Nytt pers 10 km.RR

Ännu en gång denna sommar har jag bestämt mig på kort varsel att tävla. Även denna gång slutade det med ett personbästa.
I onsdags kväll höll jag min planering och sprang korta intervaller här i Latorps fina kultir-miljö. Lillasyrran Ewa hängde med och vi sprang 10 gånger i samma backe med lång vila emellan. Själva intervallen tog väl ca 30 sekunder där första hälften är svagt motlut och där trycker jag på en intensitet över tröskel (går på känsla) men det är inte maximalt. Det avslutas med en kort brant där det är max intensitet som gäller.
Benen blev lite lagom mosiga men ändå så bestämde jag mig några timmar senare att anmäla mig till en tävling dagen efter.
 
Igår Torsdag så gick nämligen Blodomloppet i stan och jag hade en del vänner som skulle springa så det blev många argument för att lämna familjen och åka in till stan för att tävla. Ett av dom var att ett sånt här race kunde få gu hur bra eller dåligt som helst. Det skulle bli en genomkörare bara för det kommer andra tävlingar som jag vill prestera bättre på.
Blodomloppet 10 km
Starten går och jag kollar till på klockan vid km 1. 3:45 visar den.  För snabbt tänker jag och kör mantrat "kontrollerat nu Ola" i huvudet. km nr 2 visar 3:51 och detta är fortfarande inte jobbigt men jag inser att den farten INTE kommer att hålla x 10 km så jag försöker hålla igen. Km 3 visar 4:00 vilket är mer okej. (små skillnader) När det närmar sig km 4 så märker jag att det gått lite väl snabbt för km-tiderna visar 4:03 och sedan 4:09. Jag kollar mellantiden vid 5 km och den visar 19:49. Samma tid som jag hade på Gubbracet i våras men då handlade om ENDAST 5 km. Nu hade jag 5 km kvar ju... 
Här är ett vägskäl under loppet. Jag hade stumnat i mitt högra lår (som brukar krångla ibland) och det rörde sig många tankar i huvudet: Ska jag bryta? Skall jag slå av rejält på farten och nöja mig med en snabb 5a? Skall jag dala ner i fältet och göra nån av mina kompisar sällskap?
Jag sänkte farten iaf för att bli av med den värsta syran och vid backen vid 5,7 km så går jag faktiskt en kort stund.
Vita strecket är min puls och det gula är farten. Svackan efter 5 km är tydlig.
Jag börjar jogga igen och som tur är går det utför en bit så jag får upp farten ganska lätt igen men det dröjer ca 1 km innan syran är så pass mkt mindre att jag kan komma tillbaka till race-fart igen.km nr 6 på 4:30 men det kändes som typ 5 min.
Km 8 och 9 hålls under 4 fart vilket jag knappt kan fatta men jag börjar plocka löpare vilket alltid är stärkande. Med 500m kvar till mål passerar jag en klubbkompis med bra fart och ser ännu en klubbkamrat "inom räckhåll". Med 100 meter kvar så är jag ca 5 meter bakom honom och från nån liten, gömd plats i hjärnan så plockar jag fram en spurt och min klocka stannar på 40 min 16 sekunder. (deras tidtagning visar 40:20) och jag är såå grymt nöjd.
Innan start hade jag pratat med en vän om att sub 40 inte var rimligt i år men kanske nästa år. nu VET jag att det är möjligt redan i år.
Det tar några timmar innan det sjunker in och jag har hela dagen idag haft en känsla av stolthet inom mig. Trots svackan på mitten gör jag ett riktigt bra lopp. Jag gav aldrig upp när det var jobbigt utan en kort återhämtning så kunde jag gasa på igen.
 
Vilar idag med all rätt. Kanske blir det bastu om ett tag oxå.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback