nytt pers och Aj aj

Dagens tankeverksamhet har varit kring kvällens tävling med det anonyma namnet The run. Sprang den tuffa banan förra året och fick tiden 44:02 vilket jag var nöjd med. Målet för i år var självklart att slå den tiden.
 
Racerapport
Ganska avslappnad, ganska nervös joggade jag omkring runt Kvarntorpshögen. Banan verkade vara exakt samma som ifjol. Väderförhållandena var något svalare så inget annat än dagsformen att skylla på alltså.
Den kvinnliga fancluben var med även på denna tävling vilket jag tycker är kul
 
Förra året brände jag mig första 2 km så där behöll jag kylan lite men precis som på grabbhalvan är jag förvånad hur bra det känns i 4-fart eller till och med under 4-fart. Vid den korta trappan vid ca 1,5 km var jag inte alls stum utan kunde få till löpsteget direkt efteråt.
Foto: Anso Berg vid ca 2 km.
Vid de första backarna höll jag medveten igen lite men släppte senare på och inför varvningen (5km) borde jag kanske ha varit fräschare men men...Blev glad av att se/höra Nora hejja
Foto: Sara B
Här vänder banan uppför och man springer (hahaha) slalombacken upp. Även i år var det EN person som sprang upp. Jag själv orkade inte riktigt lika mycket som förra året. Gick nog lite långsammare här.
Foto: Anso Berg
Dom tre närmaste bakom i bild tog mig på toppen då mina vader var rätt rökta men min vana trogen så släppte jag på utför på grusvägen och var sen före igen. Dock var det inget jag hade orken att förvalta utan på de 3 sista km så tvingades jag släppa förbi dom igen.
Målgång. Min klocka visade 43:43. Stor glädje. Större än tröttheten faktiskt.
 
Nora mitt hjärta var snabbt framme och grattade mig och gav mig en smörblomma i pris.
Jag kan inte bjuda på någon pulsgraf men pulssnittet blev iaf 91% av max vilket är ett högt snitt för att vara mig. Men det gick bra. Nöjd!!
 

Jag var däremot besviken efter mitt sista försök på AXA fjällmarathon. Direkt efter målgång så gick jag avsides och grät. Så besviken på mig själv. Vinkade bort Nora och Sara då. Ville bara vara ifred. När allt kommer omkring så är det ju ganska löjligt då det inte spelar någon roll när man är frisk och hel och har ett jobb och familj och så. När man får lite perspektiv på det gör det ju liksom inget att ens kropp inte levererar vad huvudet vill.
Idag fick jag se denna besvikelse från sidan. Hur någon annan var besviken, ville vara ifred osv osv. Lite jobbigt att se men samtidigt infann sig en förståelse. Är säker på att även denna person kommer tillbaka starkare än tidigare.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback