cykelola

Ja vad händer här då??

Jo sista veckan på föräldraledigheten (ledigheten??) Isabella skolas in och det går bra så idag lämnade jag henne, gick hem o klämde in ett löppass med 10 x 1 min där km-tiderna (som var ointressanta men...) gick oväntat snabbt. Nöjd över det passet.

Imorgon får jag lite mer ensam tid så förmodligen lyckas jag klämma in ett skidpass när hon är på dagis OM inte Nora blir mer förkyld förstås och måste vara hemma. Vi får se helt enkelt.

 

Överlag så har jag lyckats smyga upp träningsdosen på ungefär den nivå jag vill ha den. Vore fint om man kunde hålla sig runt 60 km/vecka men det blir svårt i livspusslet.

Dessutom börjar ju snart jobbet så då får man väl verkligen se hur livspusslet funkar.

 

För många år sedan(ungefär när jag upptäckte Ginger Runner) så snuddade jag även på Sage Canaday (vo2max productions) men gillade han inte då.

Nu den senaste tiden så har jag sett/lyssnat på riktigt många av hans videor och då gick det upp för mig att alla löpare inte följer samma träningsfilosofi (som tur är).

Jag har min erfarenhet från cykelsporten och har läst en del specifik träningslära för det MEN självklart en hel del allmän träningslära oxå. Därför var det sån glädje att få höra på Sage Canaday om att han förespråkar den filosofi som jag hade med mig i bagaget.

Glömde väl slänga med lite bilder från Branäs.

Hej..Jag vet. Jag har varit frånvarande igen men vet ni vad? Vi har haft en skön vintervecka i Branäs. Nora har åkt slalom, Sara likaså plus snowboard, jag har åkt längdskidor, slalom och sprungit ett pass. Isabella har..Inte gjort nåt av det.

På den sidan av berget vi bodde så verkade det vara lite av ett köldhål. Minus 16 grader var det kallaste vi hade men några dagar var det plus på toppen och på andra sidan berget medans vi hade ständigt med minus.

3 pass längdskidor avverkade jag och alla gångerna åkte jag gondolliften upp till toppen för att sedan åka gröna backar ner till spårcentralen. För att ta mig hem så KUNDE jag väl ha tagit nån knapplift till toppen men jag valde istället att köra skejt upp till toppen för att sedan ta gondolen ner. ASjobbigt att skejta uppför trots att det var grön backe, dvs svag lutning.

Det enda löppass jag gjorde samlade jag höjdmeter. Vad annars ska man göra när man bor precis vid en kulle som är 440 meter högt?? Samlade 500 höjdmeter vilket tog ordentligt på lårmusklerna. Blev faktiskt sjukt trött av det passet.

Vi gillade Branäs som imponerade med sina backar. En rätt stor kulle där ute i ingenstans. Vi åker säkert dit igen.

 

Igår (söndag) kom vi hem lagom för att se herrarnas stafett från Ulricehamn. Jag bara skrek när Halvarsson gjorde det där korta rycket på sitt avslutande varv. Vilket jäkla speed.

Senare på kvällen tänkte jag jogga/springa en sväng här på hemmaplan. Hade tänkt "lite längre" men ändå inget sjukt långt distanspass över 20 km sååå jag planerade en runda som skulle inkludera en lång och seg klättring. Försökte hålla ner farten första 6 km men benen hade "spring i benen" så kanske gick det lite väl snabbt för att kallas distansfart. Vid ca 7 km började backen som tog 7 min. Snittade pulsen på lite över 90% av maxpuls.

Tog det lungt nerför på den isiga grusvägen men lade sen in en fart-sträcka igen.

Innan detta bloggande har jag suttit och studerat lite detaljer på vasaloppets hemsida. Körde ju vasaloppet 2009 och 2011. Bäst gick det senare loppet av dom då jag körde på 5:44 men året innan var endast 6 min sämre. Förra året deltog jag ju med jobbet i stafettvasan. Har studerat vårts lag framfart där och vi landade ju på plats 144 av ca 2000 lag. Inte illa men vi satte redan direkt efter målgång ett mål för årets stafett. Topp 100 skall vi hamna och för min egna del ser det väl inte så ljust ut :-) Minns att jag åkte mycket mer skidor förra vintern men nu jäklas ju Kung Bore med mildgrader hela tiden.

Dock har ju löpningen gått bra så flås o benmässigt borde väl jag kunna pressa mig i 90 min ändå. Jag tror att föret kan inte bli sämre än ifjol ändå. Då var det ju bara ett spår man kunde köra i. Snöfallet på morgonen var INTE bra för oss med valla/tejp. Minns ett fåtal som var starka som kunde staka förbi i eget spår annars var det bara att följa ledet.

En annan grej är att jag skall ta en riktigt tidig buss till starten för att "tjäna" några placeringar innan starten går.

 

Sist jag körde 10-11 varv på konstsnöspåret i Ånnaboda så jämförde jag mina skidor. De gamla skidorna som är blanka men har en gammal ruggad yta på fästzonen eller mina nya med flour-tejp under. Det skiljde sjukt lite per varv i tid men jag tycker jag känner mig fräschare när jag kan diagonala uppför. Jag skall uppprepa testet när de spårar ett längre varv. Anledningen till detta är att jag är beredd att åka på blanka skidor på min sträcka av stafettvasan. De första 24 km. Det vill säga inklusive startbacken...

Nåja...

 

Igår sprang jag en bit. Närmare bestämt 13 km. Varannan km fort varannan långsamt (relativt). Allt gick sjukt bra ända tills sista 1500 m som jag körde på snöiga/slaskiga stigar hemåt. Helt plötsligt hugger det till i vänster knä. Stod ut med smärtan de sista 5-6 minutrarna innan jag kom hem men lite fundersam på vad som hade hänt. Kände även av det när jag gick i trappen här hemma. Idag är smärtan borta men jag har redan startat rehaben. Den består av styrketräning och vila från löpningen....Ett tag...Brukar vara dålig på det.

 

Vill avsluta med en så inspirerande film

Ja nu är det redan den 2a januari och en årssummering av 2016 kanske borde ha dykt upp tidigare men vardagsstressen är en sak som präglat fjolåret ganska hårt.

Bloggandet har blivit lidande men egentligen är det skitsamma för även familjen och jag själv har blivit drabbad. Så EN utav alla åtgärder jag har vidtagit är att sociala medier (fejjan & instagram) är avslutande och ni anar inte vilken befrielse det är. 

En annan sak är att jag frånsäger mig ideella uppdrag och att engagera mig i träningar och andras träning. Har en polare som då o då hashtaggar Familyfirst. Jag tar efter det uttrycket och leker hellre LEGO med mina barn än sitter och planerar andras träning.

Mat är en annan sak. Jag vill äta ännu mer vegetariskt. På nyårslunchen slängde Sara ihop den godaste lunchen på länge med egentligen tre ingredienser. Blomkål, kålrot och linspasta.

Sen är det mycket kvar att jobba med förstås men bollen är iaf i rullning mot ett sundare leverne.

 

Inför det året satte jag upp några mål med löpningen. Sub 20 på 5k och sub 40 på 10k var väl dom jag skulle ha svårast med och mycket riktigt så gick dom inte i lås heller. Ju mer jag tränade mot att bli en snabb asfaltslöpare desto ondare gjorde benen (skenbenen). När jag i augusti blev så missnöjd efter midnattsloppet så struntade jag i det och sprang mer trail och pass utan syfte. Det är inte likt mig men samtidigt höjde jag veckodosen och då funkar ju inte intervaller hela tiden. Efter nån månad verkade de ge effekt för jag känner mig rätt rapp, spänstig och snabb i stegen. Är lovande mot nästa säsong.

Ett mål 2016 var att vara hel och stark för att orka med löparresan till Spanien. Det lyckades och jag hade inga bekymmer med 7 dagars löpning.

Ett mål var att sätta pers på Bergslagsleden Ultra 47,5 km. När det närmade sig loppet hade jag den insikten att jag hade slarvat med distanspassen så allt över 30 km skulle bli intressant och se hur kroppen reagerade. Mycket riktigt..i 33 km var jag ganska nöjd. Vid 35 km kom de kramper och efter 37 km var allt en plåga.

 

Men det finns ljusglimtar från löpningen 2016 oxå.

• Vann Påsklöpet efter en hård kamp. Var ca 20 sekunder efter ledaren vid varvning vid 4,6 km men hämtade krafter som jag inte visste jag hade ute på andra varvet och lyckades dra ifrån och vinna.
• The rap race i Västerås. Utan krav på mig själv och i Saras sällskap så chansade vi och deltog i samma lopp. Ett härligt trailllopp i skönt väder. Jag var med i toptrion nästan hela loppet och när jag riktade in mig på 3e platsen med 2 km kvar så lyckades jag återigen hitta krafter och komma 2a.
• Västerås powertrail. Coolt lopp men sjukt jobbigt. 4 x mosse, 4 x slalombacke och en blandning av stigar.
• Tiveden trail. Stafett med Sara där vi vann!