cykelola

Jag skulle hålla mig till prmenader första 4 veckorna efter operationen var det sagt. Igår fredag hade det gått 3 veckor och 2 dagar sen operation och det är ju en liten fläck i ena ärret som aldrig varit lika fint som allt annat. Det blev faktiskt svullet och rött i veckan så igår ringde jag till avdelningen och ca 10 minuter senare var jag där på deras inrådan. De verkade angelägna att titta på det lilla såret. Det togs ett prov och en sjuksyrra klämde grymt hårt runt såret och sen kallade hon på kirurgen som skar upp mig på operationen.

Verkade inte vara så farligt men han ville ändå skriva ut antibiotika åt mig. Utan att veta mot vilken specifik bakterie så jag har faktiskt struntat i att hämta ut det. Såret har ändå gått åt rätt håll.

Det som var lite konstigt var att kirurgen frågade om jag pressat nåt för att kolla blodflödet. -"nääee jag skulle ju bara ta promenader svarade jag. Men till vårt nästa möte om ca 1,5 vecka tyckte han att jag skulle prova lite.

 

Sagt och gjort. Körde ca 10-15 min lite kampsport här hemma (i luften förstås) innan hela familjen stack ut på ca 5 km joggingtur. Nora gillar att sitta i joggingvagnen för så fort man stannar för att t.ex gå över en gata så skriker hon "SPRING!!"

Benen kändes bra under hela resan men tyvärr räkte de 5 km för att jag skulle få en svag känning i ena knät som tyvärr sitter kvar.

Men faaan vad skönt för det mentala.

 

Jag har varit instruktör väldigt länge. Tror att kampsporten var den första idrotten som jag blev instruktör i. Det var väldigt slumpartat minns jag men jag hade aldrig några problem med det. Sen rullade det på med utbildning som spinninginstruktör och så var man ledare där. Nästan paralellt med det började jag tävlingscykla och vips var man utbildad cykeltränare.

En del av er tror säkert att jag har nåt bekräftelsebehov och vill stå i mitten men när det gäller ledare inom idrott så älskar jag verkligen att se hur folk utvecklas. Hur en glöd och passion för fysisk träning växer. Jag är rätt säker på att det är det som drivit mig att dela med mig till andra på t.ex måndagsträningarna.

 

Jag har gjort ett fystest på en träningsadept idag. Det är på en person som jag hjälpt i ca 2 år och jag har gjort 5 fystester på denna person. testen har varit identiska och för varje test har personen tagit en kliv framåt och blivit fysiskt starkare. Dagens kliv framåt var dock ett elefantkliv mot det test som personen gjorde den 3e nov i höstas. Det är lite över 3 månader med träning och svaret på VARFÖR det blivit sånt framsteg är ingen hemlighet.

Det finns inte en sjukdag tror jag på dessa 3 mån. Det har tränats regelbundet 4-5 pass i veckan på olika intensiteter och av form av träning.

Imponerade siffror som jag inte tänker dela av mig med här men jag blir riktigt glad och imponerad!!

 

Imorgon är det herrstafett i OS. Missade tvärr damernas idag. Hörde det gick bra....

Undra hur många som satt klistrade idag som för någon vecka sedan skrek BOJKOTTA OS!