känslor
Igår bloggade jag lite under stress. En känsla som infinner sig allt oftare hos mig. Märks att vi har två barn nu och inte 1. Hinner knappt med saker som tvätten, vattna blommor, dammsuga (alla favoritgrejerna). Så det är kanske inte så konstigt att man får träna kvällar och tidiga mornar.
Gårdagens race
Innan loppet var jag hoppfull. Trodde på mig själv. Det ändrade sig under loppet och jag tyckte jag var fet, klumpig och långsam. Har svårt att hålla jämn fart utan istället går jag så hårt jag klarar av sen måste jag "vila" under loppet och istället för att sänka farten till jogg så går jag en bit. När jag sedan får för mig att köra igen så springer jag direkt upp i det tempo som jag nyss drog mig röd i.
Jag vill ju utvecklas som löpare och några personbästan har det väl skett i år men jag vill springa mer än vad jag har tid till samt vad min kropp klarar av.
Inge roligt.
För att tappa hela saltkaret i såret så börjar jag oroa mig för vad min 37-åriga kropp klarar av. För den säger ifrån både här o där. Har problem med mitt högra skenben nu. I våras var det de vänstra. Kanske var det bra att jag tappade ett bord på min lilltå idag så illa att jag faktiskt tror att det blev en fraktur i det. Gör ont att gå i lilltå-leden längst ut. För den skadan kanske tvingar fram ett löpningsuppehåll hos mig. Även om det skulle vara bra för min löpning så blir jag galen om jag inte kan träna nåt denna vecka.
Nu är det läggdags men innan så vill jag nästan som vanligt tipsa om ett rätt bra filmtips
Kommentarer
Trackback