Min första TorsdagsTrail
Jag hade väl tänkt att vila löpningen tills helgens långpass men....
Igår kördes 4x4 min högintensivt på rullskidorna. Börjar få till stakningen för samma sträcka som för bara några veckor sedan tog 4:15-4:20 körs nu på 4 blankt. Pulsmässigt måste jag säga att det gick ganska bra. Inte optimalt men ändå. Snittpulsen på en 4minutare låg på 89-90 % av maxpuls. Kan ha berott på att jag chockade kroppen i tisdags med ett Tapout-pass och var därför lite muskeltrött när det skulle stakas så förbannat :-)
Dagens träning
Efter en bra arbetsdag idag i skönt solsken och med mycket humor så blev jag riktigt lockad att testa klubbens TorsdagsTrail. De samlas i stan och åker sen till olika ställen i Kilsbergen och springer. Idag skulle de ju köra en ca 12-13 km slinga "på min bakgård". Nämligen Ånnaboda-Suttarboda och tillbaka. Frågade Sara om de ville göra en familjeutflykt denna fina kväll. Dom sa JA.
Vi tog bilen till Ånnabodasjön men Nora somnade så under tiden jag sprang sov Nora och Sara fick vila sina fogar i framsätet.
Jag joggade iväg för att ansluta till gruppen vid falkasjön...
Var så skönt att komma ut och "trippa" i skogen. Höll ner farten och bara njöt. Alltså verkligen njöt. Inget flåsande och pressande av puls. Tittade efter djur osv.
Väl uppe på Falkaberget kunde jag vila några minuter innan gruppen om 5 löpare anlände. Riktigt bra tajming. Förstår dock inte varför inte fler i den stora klubben AIK hänger med på sånna här grejer. Sjukt skön kväll och vacker miljö.
För kanske första gången denna vår/sommar så blev man inte kall av vinden när man stannade. Satt rätt bra där.
Vi körde vidare längs Björktjärn och upp emot Suttarboda innan kosan styrdes hemåt igen. Det talades inte överdrivet mycket i gruppen. De påstod att de hade fullt fokus på vart de satte fötterna :-)
Jag gillar teknisk löpning och kanske är det för att jag gillade teknisk mtb-åkning förr oxå?? Hursomhelst så är det samma misstag en ovan terränglöpare gör som en ovan mtb-åkare gör. Man har ingen framförhållning. Oavsett hur stark löparen är på väg så uppkommer samma fenomen när en sådan springer på en stig och ett större blöthål dyker upp. Precis innan blöthålet så stannar den upp och man ser hur blicken flackar från sida till sida för att personen måste fatta ett beslut om vart den skall sätta fötterna.
Precis som jag instruerar nya mtb-åkare: Blicken långt fram, planera körningen och kör inte zick-zack på stigen.
Här sitter det lite kondens eller svett på linsen...
Tack vare att det var en grupp som körde idag så blev inte tempot så hårt. Helt perfekt för mig och mitt skenben. Pulsen har snittat strax över 70% av max och i klockans fönster så stod det "distanspass" efteråt. Inte ofta jag bromsar mig själv till det. Vi delade gruppen på mitten på slutet för 3 av oss ville springa ÖVER storstenshöjden medans 3 st valde vägen runt den. Orkade trippa hela vägen upp men då smög pulsen upp förstås :-)
Sitter här med en skön känsla i kroppen och är nu mindre orolig för helgens distanspass. Längtar dock till morgonsdagens frukostbuffè på Lanna Lodge :-)
Kommentarer
Trackback