cykelola

För ca 2,5 år sedan köpte jag salomon Xseries. Deras första landsvägs-sko. Jag har sedan dess kallat den världens skönaste sko. Jag förstår nu att det har nog varit den underbara passformen som lurat mig för den har trots allt varit ganska hård i mellansulan. Det var något som jag först förstod nu när jag köpt mig deras senaste tillskott på landvägs-segmentet. Salomon s-lab sonic 2.

Precis så ser den ut. 8 mm dropp och såå mycket skönare än xseries. Samma sköna sensofit som de kallar deras tunna, sock-liknande lösning i skon. Att dom har jobbat på mellansulan är ingen hemlighet men som vanligt när en tillverkare pratar om sin egen produkt så verkar det ju förstås skitbra.

 

 Det var lite på chans som jag beställde dessa från sportamore.se förra veckan då jag var rädd för att de skulle vara för tajta men som sagt. Såå jäkla sköna och de joggade ikväll ca 11 km. Ett återhämtningspass från gårdagens race.

 

Jag upptäckte ju detta lopp förra året men för er som inte har en aning. Kolla detta nästan dygns-färska klipp där jag o arbetskamraterna syns flera ggr.

 

Jag hade laddat upp på likande sätt med kosten som innan Gubbracet förra veckan. Dvs rödbetor/rödbetskoncentrat. Jag är fortfarande övertygad om att detta gör att jag kan m osa på mer "uppe på rött" så att säga men igår var ändå inte benen lika fräscha och arbetsvilliga som förra veckan.

Jag hade oväntat lätt fått med mig 4 arbetskamrater till tävlingen så stämningen var hög på resan dit men väl på plats så kom den vanliga tävlingsnervositeten och jag ville bara få på mig nr-lappen och värma upp.

Starten går och jag försöker hålla igen lite och inte spränga mig direkt. Kollar man pulskurvan så tar det ca 48 sekunder från start innan jag har 92% av maxpuls....

Kollegan Emil seglar iväg på toppen av den startbacken men då hör jag från höger nån som ropar "bergpris!" och där på höger sida hänger två hjälmar. Förra året fick min klubbkompis Ida springa 10 km med en hjälm på huvudet så jag fattar ju att ingen av de ca 8-12 löparna före mig har brytt sig om att plocka Bergspriset. Jag hugger en hjälm precis framför min andra arbetskamrat Daniel. (Wohahaha)

Jag fullföljer sedan loppet med hjälm på huvudet. (varmt)

Efter ca 2,5 km så känner jag trots allt att jag öppnat lite för hårt och måste släppa av på farten. Går några meter på toppen av en kort backe och släpper om Daniel, växlar några ord och försöker hänga på honom men strax innan varvningen så har han ca 15 sekunder på mig.

När vi går ut på det andra, och sista, varvet så är jag nästan ikapp och vid 6 km-markeringen så är jag i rygg på han. Här känner jag att jag kan ligga bakom och vila. När vi kommer ut från smal stig på bredare motionsspår så hade jag INTE tänkt att pröva ett ryck men när personen bakom mig går om och höjer farten så tar jag den ryggen och jag hör hur Daniel släpper iväg oss. (en tävling i tävlingen). Jag lyckas hålla bra intensitet hela vägen in i mål och är i år 11,5 min efter segraren mot fjolårets 12,5 min men placeringen var i år några hack längre ner. Slutade som 16e gubbe.

Kollegan Emil gjorde det riktigt bra och kom på 4e plats trots en felspringning. Han som vann...Snittade 4:12/km. Loppet var smal stig, lite obanat och 295 höjdmeter...

 

Ett bevis på att jag pressade mig igår var det (smått klassiska) magknip som kom nån timme efter målgång. När jag racade crosscountry (mountainbike) 2003-2008 var detta mer norm än undantag då man pressade kroppen i dryga 2 timmar och gav magen sportdryck och gels. Loppet igår tog ju "bara" 52 min men jag fick ändå magknip och gå på toa oväntat mycket efteråt.

Vi hörs..