Jag minns det som igår då de spelade deras första singel från andra plattan i P3. Jag satt och körde traktorn ute på ägorna och poppade i hytten så skramlet från kärran bakom försvann.
Nåja...de har återförenats och skall spela här i stan den 13:e april! vad är det för j-kla datum att spela på?? Då är jag på träningsläger utomlands och kommer hem den 14:e. Funderar och funderar men ser ingen bra lösning på det här och jag inser ju oxå att detta tillfälle kanske inte kommer igen. Taskig tajming!
Jaha, träningsfronten då? Ja den är lika munter den.(ironi)  Satt idag i omklädningsrummet innan träningen och hade ingen lust att träna. Dessa stunder kommer när jag är lite nedtränad och det är kanske söndagens pass som fortfarande sitter i men det lossnade lite under uppvärmningen. Jag körde mina intervaller, pulsen funka och kom upp lika mycket som den brukar så jag kan inte vara SÅ nedkörd iaf. Känns ändå bra att jag genomförde passet då ett förlorat pass inte går att ta igen. Direkt efter passet kom det dessutom lite huvudvärk så nu är det sömn som gäller och där är det aldrig några problem. Lite narkos-varning då jag knappt hinner räkna till 10 innan jag är borta.
"Good night America, where ever u are"
(vilken serie?)

 Så ser vi ut, jag och min nya...
Då har äntligen "den lille kvicke" fått rastas för första gången. Det kändes dock en liten besvikelse när jag tryckte på, på första rakan på löparbanan. Den kändes inte så kvick som jag hade hoppats på så jag ställde mig upp och skulle dra på lite mera men då sa benen "oughf". Det mentala hade glömt det benen mycket väl kom ihåg. Att jag på förmiddagen idag var uppe vid Ånnaboda och körde back-träning. Det var skitjobbigt och då gjorde det säkert nytta. Det finns en sväng där det är två ordentliga backar och en lång slakmota per varv och underlaget var pefekt avvägt idag. Första backen hade ren och nästan torr asfalt. Mellan backarna var vägen fortfarande bra men isig och i backe två blev det snö och ju mer den planade ut så desto mer moddigt och j-vligt blev det så ansträngningen kändes konstant.
Men tillbaka till löparbanan inomhus....Det var ju oxå premiär för lansvägs-skor och när jag dragit åt spänningen på pedalerna litegrann så var det riktigt skönt. Jag hade ju inte trott något annat men höll ändå på att halka omkull när jag skulle kliva upp och klicka i några gånger. Har ju vanan från mtb:n att bara hoppa upp så sitter foten på plats men nu blir det att ta det lite lungnare vid påstigning. Provade fram en schysst sittställning tror jag och längtar till första passet utomhus. Alltid kul med nya prylar :-)
Vad händer härnäst då?? Delar med mig av lite träningsråd imorgon över en kopp espresso med en annan som är minst lika cykelskadad kille som jag. Sen får vi se om det blir lite träning senare i veckan oxå./ chipp så länge

Vilken vecka det har varit. Det skulle vara en lugn återhämtningsvecka men vad gör man när kroppen känns bra och man bara vill träna? Jo då kör man på! Sladdade ute i motvind och snöfall i onsdags, dvs samma tur med vädret som förra onsdagen. Innan dom passen har jag gott om ursäkter och är inte det minsta sugen på att träna ute men när ångan är uppe är det annorlunda. När vinden pinar som mest så är det på nått sätt peppande. Tankspridd som jag är så glömde jag vattenflaskan hemma men passerade syrrans stall efter halva passet så jag stack in huvet och drack lite där. Då blev jag lite kär på köpet..i en häst. Han var skitcool på nåt obeskrivligt sätt och storasyster sa att jag skulle ta ut den på ett löppass nån gång. Hmm..får väl prova de till våren.
Körde ett intervallpass i torsdag för att vänja benen att jobba fulla med mjölksyra. Man pratar ofta om att hård träning gör ont, att det smärtar att jobba med syra men jag känner inte det. Jag stummnar bara och kan inte röra runt vevarna så fort som jag vill, men smärta?? Nej! Ja det där är väl ytterligare en sak som är individuell som så många andra saker som rör träning. Vissa kör si, andra kör så och båda varianterna funkar (kanske) lika bra. Tror man dock på sin egna teori, upplägg och framförallt sig själv så kommer man långt. Det är inget bra recept att tvivla på sin träning och sig själv för då blir det inga framgångar. Träning på den här nivån handlar om att hitta en pefekt balans mellan träning (nedbrytning) och vila (uppbyggnad). Och jag tror på min linje, det är huvudsaken.
Idag hämtade jag min nya racer och på söndag ska den provköras ordentligt. Det känns lite som en mini-variant av julafton idag och jag har fått det som stod överst på önskelistan. Hade den på jobbet under dagen och körde fram och tillbaka i vår ca 30 meter långa lokal där jag kryssade mellan hyllor och maskiner. Jag längtar riktigt mycket till söndag då jag och sambon (har oxå ny racer) ska trampa runt på örebromässan på löparbanan. Där är kurvorna doserade så man kan behålla farten utan att riskera att slå i tramperna, det ska bli kul. Då blir det även premiär för lvg-skor. Jag har alltid kört med spd på både racern och mtb:n men nu tar jag steget fullt ut och kör med en sån där jättekloss under skon.
Träna på gott folk, snart är det tävlings-säsong.