cykelola

Denna bild är inte från google. Det är en utskrift från den kontraströntgen jag gjorde för en tid sedan. Det är mina njurar och blodkärl som syns. På den högra sidan(mot mitt vänsterben alltså) ser man som en liten knopp (eller snopp) precis efter förgreningen av aortan och det borde vara två stora kärl som letar sig neråt. En till rumpan och en till låren men där syns bara en. Det är det stopp på hela 81 mm!!!! och man ser tydligt hur kroppen till och med vill lösa syrebristen med att kärl ända uppe från njurarna.

 

Jag har tidigare bloggat med förhoppningen att typ "men operera så blir allt bra igen" men kirurgen ville att jag skulle ta mig en funderare på följande förslag.

 

Eftersom jag har full försörjning i hela benet, den är ju "bara" begränsat, så behövs detta inte opereras. Jag rekommenderas att inte cykla något mer pga det osäkra som finns i mitt högra kärl. Det som är ritat som streck på första bilden. Jag skulle fundera på om mitt liv innehöll den kvalitè som jag var nöjd med. Om jag helt enkelt skulle kunna fortsätta leva med att äta blodförtunnande ett tag till. Kanske inte resten av livet. Då finns inte den risken som en operation skulle medföra.

Min fundering på förslag 1:

Jag skulle lättare kunna acceptera detta om jag kunde springa för jag gillar verkligen terränglöpning men i dagsläget funkar ju cykel bättre än löpning. Hade det varit tvärtom hade beslutet varit lättare.

 

Om jag anser att jag inte vill leva med detta stopp så opererar dom bort stoppet och ersätter det med antingen en bit av en ven eller en bit konstgjort material (beslut tas under operation). Venen har inte samma diameter som artären har "men det löser vi på nåt sätt" som han sa :-) Dock skulle flödet till benet bli mycket bättre än vad jag har idag. Att fortsätta cykla är ändå uteslutet men jag skulle förmodligen kunna köra andra idrotter ganska hårt.

Har ju mitt första pris i en kondistionsidrott från 1984 (6 år gammal) sen dess har jag älskat att svettas o plågas så jag kommer alltid att vilja fortsätta med det.

Det som inte gör detta självklart är ju riskerna med med en op. Det KAN ju bli någon slags komplikation och kanske man hamnar tillbaka på ruta 1. Mortaliteten hos patienter i 75 års åldern är ca 3 %. I mitt fall skulle det vara så lågt som 3 promille. Ska jag chansa på en operation där de gör två stora snitt, ett i låret och ett i magen, skär av magmuskulaturen och ger mig massa medel och jag blir sjukskriven en månad där kärl ska växa ihop och magen likaså? För mitt egets ego skull? Samtidigt kanske det är enda chansen för att jag skall kunna leva mitt normala liv med den träning jag älskar och utan medicin.

 

Oavsett hur framtiden blir så sa han att jag borde sälja mina cyklar nu. Det lät hårt så jag trodde jag skulle börja grina inne på hans mottagning men jag klarade mig. Dock förstår jag exakt hur han menar. Hur skall en människa som jag kunna ha en trainer i källaren där racern alltid står uppkopplad och sen aldrig få använda den? Hur skulle jag lyckas ha en cross och två mtb som hela tiden står redo och sen aldrig få cykla på dom? Det skulle inte funka.

 

Jag nämnde att jag och Sara kollar på hus och att det skall ligga på ett lämpligt avstånd från stan för att jag ska kunna cykelpendla. Med ett stelt leende gjorde han denna liknelse: Tänk dig att du köper dig en motorcykel när du är 16 år och den kan bara gå 10 000 mil. Ska du då gasa på motorvägen direkt de första åren och mata mil för att sen inte ha nån motorcykel kvar när du är 40 år? Kanske inte den bästa liknelsen men ni hajjar va?

 

Kanske bäst jag skriver det i klartext: Det är alltså inte träningen i sig som är skadlig utan det är rörelsen i just cykel som gör att artärerna kläms och vrids. Jag är ändå lite glad att vi pratade om alternativa träningsformer som rullskidor, löpning och kampsport. Jag känner mig själv bäst och vet att så länge jag hittar ett bra alternativ så klarar jag mig.