cykelola

Shit mina ben är döda nu.

Gårdagens pass var egentligen tänkt som fartintervaller. Typ tusingar på banvallen eller liknande. Men så kom en fråga om jag inte kunde guida två personer i kilsbergen..Åh . Ska jag välja mellan asfalt eller kilsbergen är det ganska lätt val men det var ju tvunget att förankras hemma oxå. Sara är för snäll så visst fick jag sticka iväg på lördag fm och springa lite.

 Nu var det så att tjejen i sällskapet är stark. Det visste jag. Sen att pojkvännen skulle visa sig vara ännu starkare gjorde ju att det "lugna guide-passet" blev ett rätt så hårt tempo-pass på 1,5 h. Vi mätte krafter både uppför och utför vilket gjorde mos av mina framsida till lår.

Det kändes inte så farligt igår eftermiddag men imorse...aj aj aj.

Polarklockan visade minst 48 h återhämtningstid men det var ju bara det att det var ett planerat pass dagen efter oxå....

 

Att köra ett sånt nedbrytande pass och sen ca 1 h efter avslutat pass åka till ett smockfullt Mariebergs köpcentrum är INTE att rekommendera. Kroppen är ruskigt mottaglig när det så kallade öppna fönsret existerar. Vaknade inatt vid 01:00 och hade känningar i halsen naturligtvis. Gick upp och tog en strepsil och till frukosten blev det varm choklad med honung (mest för att det är sött o gott :-))

 

Här visste jag dock att tempot skulle bli lugnare och vi skulle dessutom stanna för fika på mitten.

 

Den där Petra som jag "intervjuar" gav mig indirekt sån glädje på lucia då hon upptäckte glädjen i traillöpning. Det var så kul att få dela den med henne.

 

Annars så körde vi även idag monsterbacken 2 precis innan det var dags för fika i Tomasboda.