avbruten ultra-helg. Långtidsskada?
Ja lite besviken men samtidigt nöjd sitter jag här hemma. Borde väl ha varit ute i skogarna nu och joggat del 2 i denna ultra-helg men låt oss ta det från början.
Startade lite norr om Nora i lördags morse ihop med 2 damer och en man. Vi joggade i en fart som jag skulle kalla lugn jogg/lufs. Blev det brant så gick vi. Det var mörkt första 45-60 min så vi hade alla pannlampor och kanske just pga detta sprang vi fel ganska omgående men fick nog inte mer än 1 km extra.
Nån timme senare följde vi fel sorts skyltar och fick 4 km extra och dom var dessutom på asfalt så där var väl ingen av oss särskilt nöjd.
Väl inne på leden igen så kom jag på att jag borde filma lite. Gjorde det några ggr de första 3 milen och sen tog visst minnet slut på mobilen. Fick ihop tillräckligt material för att senare igår kväll klippa ihop detta:
Någonstans vid km 25-30 halkade jag till på några stenar. Vi visste alla hur jäkla halt det var och detta var jag absolut inte beredd på men istället för att ramla ner på det steniga underlaget lyckades jag på nåt sätt skjuta ifrån med två steg innan jag stöp utåt från stigen till ett något mjukare underlag. Kanske kanske slog jag i knät vid landningen men jag vet inte. Ni vet hur det är vid de flesta krascherna man vill liksom bara upp och fortsätta vilket jag oxå gjorde.
Det dröjde dock inte så många km till innan jag började få känningar i mitt vänstra knä vid varje fotisättning.
Vi stannade vid Mogetorps värdshus för en kort fika och då hade vi avverkat 35 km. Skönt att få sitta inne i värmen en stund då det var blöta stigar och ett gråmulet väder ute.
Efter fikat trodde jag att knät mådde bättre men det dröjde väl 5-7 km till innan det återigen smärtade vid fotisättningarna. Att trycka på uppför var skönare men utför och på platten gjorde det riktigt ont ibland. Smärtan kom o gick i styrka men kändes hela tiden.
Jag hade fått en förvarning om att vi hade ett oplanerat fikastopp längs vägen. Strax efter Rusakulan kom vi till denna skylt
Röjlers fikakontroll 150 m stod det. Johan Röjler skulle ha varit med och sprungit men pga en övre luftrörsinfektion avstod han men hade gjort en ordentligt välfylld energistation åt oss ute i skogen.
Allra värst med min knäsmärta var det med endast 2 km kvar till Ånnaboda då jag hade stannat för att fixa med en ficka på salomonvästen. Stod väl still i 40 sekunder och när jag sen skulle rulla igång för att komma ikapp de andra så gjorde det skitont.
Halvsmart att trotsa denna smärta i ca 30 km men jag ville så gärna och för att säga nåt positivt om kroppen så har musklerna känts grymt bra och jag har aldrig varit särskilt trött tack vare det lugna tempot. Detta tempo är kanske det man borde hålla när jag springer över 15-20 km. Var ganska skönt att lufsa och trippa fram på stigarna.
Tidigt imorse, närmare bestämt kl 05:00 snodde jag på mig ett par joggingskor. Jag skulle egentligen bara hämta tidningen men gick ut på baksidan och sprang uppför på vår kuperade tomt mot brevlådan för att känna hur musklerna och knät mådde. Musklerna kändes oförskämt fina och knät var okej. Joggade samma långa sträcka på 35 sekunder ner igen :-) och tänkte att "japp, nu kör vi dag 2" men direkt när jag nådde garaget och började gå i trappen så smärtade knät likt dagen innan.
Var klok nog att ställa in dagens distans.
Jag ville dock ge support till de tuffa som skulle fortsätta så jag tog Nora på en utflykt till Lekhytteklint där bergslagsleden passerar. Ca 25-27 km från Ånnaboda.
Nu blev även denna lilla utflykt lite av en flopp pga: smärtande knä med unge på axlarna och tung ryggsäck. Dåligt och för lite virke för en brasa, en trotsig 3,5 åring som i stort sett hela utflykten var i kollisionskurs med mig. Sen sist men inte minst. Löparna kom aldrig. Vi väntade länge och gick sedan leden baklänges mot bilen och i skrivande stund vet jag inte vad som hänt dom. Vargen? Björnen? Vilse? :-)
Har googlat lite om min smärta i knät och jag hoppas väl mer på att jag skadat korsbanden än att det är en meniskskada. Jag vill verkligen göra sånna här äventyr för trots smärtan var det härligt att upptäcka att det muskulärt sett gick skitbra att jogga 60 km igår.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej.
Vilken attans oflax. Hade vi vetat att du satt där hade vi kunnat säga till. Cristiano fick problem med sin höft och Sara ville inte fortsätta själv. Vi hade gjort upp om att ha en vätskestation nånstans runt leken men vi valde ett vindskydd strax innan vägövergången. Det var också där de valde att avsluta.
Trackback